Kategoriarkiv: Exkursioner

Sträckskådning på Mälarklippan

Redan klockan 5.45 samlades fem ivriga skådare från MOF vid Kvarnvikens båtklubb, och strax innan soluppgången travade vi uppåt Mälarklippan med våra guider Niklas Westermark, Per Åsberg och Micke Åsberg. Dessa herrar har spenderat många långa timmar uppe på klippan och räknat sträckande fåglar.
Mälarklippan ligger en kort klättring ovanför promenadstråket längs vattnet i Blackeberg och erbjuder utsikt från Vårberg till långt bortom Hässelby. Mittemot klippan ligger Lovön med FRA och Sötvattenslaboratoriet.

Solen steg sakta bakom klippan och lyste upp fåglarna framför oss, men lämnade oss i huttrande skugga. Det var tyvärr inte en dag för stora sträck, men vi såg flertalet duv- och sparvhökar, fiskgjuse och havsörn och sträckande ormvråk och två tornfalkar som båda försvann in över norra Lovön och Färingsö, kanske så att någon på öarna hann se dem.

Foto Björn-Olof Svanholm

Våra guider hade förberett en ritning med de vanligaste riktmärkena, deras namn (Bruna gladans mast mm) och på vilket avstånd de fanns. Medan de spanade av himlen efter större sträckande fåglar ropade de ut sträckande småfåglar och antal i ett rasande tempo. Det är en konst att dels kunna upptäcka fåglarna på långt avstånd och också att kunna förmedla var de är någonstans. Svårast tyckte jag var att begripa avståndet. Att någon fågel syns mot en viss udde behöver inte nödvändigtvis att den är över själva udden, utan den kan också passera långt hitom den, så det gäller att leta förutsättningslöst. Ett annat bra alternativ är att få en punkt som fågeln nog kommer att passera och sedan vänta där med tuben istället för att försöka jaga den med tuben.

Det var väldigt lärorikt och både guider och exkursionsdeltagare hade roligt, och planeringen är redan igång för en ny exkursion till våren!

/Gabriella

Riksmästerskapet i tomtskådning 12 september 2020

Tomtskådning är en trevlig aktivitet, som i början av september varje år sedan 1998 varit ett riksmästerskap https://geddeholmnatur.se/klubbtomt100/riksmasterskap.html. Förutsättningarna är naturligtvis mycket olika beroende på plats i landet och närheten till kust eller sjö. Vinnarna brukar kunna nå upp till drygt 100 arter, och det har alltid varit lokaler vid havet. Så även i år då lag Kornestedt från Halland rapporterade 104 arter, bästa lag för 8:e gången under de senaste 9 åren.

På Mälaröarna finns tomter med och utan sjökontakt, och vi brukar hävda oss väl givet dessa förutsättningar. Så även i år, med suboptimala väderförutsättningar (regn och relativt blåsigt). Två tomter rapporterade till den nationella sammanställningen; lag Urpo (Nyponvägen 7) och lag Glenn (Hagabergsvägen 5). Artlistorna blev kortare än förväntat, 39 respektive 34, men likväl var detta de bästa rapporterade resultaten i jämförbara områden (Södermanland och Uppland utan sjökontakt). Bägge lagen avbröt skådningen då regnet bröt in vid 11-tiden. På Mälaröarna pågick dessutom ytterligare tomtskådningen denna dag genom lag Lars/Ingegerd (Strandvägen 38), 24 arter och lag Agneta/Hans (Strandgräsvägen 3), 9 arter.

Inga egentliga rariteter observerades, men lag Glenn kunde rapportera enkelbeckasin och ljungpipare och lag Urpo flera havsörnar. Observationer som blir mer speciella då sjökontakt saknas. Nästa år kommer detta evenemang att gå av stapeln den 11 september. Kanske kan fler lag från Mälaröarna delta då.

