Färjestaden är en småort i Ekerö kommun, belägen på östra sidan av Färingsö. Namnet kommer av att det en gång i tiden gick en färja till andra sidan Mälaren.

Lokalbeskrivning

Eftersom Lambardfjärden och Lövstafjärden ingår i en sträckled för fåglar under vår och höst är lokalen med de två obs platserna i första hand bäst som sträckskådningslokal. Från de två observationsplatserna har man fin utsikt över fjärdarna och fågelsträcken. Fågelskådare vid de närbelägna sträcklokalerna Gåseberg och Mälarklippan på andra sidan fjärdarna spanar regelbundet av fjärdarna under sträcktider. Dyker det upp något speciellt som är på väg till Ekerö brukar det larmas ut. Eftersom det är en sträcklokal med långa avstånd rekommenderas tubkikare.

Lokalen består av två observationsplatser, färjestadbryggan och färjestadens fritidsområde.

Färjestadsbryggan markerad med gul prick når man efter att ha parkerat bilen på vändplanen. Men man få se upp när man parkerar, så att man inte utgör ett hinder för annan trafik.

Udden markerad med gul prick ligger i ett fritidsområde som gränsar till Färjestaden. Sväng vänster på Färjestadsvägen och köra in på Skogsbrynsvägen, följ vägen tills den slutar vid vändplanen där man parkerar vid den röda pricken. Men man få se upp när man parkerar, så att man inte utgör ett hinder för annan trafik. Efter att man parkerat är det ca 100 m promenad till udden och ett stort runt betonglock vid stranden, som är en bra skådarplats.

Biotopen med vasstäckta mälarstränder och fjärdar ingående i sträckleder medför mycket förbiflygande fågel under sträcktider. Under sträcktider kan man vissa dagar få se väldigt många förbiflygande och rastande arter. Tättingar, sjöfåglar, rovfåglar och mycket annat.

Under andra tider är lokalen inte så speciell dock kan man på fjärdarna ibland få se rastande arter som, småskrake, storlom, svärta, sjöorre, havstrut och förbiflygande arter som havsörn, ormvråk och sparv- och duvhök mm. I lokalens omgivningar förekommer alla vanliga arter som man brukar kunna se vid mindre strandnära orter på Mälaröarna. Bla. mindre- och större hackspett, gärdsmyg, sothöna, skäggdopping, olika sim och dykänder samt vitfåglar.  

Vägbeskrivning med bil

Från Tappström Ekerö Centrum är det ca 16 km till Färjestaden och det tar ca 22 min med bil. Man åker mot Färingsö och följer Färentunavägen, passerar Troxhammar, Skå kyrka och svänger till höger på Svartsjövägen mot Svartsjö Slott. Strax efter man passerat Svartsjö Slott tar man av till vänster på Färjestadsvägen och följer den drygt 4 km till Färjestaden. Ska man till Färjestadsudden svänger man till vänster in på Skogsbrynsvägen ca 400 m innan man kommer fram till Färjestadens brygga.      

Vägbeskrivning med buss

Det går ingen buss hela vägen till Färjestaden. Utan man åker buss till Svartsjö och går resten av vägen. Buss 176 till från Brommaplan, Tappström Ekerö Centrum mot Stenhamra. Man byter buss vid Skå, Fårhagen till buss 316 och åker till Svartsjö och går av bussen vid hållplatsen Färjestadsvägen. Och promenerar drygt 4 km (ca 50 min) till Färjestadsbryggan. Ska man till Färjestadsudden svänger man till vänster in på Skogsbrynsvägen ca 400 m innan man kommer fram till Färjestadens brygga vilket tar ca 15 minuter till. 

Roger Månsson

Huvududdens naturreservat ligger på norra Ekerön i Ekerö kommun. Naturreservatet omfattar en areal om 35 hektar och inrättades år 1973. Markägare är staten och förvaltare är Länsstyrelsen. Reservatet består till stor del av en åsrygg som är en del av Uppsalaåsen. Huvududden är ett av åsens vackraste partier och sträcker sig en kilometer ut i Mälaren. Menhammarsviken bjuder dig på ett rikt fågelliv om du vill spana eller höra fågelsång. Det går en kilometerlång stig runt reservatet.

