Svartsjö dämme, nöjda och trötta skådare © Anette Vassblom (med Simon Karlssons kamera)

2017 års nordiska Fågeltornskamp, ”Battle of Towers” , mellan torn i Finland, Sverige och Danmark, gick av stapeln lördagen den 6 maj mellan kl 5.00 och 13.00. Från Mälaröarna deltog både Skytteholmstornet vid Menhammarsviken och Svartsjö dämme.

Finland har år efter år besegrat de svenske trots hårt kämpande lag på västra sidan om Östersjön. Våren har bjudit på stundtals iskallt väder och fåglarna har hållit tillbaka när det gäller att sträcka norrut. Vad månde årets landskamp bjuda på.

Och faktiskt, i år lyckades vi faktiskt få ett torn som klarade ”oavgjort” med två finska torn! Hela 107 fick de två finska tornen liksom fågeltornet i Södra Lunden vid Ottenby.

Hos oss på Mälaröarna finns en stark tradition att samlas i början på maj i denna kamp. Denna dag var inget undantag. Vädret lovade runt 10 plus grader en bit in på förmiddagen med bistrare prognos för morgontimmarna. En svag nordan gjorde att vi alla behövde rejält med kläder.

Undertecknad som tidigare år kämpat med Skytteholmstornets nestor Jan Wernerman, slöt nu upp vid Svartsjö dämme från 5:00 tillsammans med Janne Björk, Christian Lagström, Per Lönnborg och Roger Månsson.

På Skytteholmstornet höll Jan Wernerman i trådarna från början till slut. Under morgontimmarna kunde vår ordförande Urpo Könnömäki delta i Menhammarslaget och under dagen var flera skådare förbi och hjälpte till; Tobias Björk, far och son Klintefelt, Anita Söderlund och Anders Eriksson.

Vid Svartsjö dämme var laget med ovan nämnda kärntrupp på 5 skådare med ”to the bitter end”, förstärkta av flera namnkunniga MOF-skådare såsom Kurt Idstam, Svenne Schultzberg och Bengt Legnell som anslöt senare och var med till slutet. Vi hade även besökare från andra föreningar (fågel- och naturskydds-) som var med oss kortare eller längre tid. Som mest var vi säkert 20 personer på plats. Alla dessa par ögon gjorde sitt till för att spana av hela omgivningen.

För att hjälpa till att höja stämningen (samt locka till fågelintresse) hade vi kaffe och bullar att bjuda på i tornet vid dämmet, samt en extrastor checklista över fågelarter som setts vid kamperna från 2013 till 2016.

 Checklistan studerades och fylldes i © Per Lönnborg

Redan strax innan 5:00 noterade vi i dämmet dagens kanske mest ovanliga art, smådoppingen.
Vi oroade oss för att den skulle hinna glida in i vassen innan klockan slog, men den dröjde kvar.
Vi hade inte behövt oroa oss, men den första arten var därför en art som inte setts vid de tidigare 4 kamperna. Det skulle visa sig att vi fick oroa oss för andra mer givna arter.

Den första timmen går ganska fort. Vi håller kontakt mellan lagen. Menhammar får ihop 37 arter efter en timme och i Svartsjö har vi prickat av 44.

Successivt fyller vi på listorna och Menhammar hamnar på 68 arter, vilket är delat tredjebästa resultat under de 6 år som vi deltagit därifrån. De ”nya” arter som inte tidigare noterats i tornkampen vid Menhammar var skäggmes, storspov, gråsparv, duvhök och råka.

Svartsjö dämme hade 69 arter år 2016 och den summan når vi redan i halvtid. Det bästa resultatet från Svartsjö dämme i landskamperna är 80 arter och därför drar ett race igång för att förhoppningsvis matcha eller toppa det resultatet, vilket skall visa sig kräva fullt fokus.

