Författararkiv: fdMOF

Rekord i fågeltornskampen den 6 maj

Svartsjö dämme, nöjda och trötta skådare © Anette Vassblom (med Simon Karlssons kamera)

2017 års nordiska Fågeltornskamp, ”Battle of Towers” , mellan torn i Finland, Sverige och Danmark, gick av stapeln lördagen den 6 maj mellan kl 5.00 och 13.00. Från Mälaröarna deltog både Skytteholmstornet vid Menhammarsviken och Svartsjö dämme.

Finland har år efter år besegrat de svenske trots hårt kämpande lag på västra sidan om Östersjön. Våren har bjudit på stundtals iskallt väder och fåglarna har hållit tillbaka när det gäller att sträcka norrut. Vad månde årets landskamp bjuda på.

Och faktiskt, i år lyckades vi faktiskt få ett torn som klarade ”oavgjort” med två finska torn! Hela 107 fick de två finska tornen liksom fågeltornet i Södra Lunden vid Ottenby.

Hos oss på Mälaröarna finns en stark tradition att samlas i början på maj i denna kamp. Denna dag var inget undantag. Vädret lovade runt 10 plus grader en bit in på förmiddagen med bistrare prognos för morgontimmarna. En svag nordan gjorde att vi alla behövde rejält med kläder.

Undertecknad som tidigare år kämpat med Skytteholmstornets nestor Jan Wernerman, slöt nu upp vid Svartsjö dämme från 5:00 tillsammans med Janne Björk, Christian Lagström, Per Lönnborg och Roger Månsson.

På Skytteholmstornet höll Jan Wernerman i trådarna från början till slut. Under morgontimmarna kunde vår ordförande Urpo Könnömäki delta i Menhammarslaget och under dagen var flera skådare förbi och hjälpte till; Tobias Björk, far och son Klintefelt, Anita Söderlund och Anders Eriksson.

Vid Svartsjö dämme var laget med ovan nämnda kärntrupp på 5 skådare med ”to the bitter end”, förstärkta av flera namnkunniga MOF-skådare såsom Kurt Idstam, Svenne Schultzberg och Bengt Legnell som anslöt senare och var med till slutet. Vi hade även besökare från andra föreningar (fågel- och naturskydds-) som var med oss kortare eller längre tid. Som mest var vi säkert 20 personer på plats. Alla dessa par ögon gjorde sitt till för att spana av hela omgivningen.

För att hjälpa till att höja stämningen (samt locka till fågelintresse) hade vi kaffe och bullar att bjuda på i tornet vid dämmet, samt en extrastor checklista över fågelarter som setts vid kamperna från 2013 till 2016.

 Checklistan studerades och fylldes i © Per Lönnborg

Redan strax innan 5:00 noterade vi i dämmet dagens kanske mest ovanliga art, smådoppingen.
Vi oroade oss för att den skulle hinna glida in i vassen innan klockan slog, men den dröjde kvar.
Vi hade inte behövt oroa oss, men den första arten var därför en art som inte setts vid de tidigare 4 kamperna. Det skulle visa sig att vi fick oroa oss för andra mer givna arter.

Den första timmen går ganska fort. Vi håller kontakt mellan lagen. Menhammar får ihop 37 arter efter en timme och i Svartsjö har vi prickat av 44.

Successivt fyller vi på listorna och Menhammar hamnar på 68 arter, vilket är delat tredjebästa resultat under de 6 år som vi deltagit därifrån. De ”nya” arter som inte tidigare noterats i tornkampen vid Menhammar var skäggmes, storspov, gråsparv, duvhök och råka.

Svartsjö dämme hade 69 arter år 2016 och den summan når vi redan i halvtid. Det bästa resultatet från Svartsjö dämme i landskamperna är 80 arter och därför drar ett race igång för att förhoppningsvis matcha eller toppa det resultatet, vilket skall visa sig kräva fullt fokus.

Svartsjö dämme © Kjell Häggvik

Några händelser att notera, vi är alltså 5-8 personer som spanat av dämmets vattenyta om och om igen under ett antal timmar. När Svenne Schultzberg anländer så upptäcker han att en av gässen är en bläsgås, vilket ingen lagt märke till tidigare. Gruppen som kommer en kort stund från naturskyddsföreningen har sett en storspov men på helt fel sida av en trädridå för oss. Den flyger sen över oss som tur är. Vi har enstaka observationer av arter som vi inte lyckas se mer än kort och inte kan kryssa av.

