Författararkiv: Roger Månsson

Sträckskådning på Mälarklippan

Redan klockan 5.45 samlades fem ivriga skådare från MOF vid Kvarnvikens båtklubb, och strax innan soluppgången travade vi uppåt Mälarklippan med våra guider Niklas Westermark, Per Åsberg och Micke Åsberg. Dessa herrar har spenderat många långa timmar uppe på klippan och räknat sträckande fåglar.
Mälarklippan ligger en kort klättring ovanför promenadstråket längs vattnet i Blackeberg och erbjuder utsikt från Vårberg till långt bortom Hässelby. Mittemot klippan ligger Lovön med FRA och Sötvattenslaboratoriet.

Solen steg sakta bakom klippan och lyste upp fåglarna framför oss, men lämnade oss i huttrande skugga. Det var tyvärr inte en dag för stora sträck, men vi såg flertalet duv- och sparvhökar, fiskgjuse och havsörn och sträckande ormvråk och två tornfalkar som båda försvann in över norra Lovön och Färingsö, kanske så att någon på öarna hann se dem.

Foto Björn-Olof Svanholm

Våra guider hade förberett en ritning med de vanligaste riktmärkena, deras namn (Bruna gladans mast mm) och på vilket avstånd de fanns. Medan de spanade av himlen efter större sträckande fåglar ropade de ut sträckande småfåglar och antal i ett rasande tempo. Det är en konst att dels kunna upptäcka fåglarna på långt avstånd och också att kunna förmedla var de är någonstans. Svårast tyckte jag var att begripa avståndet. Att någon fågel syns mot en viss udde behöver inte nödvändigtvis att den är över själva udden, utan den kan också passera långt hitom den, så det gäller att leta förutsättningslöst. Ett annat bra alternativ är att få en punkt som fågeln nog kommer att passera och sedan vänta där med tuben istället för att försöka jaga den med tuben.

Det var väldigt lärorikt och både guider och exkursionsdeltagare hade roligt, och planeringen är redan igång för en ny exkursion till våren!

/Gabriella

Riksmästerskapet i tomtskådning 12 september 2020

Tomtskådning är en trevlig aktivitet, som i början av september varje år sedan 1998 varit ett riksmästerskap https://geddeholmnatur.se/klubbtomt100/riksmasterskap.html. Förutsättningarna är naturligtvis mycket olika beroende på plats i landet och närheten till kust eller sjö. Vinnarna brukar kunna nå upp till drygt 100 arter, och det har alltid varit lokaler vid havet. Så även i år då lag Kornestedt från Halland rapporterade 104 arter, bästa lag för 8:e gången under de senaste 9 åren.

På Mälaröarna finns tomter med och utan sjökontakt, och vi brukar hävda oss väl givet dessa förutsättningar. Så även i år, med suboptimala väderförutsättningar (regn och relativt blåsigt). Två tomter rapporterade till den nationella sammanställningen; lag Urpo (Nyponvägen 7) och lag Glenn (Hagabergsvägen 5). Artlistorna blev kortare än förväntat, 39 respektive 34, men likväl var detta de bästa rapporterade resultaten i jämförbara områden (Södermanland och Uppland utan sjökontakt). Bägge lagen avbröt skådningen då regnet bröt in vid 11-tiden. På Mälaröarna pågick dessutom ytterligare tomtskådningen denna dag genom lag Lars/Ingegerd (Strandvägen 38), 24 arter och lag Agneta/Hans (Strandgräsvägen 3), 9 arter.

Inga egentliga rariteter observerades, men lag Glenn kunde rapportera enkelbeckasin och ljungpipare och lag Urpo flera havsörnar. Observationer som blir mer speciella då sjökontakt saknas. Nästa år kommer detta evenemang att gå av stapeln den 11 september. Kanske kan fler lag från Mälaröarna delta då.

