Kategoriarkiv: Exkursioner

MOF Exkursion vid Löten och Bonadammen 26/4 -2020

I jämförelse med tisdagsklubben blev det till och med lite sovmorgon när samlingen för dagens exkursion var klockan 07.00 i Nyckelby. Planer gjordes upp för hur man skulle göra det hela Corona-säkert om många dök upp, då man inte ska samåka, men heller inte köra in för många bilar på trånga vägar med begränsade parkeringsmöjligheter.

Problemet löste sig självt då vi bara blev fem deltagare, något förvånande då vädret var vackert om än med en kylig nordanvind. Med Mats som gästvänlig ciceron åkte vi norrut mot Löten och Jehanders sandtag och Bonadammen. Entusiastiskt berättade Mats att, vi fågelvägen inte var så väldigt långt ifrån den artrika sjön Hjälstaviken, och att det inte var omöjligt, att fåglar på väg dit kunde passera över oss.

Vi tog oss fram mot sandtaget i kanten av hagmark, och redan tidigt såg vi ett par tranor bland de betande fåren. Känslan var stillsam och personlig, kanske för att vi bara var fem deltagare och hade all tid i världen. Mats visade olika appar, bland annat ”seglaren” där man bland annat kan spara anteckningar för att senare rapportera till artportalen. ” Roger som är en erfaren skådare hjälpte till med att lyssna och speja och snart började listan över sedda och hörda arter öka.

Vi valde ut några målarter för dagen, bland annat göktyta, järnsparv och svarthätta, men vi var såklart öppna för allt. Vi tog det lugnt och stannade även för bofinkar, gulsparvar och grönfinkar.

För mig är det viktigt att inte skynda förbi de lite vanligare arterna i jakten på något nytt utan att även vara ödmjuk inför dem. Unge Simon Lindholm som också var med visade sig vara en duktig fotograf, och han dokumenterade många av de arter vi såg. Pappa Nicklas var också han en duktig skådare med skarp blick och bra hörsel. Vi hade inte hunnit gå långt förrän den första Järnsparven uppenbarade sig. Vi fick både sång och en bra titt, och för mig var det dagens höjdpunkt.

Hämpling vid Löten

I utkanten av sandtaget hade vi överflygande fiskgjuse (som häckar i närheten) såväl som brun kärrhök, och på avstånd en havsörn som kämpade i motvinden. Ovanför själva sandtaget flög både hus- och ladusvalor och stenskvättor och hämplingar höll till i sluttningarna längs sidorna.

Stenskvätta vid Löten

Vi tog oss sedan genom skogen och ut mot ängarna i närheten och fick där se både tofsmes och en något överraskande brun sångare som klängde på en granruska. Efter lite funderande artbestämdes den till en hona av svarthätta, och då hade vi hittat en till av dagens målarter.

Nere vid den lilla sjön ”Snorran” kämpade vi för att se igenom den täta vassen, och anade en och annan grågås på vattnet. I träden i närheten sjöng en lövsångare och traskade tillbaka till utgångspunkten via vildsvinsuppbökad skogsmark. Fikat intogs i lä på en brygga nere vid Långtarmen och där fick vi in storskarv, storskrake och fisktärna bland annat, och sedan fortsatte vi till Bonadammen.

Entita som kollar in skådargänget

Vid Bonadammen syntes boande starar, fler svalor och ett halvt dussin smådoppingar, samt en vacker brunand bland krickor, gräsänder och sothönor.

Efter Bonadammen var utflykten officiellt slut men möjligheten fanns att åka med över till Adelsö för att titta lite runt ”Kyrkpölen” (En damm som ligger i anslutning till kyrkan). Vilket undertecknad, Mats och Roger gjorde. Där hittade vi mindre strandpipare, skogssnäppa, kanada- och grågås och en strandskata, och nere vid det numera uppröjda vattenbrynet såg vi sävsparv och några enkelbeckasiner som flög upp när vi kom.

Adelsö inräknat fick vi ihop 50 arter på exkursionen, och flera av dem kändes verkligen som ett privilegium att få se.