Lagkaptenen från Nyponvägen 7, Urpo Könnömäki. Foto Kjell Häggvik

Jan Wernerman

MOF Exkursion vid Löten och Bonadammen 26/4 -2020

I jämförelse med tisdagsklubben blev det till och med lite sovmorgon när samlingen för dagens exkursion var klockan 07.00 i Nyckelby. Planer gjordes upp för hur man skulle göra det hela Corona-säkert om många dök upp, då man inte ska samåka, men heller inte köra in för många bilar på trånga vägar med begränsade parkeringsmöjligheter.

Problemet löste sig självt då vi bara blev fem deltagare, något förvånande då vädret var vackert om än med en kylig nordanvind. Med Mats som gästvänlig ciceron åkte vi norrut mot Löten och Jehanders sandtag och Bonadammen. Entusiastiskt berättade Mats att, vi fågelvägen inte var så väldigt långt ifrån den artrika sjön Hjälstaviken, och att det inte var omöjligt, att fåglar på väg dit kunde passera över oss.

Vi tog oss fram mot sandtaget i kanten av hagmark, och redan tidigt såg vi ett par tranor bland de betande fåren. Känslan var stillsam och personlig, kanske för att vi bara var fem deltagare och hade all tid i världen. Mats visade olika appar, bland annat ”seglaren” där man bland annat kan spara anteckningar för att senare rapportera till artportalen. ” Roger som är en erfaren skådare hjälpte till med att lyssna och speja och snart började listan över sedda och hörda arter öka.

Vi valde ut några målarter för dagen, bland annat göktyta, järnsparv och svarthätta, men vi var såklart öppna för allt. Vi tog det lugnt och stannade även för bofinkar, gulsparvar och grönfinkar.

För mig är det viktigt att inte skynda förbi de lite vanligare arterna i jakten på något nytt utan att även vara ödmjuk inför dem. Unge Simon Lindholm som också var med visade sig vara en duktig fotograf, och han dokumenterade många av de arter vi såg. Pappa Nicklas var också han en duktig skådare med skarp blick och bra hörsel. Vi hade inte hunnit gå långt förrän den första Järnsparven uppenbarade sig. Vi fick både sång och en bra titt, och för mig var det dagens höjdpunkt.

Hämpling vid Löten

I utkanten av sandtaget hade vi överflygande fiskgjuse (som häckar i närheten) såväl som brun kärrhök, och på avstånd en havsörn som kämpade i motvinden. Ovanför själva sandtaget flög både hus- och ladusvalor och stenskvättor och hämplingar höll till i sluttningarna längs sidorna.

Stenskvätta vid Löten

Vi tog oss sedan genom skogen och ut mot ängarna i närheten och fick där se både tofsmes och en något överraskande brun sångare som klängde på en granruska. Efter lite funderande artbestämdes den till en hona av svarthätta, och då hade vi hittat en till av dagens målarter.

Nere vid den lilla sjön ”Snorran” kämpade vi för att se igenom den täta vassen, och anade en och annan grågås på vattnet. I träden i närheten sjöng en lövsångare och traskade tillbaka till utgångspunkten via vildsvinsuppbökad skogsmark. Fikat intogs i lä på en brygga nere vid Långtarmen och där fick vi in storskarv, storskrake och fisktärna bland annat, och sedan fortsatte vi till Bonadammen.

Entita som kollar in skådargänget

Vid Bonadammen syntes boande starar, fler svalor och ett halvt dussin smådoppingar, samt en vacker brunand bland krickor, gräsänder och sothönor.

Efter Bonadammen var utflykten officiellt slut men möjligheten fanns att åka med över till Adelsö för att titta lite runt ”Kyrkpölen” (En damm som ligger i anslutning till kyrkan). Vilket undertecknad, Mats och Roger gjorde. Där hittade vi mindre strandpipare, skogssnäppa, kanada- och grågås och en strandskata, och nere vid det numera uppröjda vattenbrynet såg vi sävsparv och några enkelbeckasiner som flög upp när vi kom.

Adelsö inräknat fick vi ihop 50 arter på exkursionen, och flera av dem kändes verkligen som ett privilegium att få se.

