Skarnholmen och Eldgarnsö

Exkursion Skarnholmen och Eldgarnsö

Vi var sju medlemmar som kl. 07:00 samlades vid den provisoriska parkering bredvid bondens vita ensilagebollar. Det var både nya bekantskaper som inleddes, liksom andra mer kända ansikten som återkommande deltagit vid just denna tur. Med varierad erfarenhet kunde vi få möjlighet att se till alla arter och prata mer om allt som stöttes, passerade eller lät i den klara och stilla majmorgonen.

Första samtalet handlade (som vanligt vid denna tid) om svarthätta vs. Trädgårdssångare. Vi diskuterade karaktäristiska detaljer som de båda arternas sång, svårigheter som förekommer och vad nya rön sagt om föränderligheten som finns hos svarthättans sång när trädgårdssångaren (som gärna söker samma biotop) ansluter några veckor senare och då blir en naturlig konkurrent till svarthättan.

Ganska snabbt kunde vi notera ett antal näktergalar som sjöng sin intensiva ramsa och byggde en stor del av ljudkulissen på platsen. Mellan omgångarna la vi märke till lövsångare, gulsparv men också karaktärsarterna (för perioden) gräshoppsångare och törnsångare. Tranor hördes på avstånd (bortåt Eldgarnsö till) och sista observationen innan färden fortsatte fick bli en skogssnäppa som spelflög när den sträckte över oss mot skogsdungen i nord-ost.

Det började bli dags för frukost och fika, vilken inledde besöket upp vid Eldgarnsö. Vid parkeringen hade det dagen innan hört en kornknarr, men som för morgonen höll låg profil eller redan hunnit flyga vidare. Istället kunde vi njuta av grönsångare och trädgårdssångare när mackan avnjöts innan det blev dags för vandringen vidare. Sävsångaren stritade i bladvassen och ett par trana födosökte i våtmarken (kanske de vi tidigare hört på distans). Både trädpiplärka och stenknäck noterades, och väl framme vid ängarna såg vi årets första törnskata (hona) i resterna av de slånbärsbuskar som tidigare brett ut sig under ekar och äppelträd. Vi håller tummarna att dom hittar ett revir för året.

Nytt för i år var också göktytan som började komma igång med sång från minst två av dungarna. Nu hade morgonen blivit förmiddag, och några valde att fortsätta färden när andra kände sig mer nöjda. Blev en fin dag summerat, med många nya arter för året och en natur som vid denna tid står i full blom. Morgnar som dessa får en verkligen att känna livet i sig.

Christian Lagström