Vid pennan Gabriella Ekström

MOF Örnräkning lördag 29 februari 2020

MOF deltar årligen i Örnräkningen som initierats av Fältstationen Rördrommen i Eskilstuna och har pågått sedan år 2000.

Vi ingår i gruppen för Mälarområdet. Och vår uppgift är att räkna Örnar på norra Färingsö vid Grankulla Gårds brygga mellan kl. 10-12.

På samma sätt som övriga observationsplatser, rapporterade Urpo in våra Örnobservationer till fältstationen varje halvtimma. Således var alla skådare taggade för att vi skulle se så många örnar som möjligt under stipulerad tid, vilket gjorde det spännande.

I år deltog tretton personer och dagen inleddes med ett tätt snöfall när vi samlades i Tappström för vidare färd till Grankulla gård.  På vägen ut lättade det och väl framme var vädret lugnt och nederbördsfritt. I år var det som i motsats till föregående år ingen is på vattnet.

Foto Inger Könnömäki

Vi hade turen och skickligheten att se fem havsörnar under den utsatta tiden samt en havsörn vid halv tiotiden, totalt 6 örnobservationer blev det. Vilket var ett mycket bra resultat.

I övrigt sågs salskrakar, storskrakar, vigg, knipor, knölsvanar, sångsvanar, korpar, måsar, trutar, ringduvor, grågås samt att vi hörde nötväcka, större hackspett och gröngöling.

Vid pennan
Urpo Könnömäki

Rapport från Riksmästerskapet i tomtskådning 2019

Riksmästerskapet i tomtskådning lockade 57 deltagare lördagen 15/9. På Ekerö fanns 2 deltagare, vilket är bra med tanke på att endast 6 av deltagarna var från Stockholmsområdet. Naturligtvis är förutsättningarna väldigt olika, vilket också återspeglar sig i resultatlistan. Totalt i hela riket observerades 184 arter, på Ekerö 61, dock är att märka att man får gå ganska långt ner på resultatlistan för att finna deltagare som inte hade direkt havsanknytning. Familjen Lagström i Grankulla har förvisso Mälaren, och bland deltagare med insjöanknytning hävdade man sig väl. Ännu tuffare var det för Urpo och hans vänner utan vare sig hav eller sjö.

På många håll rapporterades om goda rovfågelsobservationer, så också på Ekerö med totalt 6 arter med både lärkfalk och tornfalk, fiskgjuse och havsörn. Bland tättingar och vadare var det tunnare i den besvärliga vinden.  På hela Ekerö och under hela september observerades 131 arter, alltså drygt dubbelt så många som på de 2 tomter som deltog.

Årets nationella segrare hade observerat 108 arter att jämföra med det högsta i riksmästerskapets historia som är 121. Båda dessa resultat från samma tomt vid havet i Halland. För Ekerös del är bästa resultat från riksmästerskapet 65 arter 2014, från Torslanda. Årets bästa resultat med 50 arter från Grankulla är därför blygsamt, både jämfört med Torslanda och med tidigare resultat från Grankulla. Detta återspeglar vad vi alla vet, nämligen att vädret betyder mycket för vad vi lyckas se och höra.

På de 2 tomtlokalerna deltog i år totalt 8 skådare. Det betyder att det finns utrymme för fler att delta med såväl fler tomter som fler deltagande skådare kommande riksmästerskap. För 2020 är det söndag 12 september som gäller.

Foto. Carl Magnus Strömbäck

Fokuserade skådare på Nyponvägen 9. Från vänster Urpo Könömäki, Peter Gråd, Roger Månsson, Jan Sondell och Jan Wernerman.

Foto Kenneth Lagström

Avslappnad Ekerösegrare på bryggan vid Grankulla, Christian Lagström.

