Lunda ängar – Lovön
Lovön är gammal kulturbygd omgiven av Mälaren. Ön uppvisar en omväxlande natur med skogspartier, odlad mark och vackra ängs- och hagmarker. Fågellivet är rikt och kan bjuda på fina upplevelser i stort sett överallt. Lovöns smultronställen är kryddade med några roliga fågelminnen. Artiklarna baseras på ett omfattande material som varsamt redigerats och delvis kompletterats av Laine Boresjö Bronge
Lokalbeskrivning
Området utgörs av en äng med ett par snåriga träddungar som i söder gränsar till en sumpmarksliknande skog och lite vass innan det ansluter till Malmvikssjön.
Arter man kan få där med lite tur är bl a näktergal, svarthätta, törnsångare, trädpiplärka och törnskata förutom vanligare fåglar som koltrast, rödvingetrast, taltrast, björktrast, rödhake, gulsparv, bofink, grönfink och mesar. Ormvråk, fiskgjuse och även lärkfalk och brun kärrhök sveper över ibland. Jag har också en andrahandsuppgift om en sommargylling som sågs där för ett tiotal år sedan.
Om man därefter förflyttar sig ned mot det sydöstra hörnet av ängen så växer där några höga björkar intill blå spåret. Där har jag hört härmsångaren, om än inte varje vår. Man måste försöka få igång näktergalen först så brukar härmsångaren stämma in. Det är inte alltid lätt att få igång näktergalen på dagen, men det brukar räcka med att småprata lite så att den uppfattar att någon är där.
Stenknäckar kan man se året runt sittande högt upp i något träd. Göktytan hörs ofta om vårarna och morkullor patrullerar runt ängen på försommarkvällarna.
Från det sydöstra hörnet hittar man sedan lätt blå spåret igen som man följer åt öster och som slingrar sig fram mellan täta snår i början. Efter ett femtiotal meter blir det lite öppnare och nu kan man höra svarthätta, grönsångare och ibland även mindre hackspett. Efter ytterligare en bit kommer man fram till latringropen, som inte är så illa som det låter, för den är från vikingatiden. Därefter kommer man fram till en berghäll och en bänk där man har bra utsikt över Malmvikssjön, där det finns skäggdopping, sothöna, vigg, knipa och storskrake. Knölsvanar häckar i vassarna runt sjön och fiskgjusen visar sig nästan varje gång.Fortsätter man på blå spåret kommer man fram till ett jordbruksområde med brukade åkrar som kantas av en del slånbärssnår. Här häckar törnskator årligen. Vandrar man sedan uppför någon av stigarna mot söder kommer man upp till ett berg som bjuder på en utmärkt utsikt över Malmvikssjön.
Vägbeskrivning
Kommer man från Drottningholm följer man Lovö kyrkallé fram till kyrkan, sedan tar man till vänster mot Lunda tills vägen delar sig i en trevägskorsning, där tar man till vänster mot ett par torp och sedan följer man en smal bilväg 2:a höger förbi det närmaste torpet (den första är en privatväg) och sedan tvärt vänster uppför tills man kommer till en stor vit hästgrind där det finns en liten parkering. Endera går man sedan genom grinden mot forngravarna och vidare blå spåret åt höger (blå spåret är en blåmarkerad vandringsled som man stöter på varhelst man befinner sig i något skogsområde på Lovön) och kommer då till det nordostligaste hörnet av ängen, eller så går man några meter åt höger från parkeringen där en traktorväg leder ned till ängens nordvästligaste hörn.
Jag brukar därefter traska rätt över ängen, som är en slåtteräng och därmed aldrig sådd, för att komma nära snåren och ner mot sumpskogen. I det sydostligaste hörnet stöter man på blå spåret som man lämpligen följer mot latringropen och vidare en bit tills en del åkrar breder ut sig med lite slånbärssnår här och där. Denna rutt rekommenderas om man tänker besöka lokalen.
Svenne Schultzberg 2003, reviderad 2016. Foton: Per Lönnborg april-maj 2017.
“Latringropen”
Utsikt över Malmviksfjärden.