Lagkaptenen från Nyponvägen 7, Urpo Könnömäki. Foto Kjell Häggvik

Jan Wernerman

Succé för MOF exkursion till Björkö – Birka 30 augusti 2020

Det var några år sedan som Björn-Olof Svanholm höll i en MOF exkursion till Björkö – Birka och en Härfågel kryssades.  Men nu var det äntligen dags igen med undertecknad som exkursionsledare.

Vi var alla oroliga för om vädret skulle vara tillräcklig bra för att vi skulle kunna åka. Men efter en sista titt på vädret så skickade jag runt besked om att vi kör som planerat!  Det utlovades ett hål i vädersystemen mellan 08.00 – 14.00. Hoppas på att det stämmer! 

07.30 stod 7st. fossilbilar med MOF deltagare på en ensam lång rad och väntade på färjan vid Sjöängen. Härligt, hela gänget var med inklusive Kjell Häggvik och Jan Wernerman som kom till på slutet.

Skådare väntar på bilfärjan till Adelsö. Foto RM

Efter färjan åkte vi direkt till Kalles gård och parkerade. Kalle tog emot oss och hade en genomgång om hur dagen och överfarten skulle bli.  Efter det promenerade vi ned till bryggan, där kalle skulle hämta upp oss med sin Buster båt. Det blev två turer då båten tog 4 passagerare + kalle. Så var det dags för de första 4 att embarkera båten.  Turen tar ca 7 minuter då sundet bara är 700 meter brett. Vi som var kvar, tittade efter båten. Plötsligt dog motorn och kalle fick starta om ett par gånger innan båten kunde ta fart och komma över. Där fick jag lite paniktankar, och började fundera på alternativa lösningar. Kanske sjöräddningen kunde bogsera båten T/R. Eller skulle ett vikingaskepp dyka upp och rädda dagen.  Men som tur var blev det inte så.  Utan kalle kom med god fart och hämtade oss, som var kvar.

Nu var alla över och vi samlade ihop oss 08.30 för att komma iväg. Jag hade gjort en artlista som jag delade ut. Skådningen började och arterna började kryssas en efter en.  Alla var på tårna och vi gick via Birkastadens strand mot Hemlanden (Vikingatida stort gravfält). Längst stigen såg vi bla. ett antal Stenskvättor som bevakade oss från några gravstenar.  Vid Kugghamn ropades bla. en familj ärtsångare ut. Och vi stannade till ett tag.

Kalle passade på att berätta lite om Hemlandens gravar och deras invånare som hade ett andra liv med allt man behöver. Mellan Kugghamn och Korshamn var det en fantastisk vacker lövskogsbiotop med många fåglar, mestadels tättingar. Kalle sa också att det är mycket få besökare som kommer till denna del av ön. Till största delen beroende på att Strömma båten bara stannar i 3 timmar. Varvid besökare bara hinner med museet, lunch och guidningen. Så vi rör oss i historisk mark, men samtidigt för skådare obanad mark.  Vilket vi ändå tyckte var skönt, då vi var ensamma i denna vackra natur. Och i lugn och ro kunde koncentrera oss på skådningen.

Vi fortsatte mot Korshamn. Där vi stannade till och fikade, och hade fin utsikt mot vattnet. En hel del fåglar kryssades bla. en stor flock med grönsiskor, gröngöling, större hackspett och en del vitfåglar som grå- och havstrut samt fisktärna. Inga rovisar ännu. Kalle passade på att berätta om att platsen vi rastade på var en hamn och plats där hantverkare mm höll till, en slags arbetarförort till staden Birka kan man kanske säga. Kalle berättade även om en speciell kungagrav som kallas kammargrav.

I kammargraven kunde den döde till sitt andra liv bla. få med sig hästar, vapen fina kläder samt sin fru. För att klara jakten i sitt andra liv har man även hittat skelett från Kungsörn, Jaktfalk mm. Vilka var bra att jaga med. Så det blev en historisk fågelkoppling också.

Bild på havsörn är inte tagen på denna exkursion.