Vid pennan
Jan Wernerman

Lördag 21 september: MASKbacken – sträckskådning

På lördag samlar vi krafterna och tar oss upp på MASKbackens topp och skådar så långt ögat kan nå. MASKbacken, dvs vår egen skidbacke, kallas Ekebyhovsbacken i artportalen. Från toppen har man en av Ekerös bästa utsikter över öarna in mot Stockholm. Med rätt väder och vind (samt lite tur) kan vi ta del av höststräck samt även spana in över Mälaren samt Jungfrusundsåsens trädtoppar. 

Vi möts på parkeringen nedanför skidbacken kl 6.00 och håller på till 12.00. Man kan ansluta på toppen vid ett senare tillfälle och avsluta skådningen när man så vill. 

Aktiviteten med att promenera upp till toppen på MASKbacken är krävande, skall erkännas. Det finns ingen bilväg och motoriserad hjälp kan inte erbjudas utan denna gång får vi förlita oss på egen kondition, muskelkraft och några korta andhämtningspauser. Vid backen finns i princip tre vägar upp; direkt upp via skidnedfarterna, eller en delvis asfalterad väg (med bom) till vänster om backen och en stig genom skogen till höger om backen. Om man hittar och kan orientera sig genom Jungfrusundsskogen och vill vinna lite höjd så kan man parkera längs Jungfrusundsvägen och följa stigarna bakvägen till backen, vilket är ett vägval som är lite längre men möjligen mindre ansträngande.

Troligtvis kommer vi att märka av vind på toppen men förhoppningsvis inte regn, men förstärkt klädsel behövs i alla fall. Vid sträckskådning behövs egen kikare. Vi kommer att ha med några tubkikare så man behöver inte ta med egen om man inte vill. Någon form av fika eller matsäck rekommenderas.

Ledare: Jan Sondell, tel. 0703 188593
Ledare: Kjell Häggvik, tel. 0768593511
Tid: Lördag 21 september från kl. 06.00 – 12:00
Plats: Samling vid parkeringen av MASKbacken. Parkeringen ligger efter Bryggavägen, mittemot sjöscoutstugan. Beslut om vägval och gemensam promenad upp till toppen.

Rapport från Artrace 25 augusti 2019

Söndag 25 augusti ägde MOFs sensommar-artrace rum. I mycket behagligt skådarväder tävlade 3 lag att observera så många arter som möjligt från tidig morgon fram till klockan 14. I år kunde 90 arter identifieras, vilket är 5 arter fler än 2018, lika många som 2017, men färre än rekordet på 101 arter från 2016. Segrande lag kunde i år stoltsera med 79 arter.

Som vanligt är väderleken en avgörande faktor för mångfalden arter. Den relativa bristen på insekter under augusti månad satte därför sina spår i att tättingar som uteslutande livnär sig på insekter blev förhållandevis svårfunna.

Inga verkliga rariteter rapporterades, men en förbiflygande storspov, 8 svartsnäppor i Dämmet, kombinationen smådopping, svarthakedopping, brunand och bläsand i Bonadammen, samt en dagvilade kattuggla i stora eken i Väsby hage var observationer som kändes särskilt belönande.

Den avslutande artgenomgången skedde i år på cykelfiket vid Svartsjöanstalten, där vi kunde konstatera hur olika lokalstrategier hos de deltagande lagen (Eldgarnsö-Lovön-Svartsjöviken eller Munsö-Svartsjöviken) ändå i slutändan ledde till i stort sett samma antal observerade arter.

Ett stort tack till Urpo för arrangemanget!

Vid pennan Jan Werneman

Kattuggla i Väsby Hage (foto Carl Magnus Strömbeck)
Pilfinkar vid Svartsjöviken(foto Carl Magnus Strömbeck)
Svartsnäppor och brushanar vid svartsjö Dämme(foto Carl Magnus Strömbeck)

Mälaröarnas nattsångare , 7 juni 2019

Våren 2019 har varit en utdragen historia, med perioder av varmare väder och även riktigt kalla, ruggiga dagar. Inför den traditionella nattsångarexkursionen på Mälaröarna fick vi dock in en riktig hetta. Veckan innan vår exkursion så har vi haft ett riktigt högsommarväder med sol och temperaturer som pendlade upp till 27 grader eller kanske ännu mer på vissa platser.