Svartsjö dämme © Kjell Häggvik

Några händelser att notera, vi är alltså 5-8 personer som spanat av dämmets vattenyta om och om igen under ett antal timmar. När Svenne Schultzberg anländer så upptäcker han att en av gässen är en bläsgås, vilket ingen lagt märke till tidigare. Gruppen som kommer en kort stund från naturskyddsföreningen har sett en storspov men på helt fel sida av en trädridå för oss. Den flyger sen över oss som tur är. Vi har enstaka observationer av arter som vi inte lyckas se mer än kort och inte kan kryssa av.

I Svartsjö dämme ligger vi och stampar länge på 79 arter, retfullt nära all-time-high. Synbart vanliga arter som nötväcka, stenskvätta och gråsparv gäckar oss. Inför sista timmen får vi samla oss, dricka mer kaffe och ge oss i kast med att leta längs varje litet skrymsle som vi kan se.

Marie Markelius och Simon Karlsson har posterat sig nedanför trappan till tornet. Marie ropar ”trana”. Jubel och handklappningar när den ensamma tranan passerar oss.

Nu är det enbart 20 minuter kvar. Vi ligger på 80 och vill inte låta ett rekord gå oss ur händerna på grund av triviala arter. Nu är det bara slutspurt som gäller.

Christian Lagström lyckas få in gråsparv bortåt fängelsets bondgård och flera kan bekräfta att vi äntligen lyckats hitta den. På nästan 500 meters avstånd! Tre minuter är kvar innan tävlingen är slut och vi är också ganska utmattade. Svartsjö dämme fick ihop 81 arter, vilket är rekord för Svartsjö dämme sedan landskamperna startade i dess nuvarande form, All-time-high!

Christian Lagström grattas med en high-five av Kjell Häggvik, efter att kämpat fram en gråsparv
© Per Lönnborg

Resultatet för Svartsjö dämme ges av den ifyllda checklistan

81 arter för Svartsjö dämme © Kjell Häggvik

Om man skärskådar statistiken så kan man läsa ut följande:

Unika arter för Menhammar var svarthätta, lövsångare, skäggmes, entita, trädkrypare, råka och grönsiska, dvs flertalet sångare som inte kunde noteras vid tornet i Svartsjö dämme.

Unika arter för Svartsjö dämme var storlom, smådopping, rördrom, sångsvan, bläsgås, snatterand, årta, skedand, brunand, sparvhök, mindre strandpipare, ljungpipare, brushane, rödbena, gluttsnäppa, tamduva, spillkråka, ladusvala, dubbeltrast och, gulsparv. Det var alltså en del fler andfåglar och vadare som kunde ses i Svartsjö.

I dämmet noterades en del arter som inte setts de senaste 4 åren, vilka var smådopping, rördrom (!), strandskata, bläsgås och duvhök.

Med 81 arter placerar sig Svartsjö dämme som delad 2:a.i Uppland, efter Hästholmstornet vid Broängarna, tillsammans med Harudden vid Kallrigafjärden och Ledskärsviken. De senare tornen ligger vid Upplandkusten. Totalt antal deltagande torn i Sverige är 73 och dämmet når placering 13 på den listan.

Bra kämpainsats från båda lagen och härligt att MOF kan hålla igång traditionen att vi deltar årligen och därmed sätter Mälaröarna på kartan.

Vid pennan

Kjell Häggvik

Mälaröarnas Ornitologiska Förening var åter igen inbjudna till Kenneth och Bitte Lagströms fantastiska Grankulla gård, där Christian Lagström är uppvuxen. Vi kom på besök vid den årliga örnräkningen. Christian Lagström, som är med i MOF styrelse, var vår värd och pappa Kenneth deltog också i örnräkningen. Far och son kunde berätta mycket om nordliga Färingsö och vi stormtrivdes.