Fikat packades in och vi drog vidare ut från lövskogen, ut på en stor äng som betades av kor. På andra sidan ängen kom en ny biotop. Granskog. Plötsligt ropades en, lågt över träden inflygande Havsörn ut. Så fort den fick syn på oss vek den av tillbaka mot sjön. Innan vi kom fram till granskogen var det många fåglar i ett område mot sjön. Bla. flera Grå flugsnappare, Trädkrypare, Löv och Ärtsångare for omkring i några träd. Det var så kul att vi satt en stund och betraktade alla fåglar i lugn och ro. Plötsligt ropades det ut en förbiflygande sparvhök och fiskgjuse med byte. Havsörnen närmade sig snabbt gjusen för att försöka stjäla bytet. Vi såg inte hur det gick, men vi får hoppas att gjusen fick behålla fisken.

Nu kom vi in i en ståtlig granskog och skogsfåglarna dök upp en efter en. Bla. minst 3st. kungsfåglar, entitor och tofsmes vilket var trevligt och det kryssades för fullt i artlistorna.  Vilken härlig dag och så fint väder det blev, blå himmel och drygt 20 grader varmt. Kan det bli bättre skådarväder.

Rotvälta vid stranden. Foto CMS

Vi följde skogen efter stranden. Bitvis var det tät och snårig skog, men vackert med solen som lyste upp gläntor här och var.  Vi gick vidare genom skogen och ut på det öppna området vid Grindsbackarna där vi tog en långpaus för lunch. Alla satt sig på behörigt Corona avstånd från varandra och lät lunchen väl smaka. Härligt att sträcka ut, vila och titta upp mot en blå himmel.

Då passade Kalle på med en ny intressant historielektion. Vi gick tillbaka till Vikingatid 800-900 talet och pratade om utgrävningar och människorna som bodde i Birka, hur samhällsstrukturen såg ut med kopplingen till Adelsö och kungaborgen Alsnöhus. Medan vi rastade ropades ormvråk och spillkråka ut så även om vi lyssnade på Kalle så hade vi ett öra åt fåglarna också. Fattas bara annat!

Efter lunchen och fullmatade med historia drog vi vidare över Grindsbackarna mot borgen på det höga berget och Ansgars korset. På vägen dök gulsparvar och 3 rödstjärtar upp. På långt håll såg vi en stor turistgrupp guidas runt. Vi undvek dom och hittade en egen utsiktsklippa för att njuta av den magiska utsikten över Björkfjärden, tyvärr visade sig bara några vitfåglar. Så inga fågelsträck denna gång.

Vi gick ut från borgen via porten och passerade garnisonen, krigarnas område på väg till Birkas hamn och bryggan som vi ska åka hem från.  

I väntan på att Kalle hämtar båten gör vi en artgenomgång och sammanfattar att vi fått ihop prick 50 arter. Vilket var bättre är vad vi förväntat oss.  Vi håller tidtabellen och första båt avgår 14.00. Båda överfarterna gick utan problem.     

Promenaden till Kalles gård och parkeringen ca 900 meter gjordes med mindre pigga steg. När alla var framme samlades vi vid Kalles unika runstenspark och fick höra några ord om vackra runstenar. Och Kalles kiosk bjöd på glass till alla, vilket vi inte hade väntat oss. Vaniljstrut var populärt.  

Så var det dags att avrunda en härlig exkursion till Björkö- Birka. Alla var mycket nöjda och vi tackade Kalle Runristare för spännande båttur, intressant historisk guidning och god glass. Alla tyckte att detta måste vi göra om till våren 2021.

Anita Söderlund. Kjell Häggvik. Leif Lagerstedt. Kalle Runristare. Ingegerd och Lars Brumér. Kalle Runristare. Saknas bilden: Carl.Magnus Strömstedt. Jan Wernerman och Roger Månsson. Foto RMÅ.

Vid pennan
Roger Månsson

Låt oss röja ett fågelskär i höst!