• 

• 

Lokalbeskrivning

Vid reservatsgränsens parkering finns en reservatsbeskrivning med en karta över området. Jag rekommenderar att man börjar besöket med att följa den utmärkta stigen längst ängen vid hästhagarna och vidare längst Menhammarsvikens strand med fina rast- och badmöjligheter. Vid udden viker stigen av och går ganska brant upp på sandåsen. Man följer åsen med fin utsikt över Mälaren tillbaks till parkeringen via dödisgropen och 120 årigt granbestånd.

• 

• 

• 

Biotopen med mycket gammal granskog och strandnära skog gör att många fågelarter som ex. entita, tofsmes, svartmes, trädkrypare, större- och mindre hackspett, nötväcka, domherre och kungsfågel trivs i lokalen. MOF har i lokalens granskog haft en fågelmatning under flera år. Vilken har varit mycket välbesökt. Vissa år har även rödhake övervintrat och synts till vid matningen.  Rovfåglar som ex, tornfalk, ormvråk och havsörn kan man se förbiflygande.   

Vid Menhammarsviken kan man på vintern få se salskrakar och på sommaren tutar rördrommen dold i vassarna mm, vår och höst rastar änder och vadare. Från fågeltornet vid Skytteholm i vikens östra del har du fin utsikt över vassar och strandängar.

Man får inte glömma att spana efter fågel på andra sidan vägen vid parkeringen. Även om det är mycket trafik så kan man se, ex. gulsparv, nötskrika, hämpling mm på andra sidan hästhagarna mot granplanteringen. Men man behöver en tubkikare.

Vägbeskrivning med bil

Från Tappström Ekerö Centrum är det 15 km till Huvududden och det tar ca 16 min med bil. Man åker huvudvägen mot Munsö och Adelsö och passerar Träkvista, Sandudden, Nyckelby. Menhammars gods.  När du passerat avfarten till Menhammar är du nästan framme. Strax efter nästkommande kurva finns avfarten på höger sida till reservatets parkering.

Vägbeskrivning med buss

Med buss 311 från Brommaplan, Tappström Ekerö Centrum tar det ca 20 min och 19 hållplatser. Du går av vid hållplatsen Kärsödrag och går ca 3 min (230 m) till reservatet.  

Roger Månsson

Rastaholm är en mindre ö på Södra Björkfjärden i Ekerö kommun. Här finns en småbåtshamn och ett värdshus. Rastaholms hamn är en väl skyddad naturhamn med plats för omkring 250 båtar. Klubbhuset kallar sig numera Rastaholms Värdshus. Värdshuset är inte öppet på vintern. Från värdshusets veranda har man en mycket vacker utsikt över Södra Björkfjärden speciellt solnedgångarna är magiska. Vid bra väder ser man till Björkö/Birka, Adelsö. Rindö mm. Rastaholm gränsar i söder till Helgö. Mellan Helgö finns Norrsundets kanal som är täckt av vass längst stränderna. Kanalen börjar vid Rastaholm  

Lokalbeskrivning

Innan man går ut på bron till Rastaholm bör man vara uppmärksam på omgivningen runt båtklubben och dess uppläggningsplatser. Beroende på årstid är det inte ovanligt att se förbiflygande tättingar, hackspettar. mindre korsnäbbar och sparvhök. På bron möts du av värdshusets välkomstskylt och hungriga gräsänder.

Till vänster ser du början på Norrsundet kanal och till höger glimmar Björkfjärden. Spana av vattenytorna på brons båda sidor efter rastade sjöfåglar mm. När du passerat bron förslår jag att du följer stigen till vänster som går genom vandrarhemmet och vidare runt ön.

