Första lördagen i varje månad

Tanken med denna aktivitet är att erbjuda gemensam skådning med stor flexibilitet för deltagarna. En bestämd plats och en tidsram, som ger möjlighet för enskilda deltagare att komma och gå efter lägenhet. Vårt åtagande blir att vara på plats första lördagen varje månad från 07.00 fram till kl. 10:00 cirka, så ett deltagande behöver inte gå ut över andra lördagsaktiviteter.

Menhammarsviken är en trevlig lokal med ett torn, minimalt störande vägbuller. Störst potential under flyttider. Se en kort redogörelse i Fåglar på Mälaröarna 2010, sid 2-3.

Välkomna !!

Finalexkursionen för vårsäsongen 2 Juni bjöd på det kanske behagligaste vädret hittills i vår och 19 skådare, varav åter 3 EKO-skådare! Även antalet arter blev högt, 67 stycken, inte rekord men i toppskiktet. Vi är dessutom noga med att följa Coronarekomenda-tionerna, så sammanfattningsvis laglydiga med gott artresultat och EKO skådare.

Idag dominerade stararna i parken. Trafiken med mattransporter till omättliga ungar är ljudlig från såväl föräldrar som curlade ungar. Annars kan man notera hur flera arter blir mindre vokala då de går till häckning. Bland mer rara fåglar var trastsångarna kvar och de kunde även skymtas i vassen. Sångarkörrern kommer att vara talrik ännu några veckor, men kanske glesas ut. 

På Dämmet kunde vi konstatera att knölsvanshäckningen blivit framgångsrik så här långt med småsvanar i boet, oklart antal. Eftersom sångsvanarna lurade i andra änden av pölen, misstänker vi att föräldrarna är försiktiga. Knölsvanshannen jagade bort grågäss, vilka väl knappast var hotfulla. Dramat fortsätter. På Dämmet kunde vi även konstatera de nya arterna i luften snarare än på vattnet; bivråk, törnskata och skäggmes.

Dagens särskilda höjdpunkt vara den delikata chokladtårta som Ingegerd belönade dagens deltagande skådare med vid fikapausen.

Totalt sett blev antalet arter för våren 2020 109 st, och vid jämförelse med 2018(116) och 2019(107) ser vi att dagens bivråk och törnskata tillsammans med lärkfalk, rördrom, göktyta, kungsfågel och brunand är arter i år som vi inte kunnat notera de tidigare säsongerna. 

Till hösten är det tänkt att tisdagsklubben ska återuppstå. Kallelse till detta kommer i början av augusti.

Vänliga hälsningar

Jan W.

Våren och försommaren 2020 har varit en helt galen period utifrån ett fågelskådarperspektiv, med många spännande arter som kunnat observeras under dagtid men även under kvällar och nätter.

På Mälaröarna har vi kunnat stoltsera och erbjuda observationer med nattaktiva arter som mindre sumphöna, dubbelbeckasin, kornknarr, nattskärra, vaktel, hornuggla och gräshoppssångare. Några av arterna är riktigt ovanliga på öarna. För de som noteras oftare, skall man ändå ha tur och kunskap för att få höra dem.

Runt Mälardalen har skådare upplevt liknande bonanzas, men många har valt att komma till oss. Har man varit ute på kvällarna har man kunnat träffa kompisar (på säkert avstånd) som precis som oss varit begränsade i rörelsefrihet, pga Corona, men ändå haft möjlighet att röra sig i friska luften.

Min upplevelse fram till nattsångarexkursionen den 5 juni var att det var ganska lite mygg, vilket gör det lite drägligare att traska omkring i vass- och träskmarker.

Förutsättningarna för för nattsångarexkursionen var med andra ord gynnsamma. Mycket spännande hade redan setts och kunde finnas kvar. Det fanns även arter som skulle kunna ge första observationerna för året, som tex flodsångare som vi haft några år tidigare.