För nattsångarna så betyder värmen en lockelse att stämma upp till sång, gärna sent på kvällen. För oss fågelskådare så gäller det att passa på om man vill höra sången. Med den hettan som varit är även perspektivet att få njuta av en ljum och ljus sommarkväll samt undkomma dagens värme.

I år blev vi totalt 16 personer som valde att deltaga under hela eller delar av kvällen. Den traditionella rutten som vi kört tidigare år har varit med samling vid kommunhuset i Tappström och därefter åkt gemensamt i tur och ordning till Skarnholmen, Eldgarnsö, Holmbacken vid Svartsjöviken och avslutat vid Lovö kyrka. Samlingen brukar vara 20.30 och avslutningen vid midnatt. Vid den här perioden på året så dröjer fortfarande ett skymningsljus kvar på himlen. Det är en höjdpunkt på året som man inte vill missa.

Dagarna innan exkursionen och även under fredagen den 7:e så började dock området mellan Menhammarsviken och Skytteholms golfbana visa sin potential med observationer på vaktel, gräshoppssångare och kärrsångare. Det var som att lokalen i sig anmälde sitt intresse. På samma sätt hade genrep vid Holmbacken tidigare under veckan visat sig nedslående; dels då den potentielle kärrsångaren inte hörts och att någon tråkigt nog lämnat byggavfall vid lokalen vilket inte alls adderar till dess charm.  Jag, som ledare för exkursionen, velade en del hur jag tänkte styra rutten detta år. 

Hälften av gruppen bor på Färingsö. Efter samlingen vid kommunhuset så ansluter den delen av gruppen vid Coop i Kungsberga. Det blev mer praktiskt och inte minst miljövänligt. Skarnholmen är given som den första skådarlokalen.

Skarnholmen lockar som säker gräshoppssångarlokal, men man kan behöva vänta tills den kommer igång vilken den gjorde ca kl 22:00. Potentialen hos lokalen är stor och tidigare år har vi kunnat höra ovanliga arter som flodsångare, kornknarr och vaktel, dock inte i år.

Direkt man kommer till lokalen så hör man ett flertal näktergalar och de finns närvarande hela tiden. Vi får också en väldigt fin observation av härmsångare som rör sig runt träden och buskarna vid vägkorsningen. Den både syns tydligt och hörs karaktäristiskt. Fler arter som kan nämnas är gök, morkulla, törnsångare och en rödvingetrast som håller igång ordentligt.

Gruppen letade efter gräshoppssångaren och den hörs emellanåt med ett antal strofer. Vi vill dock höra den sjunga kontinuerligt med sitt ljusa surrande i högt tempo. Erik Rosenberg skrev att sången är ”svirrande som från en grön gräshoppa”.  Till slut lyckas gruppen identifiera gräshoppans plats och kan höra den sjunga kontinuerligt.

Därmed anser vi att vi hört och sett vad kvällen rimligen kunde erbjuda denna kväll vid Skarnholmen. Innan vi åkte vidare så hade jag likt förra året tagit med kaffe och te, med tanke på att vi som grupp skulle kunna hålla fokus ”to-the-bitter-end”. Beslutet att välja Menhammarsområdet mognade och förstärktes. Enligt rapporter från Eldgarnsö så erbjöds inte något ytterligare sevärt, dock en större numerär av mygg. Fortfarande lockade Lovö kyrka med möjlig hornuggle-observation men nästa anhalt blev Menhammar.

Oftast stannar man vid Menhammarsvikens fågeltorn när man skådar vid Skytteholm och Menhammar. Tidigare under våren har vi sett dvärgbeckasin och gräshoppssångare har hörts. Lockelsen denna kväll var dock området närmare golfbanan och specifikt runt träningsfältet som kallas för driving-range. Det är inte en så tokig plats, då det finns många parkerings-platser, avsaknad av golfspelare när det är nattsvart och en vid och varierad vy.  Vi går på en grusväg vid sidan av driving-rangen och kan höra både gräshoppssångare och kärrsångare. Erik Rosenberg skriver att kärrsångaren ”är en virtuos och härmare” samt har en ”silverklar stämma och så underfundiga tongångar att man får ge sig på nåd och onåd”. Vår kärrsångare har onekligen den rätta strukturen med likheterna till rörsångare och sävsångare, många olika härmljud samt vissa korta och sträva strofer. Men han har en bit kvar till att vara virtuos så förhoppningsvis dröjer han kvar ett tag och skärper till sig.