Lunda ängar – Lovön

Lovön är gammal kulturbygd omgiven av Mälaren. Ön uppvisar en omväxlande natur med skogspartier, odlad mark och vackra ängs- och hagmarker. Fågellivet är rikt och kan bjuda på fina upplevelser i stort sett överallt. Lovöns smultronställen är kryddade med några roliga fågelminnen. Artiklarna baseras på ett omfattande material som varsamt redigerats och delvis kompletterats av Laine Boresjö Bronge

Lokalbeskrivning

Området utgörs av en äng med ett par snå­riga träddungar som i söder gränsar till en sumpmarksliknande skog och lite vass innan det ansluter till Malmvikssjön.

Arter man kan få där med lite tur är bl a näktergal, svarthätta, törnsångare, trädpiplärka och törnskata förutom vanligare fåglar som koltrast, röd­vingetrast, taltrast, björktrast, rödhake, gulsparv, bofink, grönfink och mesar. Ormvråk, fiskgjuse och även lärkfalk och brun kärrhök sveper över ibland. Jag har också en andrahandsuppgift om en sommargylling som sågs där för ett tiotal år sedan.

Om man därefter förflyttar sig ned mot det sydöstra hörnet av ängen så växer där några höga björkar intill blå spåret. Där har jag hört härmsångaren, om än inte varje vår. Man måste försöka få igång näktergalen först så brukar härmsångaren stämma in. Det är inte alltid lätt att få igång näktergalen på dagen, men det brukar räcka med att småprata lite så att den uppfattar att någon är där.

Stenknäckar kan man se året runt sittande högt upp i något träd. Göktytan hörs ofta om vårarna och morkullor patrullerar runt ängen på försommarkvällarna.

Från det sydöstra hörnet hittar man sedan lätt blå spåret igen som man följer åt öster och som slingrar sig fram mellan täta snår i början. Efter ett femtiotal meter blir det lite öppnare och nu kan man höra svarthätta, grönsångare och ibland även mindre hackspett. Efter ytterligare en bit kommer man fram till latringropen, som inte är så illa som det låter, för den är från vikingatiden. Därefter kommer man fram till en berghäll och en bänk där man har bra utsikt över Malmvikssjön, där det finns skäggdopping, sothöna, vigg, knipa och storskrake. Knölsvanar häckar i vassarna runt sjön och fiskgjusen visar sig nästan varje gång.Fortsätter man på blå spåret kommer man fram till ett jordbruksområde med brukade åkrar som kantas av en del slånbärssnår. Här häckar törnskator årligen. Vandrar man sedan uppför någon av stigarna mot söder kommer man upp till ett berg som bjuder på en utmärkt utsikt över Malmvikssjön.

Vägbeskrivning

Kommer man från Drottningholm följer man Lovö kyrkallé fram till kyrkan, sedan tar man till vänster mot Lunda tills vägen delar sig i en trevägskorsning, där tar man till vänster mot ett par torp och sedan följer man en smal bilväg 2:a höger förbi det närmaste torpet (den första är en privatväg) och sedan tvärt vänster uppför tills man kommer till en stor vit hästgrind där det finns en liten parkering. Endera går man sedan genom grinden mot forngravarna och vidare blå spåret åt höger (blå spåret är en blåmarkerad vandringsled som man stöter på varhelst man befinner sig i något skogsområde på Lovön) och kommer då till det nordostligaste hörnet av ängen, eller så går man några meter åt höger från parkeringen där en traktorväg leder ned till ängens nordvästligaste hörn.

Jag brukar därefter traska rätt över ängen, som är en slåtteräng och därmed aldrig sådd, för att komma nära snåren och ner mot sumpskogen. I det sydostligaste hörnet stöter man på blå spåret som man lämpligen följer mot latringropen och vidare en bit tills en del åkrar breder ut sig med lite slånbärssnår här och där. Denna rutt rekommenderas om man tänker besöka lokalen.

Svenne Schultzberg 2003, reviderad 2016. Foton: Per Lönnborg april-maj 2017.