Datumet fedagen den 5 juni spikades i programmet, på ett tidigt stadium och låg runt ungefär samma dagar som tidigare år. Eftersom lördagen den 6 juni är nationaldagen, valde jag att ta fredagen istället. Tidigare år har jag haft 2 alternativa dagar, men det blir alltid svårt i slutändan, då vädret i slutet av maj/början på juni kan vara nyckfullt med antingen fantastiskt strålande solsken eller regn som sveper över landet.

Om nu vädermakterna stred mot varandra den veckan, så slutade det med att vi fick med oss regnguden i vårt sällskap den fredagskvällen. Vi blev totalt 15 skådare varav hälften träffades vid kommunhuset och resten anslöt vid skarnholmen. Det fanns möjligheter till uppklarnande väder senare på kvällen och tidigare erfarenheter har gett att skådningen kan bli riktigt bra då. Icke, sa Nicke, regnet gav sig inte alls.

När det är så där vanskligt läge så får man som exkursionsledare, försöka bjuda till. Något som var givet, var att våren visat Mälaröarnas potential som skådarkommun för nattsångare. Av detta skäl hade jag satt samman ett material över var det setts och hörts de spännande arterna i år. Mer om det längre ner i rapporten.

Blir det regn och lite kyligare så skadar det inte att ha med sig varm dryck att bjuda på.  Kaffe och te känns som säkra kort.

Eftersom vi är mitt i pandemitider så fick alla organisera sina egna transporter, så samåkning blev uteslutet. Därför kunde de som ville avsluta göra det när det passade bäst och man kände sig nöjda med dagen. Detta ledde också till att vi åkte runt som en karavan.

Vår första lokal blev Skarnholmen, där vi stannade så att så många som möjligt kunde höra gräshoppssångaren. Dock fick man anstränga sig ordentligt eftersom regnet drog ner hörseln. Som brukligt gick det ganska snabbt att notera den överflygande morkullan. I år flög den ganska nära oss, men märkligt nog var den ganska tyst. Andra arter var tex tornseglare, härmsångare, näktergal, gök, gök, rödvingetrast, taltrast, ringduva och buskskvätta. Vi utmanade myggen ett tag för att ge flodsångaren en chans, men gav upp då den uppenbarligen inte var där.

Jag var angelägen att visa deltagarna en alldeles utmärkt lokal med möjlighet att utforska Svartsjövikens södra del som ju visat sådan potential under försommaren, så det blev vårt nästa stopp.  Här fanns möjlighet för många bilar att stanna och jag passade på att bjuda på kaffe, te och en kaka. Stämningen blev faktiskt ganska uppsluppen. Jag noterade att de flesta tyckte det var trevligt att samtala ( 2-meters-lucka) och hungern efter arter hade dämpats pga regnet.

I min plan, som utgick ifrån den traditionella rutten med avslut vid Lovö, så hade jag haft en tanke om en överkurs efter midnatt, med sök efter nattskärra vid Thorslunda. Regnandet gjorde dock en sån extra utflykt lönlös. Efter fikat så bestämde jag därför att vårt nästa och avslutande stopp skulle bli Lovö kyrka, med möjlighet till vaktel, kornknarr eller hornuggla, vilka alla tre noterats dagarma innan.

Många av deltagarna som bor på Färingsö och Ekerö valde detta tillfälle att avsluta sitt deltagande och vi var en handfull blöta skådare som gjorde ett sista försök. Vi hade turen och några hade fortfarande kvar sin skarpa hörsel så vi kunde slutligen lokalisera och höra tiggläten från två hornuggleungar vid Drottningholms golfbana.

Därefter tackade jag de sista deltagarna och vi kunde åka hem till värmen och torka våra kläder.

Tappert kämpat av de 15 deltagarna.

Vi ses i fält.

