Kategoriarkiv: Information

Succé för MOF exkursion till Björkö – Birka 30 augusti 2020

Det var några år sedan som Björn-Olof Svanholm höll i en MOF exkursion till Björkö – Birka och en Härfågel kryssades.  Men nu var det äntligen dags igen med undertecknad som exkursionsledare.

Vi var alla oroliga för om vädret skulle vara tillräcklig bra för att vi skulle kunna åka. Men efter en sista titt på vädret så skickade jag runt besked om att vi kör som planerat!  Det utlovades ett hål i vädersystemen mellan 08.00 – 14.00. Hoppas på att det stämmer! 

07.30 stod 7st. fossilbilar med MOF deltagare på en ensam lång rad och väntade på färjan vid Sjöängen. Härligt, hela gänget var med inklusive Kjell Häggvik och Jan Wernerman som kom till på slutet.

Skådare väntar på bilfärjan till Adelsö. Foto RM

Efter färjan åkte vi direkt till Kalles gård och parkerade. Kalle tog emot oss och hade en genomgång om hur dagen och överfarten skulle bli.  Efter det promenerade vi ned till bryggan, där kalle skulle hämta upp oss med sin Buster båt. Det blev två turer då båten tog 4 passagerare + kalle. Så var det dags för de första 4 att embarkera båten.  Turen tar ca 7 minuter då sundet bara är 700 meter brett. Vi som var kvar, tittade efter båten. Plötsligt dog motorn och kalle fick starta om ett par gånger innan båten kunde ta fart och komma över. Där fick jag lite paniktankar, och började fundera på alternativa lösningar. Kanske sjöräddningen kunde bogsera båten T/R. Eller skulle ett vikingaskepp dyka upp och rädda dagen.  Men som tur var blev det inte så.  Utan kalle kom med god fart och hämtade oss, som var kvar.

Nu var alla över och vi samlade ihop oss 08.30 för att komma iväg. Jag hade gjort en artlista som jag delade ut. Skådningen började och arterna började kryssas en efter en.  Alla var på tårna och vi gick via Birkastadens strand mot Hemlanden (Vikingatida stort gravfält). Längst stigen såg vi bla. ett antal Stenskvättor som bevakade oss från några gravstenar.  Vid Kugghamn ropades bla. en familj ärtsångare ut. Och vi stannade till ett tag.

Kalle passade på att berätta lite om Hemlandens gravar och deras invånare som hade ett andra liv med allt man behöver. Mellan Kugghamn och Korshamn var det en fantastisk vacker lövskogsbiotop med många fåglar, mestadels tättingar. Kalle sa också att det är mycket få besökare som kommer till denna del av ön. Till största delen beroende på att Strömma båten bara stannar i 3 timmar. Varvid besökare bara hinner med museet, lunch och guidningen. Så vi rör oss i historisk mark, men samtidigt för skådare obanad mark.  Vilket vi ändå tyckte var skönt, då vi var ensamma i denna vackra natur. Och i lugn och ro kunde koncentrera oss på skådningen.

Vi fortsatte mot Korshamn. Där vi stannade till och fikade, och hade fin utsikt mot vattnet. En hel del fåglar kryssades bla. en stor flock med grönsiskor, gröngöling, större hackspett och en del vitfåglar som grå- och havstrut samt fisktärna. Inga rovisar ännu. Kalle passade på att berätta om att platsen vi rastade på var en hamn och plats där hantverkare mm höll till, en slags arbetarförort till staden Birka kan man kanske säga. Kalle berättade även om en speciell kungagrav som kallas kammargrav.

I kammargraven kunde den döde till sitt andra liv bla. få med sig hästar, vapen fina kläder samt sin fru. För att klara jakten i sitt andra liv har man även hittat skelett från Kungsörn, Jaktfalk mm. Vilka var bra att jaga med. Så det blev en historisk fågelkoppling också.

Bild på havsörn är inte tagen på denna exkursion.