Vid pennan Gabriella Ekström

MOF Örnräkning lördag 29 februari 2020

MOF deltar årligen i Örnräkningen som initierats av Fältstationen Rördrommen i Eskilstuna och har pågått sedan år 2000.

Vi ingår i gruppen för Mälarområdet. Och vår uppgift är att räkna Örnar på norra Färingsö vid Grankulla Gårds brygga mellan kl. 10-12.

På samma sätt som övriga observationsplatser, rapporterade Urpo in våra Örnobservationer till fältstationen varje halvtimma. Således var alla skådare taggade för att vi skulle se så många örnar som möjligt under stipulerad tid, vilket gjorde det spännande.

I år deltog tretton personer och dagen inleddes med ett tätt snöfall när vi samlades i Tappström för vidare färd till Grankulla gård.  På vägen ut lättade det och väl framme var vädret lugnt och nederbördsfritt. I år var det som i motsats till föregående år ingen is på vattnet.

Foto Inger Könnömäki

Vi hade turen och skickligheten att se fem havsörnar under den utsatta tiden samt en havsörn vid halv tiotiden, totalt 6 örnobservationer blev det. Vilket var ett mycket bra resultat.

I övrigt sågs salskrakar, storskrakar, vigg, knipor, knölsvanar, sångsvanar, korpar, måsar, trutar, ringduvor, grågås samt att vi hörde nötväcka, större hackspett och gröngöling.

Vid pennan
Urpo Könnömäki

Rapport från Riksmästerskapet i tomtskådning 2019

Riksmästerskapet i tomtskådning lockade 57 deltagare lördagen 15/9. På Ekerö fanns 2 deltagare, vilket är bra med tanke på att endast 6 av deltagarna var från Stockholmsområdet. Naturligtvis är förutsättningarna väldigt olika, vilket också återspeglar sig i resultatlistan. Totalt i hela riket observerades 184 arter, på Ekerö 61, dock är att märka att man får gå ganska långt ner på resultatlistan för att finna deltagare som inte hade direkt havsanknytning. Familjen Lagström i Grankulla har förvisso Mälaren, och bland deltagare med insjöanknytning hävdade man sig väl. Ännu tuffare var det för Urpo och hans vänner utan vare sig hav eller sjö.

På många håll rapporterades om goda rovfågelsobservationer, så också på Ekerö med totalt 6 arter med både lärkfalk och tornfalk, fiskgjuse och havsörn. Bland tättingar och vadare var det tunnare i den besvärliga vinden.  På hela Ekerö och under hela september observerades 131 arter, alltså drygt dubbelt så många som på de 2 tomter som deltog.

Årets nationella segrare hade observerat 108 arter att jämföra med det högsta i riksmästerskapets historia som är 121. Båda dessa resultat från samma tomt vid havet i Halland. För Ekerös del är bästa resultat från riksmästerskapet 65 arter 2014, från Torslanda. Årets bästa resultat med 50 arter från Grankulla är därför blygsamt, både jämfört med Torslanda och med tidigare resultat från Grankulla. Detta återspeglar vad vi alla vet, nämligen att vädret betyder mycket för vad vi lyckas se och höra.

På de 2 tomtlokalerna deltog i år totalt 8 skådare. Det betyder att det finns utrymme för fler att delta med såväl fler tomter som fler deltagande skådare kommande riksmästerskap. För 2020 är det söndag 12 september som gäller.

Foto. Carl Magnus Strömbäck

Fokuserade skådare på Nyponvägen 9. Från vänster Urpo Könömäki, Peter Gråd, Roger Månsson, Jan Sondell och Jan Wernerman.

Foto Kenneth Lagström

Avslappnad Ekerösegrare på bryggan vid Grankulla, Christian Lagström.