Som komplement till övriga MOF-aktiviteter som exkursioner, tisdagsklubb, tomträkning, tornkamp, etc. Det vore det väl trevligt med lite praktiska naturvårdsarbeten så vi känner att vi bidrar till den biologiska mångfalden? I Mälaren pågår förbuskningen av många fågelskär. Ju mer vegetation, ju svårare har måsar och tärnor att häcka framgångsrikt. Ett par skär som jag tänker på är Fiskarholmen i norra Fiskarfjärden och Gåseholmen väster om Björkö i södra Björköfjärden.

På Fiskarholmen brukar ett hundratal måsar och tärnor försöka häcka, men ofta ger fisktärnorna och skrattmåsarna upp på grund av predation av kråka och störning från långtidsstannade och ibland tältande allmänhet. Genom att röja lövsly och små tallar som idag ger skydd åt äggrövande kråkor och sätta upp skyltar som vädjar till båtfolket att undvika landstigning borde häckningsförutsättningarna kunna förbättras avsevärt.

MOF inbjuder härmed till en röjningsdag på Fiskarholmen söndagen 18 oktober 2020, klockan 1000-1500. Vi blir skjutsade ut till ön av företaget Addwater som kör ribbåtar från Jungfrusund. Samling vid restaurangen i Jungfrusund 0945!

Ta med verktyg! Vi behöver ca 3 motorsågar, flera bågsågar, grentänger och mindre handsågar. Även sekatörer går att använda på mindre sly. Vi fäller småräd och buskar och lägger dem i bergssprickorna eller i högar som kan brännas.

Föranmälan görs till undertecknad på 070‒318 85 93 eller jan.sondell@telia.com. Meddela vilka verktyg du tar med ut. (Vi avstår från röjsåg med sågklinga som kräver större säkerhetsavstånd.)

 Jan Sondell

EKO resultat 31 Augusti 2020

Augusti är till ända och därmed har ligger de traditionella sommarmånaderna bakom oss. Vi har haft några riktiga högsommar-perioder med ordentlig värme, samtidigt med torka. Däremellan några förhållandevis korta regnperioder. Vi har därför haft goda chanser att promenera och cykla. Uppsvinget med EKO-skådning håller i sig och jag konstaterar att vi har noterat många nya arter på våra listor. 

Totala antalet observationer ligger på ca 24.000 hittills i år, varav 25% är EKO-obsar. Totalsiffran är hög och ungefär lika stor som vi hade förra året redan nu. Även antalet arter så här långt är väldigt högt. Man får gå tillbaka till 2012 för att hitta en årssiffra som är högre och gå tillbaka till rekordåret 2008 för att hitta en notering som är så omfattande vid den här tidpunkten. 2008 var det år som Mikael Nederman nådde 200 arter på ett år. Så med tre månader och ett höststräck framför oss ser det riktigt spännande och lovande ut.

För egen del har jag tagit mig en andra tur hemifrån Ekerö Sommarstad till Svartsjö under sommarperioden. Första gången noterade jag visserligen en massa arter men samtidigt för mycket motvind och att det gick sanslöst trögt. Nybörjarmisstag att inte pumpa däcken stenhårt, vilket jag gjorde den andra gången. Då rullade cykeln mycket lättare även om jag också denna gång kördes om av både gamla och unga; sportiga och mer bekväma typer. 

I skrivande stund har det noterats 197 arter på Ekerö. EKO-teamet sammantaget är uppe i 171 arter och det finns utrymme för en rad spännande arter att fylla på med de kommande månaderna.