Fikat packades in och vi drog vidare ut från lövskogen, ut på en stor äng som betades av kor. På andra sidan ängen kom en ny biotop. Granskog. Plötsligt ropades en, lågt över träden inflygande Havsörn ut. Så fort den fick syn på oss vek den av tillbaka mot sjön. Innan vi kom fram till granskogen var det många fåglar i ett område mot sjön. Bla. flera Grå flugsnappare, Trädkrypare, Löv och Ärtsångare for omkring i några träd. Det var så kul att vi satt en stund och betraktade alla fåglar i lugn och ro. Plötsligt ropades det ut en förbiflygande sparvhök och fiskgjuse med byte. Havsörnen närmade sig snabbt gjusen för att försöka stjäla bytet. Vi såg inte hur det gick, men vi får hoppas att gjusen fick behålla fisken.

Nu kom vi in i en ståtlig granskog och skogsfåglarna dök upp en efter en. Bla. minst 3st. kungsfåglar, entitor och tofsmes vilket var trevligt och det kryssades för fullt i artlistorna.  Vilken härlig dag och så fint väder det blev, blå himmel och drygt 20 grader varmt. Kan det bli bättre skådarväder.

Rotvälta vid stranden. Foto CMS

Vi följde skogen efter stranden. Bitvis var det tät och snårig skog, men vackert med solen som lyste upp gläntor här och var.  Vi gick vidare genom skogen och ut på det öppna området vid Grindsbackarna där vi tog en långpaus för lunch. Alla satt sig på behörigt Corona avstånd från varandra och lät lunchen väl smaka. Härligt att sträcka ut, vila och titta upp mot en blå himmel.

Då passade Kalle på med en ny intressant historielektion. Vi gick tillbaka till Vikingatid 800-900 talet och pratade om utgrävningar och människorna som bodde i Birka, hur samhällsstrukturen såg ut med kopplingen till Adelsö och kungaborgen Alsnöhus. Medan vi rastade ropades ormvråk och spillkråka ut så även om vi lyssnade på Kalle så hade vi ett öra åt fåglarna också. Fattas bara annat!

Efter lunchen och fullmatade med historia drog vi vidare över Grindsbackarna mot borgen på det höga berget och Ansgars korset. På vägen dök gulsparvar och 3 rödstjärtar upp. På långt håll såg vi en stor turistgrupp guidas runt. Vi undvek dom och hittade en egen utsiktsklippa för att njuta av den magiska utsikten över Björkfjärden, tyvärr visade sig bara några vitfåglar. Så inga fågelsträck denna gång.

Vi gick ut från borgen via porten och passerade garnisonen, krigarnas område på väg till Birkas hamn och bryggan som vi ska åka hem från.  

I väntan på att Kalle hämtar båten gör vi en artgenomgång och sammanfattar att vi fått ihop prick 50 arter. Vilket var bättre är vad vi förväntat oss.  Vi håller tidtabellen och första båt avgår 14.00. Båda överfarterna gick utan problem.     

Promenaden till Kalles gård och parkeringen ca 900 meter gjordes med mindre pigga steg. När alla var framme samlades vi vid Kalles unika runstenspark och fick höra några ord om vackra runstenar. Och Kalles kiosk bjöd på glass till alla, vilket vi inte hade väntat oss. Vaniljstrut var populärt.  

Så var det dags att avrunda en härlig exkursion till Björkö- Birka. Alla var mycket nöjda och vi tackade Kalle Runristare för spännande båttur, intressant historisk guidning och god glass. Alla tyckte att detta måste vi göra om till våren 2021.

Anita Söderlund. Kjell Häggvik. Leif Lagerstedt. Kalle Runristare. Ingegerd och Lars Brumér. Kalle Runristare. Saknas bilden: Carl.Magnus Strömstedt. Jan Wernerman och Roger Månsson. Foto RMÅ.

Vid pennan
Roger Månsson

Låt oss röja ett fågelskär i höst!

Som komplement till övriga MOF-aktiviteter som exkursioner, tisdagsklubb, tomträkning, tornkamp, etc. Det vore det väl trevligt med lite praktiska naturvårdsarbeten så vi känner att vi bidrar till den biologiska mångfalden? I Mälaren pågår förbuskningen av många fågelskär. Ju mer vegetation, ju svårare har måsar och tärnor att häcka framgångsrikt. Ett par skär som jag tänker på är Fiskarholmen i norra Fiskarfjärden och Gåseholmen väster om Björkö i södra Björköfjärden.

