På Fiskarholmen i Fiskarfjärden häckar en hel del sjöfåglar. Fem par vitkindade har hävdat revir och 5-10 par gråtrutar och minst lika många fiskmåsar samt ett par strandskator brukar också häcka. Intressant var att nu undersöka hur många par av skrattmås och fisktärna som häckade och om de fått fram några ungar.

Sjön var spegelblank och solen sken på midsommardagens morgon så jag rodde (!) ut. Det visade sig häcka ungefär 35 par fisktärna och 15 par skrattmås. Fisktärnorna hade flygga eller nästan flygga ungar i de flesta bon. Även av skrattmås sågs några nyss flygga ungar men troligen hade inte alla par lyckats eller ens gått till häckning. Det kan delvis ha varit yngre fåglar om inte lagt några ägg.

På hemvägen passerade jag vid östra Gällstaö en grupp med 45 gamla skäggdoppingar som tyvärr drabbats av några villaägares mani att bekämpa bladvass för att få ”bättre” sjöutsikt. Trots att villorna ligger högt över vassen vill man till varje pris få bort den och röjer mitt under fåglarnas häckningsperiod.  Vassen står på kommunens vatten. Jag har tydligt förklarat för kommunen redan tidigare år att en doppingkoloni finns på platsen och det olämpliga i att röja i vassen. Men tjänstemännen agerar inte utan genom sin passivitet tillåter de slåttern. Bara en enda unge kunde ses idag i den stora gruppen av gamla doppingar.

Jan Sondell

Unga fisktärnor – nyss flygga

Vasslåtter under doppingarnas häckningstid på östra Gällstaö

Vi har glädjen att meddela att vi fått ännu en ny fågelart till kommunen – pungmes!

Upptäckten gjordes redan i lördags (4/6), men då klassad som ”inte 100% fastställd” av vår proffesionella fågelskådare och styrelsemedlem Gigi Sahlstrand. (Läs hennes berättelse nedan)

På söndagen kunde dock fyndet verifieras. Det kan till och med röra sig om 2 exemplar. Platsen är Svartsjö Dämme. Den kan vara svårsedd, då den (eller dom!) är ganska rörliga och håller sig ofta inne i lövverken. Det var till en början endast locklätet som hördes, men våra duktiga skådare Glenn C och Janne B kunde ändå, på söndagen, till 100% fastställa att Ekerö kommun fått en ny art. (undertecknad hade turen att mitt under cykelträning precis anlända till Svartsjö när ”larmet gick” 🙂 ) Efter detta har flera skådare även kunnat se fågeln. Igår tog en av MOF:s medlemmar Bengt Legnell denna fina bild:

Pungmes, hane i Svartsjö 2016-06-06 Foto: Bengt Legnell

Här är Gigis egna ord från upptäckten:

Jag hade en guidning i Svartsjö igår (lördag) och hörde ett läte 2 gånger som hela jag reagerade på som pungmes. Men det blåste kraftigt och jag pratade vid tillfället högt med gruppen. Kunde inte lägga mer fokus på den pga guidningen men bad lokala skådare kolla upp. Jodå, idag (söndag) både hörs den flitigt och sågs. SKOJ!

Om någon undrar vad artnamnet syftar på så är det det spektakulära boet, som citat Fågelguiden: ”…vävs skickligt fast ytterst i en hängande, tunn gren, är pungformat och försett med tunnelingång…”
Denna bild tog Gigi nyligen under resa i Polen:

Pungmesbo (Polen) Foto: Gigi Sahlstrand

Vi hoppas naturligtvis nu att det rör sig om (minst) 2 individer, och tänk, tänk om den andre är en hona…

/Per Lönnborg

En kungsfiskare håller nu i slutet av januari 2016 till i dikesmynningen vid scoutstugan intill Maskbacken. Den har varit där några dagar och det är möjligt att den stannar ytterligare en period eftersom den funnit öppet vatten som inte fryser så lätt. Många kungsfiskare övervintrar i Sverige och det går bra milda vintrar. Men blir det en köldperiod fryser de flesta vattendragen till och fiskaren kan få svårt att hitta föda. Efter hårda vintrar brukar också antalet häckande par minska kraftigt. Några flyttar till Danmark och Nordtyskland. Kungsfiskaren häckar i strandbrinkar längs rinnande vatten i södra och mellersta Sverige.