I Svartsjö dämme ligger vi och stampar länge på 79 arter, retfullt nära all-time-high. Synbart vanliga arter som nötväcka, stenskvätta och gråsparv gäckar oss. Inför sista timmen får vi samla oss, dricka mer kaffe och ge oss i kast med att leta längs varje litet skrymsle som vi kan se.

Marie Markelius och Simon Karlsson har posterat sig nedanför trappan till tornet. Marie ropar ”trana”. Jubel och handklappningar när den ensamma tranan passerar oss.

Nu är det enbart 20 minuter kvar. Vi ligger på 80 och vill inte låta ett rekord gå oss ur händerna på grund av triviala arter. Nu är det bara slutspurt som gäller.

Christian Lagström lyckas få in gråsparv bortåt fängelsets bondgård och flera kan bekräfta att vi äntligen lyckats hitta den. På nästan 500 meters avstånd! Tre minuter är kvar innan tävlingen är slut och vi är också ganska utmattade. Svartsjö dämme fick ihop 81 arter, vilket är rekord för Svartsjö dämme sedan landskamperna startade i dess nuvarande form, All-time-high!

Christian Lagström grattas med en high-five av Kjell Häggvik, efter att kämpat fram en gråsparv
© Per Lönnborg

Resultatet för Svartsjö dämme ges av den ifyllda checklistan

81 arter för Svartsjö dämme © Kjell Häggvik

Om man skärskådar statistiken så kan man läsa ut följande:

Unika arter för Menhammar var svarthätta, lövsångare, skäggmes, entita, trädkrypare, råka och grönsiska, dvs flertalet sångare som inte kunde noteras vid tornet i Svartsjö dämme.

Unika arter för Svartsjö dämme var storlom, smådopping, rördrom, sångsvan, bläsgås, snatterand, årta, skedand, brunand, sparvhök, mindre strandpipare, ljungpipare, brushane, rödbena, gluttsnäppa, tamduva, spillkråka, ladusvala, dubbeltrast och, gulsparv. Det var alltså en del fler andfåglar och vadare som kunde ses i Svartsjö.

I dämmet noterades en del arter som inte setts de senaste 4 åren, vilka var smådopping, rördrom (!), strandskata, bläsgås och duvhök.

Med 81 arter placerar sig Svartsjö dämme som delad 2:a.i Uppland, efter Hästholmstornet vid Broängarna, tillsammans med Harudden vid Kallrigafjärden och Ledskärsviken. De senare tornen ligger vid Upplandkusten. Totalt antal deltagande torn i Sverige är 73 och dämmet når placering 13 på den listan.

Bra kämpainsats från båda lagen och härligt att MOF kan hålla igång traditionen att vi deltar årligen och därmed sätter Mälaröarna på kartan.

Vid pennan

Kjell Häggvik

Exkursion Svartsjö dämme, Svartsjöviken 23/4

Kylan har hållit oss i ett fast grepp en längre tid när Mälaröarnas Ornitologiska Förening drar igång vår och sommarprogrammet i Svartsjö. Den födotillgång som fåglarna behöver i form av växtlighet och insekter är likaledes sparsam. Vi anar att flockarna väntar lite längre söderut i väntan på lite mer värme.

När denna rapport skrivs har värmen kommit, men söndagsmorgonen den 23 april var det fortfarande isande kallt i skuggan. Vädergudarna var dock nådiga som lät solen skina på oss och sprida värme inom gruppen. Gruppen som deltog var ca 10 personer, då några var med i början och andra anslöt vartefter tiden passade andra göromål.

Under utflykten följde vi den sedvanliga vägen genom att starta från parkeringen vid Svartsjö slott och promenera gemensamt till dämmet. Efter att ha sett vad som erbjuds så tar vi vägen via slottsparken och går till fågeltornet i södra ändan av Svartsjöviken. Väl där brukar vi öppna våra matsäckar och för de som har den vanan dricks kaffe.