Här är EKO-arter som tillkommit sedan 22 juni … röd glada, kustpipare, rödspov, spovsnäppa, kärrsnäppa, svartsnäppa, nötkråka och blåhake.
Här är EKO listan som den ser ut just nu

Gigi Sahlstrand 151
Gabriella Ekström 142
Glenn Cornland 131
Per Lönnborg 123
Jan Wernerman 105
Roger Månsson 104
Marianne Dannbeck 102
Tobias Björk 100
Carl Magnus Strömbeck 99
Agneta Sundkvist, Hans Andersson 99
S Schröder 95
Kjell Häggvik 93
Christian Lagström 79
Ulf Nilsson 58
Martin Svensson 51
Staffan Wolter 40
Bo Thoor 9
Magnus Edberg 4

Tack till alla flitiga EKO-skådare.
Kjell Häggvik
Vi ses i fält

Tisdagsklubben hösten 2020

Tisdagen den 18 Augusti drar vi igång höstsäsongen av tisdagsklubben med samling vid Svartsjö slotts parkering 06.00 till en början, sedan 07.00. Två faktorer sätter förutsättningarna för upplägget; dels ert intresse, dels Covid19. De två tidigare höstsäsongerna har vi alternerat mellan olika lokaler på Mälaröarna, och då uppmanat till samåkning när parkeringsmöjligheterna har varit begränsade. Detta är nu inte möjligt, så vi får begränsa oss till de lokaler som erbjuder tillräcklig parkeringskapacitet. Enligt min bedömning blir det Svartsjöviken, Väsby Hage och Eldgarnsö. Kanske kan någon av er komma med fler förslag? Preliminärt blir det 14 träffar under Augusti-Oktober, och då får vi alternera mellan dessa lokaler. Ett alternativ är om intresset blir lägre under hösten, att vi då kan inkludera även andra lokaler. VI håller den frågan öppen. I övrigt vad gäller Covid19, tillämpar vi samma principer som under våren, dvs distansering och hygien.

Helgen innan varje tisdag kommer en påminnelse att skickas ut via mejl till de deltagare som lämnat sin mejladress till mig. Dessutom läggs en påminnelse ut på på hemsidan.

Till detta utskick bifogas 3 bilder där Carl Magnus Strömbäck CMS fångat glupska fåglar med fiskdiet.

Välkomna

Jan W.

Lördagsmornar vid Menhammarsviken

Tanken med denna aktivitet är att erbjuda gemensam skådning med stor flexibilitet för deltagarna. En bestämd plats och en tidsram, som ger möjlighet för enskilda deltagare att komma och gå efter lägenhet. Vårt åtagande blir att vara på plats första lördagen varje månad från 07.00 fram till kl 10:00 cirka, så ett deltagande behöver inte gå ut över andra lördagsaktiviteter.

Menhammarsviken är en trevlig lokal med ett torn, minimalt störande vägbuller. Störst potential under flyttider. Se en kort redogörelse i Fåglar på Mälaröarna 2010, sid 2-3.
I år blev det inte möjligt att slå vassen pga isbrist, men flyttande sjöfåglar brukar kunna ses på vattenspegeln från tornet eller slottsparken.

Vi prövar denna idé under hösten 2020, och får sedan se om vi fortsätter under våren 2021.

Välkomna !!

Urpo Könnömäki och Jan Wernerman

Fortsatt succé för vårens tisdagsklubb

Finalexkursionen för vårsäsongen 2 Juni bjöd på det kanske behagligaste vädret hittills i vår och 19 skådare, varav åter 3 EKO-skådare! Även antalet arter blev högt, 67 stycken, inte rekord men i toppskiktet. Vi är dessutom noga med att följa Coronarekomenda-tionerna, så sammanfattningsvis laglydiga med gott artresultat och EKO skådare.

Idag dominerade stararna i parken. Trafiken med mattransporter till omättliga ungar är ljudlig från såväl föräldrar som curlade ungar. Annars kan man notera hur flera arter blir mindre vokala då de går till häckning. Bland mer rara fåglar var trastsångarna kvar och de kunde även skymtas i vassen. Sångarkörrern kommer att vara talrik ännu några veckor, men kanske glesas ut. 

Rödbena. Foto Carl Magnus Strömbeck

På Dämmet kunde vi konstatera att knölsvanshäckningen blivit framgångsrik så här långt med småsvanar i boet, oklart antal. Eftersom sångsvanarna lurade i andra änden av pölen, misstänker vi att föräldrarna är försiktiga. Knölsvanshannen jagade bort grågäss, vilka väl knappast var hotfulla. Dramat fortsätter. På Dämmet kunde vi även konstatera de nya arterna i luften snarare än på vattnet; bivråk, törnskata och skäggmes.