Vid pennan
Jan Wernerman

Lördag 21 september: MASKbacken – sträckskådning

På lördag samlar vi krafterna och tar oss upp på MASKbackens topp och skådar så långt ögat kan nå. MASKbacken, dvs vår egen skidbacke, kallas Ekebyhovsbacken i artportalen. Från toppen har man en av Ekerös bästa utsikter över öarna in mot Stockholm. Med rätt väder och vind (samt lite tur) kan vi ta del av höststräck samt även spana in över Mälaren samt Jungfrusundsåsens trädtoppar. 

Vi möts på parkeringen nedanför skidbacken kl 6.00 och håller på till 12.00. Man kan ansluta på toppen vid ett senare tillfälle och avsluta skådningen när man så vill. 

Aktiviteten med att promenera upp till toppen på MASKbacken är krävande, skall erkännas. Det finns ingen bilväg och motoriserad hjälp kan inte erbjudas utan denna gång får vi förlita oss på egen kondition, muskelkraft och några korta andhämtningspauser. Vid backen finns i princip tre vägar upp; direkt upp via skidnedfarterna, eller en delvis asfalterad väg (med bom) till vänster om backen och en stig genom skogen till höger om backen. Om man hittar och kan orientera sig genom Jungfrusundsskogen och vill vinna lite höjd så kan man parkera längs Jungfrusundsvägen och följa stigarna bakvägen till backen, vilket är ett vägval som är lite längre men möjligen mindre ansträngande.

Troligtvis kommer vi att märka av vind på toppen men förhoppningsvis inte regn, men förstärkt klädsel behövs i alla fall. Vid sträckskådning behövs egen kikare. Vi kommer att ha med några tubkikare så man behöver inte ta med egen om man inte vill. Någon form av fika eller matsäck rekommenderas.

Ledare: Jan Sondell, tel. 0703 188593
Ledare: Kjell Häggvik, tel. 0768593511
Tid: Lördag 21 september från kl. 06.00 – 12:00
Plats: Samling vid parkeringen av MASKbacken. Parkeringen ligger efter Bryggavägen, mittemot sjöscoutstugan. Beslut om vägval och gemensam promenad upp till toppen.

Rapport från Artrace 25 augusti 2019

Söndag 25 augusti ägde MOFs sensommar-artrace rum. I mycket behagligt skådarväder tävlade 3 lag att observera så många arter som möjligt från tidig morgon fram till klockan 14. I år kunde 90 arter identifieras, vilket är 5 arter fler än 2018, lika många som 2017, men färre än rekordet på 101 arter från 2016. Segrande lag kunde i år stoltsera med 79 arter.

Som vanligt är väderleken en avgörande faktor för mångfalden arter. Den relativa bristen på insekter under augusti månad satte därför sina spår i att tättingar som uteslutande livnär sig på insekter blev förhållandevis svårfunna.

Inga verkliga rariteter rapporterades, men en förbiflygande storspov, 8 svartsnäppor i Dämmet, kombinationen smådopping, svarthakedopping, brunand och bläsand i Bonadammen, samt en dagvilade kattuggla i stora eken i Väsby hage var observationer som kändes särskilt belönande.

Den avslutande artgenomgången skedde i år på cykelfiket vid Svartsjöanstalten, där vi kunde konstatera hur olika lokalstrategier hos de deltagande lagen (Eldgarnsö-Lovön-Svartsjöviken eller Munsö-Svartsjöviken) ändå i slutändan ledde till i stort sett samma antal observerade arter.

Ett stort tack till Urpo för arrangemanget!

Vid pennan Jan Werneman

Kattuggla i Väsby Hage (foto Carl Magnus Strömbeck)
Pilfinkar vid Svartsjöviken(foto Carl Magnus Strömbeck)
Svartsnäppor och brushanar vid svartsjö Dämme(foto Carl Magnus Strömbeck)

Mälaröarnas nattsångare , 7 juni 2019

Våren 2019 har varit en utdragen historia, med perioder av varmare väder och även riktigt kalla, ruggiga dagar. Inför den traditionella nattsångarexkursionen på Mälaröarna fick vi dock in en riktig hetta. Veckan innan vår exkursion så har vi haft ett riktigt högsommarväder med sol och temperaturer som pendlade upp till 27 grader eller kanske ännu mer på vissa platser.

