Våren och försommaren 2020 har varit en helt galen period utifrån ett fågelskådarperspektiv, med många spännande arter som kunnat observeras under dagtid men även under kvällar och nätter.

På Mälaröarna har vi kunnat stoltsera och erbjuda observationer med nattaktiva arter som mindre sumphöna, dubbelbeckasin, kornknarr, nattskärra, vaktel, hornuggla och gräshoppssångare. Några av arterna är riktigt ovanliga på öarna. För de som noteras oftare, skall man ändå ha tur och kunskap för att få höra dem.

Runt Mälardalen har skådare upplevt liknande bonanzas, men många har valt att komma till oss. Har man varit ute på kvällarna har man kunnat träffa kompisar (på säkert avstånd) som precis som oss varit begränsade i rörelsefrihet, pga Corona, men ändå haft möjlighet att röra sig i friska luften.

Min upplevelse fram till nattsångarexkursionen den 5 juni var att det var ganska lite mygg, vilket gör det lite drägligare att traska omkring i vass- och träskmarker.

Förutsättningarna för för nattsångarexkursionen var med andra ord gynnsamma. Mycket spännande hade redan setts och kunde finnas kvar. Det fanns även arter som skulle kunna ge första observationerna för året, som tex flodsångare som vi haft några år tidigare.

Datumet fedagen den 5 juni spikades i programmet, på ett tidigt stadium och låg runt ungefär samma dagar som tidigare år. Eftersom lördagen den 6 juni är nationaldagen, valde jag att ta fredagen istället. Tidigare år har jag haft 2 alternativa dagar, men det blir alltid svårt i slutändan, då vädret i slutet av maj/början på juni kan vara nyckfullt med antingen fantastiskt strålande solsken eller regn som sveper över landet.

Om nu vädermakterna stred mot varandra den veckan, så slutade det med att vi fick med oss regnguden i vårt sällskap den fredagskvällen. Vi blev totalt 15 skådare varav hälften träffades vid kommunhuset och resten anslöt vid skarnholmen. Det fanns möjligheter till uppklarnande väder senare på kvällen och tidigare erfarenheter har gett att skådningen kan bli riktigt bra då. Icke, sa Nicke, regnet gav sig inte alls.

När det är så där vanskligt läge så får man som exkursionsledare, försöka bjuda till. Något som var givet, var att våren visat Mälaröarnas potential som skådarkommun för nattsångare. Av detta skäl hade jag satt samman ett material över var det setts och hörts de spännande arterna i år. Mer om det längre ner i rapporten.

Blir det regn och lite kyligare så skadar det inte att ha med sig varm dryck att bjuda på.  Kaffe och te känns som säkra kort.

Eftersom vi är mitt i pandemitider så fick alla organisera sina egna transporter, så samåkning blev uteslutet. Därför kunde de som ville avsluta göra det när det passade bäst och man kände sig nöjda med dagen. Detta ledde också till att vi åkte runt som en karavan.

Vår första lokal blev Skarnholmen, där vi stannade så att så många som möjligt kunde höra gräshoppssångaren. Dock fick man anstränga sig ordentligt eftersom regnet drog ner hörseln. Som brukligt gick det ganska snabbt att notera den överflygande morkullan. I år flög den ganska nära oss, men märkligt nog var den ganska tyst. Andra arter var tex tornseglare, härmsångare, näktergal, gök, gök, rödvingetrast, taltrast, ringduva och buskskvätta. Vi utmanade myggen ett tag för att ge flodsångaren en chans, men gav upp då den uppenbarligen inte var där.

Jag var angelägen att visa deltagarna en alldeles utmärkt lokal med möjlighet att utforska Svartsjövikens södra del som ju visat sådan potential under försommaren, så det blev vårt nästa stopp.  Här fanns möjlighet för många bilar att stanna och jag passade på att bjuda på kaffe, te och en kaka. Stämningen blev faktiskt ganska uppsluppen. Jag noterade att de flesta tyckte det var trevligt att samtala ( 2-meters-lucka) och hungern efter arter hade dämpats pga regnet.

I min plan, som utgick ifrån den traditionella rutten med avslut vid Lovö, så hade jag haft en tanke om en överkurs efter midnatt, med sök efter nattskärra vid Thorslunda. Regnandet gjorde dock en sån extra utflykt lönlös. Efter fikat så bestämde jag därför att vårt nästa och avslutande stopp skulle bli Lovö kyrka, med möjlighet till vaktel, kornknarr eller hornuggla, vilka alla tre noterats dagarma innan.

Många av deltagarna som bor på Färingsö och Ekerö valde detta tillfälle att avsluta sitt deltagande och vi var en handfull blöta skådare som gjorde ett sista försök. Vi hade turen och några hade fortfarande kvar sin skarpa hörsel så vi kunde slutligen lokalisera och höra tiggläten från två hornuggleungar vid Drottningholms golfbana.

Därefter tackade jag de sista deltagarna och vi kunde åka hem till värmen och torka våra kläder.

Tappert kämpat av de 15 deltagarna.

Vi ses i fält.

Vi pennan
Kjell Häggvik

En liten nattsångarguide, med kartillustrationer och ljudbeskrivningar

Kartillustration 1: Årets nattsångare och nattaktiva höns har varit ovanligt talrika och kunnat noteras över stora delar av kommunen.

Kärrsångare. Virtuos och härmare. Kan få fnatt.