På Fiskarholmen brukar ett hundratal måsar och tärnor försöka häcka, men ofta ger fisktärnorna och skrattmåsarna upp på grund av predation av kråka och störning från långtidsstannade och ibland tältande allmänhet. Genom att röja lövsly och små tallar som idag ger skydd åt äggrövande kråkor och sätta upp skyltar som vädjar till båtfolket att undvika landstigning borde häckningsförutsättningarna kunna förbättras avsevärt.

MOF inbjuder härmed till en röjningsdag på Fiskarholmen söndagen 18 oktober 2020, klockan 1000-1500. Vi blir skjutsade ut till ön av företaget Addwater som kör ribbåtar från Jungfrusund. Samling vid restaurangen i Jungfrusund 0945!

Ta med verktyg! Vi behöver ca 3 motorsågar, flera bågsågar, grentänger och mindre handsågar. Även sekatörer går att använda på mindre sly. Vi fäller småräd och buskar och lägger dem i bergssprickorna eller i högar som kan brännas.

Föranmälan görs till undertecknad på 070‒318 85 93 eller jan.sondell@telia.com. Meddela vilka verktyg du tar med ut. (Vi avstår från röjsåg med sågklinga som kräver större säkerhetsavstånd.)

 Jan Sondell

Lördagsmornar vid Menhammarsviken

Tanken med denna aktivitet är att erbjuda gemensam skådning med stor flexibilitet för deltagarna. En bestämd plats och en tidsram, som ger möjlighet för enskilda deltagare att komma och gå efter lägenhet. Vårt åtagande blir att vara på plats första lördagen varje månad från 07.00 fram till kl 10:00 cirka, så ett deltagande behöver inte gå ut över andra lördagsaktiviteter.

Menhammarsviken är en trevlig lokal med ett torn, minimalt störande vägbuller. Störst potential under flyttider. Se en kort redogörelse i Fåglar på Mälaröarna 2010, sid 2-3.
I år blev det inte möjligt att slå vassen pga isbrist, men flyttande sjöfåglar brukar kunna ses på vattenspegeln från tornet eller slottsparken.

Vi prövar denna idé under hösten 2020, och får sedan se om vi fortsätter under våren 2021.

Välkomna !!

Urpo Könnömäki och Jan Wernerman

Fortsatt succé för vårens tisdagsklubb

Finalexkursionen för vårsäsongen 2 Juni bjöd på det kanske behagligaste vädret hittills i vår och 19 skådare, varav åter 3 EKO-skådare! Även antalet arter blev högt, 67 stycken, inte rekord men i toppskiktet. Vi är dessutom noga med att följa Coronarekomenda-tionerna, så sammanfattningsvis laglydiga med gott artresultat och EKO skådare.

Idag dominerade stararna i parken. Trafiken med mattransporter till omättliga ungar är ljudlig från såväl föräldrar som curlade ungar. Annars kan man notera hur flera arter blir mindre vokala då de går till häckning. Bland mer rara fåglar var trastsångarna kvar och de kunde även skymtas i vassen. Sångarkörrern kommer att vara talrik ännu några veckor, men kanske glesas ut. 

Rödbena. Foto Carl Magnus Strömbeck

På Dämmet kunde vi konstatera att knölsvanshäckningen blivit framgångsrik så här långt med småsvanar i boet, oklart antal. Eftersom sångsvanarna lurade i andra änden av pölen, misstänker vi att föräldrarna är försiktiga. Knölsvanshannen jagade bort grågäss, vilka väl knappast var hotfulla. Dramat fortsätter. På Dämmet kunde vi även konstatera de nya arterna i luften snarare än på vattnet; bivråk, törnskata och skäggmes.

Bivråk. Foto Carl Magnus Strömbeck

Dagens särskilda höjdpunkt vara den delikata chokladtårta som Ingegerd belönade dagens deltagande skådare med vid fikapausen.

Totalt sett blev antalet arter för våren 2020 109 st, och vid jämförelse med 2018(116) och 2019(107) ser vi att dagens bivråk och törnskata tillsammans med lärkfalk, rördrom, göktyta, kungsfågel och brunand är arter i år som vi inte kunnat notera de tidigare säsongerna. 