Vi pennan
Kjell Häggvik

En liten nattsångarguide, med kartillustrationer och ljudbeskrivningar

Kartillustration 1: Årets nattsångare och nattaktiva höns har varit ovanligt talrika och kunnat noteras över stora delar av kommunen.

Kärrsångare. Virtuos och härmare. Kan få fnatt.

Gräshoppssångare. ”svirrande som från en grön gräshoppa” … ”elektrisk ringklocka s i r r r rr r”

Flodsångare. ”skyttlande, vårtbitarlikt… att jämföra med en jämnt tröskande symaskin”

Morkulla.  Knarrande ”ort ort – osmorda kängor” + snärtigt knisp

Vaktel. Snärtig ”tuitt – tuitt”.

Kornknarr. Hest raspande i tvåtakt, Crex Crex

Nattskärra. Surrande växlande i tonart.

Kartillustration 2: En del andra målarter för nattexkursionen som sävsångare, rörsångare, härmsångare, morkulla och jorduggla kan även noteras dagtid. Sångarna som är mer vanliga ses på många ställen på Ekerö.

Sävsångare. Rörlig.  Just kampen mellan två olika läten förekommer ofta och till skillnad från den liknande rörsångaren är variationen i sången stor.

Rörsångare. Sävlig. Mer monoton. Lugnare tempo, samt jämnare takt och volym. Nicka med i takt.

Härmsångare. Kläm badgummianka! Sitter ofta högre upp än kärrsångaren

Morkulla.  Knarrande ”ort ort – osmorda kängor” + snärtigt knisp

Beskrivningar referens. Natursidan.se; Erik Rosenberg FÅGLAR I SVERIGE), Sveriges Radio Fågelsångskolan.

Det var under onsdagen den 29 april som den spelsugne tjäderhönan upptäcktes vid vattenverket på Lovö, men inte förrän dagen efter fick kommunens fågelskådare nys om det rara fyndet via lokala fågellarmet (larmad av Glenn Cornland).

Per och Susanne Becker bor precis intill Lovö vattenverk och var de som upptäckte hönan. Den var till synes helt orädd och verkade snarare vara nyfiken på personerna den träffade på.

Det är relativt vanligt att hormonstinna tjäderhönor dyker upp på folktäta platser i häckningstid, vilket enligt tjäderexperten Svante Joelsson beror på att de söker sig till situationer som påminner om tjädertupparnas spel.

• Det är ett naturligt beteende och de söker sig helt enkelt till människor och folksamlingar istället för tuppar, förklarar Svante Joelsson på Natursidan.se.

Eftersom tjädern är en extremt sällan skådad art på Mälaröarna var det många skådare som reagerade när ryktet gick om att den uppehöll sig på Lovö. Under några timmar på kvällen kunde tjädern ses, men morgonen efter verkade den vara försvunnen då den inte hittades vid eftersök.

De som inte hann se tjädern under onsdagskvällen blev därför väldigt glada när larmet återigen gick några dagar senare, den 2a maj, om att tjäderhönan var tillbaka på nästan exakt samma ställe som sist.

Den här gången hade hönan valt att dyka upp, utan inbjudan, på ett barnkalas hemma hos Camilla och Björn Backlund som även de bor precis intill vattenverket. Hönan hade helt sonika traskat in på deras tomt, hoppat upp på bordet där en stor blå marsipantårta stod uppdukad och börjat smaska i sig.

Nu var det fler skådare som fick möjlighet att beskåda tjädern och de som var på plats fick också bekräftat för sig att det var en sällskaplig och nyfiken dam som dykt upp på Lovö – hon verkade till och med tycka om att bli klappad.

I skrivande stund (söndag 3e maj) har tjädern inte setts till sedan barnkalaset och senaste observationen gjordes när den traskade in i skogen bakom vattenverket. Trots att det förstås är glädjande att ett antal skådare fick chans att se den vackra tjäderhönan, så hoppas vi nu på att hon stannar i skogen och hittar en tupp att sällskapa med (istället för skådarna på Mälaröarna).