I år har det varit färre vadare. Tofsviporna är ju alltid tidiga. Vid exkursionstillfället var många enkelbeckasiner i farten, både spelande och flygande. Det är alltså ett gyllene tillfälle att få både höra och studera enkelbeckasiner vid denna tid. Man häpnar faktiskt över hur lång deras näbb är och hur skickliga de är på att hantera den. Konstigt att de inte snubblar på den, kan man tycka. Tofsvipor och enkelbeckasiner ser man på flera ställen men de flesta vadare väljer områdena runt dämmet och det vi kallar maden. Dessa vadare har dock inte kommit hit annat än enstaka individer, men vi får chansen att se skogssnäppa vid dämmet. I dämmet är det fortfarande mycket vatten så bättre tider kommer i det avseendet.

Under våren har det varit gott om rovfåglar i området och även så denna dag.

En av dagens höjdpunkter är när en fiskgjuse tar en väldigt stor fisk. Den kämpar frenetiskt för att få med den i luften. Den lyckas lyfta så vi kan se den stora gäddan, men orkar sen inte hålla fast den.

Från dämmet lyckas vi observera en flygande duvhök som störs av en kråka, vilket ger chansen att göra relevanta storleksjämförelsen.

I slottsparken observerar vi spelflygande skogsduvor. Vi får även höra storspov.
Under tidigare veckor har det passerat ganska stora mängder storspov över öarna.

Från fågeltornet blir vi överraskade att det fortfarande fanns kvar salskrake i viken.

Den klart godkända artlistan för dagen gav 46 arter; sångsvan, grågås, kanadagås, snatterand, kricka, gräsand, skedand, vigg, knipa, salskrake, skäggdopping, storskarv, rördrom, gråhäger, brun kärrhök, duvhök, ormvråk, fiskgjuse, sothöna, tofsvipa, enkelbeckasin, storspov, skogssnäppa, skrattmås, fiskmås, silltrut, gråtrut, skogsduva, ringduva, sånglärka, ängspiplärka, sädesärla, rödhake, koltrast, björktrast, blåmes, talgoxe, skata, kaja, kråka, stare, pilfink, bofink, steglits, gulsparv och sävsparv.

Tack Urpo för en väl genomförd och trevlig exkursion.

Nästa aktivitet är fågeltornslandskamp mot Finland vid Svartsjö dämme och Menhammarsviken lördagen 6 maj som startar kl 5:00 och pågår till 13:00. Man är välkommen att deltaga när som helst under dagen.

Vid pennan
Kjell Häggvik

Örnräkning på Grankulla den 4 mars 2017

Mälaröarnas Ornitologiska Förening var åter igen inbjudna till Kenneth och Bitte Lagströms fantastiska Grankulla gård, där Christian Lagström är uppvuxen. Vi kom på besök vid den årliga örnräkningen. Christian Lagström, som är med i MOF styrelse, var vår värd och pappa Kenneth deltog också i örnräkningen. Far och son kunde berätta mycket om nordliga Färingsö och vi stormtrivdes.

Det är Rördrommens Fältstation som samordnar den årliga örnräkningen. På Ekerö har räkningen gjorts på Grankulla gård och på Lastberget på Adelsö de senaste åren. Totalt omfattade räkningen knappt 100 observationspunkter från Lidingö och Nynäshamn till Vättern. På fältstationen skötte 22 personer telefonkontakter med obs-punkterna. På Lastberget sågs 1 havsörn. På Grankulla gård såg vi 2 havsörnar under de 2 timmar som räkningen bedrevs, men redan innan räkningen startats hade vi sett 3 havsörnar. Vår bedömning är att det var minst 3 individer som visade sig för oss under förmiddagen. Den totala örnräkningen slutade på 154 havsörnar och 1 kungsörn.

Vädret var disigt och blåsigt vilket var en utmaning, men humöret var som alltid på topp.

Övriga arter som noterades var knölsvan, korp och förbiflygande tofsvipa vilket indikerade vilken årstid som stundar.

Vid pennan

Kjell Häggvik

Deltagarna vid örnräkningen Foto: Roger Månsson

Far och son Lagström (samt författare Häggvik i mitten) vid en knipholk som är en utökning av boplatserna vid Grankulla 
Foto: Roger Månsson

Besök vid ordförandens matning en vårvinterdag

Vår ordförande Urpo Könnömäki har bjudit in till fågelskådning hemma hos sig årligen sedan föreningen startades 1999, så snart firas ett 20 års jubileum med denna vintertradition.  Vissa år har det varit bitande kallt, men det har även varit tillfällen när våren pockar på. I år blev det en varmare, mulen och blåsig dag, men Urpo bjöd på lä så det var inga problem.