 

Torslunda dagvattendamm

Denna lokal ligger på centrala Färingsö ca 2 km väster om Svartsjöviken (se karta). Från Färentunavägen (väg 800) tar man väg 802 västerut mot Sånga-Säby. Efter ca 2 km ser man en avtagsväg till vänster med två skyltar: ”Torslunda” och ”Svegro”. Det är ok att ställa sig ovanför busshållplats Torslunda på samma sida som busskuren, väl till sidan, så att man inte hindrar trafiken med bl.a. de stora långtradare till och från växthusen. Sedan går det utmärkt att promenera in i området.  Nu har man fin utsikt över hela dammen.  Dammen är grävd med huvudsyfte att samla upp regnvatten från de stora växhusens tak och infiltrera detta i marken. Stränderna är tämligen branta med vegetation längs kanterna. En större ö syns och dessutom några mindre som kan lämpa sig för häckning. Några berghällar finns i västra delen.

Utsikt över Torslundadammen

Som alltid är fågellivet relativt rikt i ett mindre vatten omgivet av jordbruksmark. Vattnet är där ofta näringsrikt och konkurrensen från fisk mindre än i en Mälarfjärd. En titt på Svalan visar att en hel del arter häckade under 2014. Här ett axplock: Ett par sångsvan håller revir och kör bort olika arter av gäss. Knipa, vigg och snatterand är sedda med ungar. Av sothöna finns flera par. Ett par svarthakedoppingar fick ut en fullvuxen unge. Båda åren 2011 och 2013 sågs också en ungdopping i dammen. Fiskmås häckar med ett par. Dessutom rastar änder och vadare av de arter man kan förvänta sig.

Kanske roligast är att silltrut häckat varje år sedan 2011 och fått ut 2–3 ungar årligen (se bilden). Frågan är varför silltruten har lättare att få ut ungar i en liten damm än på ett skär i Mälaren. Tydligen finns någon föda i närheten som inte erbjuds i Mälaren.

Foton:
Utsikt över Torslundadammen – Gigi Sahlstrand
Silltruten matar unge – Jan Sondell

Tänk på att uppträda hänsynsfullt på privat mark. Det gäller både vid Torslunda- och Bonadammarna.

Jan Sondell

Läge

Skarnholmens ängarligger ca 2,5 km från Kungsberga by i höjd med södra Eldgarnsö. Lättast tar man sig hit med bil, men med buss åker man från Brommaplan till Kungsberga Konsum för att sen ta en promenad via Skarnholmsvägen till dess att man når Fiskholmsvägen. Det är där dessa båda vägar möts som lokalen har sin utgångspunkt. Ett besök inleds enklast vid vägskälet och här kan man också ställa bil i kanten så att den inte står i vägen. För att fortsätta in i lokalen området beger man sig till fots (fordonstrafik förbjuden, privat väg) för att enklare kunna skåda åkermarkerna norr om den igenvuxna våtmarken (se karta).

Biotop

I vägskälet, där Skarnholmsvägen möter Fiskholmsvägen, har du stora åkermarker i ryggen i sydlig riktning och framför dig breder en våtmark ut sig som idag helt vuxit igen med Sälg. Skarnholmsvägen fortsätter i nordlig riktning genom sälgbuskagen och når på andra sidan ytterligare mer åkermarker i norr. Vid vägskälet finns en fin tuvmark i öster med högt gräs som markägaren låter stå hela säsongen. Ytterligare österut finns en granplantering.

Fåglar

Ett besök vid lokalen kan ge många spännande observationer. Bäst är ett besök under morgonen i mars och april och under kvällen eller natten i maj och juni. Många flyttande fåglar rastar på ängarna så som sånglärkor, storspovar och tranor och ett skymningsbesök i maj kan ge mängder av sjungande näktergal, jagande kattuggla, spelflygande morkullor och ett flertalet sjungande gräshoppssångare. Biotopen med ett tätt bottenskikt av högt gräs och örter är av den typen att även andra nattsångare, t.ex. vaktel, kärrsångare och flodsångare, säkert skulle kunna hittas under månaderna maj – juli.

Christian Lagström 2016

Textbearbetning pågår!