Gräshoppssångare. ”svirrande som från en grön gräshoppa” … ”elektrisk ringklocka s i r r r rr r”

Flodsångare. ”skyttlande, vårtbitarlikt… att jämföra med en jämnt tröskande symaskin”

Morkulla.  Knarrande ”ort ort – osmorda kängor” + snärtigt knisp

Vaktel. Snärtig ”tuitt – tuitt”.

Kornknarr. Hest raspande i tvåtakt, Crex Crex

Nattskärra. Surrande växlande i tonart.

Kartillustration 2: En del andra målarter för nattexkursionen som sävsångare, rörsångare, härmsångare, morkulla och jorduggla kan även noteras dagtid. Sångarna som är mer vanliga ses på många ställen på Ekerö.

Sävsångare. Rörlig.  Just kampen mellan två olika läten förekommer ofta och till skillnad från den liknande rörsångaren är variationen i sången stor.

Rörsångare. Sävlig. Mer monoton. Lugnare tempo, samt jämnare takt och volym. Nicka med i takt.

Härmsångare. Kläm badgummianka! Sitter ofta högre upp än kärrsångaren

Morkulla.  Knarrande ”ort ort – osmorda kängor” + snärtigt knisp

Beskrivningar referens. Natursidan.se; Erik Rosenberg FÅGLAR I SVERIGE), Sveriges Radio Fågelsångskolan.

Det var under onsdagen den 29 april som den spelsugne tjäderhönan upptäcktes vid vattenverket på Lovö, men inte förrän dagen efter fick kommunens fågelskådare nys om det rara fyndet via lokala fågellarmet (larmad av Glenn Cornland).

Per och Susanne Becker bor precis intill Lovö vattenverk och var de som upptäckte hönan. Den var till synes helt orädd och verkade snarare vara nyfiken på personerna den träffade på.

Det är relativt vanligt att hormonstinna tjäderhönor dyker upp på folktäta platser i häckningstid, vilket enligt tjäderexperten Svante Joelsson beror på att de söker sig till situationer som påminner om tjädertupparnas spel.

• Det är ett naturligt beteende och de söker sig helt enkelt till människor och folksamlingar istället för tuppar, förklarar Svante Joelsson på Natursidan.se.

Eftersom tjädern är en extremt sällan skådad art på Mälaröarna var det många skådare som reagerade när ryktet gick om att den uppehöll sig på Lovö. Under några timmar på kvällen kunde tjädern ses, men morgonen efter verkade den vara försvunnen då den inte hittades vid eftersök.

De som inte hann se tjädern under onsdagskvällen blev därför väldigt glada när larmet återigen gick några dagar senare, den 2a maj, om att tjäderhönan var tillbaka på nästan exakt samma ställe som sist.

Den här gången hade hönan valt att dyka upp, utan inbjudan, på ett barnkalas hemma hos Camilla och Björn Backlund som även de bor precis intill vattenverket. Hönan hade helt sonika traskat in på deras tomt, hoppat upp på bordet där en stor blå marsipantårta stod uppdukad och börjat smaska i sig.

Nu var det fler skådare som fick möjlighet att beskåda tjädern och de som var på plats fick också bekräftat för sig att det var en sällskaplig och nyfiken dam som dykt upp på Lovö – hon verkade till och med tycka om att bli klappad.

I skrivande stund (söndag 3e maj) har tjädern inte setts till sedan barnkalaset och senaste observationen gjordes när den traskade in i skogen bakom vattenverket. Trots att det förstås är glädjande att ett antal skådare fick chans att se den vackra tjäderhönan, så hoppas vi nu på att hon stannar i skogen och hittar en tupp att sällskapa med (istället för skådarna på Mälaröarna).


Skrivet av Maria Strömberg

I år har landskampen mellan Danmark, Finland och Sverige ställts in pga. Corona pandemin. Emellertid kommer många platser ändå att genomföra evenemanget om än i modifierad form.

Skytteholmstornet vid Menhammarsviken kommer att delta för 9:e gången. Det som kommer att bli annorlunda är att avståndet mellan skådarna måste Corona-anpassas.

Bilden ovan visar därför hur det inte kommer att bli i ett avseende, eftersom själva tornet endast kommer att kunna härbärgera 1 högst 2 skådare åt gången. Övriga får sprida ut sig inom en 10 m radie från tornet, dvs en yta på cirka 314 m².

En annan nyhet för året är att den eminente militäre emeriti kompanikocken Häggvik kommer att servera varm soppa, även detta på Corona-anpassat sätt.

Det viktigaste ”tävlingsmomentet” kommer att bli jämförelsen med tidigare år, såväl i antal arter som specifika arter och antalet medhjälpande skådare.

Art-bästa är från 2018 med 78, medan 2019 blev ett svagare år med 67 arter. Väder och vind är viktiga förutsättningar, men även antalet alerta skådare har stor betydelse.

Ingen förhandsanmälan nödvändig, och man kommer och går som det passar.

Hjärtligt välkomna

Jan Wernerman och Kjell Häggvik

Lilla Aktuellt gör reportage för att skapa intresse runt natur och miljö. Med ett besök till Svartsjöviken ville SVT skapa en berättelse om att uppleva våren och fåglarna i naturen. Tisdagen den 7 april gjorde ett reportageteam från Lilla Aktuellt en skådarutflykt med vår egen 11-årige skådartalang Esaias Klintefelt.

Inslaget planeras visas i Lilla Aktuellt onsdagen den 15 April.
Observerande men ej deltagande samt vid pennan

Kjell Häggvik