För 9:e året i rad genomfördes tornkampen vid Menhammarsviken. Förutsättningarna var de bästa ur flera avseenden; solsken med endast lätta moln, nästan vindstilla, ett förstklassigt soppkök och 9 skådare. Corona-reglerna var förhållande enkla att uppfylla och innebar ingen egentlig inskränkning, en eller två personer i tornet och övriga utspridda på marken nedanför. Två av nio skådare uppfyllde dessutom EKO regler genom att anlända på cykel!

De flesta tidigare år har vassen mellan tornet och viken kunnat slås under vintern, så icke detta år eftersom det aldrig funnits någon is att gå och stå på. Detta gjorde att vadare och simänder blev svårfångade observationer. Även sångfåglarna var något sparsamma, trots att koltrastar och sävsångare gjorde sitt bästa genom att fylla luften med sång. Dessutom endast tre flygplan under 8 timmar!!

Rovfåglarna var välrepresenterade med minst 3 lärkfalkar, 5 havsörnar, ormvråkar, sparvhökar, och häckande bruna kärrhökar. Årets clou var den aftonfalkshona som en stund kretsade över viken tillsammans med en lärkfalk. På ängen fanns buskskvätta, gulärla, ängspiplärka, enkelbeckasiner och sånglärka. I lövridån lövsångare, steglits och trädgårdssångare.

Traditionen vid Skytteholmstornet är att återstarta noteringarna av observationer varje timme, vilket gör att alla deltagande skådare kan bidra till observationerna oavsett skådarvana. Vi kan på bifogad graf konstatera att vi kom upp över 40 arter de flesta timmarna.

Årets resultat blev medelmåttigt för Menhammarsviken, trots de goda förutsättningarna. Det återspeglar sannolikt en generell tröghet bland flyttfåglar att visa upp sig, möjligen beroende på de kalla nätter som varit förhärskande.

Även om aftonfalken var en speciell observation så var den verkliga behållningen det soppkök som Kjell Häggvik bidrog med. Utomordentligt välorganiserat med iakttagande av Corona-rekommendationerna, en synnerligen smaklig gulasch-soppa med hembakat bröd till.

Vid pennan Jan Wernerman