Bivråk. Foto Carl Magnus Strömbeck

Dagens särskilda höjdpunkt vara den delikata chokladtårta som Ingegerd belönade dagens deltagande skådare med vid fikapausen.

Totalt sett blev antalet arter för våren 2020 109 st, och vid jämförelse med 2018(116) och 2019(107) ser vi att dagens bivråk och törnskata tillsammans med lärkfalk, rördrom, göktyta, kungsfågel och brunand är arter i år som vi inte kunnat notera de tidigare säsongerna. 

Till hösten är det tänkt att tisdagsklubben ska återuppstå. Kallelse till detta kommer i början av augusti.

Vänliga hälsningar

Jan W.

Dunder succé för för vårens EKO skådning på Mälaröarna

Halva jubileumsåret 2020 har snart gått och fågelskådandet har fått ett väldigt uppsving på Mälaröarna. Normalt brukar vi göra drygt 20.000 fågelobservationer, som noteras på Artportalen.

Redan nu har vi nått den omfattningen och vårt flitiga EKO skådare har gjort ca 5.000 av dessa observationer. I vissa fall har observationerna gjorts på hemmaplan i en vilstol, men de allra flesta är noterade från promenader eller cykelturer.

Det finns mycket som man kan skriva om då cykelturerna både skett i medvind och motvind. Även de som bor längre bort från de bästa fågellokalerna har kämpat gott för att lyckas notera arter utan extra hjälp av fossilt bränsle.

Det har definitivt sparats en del olja denna vår från vår sida. För egen del har jag inte en sportcykel utan en ihopfällbar cykel som jag kan ha i bakluckan på min bil. Eftersom hjulen är små så cyklar jag inte så fort. Faktum är att det oftast händer att jag blir omkörd av cyklister med äldre och tyngre cyklar än min egen. Jag vill gärna inbilla mig att jag har hyfsad kondition för min ålder, men det är uppenbart att jag bedrar mig själv. Turligt nog har jag nått ålder att jag bjuder på denna nesa.

Vi är ett femtontal som engagerat sig i EKO-skådningen hittills och jag har förstått att det gett en kick för den egna fågelskådningen. Faktum är att vi har en rad upptäckter som inte kunnat göras med bil utan några nya platser är upptäckta.
Personligen har denna form av skådning gjort att jag cyklat över stigar och vägar som jag inte visste fanns även om jag bott på öarna i över 30 år. 

För de 15 som varit med under våren, har jag med en viss regelbundenhet skickat personliga rapporter så att alla kan stämma av med sina egna listor. Vi rapporterar ju genom att notera en “EKO”-kommentar i artportalen eller via MOF EKO projektet som finns upplagt sedan början på februari. I denna rapport har jag inte ambitionen att ge en guide runt detta då jag kommunicerat detta tidigare. Detta gör i alla fall att jag kan ta ut listor och distribuera dessa om jag känner till mejladresserna.

Toppen på vår EKO-listan har dominerats av flitiga och vana cyklister. Gigi Sahlstrand och Gabriella Ekström är de två främsta i skrivande stund. På tredje plats finns Glenn Cornland och på fjärde Per Lönnborg. Per ledde ligan ett tag i vintras i och med att han cyklar till jobbet i ur och skur och kan inkludera skådning i resandet.

Total på öarna har det noterats 192 vilket brukar kunna vara ett slutresultat för hela året. För de och oss som skådat utan EKO notering så är totalen 189 just nu, bl.a. så har härfågel och sommargylling endast noterats av de som EKO skådat.

EKO gängets total är EKO gänget 163, och då finns det väldigt många spännande arter som förhoppningsvis kan ses eller höras under hösten, t.ex. fullt möjliga blå kärrhök, blåhake, kungsörn, mosnäppa, pilgrimsfalk, spetsbergsgås, strömstare, svart rödstjärt och inte minst svartsnäppa som setts de senaste dagarna i Svartsjö dämme.