I år blev vi 4 deltagare; Urpo, Staffan Wolter, Roger Månson och undertecknad.

Det fina i kråksången, om man får säga så, med denna typ av ”hemma hos”-skådning är att värden har järnkoll på sina fåglar och kan vägleda sina förundrade skådargäster. Tiden är sådan att sången börjar komma igång och efter vinterns matningsperiod har fåglarna vant sig vid var käket serveras. Som gäst behöver man bara öppna öronen och korpgluggarna.

Totalt såg vi 16 arter, vilket som tomt-resultat är i paritet med de bästa resultaten från vinterfågelräkningen i januari. Nu när blivit varmare så tvingas inte så många rara arter till den serverade maten.

Vi blev mest förvånade över de tiotal gråtrutarna som passerade tätt över våra huvuden, vilket inte brukar hända så ofta just vid denna aktivitet. Annat av intresse var även när man kunde studera detaljer som näbben på stenknäck som börjar anta blåaktig ton.

De sexton arter vi räknade ihop denna förmiddag blev björktrast, blåmes, domherre, gråtrut, grönfink, gröngöling, gulsparv, kaja, koltrast, korp, kråka, nötväcka, sidensvans, stenknäck, större hackspett och talgoxe.

Tack Urpo och Inger för en trevlig förmiddag.

Vid pennan

Kjell Häggvik

En påminnelse inför helgen och en förfrågan från MOF!

Hej fågelvänner!
Först vill vi påminna om Sveriges Ornitologiska Förening (Birdlife) populära och årliga evenemang “Vinterfåglar inpå knuten”, som börjar i morgon bitti och pågår till måndag kväll (27-30 januari)
Klippt från deras hemsida:
“Vinterfåglar Inpå Knuten (VIK) är en av våra mest populära aktiviteter, kanske för att det är enkelt och roligt att delta. Den sista helgen i januari räknas fåglar vid fågelmatningar över hela landet. De senaste åren har runt 20 000 rapporter kommit in – men vi vill ha ännu fler rapporter!”
Så håll koll på era fågelbord, räkna och rapportera in! Det handlar inte om att ha haft rariteter på sitt fågelbord, tvärtom. Och även “små” rapporter är värdefulla.
För mer info om hur räkningen går till och hur man rapporterar, gå in på Birdlife:s hemsida:
Vår styrelsemedlem Gigi Sahlstrand (och MOF/StOF) kommer även bjuda in till “öppet hus” till fågelmatningen Slottsbaren vid Svartsjö slott på lördag 28 januari kl 10-12.00. Kom och hjälp till att räkna, få tips med artbestämningar, fråga om fågelmatning eller var bara social med oss :-). Troligtvis dyker någon media även upp. Efteråt blir det fika på slottscaféet för dem som vill följa med.
Lycka till med räkningen, vi hoppas slå förra årets antal rapportörer på Mälaröarna!
Förfrågan: Vi efterlyser bilder till vår årsskrift! Jan Sondell, också styrelsemedlem håller i detta och efterfrågar följande:
“Det behövs bilder. Har ni några, då helst givetvis tagna på Ekerö. Sändes i jpg-format till mig, tack!
Följande arter kan vara aktuella: röd och brun glada, lärkfalk, vadare vid Kyrkpölen, myrsnäppa, skogsduva, turkduva, hornuggla, mindre hackspett, trädlärka, rödstrup, kärrsångare, gransångare, brandkronad kungsfågel, pungmes, snösparv.
Bilder är givetvis välkomna av alla arter, särskilt originella, alla måste inte vara porträtt utan gärna med miljön omkring.”
Mejla bilderna direkt till Jan på jan.sondell@telia.com, eller gör “Svara Alla” på detta mejl.
Hälsningar
/MOF styrelse

Vinterrally för 17:e året

Vinterrally för 17:e året

Prick klockan 14:00, lördagen den 14 januari, samlades de fyra deltagande lagen i årets vinterrally vid Svartsjö slott för slutsummering.  På slottets kafé satte vi oss, traditionsenligt, och gick igenom dagens arter.  Spänningen var gemytlig på ytan, men undertecknad kände att den var tät. Ett syfte med MOF-aktiviteten är att vi får till en vinterinventering. Det är bra, men det är också ett rally.