Önskelistan kompletteras med att gruppen får syn på födosökande hornuggla som ses i skymningsljuset som dröjer sig kvar på himlen. Klockan har närmat sig midnatt och vi väljer att avsluta vår gemensamma utflykt. Några väljer att stanna på ytterligare ställen innan natten anses klar.

Vid pennan
Kjell Häggvik

Bildtext: Nattsångarskådning vid Skarnholmen. Den gröna parabolen fungerar som en tubkikare fast för ljud. 
Foto : Carl Magnus Strömbeck

Exkursion Bonadammen – Löten – Munsö 28 april

Idag genomfördes MOF:s traditionella Munsö-exkursion. Klockan 07:00 samlades 13 deltagare, två exkursionsledare och en hund vid Nyckleby.
Det blev en trivsam förmiddag i strålande solsken. Totalt sågs 55 arter under de nästan 4 och en halv timme som exkursionen pågick. Roligaste arter var följande:

· Vid Bonadammen rastade två råkor. Arten är definitivt inte årlig på Munsö, sedan 2003 finns endast sju rapporter på Artportalen.
· De 75 ljungpipare som rastade på fälten kring Kraftledningsgatan i Löten.
· Backsvalorna är tillbaka i sandtaget.
· En ladusvala flög förbi.
· Tytande Göktyta vid Malmvik-Ekenäs.
· I Laxsjön hittade vi två Drillsnäppor.

För de flesta deltagarna blev dagens behållning de akrobatiska flyguppvisningar som tre äldre havsörnar underhöll oss med.

MOFs höstavslutning gick till Väsby Hage

Mellan höststräcken i oktober och julfirandet i december ligger som bekant november månad. Det är en månad som inte inger respekt bland oss skådare, snarare en ruggig och frusen känsla. Man får därför bara uthärda. Man kan också göra det bästa av situationen. Exempelvis kan man deltaga i MOFs exkursioner, som just denna månad var två till antalet. Efter besöket på Eldgarnsö den 11 november gick höstavslutningen den 25 november till Väsby hage.

Vi 8 som deltog denna söndag samlades vid ICA i Nyckelby och åkte gemensamt ut till Munsö.

På Väsby hage har det gjorts en gallring i anslutning till parkeringen vid naturreservatet. Det skall bli intressant att följa hur det påverkar livet i och kring reservatet. Vi strövade igenom området, spanade efter fågel samt studerade miljön i området med omnejd

Den här tiden på året är fågellivet ganska stillsamt. Vi konstaterade dock att korsnäbbarna är talrika i år. Största fågeln som sågs var som sig bör en havsörn. Det är märkligt att tänka att den fågel som var nära att försvinna från Sverige för några deceniiers sedan kan tas för given idag.

När vi slog oss ner för att fika så var det uppsluppen stämning. Pratstunden berörde inte bara fåglar utan det mesta avhandlades. Den goda stämningen får bli avslutningsminnet från det gångna exkursionsåret 2018. Året får vi ha anledning att återkomma till i årsskriften.

Nu stundar julförberedelser och helgfiranden. Men efter det är det dags igen. Nytt år med nya utmaningar väntar. Nu får alla fylla på batterierna så ses vi i fält igen under 2019.  

Tack till Urpo för exkursionen i Väsby hage.