För nattsångarna så betyder värmen en lockelse att stämma upp till sång, gärna sent på kvällen. För oss fågelskådare så gäller det att passa på om man vill höra sången. Med den hettan som varit är även perspektivet att få njuta av en ljum och ljus sommarkväll samt undkomma dagens värme.

I år blev vi totalt 16 personer som valde att deltaga under hela eller delar av kvällen. Den traditionella rutten som vi kört tidigare år har varit med samling vid kommunhuset i Tappström och därefter åkt gemensamt i tur och ordning till Skarnholmen, Eldgarnsö, Holmbacken vid Svartsjöviken och avslutat vid Lovö kyrka. Samlingen brukar vara 20.30 och avslutningen vid midnatt. Vid den här perioden på året så dröjer fortfarande ett skymningsljus kvar på himlen. Det är en höjdpunkt på året som man inte vill missa.

Dagarna innan exkursionen och även under fredagen den 7:e så började dock området mellan Menhammarsviken och Skytteholms golfbana visa sin potential med observationer på vaktel, gräshoppssångare och kärrsångare. Det var som att lokalen i sig anmälde sitt intresse. På samma sätt hade genrep vid Holmbacken tidigare under veckan visat sig nedslående; dels då den potentielle kärrsångaren inte hörts och att någon tråkigt nog lämnat byggavfall vid lokalen vilket inte alls adderar till dess charm.  Jag, som ledare för exkursionen, velade en del hur jag tänkte styra rutten detta år. 

Hälften av gruppen bor på Färingsö. Efter samlingen vid kommunhuset så ansluter den delen av gruppen vid Coop i Kungsberga. Det blev mer praktiskt och inte minst miljövänligt. Skarnholmen är given som den första skådarlokalen.

Skarnholmen lockar som säker gräshoppssångarlokal, men man kan behöva vänta tills den kommer igång vilken den gjorde ca kl 22:00. Potentialen hos lokalen är stor och tidigare år har vi kunnat höra ovanliga arter som flodsångare, kornknarr och vaktel, dock inte i år.

Direkt man kommer till lokalen så hör man ett flertal näktergalar och de finns närvarande hela tiden. Vi får också en väldigt fin observation av härmsångare som rör sig runt träden och buskarna vid vägkorsningen. Den både syns tydligt och hörs karaktäristiskt. Fler arter som kan nämnas är gök, morkulla, törnsångare och en rödvingetrast som håller igång ordentligt.

Gruppen letade efter gräshoppssångaren och den hörs emellanåt med ett antal strofer. Vi vill dock höra den sjunga kontinuerligt med sitt ljusa surrande i högt tempo. Erik Rosenberg skrev att sången är ”svirrande som från en grön gräshoppa”.  Till slut lyckas gruppen identifiera gräshoppans plats och kan höra den sjunga kontinuerligt.

Därmed anser vi att vi hört och sett vad kvällen rimligen kunde erbjuda denna kväll vid Skarnholmen. Innan vi åkte vidare så hade jag likt förra året tagit med kaffe och te, med tanke på att vi som grupp skulle kunna hålla fokus ”to-the-bitter-end”. Beslutet att välja Menhammarsområdet mognade och förstärktes. Enligt rapporter från Eldgarnsö så erbjöds inte något ytterligare sevärt, dock en större numerär av mygg. Fortfarande lockade Lovö kyrka med möjlig hornuggle-observation men nästa anhalt blev Menhammar.