När vi gick igenom den systematiska listan från knölsvan och framåt var det väldigt jämnt mellan lagen i alla fall till halvtid (se nedan). Om någon hade gjort en ovanlig obs, så blev alla extra intresserade och ville veta mer. Dagens raritet blev kungsfiskaren som nu flyttat till Tappströmskanalen.  Det är lag Rapphönan som fick till den observationen, som dessutom larmades ut för fler att upptäcka. Lika intressant var de givna arter, som av någon anledning gått lagen förbi.  Som exempel steglits och varfågel, som gäckat flera lag. De lagen hade en obehaglig känsla av oförmåga; ”Här får vi skämmas? Hur kan vi missa den?” . Det visade sig inte vara så lätt.

Slutligen segrade lag Mats Andersson och Linus Brobacke, välförtjänt med 47 arter. Det är ett resultat som bättre än föregående år (42 arter) och 4 arter fler än årets silverlag. Mats och Linus gjorde ett strategiskt val att börja på Adelsö direkt på morgonen och klämma ut allt vad ön kunde ge innan de tog färjan tillbaka. De hade 38 arter klara efter detta. Ett exempel var att de bockade av havsörn som satt på Ansgarsmonumentet på Björkö. Här gällde det att använda tuben. Ett annat exempel var att de med stor förundran fick syn på en duvhök som kravlade sig upp ur vattnet och angjorde vid Lindby brygga.

Överhuvudtaget gav årets vinterrally prov på de olika strategival man kan göra på Mälaröarna.

Vinterrallyt ger möjlighet att starta från eget val av lokal, tidigast kl 07:00, emedan tävlingen avslutas gemensamt kl 14:00. Med den givna flexibiliteten kan därför lagen eller lagdelar välja att starta på annan plats än kommunhuset och kicka igång senare, efter eget behov. I år ställde 11 personer upp.

Lagen som kom till start var (deltagare, arter och val av lokaler, dvs strategi)

  • Mats Andersson och Linus Brobacke, 47 arter, ”Först Adelsö, inkl. Björkö, sen Munsö och Ekerö Centrum”
  • Urpo Könnömäki, Jan Wernerman och Kjell Häggvik, 43 arter, “Munsö-Ekerö-Lovö-Färjestaden”
  • Lag Rapphönan bestående av Marianne Dannbeck, Angelica Aronsson, Annika Morberg, Sanja Gustafsson och Eva Johansson, 41 arter, “Färingsö, Lovö och Ekerö Centrum”
  • Glenn Cornland, 27 arter, “Fokus; 2 timmar på utvalda lokaler i centrala Färingsö”

Bilden nedan illustrerar lagens strategival för dagen. Notera den nästan heltäckande inventeringen.

Det var gynnsamt väder för skådning, visserligen kallt, med endast slöjlika moln, vilket underlättar sikten. Även om det legat is under de föregående riktigt kalla perioden så hade den brutits upp av en hård blåst dagarna innan. Därför var det inte givet var man borde lägga sitt krut på fågel till sjöss.

För undertecknad, var en av de mest spännande ögonblicken när vårt lag kom ner till Tappströmskanalen.  Vi hade då dessförinnan bl.a. spenderat tid vid scoutstugan efter kungsfiskaren, utan någon framgång. Vid kanalen ser vi Rapphönan stå samlad på en intilliggande brygga. ”Inte bra”, tänker jag. Förlåt mig, men jag får negativa tankar utifrån den rena tävlingssituationen. Team Rapphönan, överraskar i detta ögonblick genom att påkalla vår uppmärksamhet. De har precis sett en kungsfiskare och vill visa oss var den är. Den syntes precis nyss, men syns inte just nu! ”Den är där borta under Tappströmsbron, men vi åker vidare nu”, säger de. ”Sure”, tänker jag. Förlåt ännu en gång, för att jag tvivlade på ert ärliga uppsåt. Man känner väl sig själv bäst, antar jag. Vi såg inte kungsfiskaren!

Nedan finner ni vårt gemensamma resultat vilket gav totalt 54 arter. Alla lag fick sina egna unika arter (markerat med blått). Sen fanns även arter som lagen saknade, men som man räknat med.