Vid pennan, Kjell Häggvik

Mindre korsnäbb
Jan Sondell & Urpo Könnömäki.
Fika, rast och vila.
Mistelbär

Mälaröarna besöker Landsort

För andra året i rad gör Mälaröarnas Ornitologiska Förening en utflykt utanför kommunen. Förra årets lyckade resa till Kvismaren, med besök på de olika lokalerna samt fältsstationen gav mersmak. Detta år vände vi blicken åt öster och valde Landsort eller Öja som ön heter egentligen. Även i år valde vi att göra ett besök på en fältstation för att förkovra oss.

Lördagen den 22 september valdes i samråd och i god tid med Landsorts fältstation, då helgerna därefter brukar vara så hektiska för personalen, så de inte hinner ge guidning.  Helst ville vi ha bästa möjliga tidpunkt ur ett sträck- och raritetsperspektiv.

Inför den stundande lördagen visade det sig att sträckdagarna i september föll in lite då och då, dvs ena dagen var det soprent på fågel emedan andra dagar så var det jämn ström. Under sista veckan innan resan började väderdruiderna höja varningsflaggorna för hemsk väder som närmade sig Skandinavien från de brittiska öarna. Stormstyrkor slog in mot västkusten under fredagen och reportrarna på TV’s nyheter stod tappra på olika utsatta hamnplatser med håret som en strut i stormen. Våra tuffa skådarkollegor i väst och syd gnuggade dock händerna i förväntan på albatrosser och stormfåglar, samt trotsade vädrets makter på lördagen med framgång om än vissa utrustningsförluster. Skulle vi, landkrabbor, ha likadant mod samt få samma framgång i öster. Svaret blev både ja (mod) och nej (framgång).

Det skulle visa sig att det var lugnare på östkusten, denna helg, om än med kraftiga sydvästliga vindar på 17 sekundmeter med ordentligt över 20 i vindbyarna. Dagen var i övrigt solig, med ca 10 graders temperatur.

Norrhamn på Öja med vår (vita) båt Stångskär. Foto: Kjell Häggvik

9 skådare samlades vid kommunhuset och åkte gemensamt ner till Ankarudden, som ligger vid Torö i närheten av Nynäshamn. Vi behövde inte oroa oss för att båtresan till Öja/Landsort skulle bli inställd, i vilket fall vi tagit reservplanen att skåda från stränderna vid Torö. Däremot valde kapten att lägga an i Norrhamn, för att undvika den grova sjön längs Öja. Från Norrhamn hade de arrangerat med småbussar som körde oss till södra delen av ön. Det senare tog lite tid då det var ganska många som valt att åka till ön trots vädret.

Landsorts fältstation. Foto: Carl Magnus Strömbeck

Vår första punkt på agendan var att besöka fältstationen, samt lyssna på Chris Sharpe som berättade om fältstationens arbete. Detta gav oss en inblick i vilken pusselbit arbetet är, sett ur ett större ornitologiskt perspektiv med flyttströmmarna mellan kontinenterna. Fältstationens arbete har historiskt skett med huvudsakligen ringmärkare som varit på ön del av veckorna. Chris har varit på Landsort med sin partner Kay på heltid under ett antal år. I år hade fältstationen ringmärkt relativt få fåglar i jämförelse med ett ”normal”-år och prognosen för årsresultatet såg även ut att hamna lågt. Huruvida det var färre fåglar totalt sett eller om fåglarna pga av årets klimat valt att helt fräckt bara passera Öja utan att stanna, var inte klarlagt när vi besökte fältstationen.

Chris Sharpe berättar om arbetet på Landsorts fältstation. Foto: Kjell Häggvik

Efter att besökt fältstationen promenerade vi mot fyren och på vägen intog vi våra medhavda matsäckar.

Tornfalk

Dagen bjöd på många observationer av tornfalk. Foto: Jeppe Strömbeck

Fyren på Landsort

Fyren på Landsort ligger på öns södra udde. Foto: Jeppe Strömbeck

Skyddad observationsplats åt öster nedanför fyren. Foto Jeppe Strömbeck

De flesta av oss hade varit på ön tidigare, emedan det för några andra var första gången. Då ön kan erbjuda så mycket mer än fågellivet, så lockade även annat av intresse.