Bäcken som den nu har hittat försörjs med vatten från en djupborrad brunn för en värmepump till radhusen i Väsby. Vattnet hämtas från djupt ner i marken och är därför relativt varmt. Man utnyttjar ett lager med postglacialt vatten som bildades under Mälaren när sjön fortfarande var en havsvik. Det är svagt salt och troligen finns det inte mycket kungsfiskarmat i diket utom då i mynningen, där småfisk och vatteninsekter från Jungfruviken kan ta sig in.

Isvaken i alskogen mynningen (markerad med grön ring i bilden nedan) har mycket begränsad yta och därför bör man inte följa bäcken längre ner än till sista vägtrumman. Stanna gärna vid scoutstugans grillplats öster om huset. (se återigen bild nedan!) Kanske man får ha lite tålamod men fiskaren är rörlig och flyttar sig under födosöket. Stör den inte i kylan, den har fullt upp med fisket!

Jan Sondell

Den 30:e december gjorde TV4 Nyhetsmorgon en intervju med Gigi Sahlstrand, proffesionell fågelskådare och MOF styrelsemedlem ute vid vår fina fågelmatning vid Svartsjö Slott.

Gigi gav en massa tips på vad man ska tänka på vid fågelmatning.

TV4-inslaget går att se genom att klicka här

Välkommen ut att besöka vår matning, det är oftast högtryck där just nu när det är så kallt!

Igår på Annandagen upptäckte en av våra flitigaste skådare, Jan W, en hökuggla ute vid Bonadammen, Munsö. Senaste gången det observerats hökuggla inom kommunen var i februari-1993, med andra ord nästan 23 år sedan. Och innan dess finns bara 4 förmodat olika individer inrapporterade på Artportalen. Tekniska problem under gårdagen med bla urladdade mobiler så dröjde det till i morse innan ”larmet gick” på allvar, och då av MOF-medlem Glenn C.  Från Mexico!! 🙂 Idag har flertalet skådare (inklusive undertecknad) kunnat observera vår nye kompis på väldigt bra håll.

Hökugglor håller egentligen till längre norrut i fjälltrakter där barrskog och fjällbjörkar möts men drar ibland söderut vid denna tid på året.

Vi hoppas naturligtvis att vår nye ”kommuninvånare” stannar kvar ett tag så att fler har möjlighet att beskåda denna häftiga fågel. Ett annat plus just med hökuggla jämfört med de flesta andra ugglor är att att de är relativt dagaktiva, något som flera av oss fick njuta av idag!
Uppdatering 2015-12-28: Hökugglan har setts även idag
Uppdatering 2016-01-07: Sista obsen av hökugglan är just nu den 2/1 (Artportalen)
Foto Kjell Häggvik

Foto Micke N. (med mobil genom tub)

Nytt försök locka ortolansparv till Munsö planeras nästa år

Vårens försök att locka ortolansparv på Munsö nådde inte det resultat som vi hoppats på, dvs att få en häckning här på Ekerö detta år. Totalt för SOFs ortolanprojektet blev dock resultatet relativt bra, med tanke på det ogynnsamma vädret som varit under delar av säsongen.

Våren 2015 startades en bandspelare på Munsö, strax norr om Bona damm där det finns några träddungar omgivna av vida jordbruksmarker, se karta första artikeln (länk nedan).

Bandspelaren kördes från slutet av april och en månad framåt. Ansvariga var Urpo Könnömäki, Per Öhman och Kjell Häggvik som tittade till spelaren nästan dagligen. Våren var ganska kall, blåsig och regnig och tyvärr svarade ingen riktig ortolansparv på lockropen. Vi tror dock att miljön är lämplig. Därför har MOF beslutat att göra ett nytt försök nästa år.

Även på ett tiotal andra håll i mellersta Sverige gjordes försök att locka ortolansparv, uppmuntrade av det positiva resultatet 2014. Då lockades ett ortolanpar att häcka i Angarn-området efter ca 10 års frånvaro. Bandspelarförsöken 2015 gjordes i SOF-Birdlife Sveriges regi med ekonomiskt stöd av WWF. Sönke Eggers, SLU, Uppsala är projektledare.

På andra håll i mellersta Sverige har ortolansparven haft en blandad förekomst under 2015. Här några exempel: den gamla och enda ortolanlokalen i Sörmland på Sofiebergsåsen utanför Eskilstuna har gått ut. I Kvismaren konstaterades 5 par och i 3 revir sågs flygga ungar.  Boet i ett revir förstördes sannolikt av vallskörden. Häckningsresultatet för det femte paret är oklart, föräldrarna sågs dock mata ungar i boet. Tätast ortolanförekomst rapporteras från Kungsör med omnejd i Västmanland. I det småbrutna åkerlandskapet där noterade Patrik Röhnnstad sjungande hannar på 32 platser varav 23 fåglar var stationära så länge att han räknade dem som revirhållare. Detta är den största samlade ortolanförekomsten söder om hyggena i Västerbotten.