Mats, Linus Urpo, Jan, Kjell Rapphönan Glenn
Knölsvan 1 1 1 1
Sångsvan   1
Gräsand 1 1 1
Vigg 1 1
Knipa 1 1 1 1
Storskrake 1 1 1 1
Fasan 1
Havsörn 1
Duvhök 1 1
Ormvråk 1 1
Fjällvråk 1 1 1
Sothöna 1 1
Fiskmås 1 1 1
Gråtrut 1 1 1 1
Havstrut     1
Tamduva 1 1 1
Kungsfiskare   1
Gröngöling 1 1 1
Spillkråka 1 1
Större hackspett 1 1 1 1
Sidensvans 1 1 1
Gärdsmyg 1 1 1
Rödhake 1 1
Koltrast 1 1 1 1
Björktrast 1 1 1 1
Dubbeltrast 1 1
Kungsfågel 1 1 1
Resultat ½:a listan 21 20 19 11
Stjärtmes 1 1 1
Entita 1 1 1 1
Talltita 1
Tofsmes 1 1 1 1
Svartmes 1 1 1
Blåmes 1 1 1 1
Talgoxe 1 1 1 1
Nötväcka 1 1 1 1
Trädkrypare 1 1 1
Varfågel 1
Nötskrika 1 1 1 1
Skata 1 1 1 1
Kaja 1 1 1 1
Kråka/Gråkråka 1 1 1 1
Korp 1 1 1 1
Gråsparv 1 1 1 1
Pilfink 1 1 1 1
Bofink 1 1
Grönfink 1 1 1 1
Steglits 1
Grönsiska 1 1 1
Gråsiska 1 1
Mindre korsnäbb 1 1
Domherre 1 1 1 1
Stenknäck 1 1 1 1
Gulsparv 1 1 1 1
Sävsparv 1 1
2:a ½:an 26 23 22 16
54 arter totalt 47 43 41 27

Imponerande att Glenn fick ihop nästan trettio arter med bara 2 timmars skådning. I vårt lag pratade vi om hur svårt det är att fylla på med arter under senare delen av dagen då laget redan fått ihop uppåt 30-40 arter. Då går timmarna snabbt. Kanske vi kan hitta ett recept för det i nästa rally.

Tack till alla deltagare, för genomförd vinterinventering och en god kamp. Jag hoppas vi ses även vid nästa rally.

Vid pennan

Kjell Häggvik

Kungsfiskare åter på Ekerö

Kungsfiskare har observerats igen på samma plats som i januari, förra året. Under den kraftiga kylan hölls vattnet öppet i ett dikesutlopp i närheten av skidbacken (Maskbacken) på Ekerö.

Det är möjligt att den stannar en period till vår stora glädje. Kungsfiskaren är en verklig praktfågel.


Kungsfiskaren vid Maskbacken                                                                                         Foto: Kjell Häggvik

Läs gärna Jan Sondells läsvärda artikel från 2016-01-20 för mer detaljer, beskrivning av platsen samt lämplig plats att skåda från.

På platsen har även observerats strömstare.

OBS! Det är mycket angeläget att skådare och övriga intresserade på platsen respekterar tryggheten för fåglarna. De har ett litet begränsat område att vara på.

Med tillflöde av rinnande vatten är platsen en av få lämpliga när det blir riktigt kallt. Konsekvenserna blir givetvis riktigt bekymmersamma om fiskaren blir så störd, att den börjar söka annan plats, när det är så kallt och isigt.

Hjälp att informera övriga skådare och intresserade på plats om denna information uppskattas.

Förra årets artikel ger vägledning liksom nedanstående:

Fåglarna håller till vid utloppet från diket som går över fälten nedanför skidbacken och ut i viken mot Gällstaö. Parkera vid skidbacken eller scoutstugan och stå vid stugans östra hörn eller vid grillplatsen. Kungsfiskaren sitter ofta ca 1,5-2 m upp på smågrenar som utgår från ett kraftigt träd som lutar i början åt vänster men sen rätar upp sig. Ngt glesare där trädet står, i högra kanten av utloppet. OBS! Gå ej ned till diket och utloppet – fågeln skräms bort då! Det är inte nödvändigt att gå så nära ens för att fotografera.

Kjell Häggvik

Vandring i solen på Eldgarnsö den 20 november

Fågelskådare och ornitologer är ett tåligt släkte. Man skulle kunna tro att vi kurar framför brasan en söndagsförmiddag istället för att möta novemberkylan i fält. Eldgarnsö med sitt omfattande naturreservat lockar dock med MOFs karaktärsfågel dubbeltrasten.