Kjell Häggvik och Roger Månsson söker stöd i vinden. Foto Carl Magnus Strömbeck

 

Sydvästliga vindar ger ordentlig sjö även på öns läsida. Foto : Kjell Häggvik

Under resten av dagen så spenderade vi tid runt fyren och därefter rörde vi oss sakta mot hamnen i norr. På så sätt ser man en del olika miljöer under promenaden.

Kollektivt såg vi 29 arter under dagen om man inkluderar observationer vid Ankarudden.  Det blev endast få sträck och en del stationära tättingar. Vi såg ett antal ivriga tornfalkar och dagens mest ovanliga art var en ensam sträckande prutgås.

Så här ser listan ut.

Ankarudden:
Havsörn och gråhäger

Landsort:
Tornfalk, gulsparv, blåmes, fiskmås, storskarv, pilfink, bofink, sjöorre, ejder, knölsvan, gråtrut, prutgås, skata, rödhake, stare , tamduva, talgoxe, grönfink, nötväcka, entita, sädesärla, småskrake, gråhäger, kungsfågel, sångsvan, gräsand, stenskvätta och sparvhök.

Tornfalk (Falco tinnunculus)

Tornfalk. Foto : Leif Lagerstedt

Stenskvätta

Stenskvätta. Foto : Leif Lagerstedt

Tack för ett tåligt deltagande. Härligt att vi inte gav oss trots det blåsiga vädret.

Nedan finns lite praktisk information till möjlig glädje för skådare som vill besöka Landsort på egen hand.

Vi ses i fält.

Vid pennan
Kjell Häggvik

Reseinfo:

Färden (bil eller kommunalt) går i riktning mot Nynäshamn (väg 73) till Ankarudden (där båtbryggan finns). Man viker av mot Torö (väg 528) ca 1 mil innan Nynäshamn. Vid tillfällen då det kan förväntas vara många resande bör man vara vid bryggan i god tid (ca 30 minuter) för att få plats. Båten är rejäl, men alla garanteras inte sittplats. Är sjön grov så kan det vara skönt att kunna sitta ner ordentligt. Detta gäller speciellt återfärden om det sker på helgernas sista återfärd. ( Kontakta SL / Waxholmsbolaget för mer information)

Parkering. Man parkerar bilen ca 200 meter innan själva bryggan. Man betalar parkeringen antingen via SMS eller en kortautomat ( kostar 60 kr / dygn )

Parkering. Foto: Kjell Häggvik

 Båtfärden. Båtfärden kunde betalas ombord när vi reste. Alternativen var kreditkort eller SL Accesskort ( antingen reskassa eller om man hade månadskort). Om man hade SL månadskort så blev det ingen extra kostnad. Om man betalade med SL reskassa eller kort så kostade det 158 kr tur och retur.

Att notera för den som vill göra egna utflykter till ön så ger en vardag möjlighet att åka ut till Landsort tidigare på morgonen. Det finns också olika möjligheter att övernatta på ön, till och med så kan man bo på fågelstationen om man lyckas boka ett sådant tillfälle.

Mälaröarnas nattsångare, 8 juni 2018

I år var vi totalt tretton personer som samlats för att ge oss ut på vårens nattsångarexkursion. Maj månad har varit en av de varmaste i mannaminne. Möjligen var det den varmaste av dem alla. I jämförelse med förra året så var detta i stark kontrast. Från mitten av april till mitten på maj, år 2107, så var det iskallt samt knappt några insekter. Förra året när vi samlades, så hukade vi i porten till kommunhuset, då det regnade vilket det gjort till och från under hela den dagen. Kvällen förra året gav dock ett gott resultat. I år har det varit mer insekter och ordentligt med mygg. Myggen har varit duktigt aggressiva och stuckit innan de landat. Ingen tveksamhet där. Vi som samlades var därför väl rustade och kunde se fram emot en härlig, solig men sval försommarkväll.