Oftast stannar man vid Menhammarsvikens fågeltorn när man skådar vid Skytteholm och Menhammar. Tidigare under våren har vi sett dvärgbeckasin och gräshoppssångare har hörts. Lockelsen denna kväll var dock området närmare golfbanan och specifikt runt träningsfältet som kallas för driving-range. Det är inte en så tokig plats, då det finns många parkerings-platser, avsaknad av golfspelare när det är nattsvart och en vid och varierad vy.  Vi går på en grusväg vid sidan av driving-rangen och kan höra både gräshoppssångare och kärrsångare. Erik Rosenberg skriver att kärrsångaren ”är en virtuos och härmare” samt har en ”silverklar stämma och så underfundiga tongångar att man får ge sig på nåd och onåd”. Vår kärrsångare har onekligen den rätta strukturen med likheterna till rörsångare och sävsångare, många olika härmljud samt vissa korta och sträva strofer. Men han har en bit kvar till att vara virtuos så förhoppningsvis dröjer han kvar ett tag och skärper till sig.

Önskelistan kompletteras med att gruppen får syn på födosökande hornuggla som ses i skymningsljuset som dröjer sig kvar på himlen. Klockan har närmat sig midnatt och vi väljer att avsluta vår gemensamma utflykt. Några väljer att stanna på ytterligare ställen innan natten anses klar.

Vid pennan
Kjell Häggvik

Bildtext: Nattsångarskådning vid Skarnholmen. Den gröna parabolen fungerar som en tubkikare fast för ljud. 
Foto : Carl Magnus Strömbeck

Exkursion Bonadammen – Löten – Munsö 28 april

Idag genomfördes MOF:s traditionella Munsö-exkursion. Klockan 07:00 samlades 13 deltagare, två exkursionsledare och en hund vid Nyckleby.
Det blev en trivsam förmiddag i strålande solsken. Totalt sågs 55 arter under de nästan 4 och en halv timme som exkursionen pågick. Roligaste arter var följande:

· Vid Bonadammen rastade två råkor. Arten är definitivt inte årlig på Munsö, sedan 2003 finns endast sju rapporter på Artportalen.
· De 75 ljungpipare som rastade på fälten kring Kraftledningsgatan i Löten.
· Backsvalorna är tillbaka i sandtaget.
· En ladusvala flög förbi.
· Tytande Göktyta vid Malmvik-Ekenäs.
· I Laxsjön hittade vi två Drillsnäppor.

För de flesta deltagarna blev dagens behållning de akrobatiska flyguppvisningar som tre äldre havsörnar underhöll oss med.

MOFs höstavslutning gick till Väsby Hage

Mellan höststräcken i oktober och julfirandet i december ligger som bekant november månad. Det är en månad som inte inger respekt bland oss skådare, snarare en ruggig och frusen känsla. Man får därför bara uthärda. Man kan också göra det bästa av situationen. Exempelvis kan man deltaga i MOFs exkursioner, som just denna månad var två till antalet. Efter besöket på Eldgarnsö den 11 november gick höstavslutningen den 25 november till Väsby hage.

Vi 8 som deltog denna söndag samlades vid ICA i Nyckelby och åkte gemensamt ut till Munsö.

På Väsby hage har det gjorts en gallring i anslutning till parkeringen vid naturreservatet. Det skall bli intressant att följa hur det påverkar livet i och kring reservatet. Vi strövade igenom området, spanade efter fågel samt studerade miljön i området med omnejd

Den här tiden på året är fågellivet ganska stillsamt. Vi konstaterade dock att korsnäbbarna är talrika i år. Största fågeln som sågs var som sig bör en havsörn. Det är märkligt att tänka att den fågel som var nära att försvinna från Sverige för några deceniiers sedan kan tas för given idag.

När vi slog oss ner för att fika så var det uppsluppen stämning. Pratstunden berörde inte bara fåglar utan det mesta avhandlades. Den goda stämningen får bli avslutningsminnet från det gångna exkursionsåret 2018. Året får vi ha anledning att återkomma till i årsskriften.

Nu stundar julförberedelser och helgfiranden. Men efter det är det dags igen. Nytt år med nya utmaningar väntar. Nu får alla fylla på batterierna så ses vi i fält igen under 2019.  

Tack till Urpo för exkursionen i Väsby hage.

Vid pennan, Kjell Häggvik

Mindre korsnäbb
Jan Sondell & Urpo Könnömäki.
Fika, rast och vila.
Mistelbär