Till hösten är det tänkt att tisdagsklubben ska återuppstå. Kallelse till detta kommer i början av augusti.

Vänliga hälsningar

Jan W.

Rapport från MOF nattsångarexkursion 5 juni 2020

Våren och försommaren 2020 har varit en helt galen period utifrån ett fågelskådarperspektiv, med många spännande arter som kunnat observeras under dagtid men även under kvällar och nätter.

På Mälaröarna har vi kunnat stoltsera och erbjuda observationer med nattaktiva arter som mindre sumphöna, dubbelbeckasin, kornknarr, nattskärra, vaktel, hornuggla och gräshoppssångare. Några av arterna är riktigt ovanliga på öarna. För de som noteras oftare, skall man ändå ha tur och kunskap för att få höra dem.

Runt Mälardalen har skådare upplevt liknande bonanzas, men många har valt att komma till oss. Har man varit ute på kvällarna har man kunnat träffa kompisar (på säkert avstånd) som precis som oss varit begränsade i rörelsefrihet, pga Corona, men ändå haft möjlighet att röra sig i friska luften.

Min upplevelse fram till nattsångarexkursionen den 5 juni var att det var ganska lite mygg, vilket gör det lite drägligare att traska omkring i vass- och träskmarker.

Förutsättningarna för för nattsångarexkursionen var med andra ord gynnsamma. Mycket spännande hade redan setts och kunde finnas kvar. Det fanns även arter som skulle kunna ge första observationerna för året, som tex flodsångare som vi haft några år tidigare.

Datumet fedagen den 5 juni spikades i programmet, på ett tidigt stadium och låg runt ungefär samma dagar som tidigare år. Eftersom lördagen den 6 juni är nationaldagen, valde jag att ta fredagen istället. Tidigare år har jag haft 2 alternativa dagar, men det blir alltid svårt i slutändan, då vädret i slutet av maj/början på juni kan vara nyckfullt med antingen fantastiskt strålande solsken eller regn som sveper över landet.

Om nu vädermakterna stred mot varandra den veckan, så slutade det med att vi fick med oss regnguden i vårt sällskap den fredagskvällen. Vi blev totalt 15 skådare varav hälften träffades vid kommunhuset och resten anslöt vid skarnholmen. Det fanns möjligheter till uppklarnande väder senare på kvällen och tidigare erfarenheter har gett att skådningen kan bli riktigt bra då. Icke, sa Nicke, regnet gav sig inte alls.

Bild 1: En glad exkursionsledare väntar på sång i regnet. Foto; CMS

När det är så där vanskligt läge så får man som exkursionsledare, försöka bjuda till. Något som var givet, var att våren visat Mälaröarnas potential som skådarkommun för nattsångare. Av detta skäl hade jag satt samman ett material över var det setts och hörts de spännande arterna i år. Mer om det längre ner i rapporten.

Blir det regn och lite kyligare så skadar det inte att ha med sig varm dryck att bjuda på.  Kaffe och te känns som säkra kort.

Bild 2: Kjells Bak-Lucke-Fik, skänkte lite ljus i mörker och regn. Foto: CMS

Eftersom vi är mitt i pandemitider så fick alla organisera sina egna transporter, så samåkning blev uteslutet. Därför kunde de som ville avsluta göra det när det passade bäst och man kände sig nöjda med dagen. Detta ledde också till att vi åkte runt som en karavan.

Vår första lokal blev Skarnholmen, där vi stannade så att så många som möjligt kunde höra gräshoppssångaren. Dock fick man anstränga sig ordentligt eftersom regnet drog ner hörseln. Som brukligt gick det ganska snabbt att notera den överflygande morkullan. I år flög den ganska nära oss, men märkligt nog var den ganska tyst. Andra arter var tex tornseglare, härmsångare, näktergal, gök, gök, rödvingetrast, taltrast, ringduva och buskskvätta. Vi utmanade myggen ett tag för att ge flodsångaren en chans, men gav upp då den uppenbarligen inte var där.