I år fanns det gott om mistelbär och därmed goda chanser att få se och höra en i övrigt skygg fågel.

Vi som slöt upp på parkeringen på Eldgarnsö var i år 15 varmt klädda fågelskådare plus 1 fyrfota vän, vilket var samma antal som förra året. Ledare för årets utflykt var Per Öhman och undertecknad.

Förväntningarna var satta i paritet med årstiden. Under försommaren hörs fågelsången oavsett var man rör sig på Eldgarnsö, emedan november bjuder på färre mängd fågel. Stundtals såg det ut som att vi i vår grupp var fler än fåglarna. Fågelhösten i Sverige har varit något utöver det vanliga med hårda östliga vindar samt upptäckter av flera riktigt ovanliga arter. Man kan bli ordentligt överraskad ute i fält, och se sitt livs raritet, så varför inte ta en promenad i solen.

Vi väljer att följa åkrarna i mitten på ön och ser hör tidigt gråsiskor, grönsiska och gröngöling.

Ett av våra tidiga stopp ger oss chansen att detaljstudera mistelbären.

mof-eldgarnso-20161120-9085_foto_roger_mansson
Bild: Mistelbär. Foto av Roger Månsson

Ett ganska tätt buskage hyser en del fågel som koltrast och mesar. Vi hinner även studera en stenknäck.

Såsom tidigare år stannar vi för att sikta in oss på fiskgjuseboet som även i år haft sina hyresgäster.
Detta år såsom de flesta tidigare år har det skett en lyckad häckning.

mof-eldgarnso-20161120-9094_foto_roger_mansson
Bild: Träd med mistel. Foto av Roger Månsson

Eldgarnsö har mistel som är spritt över stora delar av ön. På vår promenadväg finns det en plats med osedvanligt många träd med mistel, varav en del är rejält nertyngda av parasitväxten. Här tar vi oss tid att lyssna in och se dubbeltrasten. Dubbeltrasten är inte villig att låta sig närmas hur mycket som helst, men med tålamod får alla chansen att uppleva fågel visuellt och audiellt. Platsen ger även arter som nötskrika, sidensvans och domherre.

Promenaden fortsätter och innan fikapausen passerar vi den tätare granskogen där kungsfågel ger sig tillkänna.

Vädret har varit oss nådigt hela tiden med sol och svag bris. Man märker dock att kylan göms inne i skogen då dis stundtals tränger fram.

mof-eldgarnso-20161120-9097_foto_roger_mansson
Bild: Vi banar väg genom dimma. Foto av Roger Månsson

Fikapausen är onekligen en av utflyktens höjdpunkter. Med solen i ansiktet och lä för den lätta brisen behöver man inte frysa och den varma drycken värmer än mer. Som alltid tidigare brukar detta även vara tillfället för att dryfta händelser vi upplevt i stort och smått sedan vi sist träffades.

20161120_113146_foto_kjell_haggvik2
Bild: Fikapaus. Foto av Kjell Häggvik

Efter pausen är vi redo att ta oss till nästa anhalt vilket är att spana efter sjöfågel som denna dag ger knölsvan, storskrake, knipa och vigg.

Under året som gått har det gjorts naturvårdsåtgärder på södra sidan av ön vid strandängarna mot viken. De flesta (al)träden är avverkade och man kan förnimma hur det förhoppningsvis kan te sig framöver med mer öppen mark.

Vi försöker oss på att lyssna in gärdsmygen med en stund i absolut tystnad nära pumphuset. Vi lyckas vara tysta men gärdsmygen låter sig inte luras. För övrigt kan nämnas att pumphuset fyller funktionen att hålla mälarvattnet från den centrala åkermarken på ön. Utan denna pump skulle översvämningar ske inåt ön. Då förstår man att Eldgarnsö en gång varit delat ”mitt-i-itu”.

Vår utflykt närmar sig sitt slut. 2 timmar i solen gav oss 25 arter, vilket är ett normalt resultat för denna exkursion. Till ovan nämnda arter kan även läggas till gråtrut, spillkråka, korp, svartmes och gulsparv utöver de allra vanligaste arterna. Rovfågel samt sträckande fågel lyste med sin frånvaro.