Det är Rördrommens Fältstation som samordnar den årliga örnräkningen. På Ekerö har räkningen gjorts på Grankulla gård och på Lastberget på Adelsö de senaste åren. Totalt omfattade räkningen knappt 100 observationspunkter från Lidingö och Nynäshamn till Vättern. På fältstationen skötte 22 personer telefonkontakter med obs-punkterna. På Lastberget sågs 1 havsörn. På Grankulla gård såg vi 2 havsörnar under de 2 timmar som räkningen bedrevs, men redan innan räkningen startats hade vi sett 3 havsörnar. Vår bedömning är att det var minst 3 individer som visade sig för oss under förmiddagen. Den totala örnräkningen slutade på 154 havsörnar och 1 kungsörn.

Vädret var disigt och blåsigt vilket var en utmaning, men humöret var som alltid på topp.

Övriga arter som noterades var knölsvan, korp och förbiflygande tofsvipa vilket indikerade vilken årstid som stundar.

Vid pennan

Kjell Häggvik

Deltagarna vid örnräkningen Foto: Roger Månsson

Far och son Lagström (samt författare Häggvik i mitten) vid en knipholk som är en utökning av boplatserna vid Grankulla 
Foto: Roger Månsson

Vår ordförande Urpo Könnömäki har bjudit in till fågelskådning hemma hos sig årligen sedan föreningen startades 1999, så snart firas ett 20 års jubileum med denna vintertradition.  Vissa år har det varit bitande kallt, men det har även varit tillfällen när våren pockar på. I år blev det en varmare, mulen och blåsig dag, men Urpo bjöd på lä så det var inga problem.

I år blev vi 4 deltagare; Urpo, Staffan Wolter, Roger Månson och undertecknad.

Det fina i kråksången, om man får säga så, med denna typ av ”hemma hos”-skådning är att värden har järnkoll på sina fåglar och kan vägleda sina förundrade skådargäster. Tiden är sådan att sången börjar komma igång och efter vinterns matningsperiod har fåglarna vant sig vid var käket serveras. Som gäst behöver man bara öppna öronen och korpgluggarna.

Totalt såg vi 16 arter, vilket som tomt-resultat är i paritet med de bästa resultaten från vinterfågelräkningen i januari. Nu när blivit varmare så tvingas inte så många rara arter till den serverade maten.

Vi blev mest förvånade över de tiotal gråtrutarna som passerade tätt över våra huvuden, vilket inte brukar hända så ofta just vid denna aktivitet. Annat av intresse var även när man kunde studera detaljer som näbben på stenknäck som börjar anta blåaktig ton.

De sexton arter vi räknade ihop denna förmiddag blev björktrast, blåmes, domherre, gråtrut, grönfink, gröngöling, gulsparv, kaja, koltrast, korp, kråka, nötväcka, sidensvans, stenknäck, större hackspett och talgoxe.

Tack Urpo och Inger för en trevlig förmiddag.

Vid pennan

Kjell Häggvik

Vinterrally för 17:e året

Prick klockan 14:00, lördagen den 14 januari, samlades de fyra deltagande lagen i årets vinterrally vid Svartsjö slott för slutsummering.  På slottets kafé satte vi oss, traditionsenligt, och gick igenom dagens arter.  Spänningen var gemytlig på ytan, men undertecknad kände att den var tät. Ett syfte med MOF-aktiviteten är att vi får till en vinterinventering. Det är bra, men det är också ett rally.

När vi gick igenom den systematiska listan från knölsvan och framåt var det väldigt jämnt mellan lagen i alla fall till halvtid (se nedan). Om någon hade gjort en ovanlig obs, så blev alla extra intresserade och ville veta mer. Dagens raritet blev kungsfiskaren som nu flyttat till Tappströmskanalen.  Det är lag Rapphönan som fick till den observationen, som dessutom larmades ut för fler att upptäcka. Lika intressant var de givna arter, som av någon anledning gått lagen förbi.  Som exempel steglits och varfågel, som gäckat flera lag. De lagen hade en obehaglig känsla av oförmåga; ”Här får vi skämmas? Hur kan vi missa den?” . Det visade sig inte vara så lätt.