Skrivet av Maria Strömberg

I år har landskampen mellan Danmark, Finland och Sverige ställts in pga. Corona pandemin. Emellertid kommer många platser ändå att genomföra evenemanget om än i modifierad form.

Skytteholmstornet vid Menhammarsviken kommer att delta för 9:e gången. Det som kommer att bli annorlunda är att avståndet mellan skådarna måste Corona-anpassas.

Bilden ovan visar därför hur det inte kommer att bli i ett avseende, eftersom själva tornet endast kommer att kunna härbärgera 1 högst 2 skådare åt gången. Övriga får sprida ut sig inom en 10 m radie från tornet, dvs en yta på cirka 314 m².

En annan nyhet för året är att den eminente militäre emeriti kompanikocken Häggvik kommer att servera varm soppa, även detta på Corona-anpassat sätt.

Det viktigaste ”tävlingsmomentet” kommer att bli jämförelsen med tidigare år, såväl i antal arter som specifika arter och antalet medhjälpande skådare.

Art-bästa är från 2018 med 78, medan 2019 blev ett svagare år med 67 arter. Väder och vind är viktiga förutsättningar, men även antalet alerta skådare har stor betydelse.

Ingen förhandsanmälan nödvändig, och man kommer och går som det passar.

Hjärtligt välkomna

Jan Wernerman och Kjell Häggvik

Lilla Aktuellt gör reportage för att skapa intresse runt natur och miljö. Med ett besök till Svartsjöviken ville SVT skapa en berättelse om att uppleva våren och fåglarna i naturen. Tisdagen den 7 april gjorde ett reportageteam från Lilla Aktuellt en skådarutflykt med vår egen 11-årige skådartalang Esaias Klintefelt.

Inslaget planeras visas i Lilla Aktuellt onsdagen den 15 April.
Observerande men ej deltagande samt vid pennan

Kjell Häggvik

I vinterns MOF-program så valde vi att ha två innekvällar, med fritt val av teman. Vid det andra tillfället, den 12 februari 2020, så berättade Jan Wernerman om sin resa till Vietnam. Resan var en kombinerad fågel- och turistresa till södra Vietnam i regionen runt Ho Chi Minh City (fd Saigon) med Jans fru Suzanne. Fågelskådningsdelen av resan gick till Cat Tien National Park och Jan fick se en mångfald av ofattbart färgrika fåglar.

Vid denna innekväll så hade vi arrangerat så att vi kunde vara i Ekebyhovs slott. MOF är numera medlem i intresseföreningen vilket gör att vi kan få tillgång till slottets faciliteter, tex så är rummen i slottet utrustade med förnämliga bildskärmar. Denna gång blev det extra spännande då vi fick smyga in bakvägen, dvs inte via huvudentrén, utan på gaveln av slottet. Orsaken till detta är att det pågår filminspelning för tillfället, så de flesta av de ordinarie rummen nyttjades för detta. Spännande. Detta var dock inget hinder för oss utan vi kunde vara i biblioteket. Vi kunde också nyttja köket för att på så sätt bjuda på kaffe, te och fikabröd.

Jans berättelse innehöll reflektioner över planeringen (resan i december, dvs under början av torrperioden) och de praktiska frågorna, men givetvis med huvudfokus på alla fåglar som sågs. Skådningen i sig gick till på ungefär samma sätt som hemma, dvs man går längs väl valda rutter och lyssnar samt tittar, vilket också Jan är van vid. Jan hade valt att koncentrera skådningen till ett område för att minimera resor inne i Vietnam. Man kan som många fågelresebolag välja att resa runt i Vietnam om man vill.

Jan hade dock gjort research innan med hjälp av nätet (vietnambirding.com) och en fältguide som han var väldigt nöjd med (Lynx guiden: Birds of Vietnam, ISBN 9788416728107). Fältguiden hade även ett elektroniskt supplement som  angav vilka fåglar som fanns i respektive park, vilket givetvis reducerar antalet alternativ när man försöker artbestämma.