Textbearbetning pågår!

Ekebyhovsbacken

Den högsta punkten i Ekerö kommun är Ekebyhovsbacken som ligger ca 90 m över Mälarens yta. Backen är inte naturlig utan uppförd av schaktmassor från delar av Storstockholm. Skälet har varit att skapa en skidbacke för utförsåkning.

Från toppen av kullen har man milsvid utsikt åt all håll. Lättast tar Du dig upp genom att ställa bilen på parkeringen nedanför (se bilden) och sedan följa bilvägen öster om backen upp till toppen. Du får gå, en bom hindrar obehörig biltrafik.

Ekebyhovsbacken från luften på våren (snö kvar i backen) enligt Google. Gångvägen upp syns väl.

Under en höstdag på kullen passerar sträcket på bred front. Några tydliga ledlinjer som koncentrerar fåglarna finns inte annat än att kullen i sig har en viss dragningskraft på t ex rovfåglar som letar uppvindar. Vilka fågelarter som helst kan uppträda. Det gäller att ha öron och ögon öppna! Större fåglar och flockar som rovfåglar, änder och gäss kan också ses på långt håll.

Här följer ett exempel på arter som noterats från kullen de senaste tio åren: bändelkorsnäbb, större korsnäbb, gravand, turkduva, dvärgbeckasin, pilgrimsfalk, smålom, sparvuggla, forsärla, rödstrupig piplärka, ortolansparv, skräntärna, kustpipare (225 i en fock), kustsnäppa (20) och myrspov (150).

Som synes är det en stor blandning av arter som noterats passera på sträck. Har man tur kan man få uppleva en artrik sträckmorgon men kommer man på fel dag kan vistelsen bli händelselös – åtminstone när det gäller sträckfåglar.

Med tubkikaren kan man alltid spana av de runtomliggande fjärdarna och åkermaken norr om backen. På kullen håller småfåglar till i ogräs och bärbuskar.

Jan Sondell

Malmviks strandängar

På grund av riklig nederbörd och högt vattenstånd i havet har Mälaren de senaste åren periodvis haft högvatten som dränkt de­lar av de låga åkrarna och den sjönära betes­marken längs vägen från Stockholm till Ekerö centrum. Den aktuella fuktigare åkermarken ligger söder om vägen en knapp km öster om bron vid Tappström. Vissa år kan alla åkrar sås och skördas utan problem men den centrala åkern lämnas ofta osådd och eller oskördad. Markområdet följer som sagt Mälarens vattenstånd och kan inte regleras utan att valla in hela strandlinjen. Det bildades en vattenspegel, en så kallad blå bård innanför starr- och vassmaden vid sjökanten.

Den bästa observationsplatsen ligger på östra sidan av kullen ca 200 m från gravplat­sens parkeringsplats vid den tujaallé som syns på långt håll från vägen. Där är bäst på eftermiddagar, då man har medljus över den största öppna marken. Lokalen nås enklast med egen bil. Man kan också åka med alla bussar till Mälaröarna som utgår från Brommaplan. Den närmaste hållplatsen heter Malmvik. Nära strandängen finns släk­ten Wallenbergs familjegrav, även kallad Wallenbergsmonumentet.

Karaktärsfåglar i området är sånglärka, tofsvipa och rastande grå- säd- och vitkindad gås. Mindre strandpipare förekommer årligen. I sjön intill finns skäggdopping och sothöna. När ungarna kläckt håller gåskullarna till i sjökanten och går ibland ut på åkrarna. Ett par trana har sedan några år hållit till i området. Vem blir först med att konstatera häckning? Rastande vadare och gulärlor ses årligen, ju högre vatten ju fler vadare. Fiskgjusarna som häckar i närområdet gör också sina inspektionsrundor.

Vintertid är det rätt så lugnt på ängarna. Vissa vintrar kan både orm- och fjällvråk övervintra i området, ofta sittande på led­ningsstolparna. Varfågeln visar sig ibland

Urpo Könnömäki och Jan Sondell