Slutligen segrade lag Mats Andersson och Linus Brobacke, välförtjänt med 47 arter. Det är ett resultat som bättre än föregående år (42 arter) och 4 arter fler än årets silverlag. Mats och Linus gjorde ett strategiskt val att börja på Adelsö direkt på morgonen och klämma ut allt vad ön kunde ge innan de tog färjan tillbaka. De hade 38 arter klara efter detta. Ett exempel var att de bockade av havsörn som satt på Ansgarsmonumentet på Björkö. Här gällde det att använda tuben. Ett annat exempel var att de med stor förundran fick syn på en duvhök som kravlade sig upp ur vattnet och angjorde vid Lindby brygga.

Överhuvudtaget gav årets vinterrally prov på de olika strategival man kan göra på Mälaröarna.

Vinterrallyt ger möjlighet att starta från eget val av lokal, tidigast kl 07:00, emedan tävlingen avslutas gemensamt kl 14:00. Med den givna flexibiliteten kan därför lagen eller lagdelar välja att starta på annan plats än kommunhuset och kicka igång senare, efter eget behov. I år ställde 11 personer upp.

Lagen som kom till start var (deltagare, arter och val av lokaler, dvs strategi)

• Mats Andersson och Linus Brobacke, 47 arter, ”Först Adelsö, inkl. Björkö, sen Munsö och Ekerö Centrum”
• Urpo Könnömäki, Jan Wernerman och Kjell Häggvik, 43 arter, “Munsö-Ekerö-Lovö-Färjestaden”
• Lag Rapphönan bestående av Marianne Dannbeck, Angelica Aronsson, Annika Morberg, Sanja Gustafsson och Eva Johansson, 41 arter, “Färingsö, Lovö och Ekerö Centrum”
• Glenn Cornland, 27 arter, “Fokus; 2 timmar på utvalda lokaler i centrala Färingsö”

Bilden nedan illustrerar lagens strategival för dagen. Notera den nästan heltäckande inventeringen.

Det var gynnsamt väder för skådning, visserligen kallt, med endast slöjlika moln, vilket underlättar sikten. Även om det legat is under de föregående riktigt kalla perioden så hade den brutits upp av en hård blåst dagarna innan. Därför var det inte givet var man borde lägga sitt krut på fågel till sjöss.

För undertecknad, var en av de mest spännande ögonblicken när vårt lag kom ner till Tappströmskanalen.  Vi hade då dessförinnan bl.a. spenderat tid vid scoutstugan efter kungsfiskaren, utan någon framgång. Vid kanalen ser vi Rapphönan stå samlad på en intilliggande brygga. ”Inte bra”, tänker jag. Förlåt mig, men jag får negativa tankar utifrån den rena tävlingssituationen. Team Rapphönan, överraskar i detta ögonblick genom att påkalla vår uppmärksamhet. De har precis sett en kungsfiskare och vill visa oss var den är. Den syntes precis nyss, men syns inte just nu! ”Den är där borta under Tappströmsbron, men vi åker vidare nu”, säger de. ”Sure”, tänker jag. Förlåt ännu en gång, för att jag tvivlade på ert ärliga uppsåt. Man känner väl sig själv bäst, antar jag. Vi såg inte kungsfiskaren!

Nedan finner ni vårt gemensamma resultat vilket gav totalt 54 arter. Alla lag fick sina egna unika arter (markerat med blått). Sen fanns även arter som lagen saknade, men som man räknat med.

Imponerande att Glenn fick ihop nästan trettio arter med bara 2 timmars skådning. I vårt lag pratade vi om hur svårt det är att fylla på med arter under senare delen av dagen då laget redan fått ihop uppåt 30-40 arter. Då går timmarna snabbt. Kanske vi kan hitta ett recept för det i nästa rally.

Tack till alla deltagare, för genomförd vinterinventering och en god kamp. Jag hoppas vi ses även vid nästa rally.

Vid pennan

Kjell Häggvik