Vi kan summera för MOFs räkning att vi fick erfarenhet av hur ett försök kan fungera på den aktuella lokalen med t ex vindförhållanden, logistik och teknisk utrustning. Nästa år gör vi platsen ännu mer lockande genom att köra två bandspelare! Ortolaner trivs ju gärna i grupp

Mer information om detta vid senare tillfälle.

Klicka här för länk till första artikeln om ortolansparv-försöket på Mälaröarna

Med vänliga hälsningar

Kjell Häggvik

Ifjol satte Angarngruppen på förslag av Jan Sondell, SOFs ortolanprojekt, och med hjälp av Sönke Eggers, SLU ut en bandspelare som spelade ortolansång vid Angarnsjöängen. En hanne lockades på detta sätt att stanna kvar och häcka. De var första gången på över tio år som ortolansparv hållit till i området. Och ännu bättre – samma hanne har kommit tillbaka i år igen!
Inspirerade av detta lyckade försök och med ekonomiskt stöd av WWF har nu ett 10-tal bandspelare satts ut på olika håll i Mälardalen, bl.a. på Munsö. Ännu vet vi inte hur det kommer att lyckas i år men om ni har vägarna förbi så sitter det en bandspelare och låter intill grusvägen en bit bortom Bonadammen, se kartan nedan. Bandspelaren behöver nya batterier var tredje dag och den som har bäst koll på läget är Urpo Könnömäki.

Karta över norra Ekerön som visar var spelaren är placerad (klicka på bilden för att se en större bild)

Ortolansparven är en hotad art främst för att jordbrukslandskapet i Sverige växer igen och det missgynnar arten. Jakten i Frankrike på hösten fortsätter trots förbud inom EU, och det är också ett allvarligt hot.

Nu är tanken att man med hjälp av bandspelare ska lyckas får ortolansparvar att häcka på nya platser. Där en sjungande ortolansparv hörs ska detta locka ner unga (2K) fåglar. Vår teori är att de unga hannarna som söker revir för första gången stannar till för att de tror att det är ett bra område eftersom redan en äldre hanne (bandspelaren) har etablerat sig. Förhoppningen är sedan att hannen lockar till sig en hona och det blir en häckning som i Angarn. Viktigt är att marken då är preparerad så att den fågel som stannar upp ska finna lämpliga områden för näringssök. På Munsö har vi fräst ett stråk i åkermarken och det finns även vildsvin som bökar upp lämpliga små ytor som ortolanen kan hitta markinsekter i.

Bandspelaren

Urpo byter batterier

Skylt vid spelaren

Bandspelaren på Munsö och går dygnet runt med ortolansång. Markägaren Adam Giertta har ställt platsen till förfogande. Lokala skådare i MOF kollar så att bandspelaren fungerar och om den lockat till sig ortolansparvar. Eftersom vi lyckades så bra i försöket förra året prövar vi nu på tio olika platser i Mellansverige med samma metod, berättar Sönke Eggers.

Över Mälardalen går ett sträck av ortolansparvar mot Norrland och Finland. Det kulminerar omkring 15 maj. Bandspelaren på Munsö sattes upp i månadsskiftet april/maj och är planerad att vara i bruk i 3-4 veckor, dvs. till i slutet av maj. Då detta skrivs har ännu ingen fågel rapporterats.

På Mälaröarna har totalt 29 observationer gjorts av ortolansparv sedan 2000 enligt Artportalen, varav 5-6 de sista 5 åren så nya observationer är givetvis välkommna.

Hittar Du en riktig ortolansparv på Mälaröarna – rapportera den på Artportalen eller kontakta MOF!

Vid pennan/

Kjell Häggvik och Jan Sondell

Den 10 januari uppenbarade sig en svarthätta på min matning på Gällstaö. Den var skygg och jag fick bara tre glimtar av fågeln. Dagen därpå var den framme redan strax efter åtta, nu orädd och…

Mälaröarnas ornitologiska förening önskar alla medlemmar en riktigt god jul och ett gott nytt skådarår! Vi ses väl på artrallyt den 11 januari? Läs mer om detta och de andra kommande MOF-…