Här är EKO listan som den ser ut just nu

Gigi Sahlstrand 141
Gabriella Ekström 135
Glenn Cornland 126
Per Lönnborg 114
Jan Wernerman 105
Marianne Dannbeck 100
Agneta Sundkvist 99 

Hans Andersson 99
Tobias Björk 94
Roger Månsson 88
S Schröder 87
Carl Magnus Strömbeck 81
Kjell Häggvik 80
Christian Lagström 76
Ulf Nilsson 58
Martin Svensson 51
Staffan Wolter 39
Bo Thoor 4
Magnus Edberg 4

Tack till alla flitiga EKO-skådare.

Vi ses i fält

vid pennan

Kjell Häggvik

Rapport från MOF nattsångarexkursion 5 juni 2020

Våren och försommaren 2020 har varit en helt galen period utifrån ett fågelskådarperspektiv, med många spännande arter som kunnat observeras under dagtid men även under kvällar och nätter.

På Mälaröarna har vi kunnat stoltsera och erbjuda observationer med nattaktiva arter som mindre sumphöna, dubbelbeckasin, kornknarr, nattskärra, vaktel, hornuggla och gräshoppssångare. Några av arterna är riktigt ovanliga på öarna. För de som noteras oftare, skall man ändå ha tur och kunskap för att få höra dem.

Runt Mälardalen har skådare upplevt liknande bonanzas, men många har valt att komma till oss. Har man varit ute på kvällarna har man kunnat träffa kompisar (på säkert avstånd) som precis som oss varit begränsade i rörelsefrihet, pga Corona, men ändå haft möjlighet att röra sig i friska luften.

Min upplevelse fram till nattsångarexkursionen den 5 juni var att det var ganska lite mygg, vilket gör det lite drägligare att traska omkring i vass- och träskmarker.

Förutsättningarna för för nattsångarexkursionen var med andra ord gynnsamma. Mycket spännande hade redan setts och kunde finnas kvar. Det fanns även arter som skulle kunna ge första observationerna för året, som tex flodsångare som vi haft några år tidigare.

Datumet fedagen den 5 juni spikades i programmet, på ett tidigt stadium och låg runt ungefär samma dagar som tidigare år. Eftersom lördagen den 6 juni är nationaldagen, valde jag att ta fredagen istället. Tidigare år har jag haft 2 alternativa dagar, men det blir alltid svårt i slutändan, då vädret i slutet av maj/början på juni kan vara nyckfullt med antingen fantastiskt strålande solsken eller regn som sveper över landet.

Om nu vädermakterna stred mot varandra den veckan, så slutade det med att vi fick med oss regnguden i vårt sällskap den fredagskvällen. Vi blev totalt 15 skådare varav hälften träffades vid kommunhuset och resten anslöt vid skarnholmen. Det fanns möjligheter till uppklarnande väder senare på kvällen och tidigare erfarenheter har gett att skådningen kan bli riktigt bra då. Icke, sa Nicke, regnet gav sig inte alls.

Bild 1: En glad exkursionsledare väntar på sång i regnet. Foto; CMS

När det är så där vanskligt läge så får man som exkursionsledare, försöka bjuda till. Något som var givet, var att våren visat Mälaröarnas potential som skådarkommun för nattsångare. Av detta skäl hade jag satt samman ett material över var det setts och hörts de spännande arterna i år. Mer om det längre ner i rapporten.

Blir det regn och lite kyligare så skadar det inte att ha med sig varm dryck att bjuda på.  Kaffe och te känns som säkra kort.

Bild 2: Kjells Bak-Lucke-Fik, skänkte lite ljus i mörker och regn. Foto: CMS

Eftersom vi är mitt i pandemitider så fick alla organisera sina egna transporter, så samåkning blev uteslutet. Därför kunde de som ville avsluta göra det när det passade bäst och man kände sig nöjda med dagen. Detta ledde också till att vi åkte runt som en karavan.