Första delmålet var Skarnholmen och dess kringliggande ängar, i min mening kanske den mest spännande kvällsskådarlokalen vi har. Vi kör i samlad tropp och jag gör mitt bästa för att se att alla kan följa med. En kuriositet längs vägen kan nämnas. Halvvägs lägger jag märke till en svart, tvättad, sportbil av lyxigt märke som ligger mitt i vårt följe. Men, tänker jag, var det någon av våra skådare som hade en sån. Hur tar man sig fram till våra lokaler, bla Väsby Hage, i ett slikt fordon. Ja, ja, här går det an. Sedermera visar det sig att bilen viker av och jag hade inte behövt fundera på detta.

Vid Skarnholmen tar vi in trädgårdssångare ganska snabbt och näktergalen hörs förstås. Det blåser en del vilket får myggen att lugna sig. Vi vill ju dock höra ordentligt så vi söker upp lä (och mygg). Ganska snabbt fyller vi på med morkulla, svarthätta, törnsångare, gärdsmyg, koltrast, ringduva, taltrast, ladusvala, gök, fasan, buskskvätta och enkelbeckasin. Denna kväll behöver vi inte vänta länge på gräshoppsångare heller. ”Gräshoppan” hörs så tydligt så att även flera som normalt inte kan höra den får chansen den kvällen, vilket jag tycker var väldigt glädjande.

Nu ville vi även ge kvällens raritet en chans att ge sig tillkänna. I området hade det hörts flodsångare tidigare kvällar och morgnar. Flodsångarens sång är lite annorlunda än gräshoppssångaren på så sätt att den har en lägre takt och låter lite skrapigt som en symaskin.
Vi rör oss bort mot åkerfälten vid granskogsplanteringen och hör då flodsångaren från en närliggande dunge.

I detta ögonblick lägger någon i gruppen märke till att ett ENORMT vildsvin är i sikte. Osökt tänker man på Särimner. Vi står förstenade i fascination och skräckblandad förtjusning. Jag hörde ingen i gruppen som sett ett sådant stort vildsvin tidigare.

Vildsvin i sikte. Foto: Carl Magnus Strömbeck

På platsen kan vi även se en förbiflygande brun kärrhök innan vi går tillbaka och lämnar Skarnholmen.

Efter Skarnholmen går tåget till Eldgarnsö. Vi är ju normalt morgonskådare, så möjligen lite trötta senare på kvällen, så jag hade bryggt kaffe som jag bjöd på. De tidigare utplacerade borden fanns inte kvar i närheten av parkering, så vi valde ett nerfallet träd som lämplig pausplats.

Efter den vederkvickande drycken spanade vi av den centrala åkern, där ett moment av spänning uppstod då vaktel eventuellt hördes, men vi kunde varken höra den igen eller säkert fastställa att det var en vaktel. Arterna trillade dock in; fiskmås, gråhäger, gök, kanadagås, lärkfalk, morkulla, näktergal, rödvingetrast, skrattmås, sädesärla, taltrast och tofsvipa. Men den där kakafonin av nattsångare uppstår inte. Vi tänkte avvika men drar oss bort till bron vid parkeringen. Med några korta strofer hör vi sävsångaren, tack och lov. Men mitt i detta fågelsökande får vi ovändad belöning i form av fladdermus och sakta framglidande bäver.

Färden går nu till Holmbackarna, vid Svartsjövikens västra sida. Mörkret har sänkt sig över oss, vilket jag tycker lovar gott. 2017 hörde vi många nattsångare på denna plats, så det är en bra plats för nattsångare, tyvärr med ett störande moment från trafiken. Då hörde vi säv-, rör- och kärrsångare, till och med samtidigt. I år kunde vi ta in 2 kärrsångare och minst 1 sävsångare i tillägg till näktergal. Därmed kunde vi konstaterade att vi fått in de flesta önskade nattsångararterna även i år.

Avslutningsvis åkte vi till Lovö kyrka för att testa lyckan efter vaktel och hornuggelungar, men vi fick nöja oss med att njuta av den vackra försommarnatten i närheten av kyrkan.

Kvällens höjdpunkter blev flodsångaren och skräckupplevelsen av Särimner.

Vid pennan,
Kjell Häggvik