Väl på plats vid Cat Tien National Park så valde Jan att nyttja en fågelskådningsguide Mr Vu Trong Duyen under de dagar som han var där, vilket visade sig var ett mycket lyckat val och väl värt pengarna. Jan menade att fältguiden och den hjälp han fick av sin personliga guide var en grundbult till det lyckade resultatet.

Guiden följde ett amerikanskt sätt att ”kryssa”, men skall se fågel inte bara höra. Jan såg 120 arter under dessa dagar. De fåglar som sågs var mestadels det vi skulle kalla tättingar eller marklevande fåglar som höns.

Vadare förekom inte lika mycket och rovfåglar var mer sparsamt i området. Jan visade bilder på de fåglar han sett men även bilder på sådant som finns i parken men som han missade. Som åhörare kan man konstatera att absoluta majoritet hade fantastiska färger, nästan overkliga. Jag och flera med mig såg ut som fågelholkar vart efter Jan bläddrade fram bilderna och berättade om olika trick för att få syn på dem.

Jan, som ju är en välkänd fågelskådarprofil på hemmaplan, gjorde några korta anekdoter om de olika arterna vilket gjorde fåglarna än mer levande.

Ganska många arter finns eller har artsläktingar på andra ställen som turister kan besöka. En lustighet som nämndes är det faktum att fåglarna även har svenska namn, vilket givetvis den vietnamesiska guiden inte kunde utan ha använde engelska och vetenskapliga (latin) namn. De svenska namn kan dock vara ganska underliga, men det var roligt att höra.

Efter avslutning smög vi alla ut ur slottet, släckte, låste och kunde konstatera att vi även hittar bland slottets skrymslen, vilket vi kommer att nytta av framöver.

Tack till Jan för ett inspirerande föredrag och tack till deltagarna för en trevlig kväll.

Vi ses i fält.

Vid pennan
Kjell Häggvik

• 

• 

Nu är årets räkning av vinterfåglar in på knuten avklarad
I vår kommun räknades det av 93 rapportörer, 4157 fåglar vid 97 matningar. och det blev 38 Arter totalt. Årets”Bubblare”var grönsiskan som bl.a. kom 1 i Stockholm. Men i vår kommun fick den en lite mer blygsam placering som nr. 7. Talgoxe blev 1 och blåmes 2 tätt följd av pilfinken 3. I stort sett alla de fåglar som vi brukar ha på våra matningar noterades. 1 rapporterad Gråspett var ny på listan. Vilket var intressant då ingen Gråspett är rapporterad på Arportalen sedan nov 2012. Vem har sett den och var någonstans vore kul att veta. Om du som rapporterat läser det här så vore det kul om du hörde av dig till mig eller rapporterade på artportalen.
2019 räknade 129 rapportörer 6849 fåglar vid 133 matningar således lite fler rapportörer och matningar föregående år. Hoppas det inte är en trend, utan bara tillfällig svacka.

• 

• 

• 

MOF 2 officiella matningar vid Svartsjö slott och Ekebyhovs slott drog sammanlagt 40 deltagare på lördagen den 1/2 mellan 09.00 – 12.00. Tyvärr regnade det en del. men humöret var på topp och räkningen var spännande. När klockan slog 12 och vi bröt för dagen blev vädret lite bättre och för några blev det dags för fika vid respektive slotts Café. Ledarna vid Ekebyhovs slott Roger Månsson och Kjell Häggvik samt Gigi Sahlstrand och Bo Thoor vid Svartsjö slott tackade alla för värdefull hjälp med fågelräkningen.

• 

• 

Under de 4 dagarna rapporterades det vid Svartsjö slotts matning 15 arter och vid Ekebyhovs matning blev det 20 arter(samma som 2019).

Vid pennan Roger Månsson