Stort tack till deltagarna och vi möts igen i fält.

Se programmet för kommande aktiviteter.

Vid pennan, Kjell Häggvik

2016-10-30. Svartsjö, en vacker höstdag

Höstens färgglada löv kämpar för att hålla sig kvar. Efter en varmare period tidigare under hösten, så har de senaste veckorna kännetecknats av grått väder och kraftiga vindar. Under en period så var blåsten hård och drog in en hel del rariteter från öst över Östersjön. Kanske kunde vi ha turen att se några av dessa på hemmaplan.

Denna söndag sken solen vilket värmde själ och kropp om man befann i lä. Dagens nordliga vindar var isande, så om möjligt skådade vi där vi fann vindskydd.

Urpo Könnömäki hade samlat ihop 10 skådare som startade utflykten från parkeringen vid Svartsjö slott. På vägen till dämmet såg vi 2 sångsvanar som stod på åkern. Vid dämmet tog vi skydd nedanför plattformen. En spaning av vattenytan visade att relativt få fåglar trotsade vinden. Tidigare dagar har t.ex. varfågeln rapporterats från dämmet, men idag valde den att hålla sig undan. Blicken fick vändas uppåt istället och gruppen fick se både sparvhök och 3 stycken förbiflygande snösparvar. Denna tid på året ses det enstaka snösparvar på Mälaröarna, men dessa är oftast förbipasserande eller stannar oftast bara en kort period. Snösparven blev dagens raritet för gruppen.

Promenaden genom slottsparken mot fågeltornet vid Svartsjöviken värmde. En stormfälld ek gav oss idén att fika i utkanten av slottsparken. Perfekt läge; lä, soligt och en strategisk, något upphöjd plats gav en fantastisk översikt över södra Svartsjö.

svartsjo_20161030_1

Under pausen fick vi underhållning av en äldre havsörn som cirkulerade lågt över Svartsjöviken.

En kort visit gjordes i fågeltornet, där vi säkerställde att vi inte missade något intressant eller dramatiskt. Slutsummeringen blev 20 arter. I bokstavsordning: blåmes, bläsand, gräsand, gulsparv, gärdsmyg, havsörn, kaja, knipa, korp, kricka, kråka, skogsduva, snatterand, snösparv, sothöna, sparvhök, steglits, storskarv, sångsvan och talgoxe.

Man kan vara med på MOF’s fågelexkursioner för att lära sig en hel del om våra fåglar. Man kan komma med för att man vill lära känna Mälaröarnas fågellokaler eller fylla på sin artlista. Oavsett vilket, så är det ett av de bästa tillfällena att träffa skådarkamrater och få en promenad i naturen. En rejäl dos frisk luft gör oss alla gott.

Tack Urpo och skådarvänner. På återseende. Nästa gång är det Eldgarnsö.

Vid pennan

/Kjell Häggvik

Exkursion Lovön 2016-10-22

Åtta tappra skådare slöt upp på Lovö-exkursionen som hölls av Svenne Schultzberg en råkall lördagsförmiddag den 22 oktober.
Hösten hade tagit sitt grepp om Ekerö och den mulna dagen gav en frisk kall vind och enbart några plusgrader. Eftersom hösten så långt varit mild så kunde man hoppas på några rariteter som väntat med sin färd mot varmare breddgrader.

Traditionsenligt startades utflykten vid Lovö Kyrka, för att sen dra vidare till Prästvik. Ett snabbt besök i Drottningholmsparken gjordes också.
I Prästvik dök helt oväntat en bäver upp! Se bilder nedan tagna en bit på håll av Britta Lande.

28 fågelarter siktades och artbestämdes;

  • Gäss såsom knölsvan, kanadagås och vitkindad gås.
    Övriga andfåglar var gräsand, knipa och storskrake. Sjö- och måsfågel sågs; skäggdopping, storskarv, gråhäger, gråtrut och fiskmås.
  • Rovfåglar; havsörn och ormvråk.
  • Övriga observationer inklusive tättingarna; tofsvipa, kaja, korp, kråka, skata, blåmes, gråsiska, gråsparv, koltrast, pilfink, steglits, större hackspett, sånglärka, talgoxe och trädkrypare.

dscn1704 dscn1702
Bävern som oväntat dök upp. Klicka på bilderna för större bild

Vid pennan
Svenne och Staffan