Jag var angelägen att visa deltagarna en alldeles utmärkt lokal med möjlighet att utforska Svartsjövikens södra del som ju visat sådan potential under försommaren, så det blev vårt nästa stopp.  Här fanns möjlighet för många bilar att stanna och jag passade på att bjuda på kaffe, te och en kaka. Stämningen blev faktiskt ganska uppsluppen. Jag noterade att de flesta tyckte det var trevligt att samtala ( 2-meters-lucka) och hungern efter arter hade dämpats pga regnet.

I min plan, som utgick ifrån den traditionella rutten med avslut vid Lovö, så hade jag haft en tanke om en överkurs efter midnatt, med sök efter nattskärra vid Thorslunda. Regnandet gjorde dock en sån extra utflykt lönlös. Efter fikat så bestämde jag därför att vårt nästa och avslutande stopp skulle bli Lovö kyrka, med möjlighet till vaktel, kornknarr eller hornuggla, vilka alla tre noterats dagarma innan.

Många av deltagarna som bor på Färingsö och Ekerö valde detta tillfälle att avsluta sitt deltagande och vi var en handfull blöta skådare som gjorde ett sista försök. Vi hade turen och några hade fortfarande kvar sin skarpa hörsel så vi kunde slutligen lokalisera och höra tiggläten från två hornuggleungar vid Drottningholms golfbana.

Därefter tackade jag de sista deltagarna och vi kunde åka hem till värmen och torka våra kläder.

Tappert kämpat av de 15 deltagarna.

Vi ses i fält.

Vi pennan
Kjell Häggvik

En liten nattsångarguide, med kartillustrationer och ljudbeskrivningar

Kartillustration 1: Årets nattsångare och nattaktiva höns har varit ovanligt talrika och kunnat noteras över stora delar av kommunen.

Kärrsångare. Virtuos och härmare. Kan få fnatt.

Gräshoppssångare. ”svirrande som från en grön gräshoppa” … ”elektrisk ringklocka s i r r r rr r”

Flodsångare. ”skyttlande, vårtbitarlikt… att jämföra med en jämnt tröskande symaskin”

Morkulla.  Knarrande ”ort ort – osmorda kängor” + snärtigt knisp

Vaktel. Snärtig ”tuitt – tuitt”.

Kornknarr. Hest raspande i tvåtakt, Crex Crex

Nattskärra. Surrande växlande i tonart.

Kartillustration 2: En del andra målarter för nattexkursionen som sävsångare, rörsångare, härmsångare, morkulla och jorduggla kan även noteras dagtid. Sångarna som är mer vanliga ses på många ställen på Ekerö.

Sävsångare. Rörlig.  Just kampen mellan två olika läten förekommer ofta och till skillnad från den liknande rörsångaren är variationen i sången stor.

Rörsångare. Sävlig. Mer monoton. Lugnare tempo, samt jämnare takt och volym. Nicka med i takt.

Härmsångare. Kläm badgummianka! Sitter ofta högre upp än kärrsångaren

Morkulla.  Knarrande ”ort ort – osmorda kängor” + snärtigt knisp

Beskrivningar referens. Natursidan.se; Erik Rosenberg FÅGLAR I SVERIGE), Sveriges Radio Fågelsångskolan.

För första gången på över 20 år har skådare från MOF fått möjlighet att kryssa tjäder på Mälaröarna

Det var under onsdagen den 29 april som den spelsugne tjäderhönan upptäcktes vid vattenverket på Lovö, men inte förrän dagen efter fick kommunens fågelskådare nys om det rara fyndet via lokala fågellarmet (larmad av Glenn Cornland).

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 200502-RMÅ-Tjäder-2-1024x837.jpg

Per och Susanne Becker bor precis intill Lovö vattenverk och var de som upptäckte hönan. Den var till synes helt orädd och verkade snarare vara nyfiken på personerna den träffade på.

Det är relativt vanligt att hormonstinna tjäderhönor dyker upp på folktäta platser i häckningstid, vilket enligt tjäderexperten Svante Joelsson beror på att de söker sig till situationer som påminner om tjädertupparnas spel.

  • Det är ett naturligt beteende och de söker sig helt enkelt till människor och folksamlingar istället för tuppar, förklarar Svante Joelsson på Natursidan.se.