Vår första lokal blev Skarnholmen, där vi stannade så att så många som möjligt kunde höra gräshoppssångaren. Dock fick man anstränga sig ordentligt eftersom regnet drog ner hörseln. Som brukligt gick det ganska snabbt att notera den överflygande morkullan. I år flög den ganska nära oss, men märkligt nog var den ganska tyst. Andra arter var tex tornseglare, härmsångare, näktergal, gök, gök, rödvingetrast, taltrast, ringduva och buskskvätta. Vi utmanade myggen ett tag för att ge flodsångaren en chans, men gav upp då den uppenbarligen inte var där.

Jag var angelägen att visa deltagarna en alldeles utmärkt lokal med möjlighet att utforska Svartsjövikens södra del som ju visat sådan potential under försommaren, så det blev vårt nästa stopp.  Här fanns möjlighet för många bilar att stanna och jag passade på att bjuda på kaffe, te och en kaka. Stämningen blev faktiskt ganska uppsluppen. Jag noterade att de flesta tyckte det var trevligt att samtala ( 2-meters-lucka) och hungern efter arter hade dämpats pga regnet.

I min plan, som utgick ifrån den traditionella rutten med avslut vid Lovö, så hade jag haft en tanke om en överkurs efter midnatt, med sök efter nattskärra vid Thorslunda. Regnandet gjorde dock en sån extra utflykt lönlös. Efter fikat så bestämde jag därför att vårt nästa och avslutande stopp skulle bli Lovö kyrka, med möjlighet till vaktel, kornknarr eller hornuggla, vilka alla tre noterats dagarma innan.

Många av deltagarna som bor på Färingsö och Ekerö valde detta tillfälle att avsluta sitt deltagande och vi var en handfull blöta skådare som gjorde ett sista försök. Vi hade turen och några hade fortfarande kvar sin skarpa hörsel så vi kunde slutligen lokalisera och höra tiggläten från två hornuggleungar vid Drottningholms golfbana.

Därefter tackade jag de sista deltagarna och vi kunde åka hem till värmen och torka våra kläder.

Tappert kämpat av de 15 deltagarna.

Vi ses i fält.

Vi pennan
Kjell Häggvik

En liten nattsångarguide, med kartillustrationer och ljudbeskrivningar

Kartillustration 1: Årets nattsångare och nattaktiva höns har varit ovanligt talrika och kunnat noteras över stora delar av kommunen.

Kärrsångare. Virtuos och härmare. Kan få fnatt.

Gräshoppssångare. ”svirrande som från en grön gräshoppa” … ”elektrisk ringklocka s i r r r rr r”

Flodsångare. ”skyttlande, vårtbitarlikt… att jämföra med en jämnt tröskande symaskin”

Morkulla.  Knarrande ”ort ort – osmorda kängor” + snärtigt knisp

Vaktel. Snärtig ”tuitt – tuitt”.

Kornknarr. Hest raspande i tvåtakt, Crex Crex

Nattskärra. Surrande växlande i tonart.

Kartillustration 2: En del andra målarter för nattexkursionen som sävsångare, rörsångare, härmsångare, morkulla och jorduggla kan även noteras dagtid. Sångarna som är mer vanliga ses på många ställen på Ekerö.

Sävsångare. Rörlig.  Just kampen mellan två olika läten förekommer ofta och till skillnad från den liknande rörsångaren är variationen i sången stor.

Rörsångare. Sävlig. Mer monoton. Lugnare tempo, samt jämnare takt och volym. Nicka med i takt.

Härmsångare. Kläm badgummianka! Sitter ofta högre upp än kärrsångaren

Morkulla.  Knarrande ”ort ort – osmorda kängor” + snärtigt knisp

Beskrivningar referens. Natursidan.se; Erik Rosenberg FÅGLAR I SVERIGE), Sveriges Radio Fågelsångskolan.