Eftersom tjädern är en extremt sällan skådad art på Mälaröarna var det många skådare som reagerade när ryktet gick om att den uppehöll sig på Lovö. Under några timmar på kvällen kunde tjädern ses, men morgonen efter verkade den vara försvunnen då den inte hittades vid eftersök.

De som inte hann se tjädern under onsdagskvällen blev därför väldigt glada när larmet återigen gick några dagar senare, den 2a maj, om att tjäderhönan var tillbaka på nästan exakt samma ställe som sist.

Den här gången hade hönan valt att dyka upp, utan inbjudan, på ett barnkalas hemma hos Camilla och Björn Backlund som även de bor precis intill vattenverket. Hönan hade helt sonika traskat in på deras tomt, hoppat upp på bordet där en stor blå marsipantårta stod uppdukad och börjat smaska i sig.

Hönan har fortfarande kvar blå tårta på foten

Nu var det fler skådare som fick möjlighet att beskåda tjädern och de som var på plats fick också bekräftat för sig att det var en sällskaplig och nyfiken dam som dykt upp på Lovö – hon verkade till och med tycka om att bli klappad.

I skrivande stund (söndag 3e maj) har tjädern inte setts till sedan barnkalaset och senaste observationen gjordes när den traskade in i skogen bakom vattenverket. Trots att det förstås är glädjande att ett antal skådare fick chans att se den vackra tjäderhönan, så hoppas vi nu på att hon stannar i skogen och hittar en tupp att sällskapa med (istället för skådarna på Mälaröarna).


Skrivet av Maria Strömberg

Fågeltornskampen 2020,lördag 9 maj 05.00-13.00

Foto Carl Magnus Strömbeck 2019

I år har landskampen mellan Danmark, Finland och Sverige ställts in pga. Corona pandemin. Emellertid kommer många platser ändå att genomföra evenemanget om än i modifierad form.

Skytteholmstornet vid Menhammarsviken kommer att delta för 9:e gången. Det som kommer att bli annorlunda är att avståndet mellan skådarna måste Corona-anpassas.

Bilden ovan visar därför hur det inte kommer att bli i ett avseende, eftersom själva tornet endast kommer att kunna härbärgera 1 högst 2 skådare åt gången. Övriga får sprida ut sig inom en 10 m radie från tornet, dvs en yta på cirka 314 m2.

En annan nyhet för året är att den eminente militäre emeriti kompanikocken Häggvik kommer att servera varm soppa, även detta på Corona-anpassat sätt.

Det viktigaste ”tävlingsmomentet” kommer att bli jämförelsen med tidigare år, såväl i antal arter som specifika arter och antalet medhjälpande skådare.

Art-bästa är från 2018 med 78, medan 2019 blev ett svagare år med 67 arter. Väder och vind är viktiga förutsättningar, men även antalet alerta skådare har stor betydelse.

Ingen förhandsanmälan nödvändig, och man kommer och går som det passar.

Hjärtligt välkomna

Jan Wernerman och Kjell Häggvik

Lilla Aktuellt besökte Mälaröarna och intervjuade Esaias

Bild 1 : Esaias berättar om sina fågelupplevelser

Lilla Aktuellt gör reportage för att skapa intresse runt natur och miljö. Med ett besök till Svartsjöviken ville SVT skapa en berättelse om att uppleva våren och fåglarna i naturen. Tisdagen den 7 april gjorde ett reportageteam från Lilla Aktuellt en skådarutflykt med vår egen 11-årige skådartalang Esaias Klintefelt.

Bild 2 : Esaias hälsar på SVT´s reporter Karin Axelsdotter Olsson “Anti-Corona style”
Bild 3 : Fågel upptäcks och SVT´s fotograf Tim Ekendahl dokumenterar.
Bild 4 : Många bruna kärrhökar sågs vid Svartsjö
Bild 5: Karin var en ivrig lyssnare till Esaias och samtidigt själv väldigt kunnig.
Bild 6: Esaias tyckte det var roligt och spännande att vara med om en TV-inspelning.
Bild 7 : Tim filmar några miljösekvenser från Svartsjö dämme.

Inslaget planeras visas i Lilla Aktuellt onsdagen den 15 April.
Observerande men ej deltagande samt vid pennan

Kjell Häggvik