Kategoriarkiv: Lokaler

Lokal: Lunda Ängar

Lunda ängar – Lovön

Lovön är gammal kulturbygd omgiven av Mälaren. Ön uppvisar en omväxlande natur med skogspartier, odlad mark och vackra ängs- och hagmarker. Fågellivet är rikt och kan bjuda på fina upplevelser i stort sett överallt. Lovöns smultronställen är kryddade med några roliga fågelminnen. Artiklarna baseras på ett omfattande material som varsamt redigerats och delvis kompletterats av Laine Boresjö Bronge

Lokalbeskrivning

Området utgörs av en äng med ett par snå­riga träddungar som i söder gränsar till en sumpmarksliknande skog och lite vass innan det ansluter till Malmvikssjön.

Arter man kan få där med lite tur är bl a näktergal, svarthätta, törnsångare, trädpiplärka och törnskata förutom vanligare fåglar som koltrast, röd­vingetrast, taltrast, björktrast, rödhake, gulsparv, bofink, grönfink och mesar. Ormvråk, fiskgjuse och även lärkfalk och brun kärrhök sveper över ibland. Jag har också en andrahandsuppgift om en sommargylling som sågs där för ett tiotal år sedan.

Om man därefter förflyttar sig ned mot det sydöstra hörnet av ängen så växer där några höga björkar intill blå spåret. Där har jag hört härmsångaren, om än inte varje vår. Man måste försöka få igång näktergalen först så brukar härmsångaren stämma in. Det är inte alltid lätt att få igång näktergalen på dagen, men det brukar räcka med att småprata lite så att den uppfattar att någon är där.

Stenknäckar kan man se året runt sittande högt upp i något träd. Göktytan hörs ofta om vårarna och morkullor patrullerar runt ängen på försommarkvällarna.

Från det sydöstra hörnet hittar man sedan lätt blå spåret igen som man följer åt öster och som slingrar sig fram mellan täta snår i början. Efter ett femtiotal meter blir det lite öppnare och nu kan man höra svarthätta, grönsångare och ibland även mindre hackspett. Efter ytterligare en bit kommer man fram till latringropen, som inte är så illa som det låter, för den är från vikingatiden. Därefter kommer man fram till en berghäll och en bänk där man har bra utsikt över Malmvikssjön, där det finns skäggdopping, sothöna, vigg, knipa och storskrake. Knölsvanar häckar i vassarna runt sjön och fiskgjusen visar sig nästan varje gång.Fortsätter man på blå spåret kommer man fram till ett jordbruksområde med brukade åkrar som kantas av en del slånbärssnår. Här häckar törnskator årligen. Vandrar man sedan uppför någon av stigarna mot söder kommer man upp till ett berg som bjuder på en utmärkt utsikt över Malmvikssjön.

Vägbeskrivning

Kommer man från Drottningholm följer man Lovö kyrkallé fram till kyrkan, sedan tar man till vänster mot Lunda tills vägen delar sig i en trevägskorsning, där tar man till vänster mot ett par torp och sedan följer man en smal bilväg 2:a höger förbi det närmaste torpet (den första är en privatväg) och sedan tvärt vänster uppför tills man kommer till en stor vit hästgrind där det finns en liten parkering. Endera går man sedan genom grinden mot forngravarna och vidare blå spåret åt höger (blå spåret är en blåmarkerad vandringsled som man stöter på varhelst man befinner sig i något skogsområde på Lovön) och kommer då till det nordostligaste hörnet av ängen, eller så går man några meter åt höger från parkeringen där en traktorväg leder ned till ängens nordvästligaste hörn.


Jag brukar därefter traska rätt över ängen, som är en slåtteräng och därmed aldrig sådd, för att komma nära snåren och ner mot sumpskogen. I det sydostligaste hörnet stöter man på blå spåret som man lämpligen följer mot latringropen och vidare en bit tills en del åkrar breder ut sig med lite slånbärssnår här och där. Denna rutt rekommenderas om man tänker besöka lokalen.

Svenne Schultzberg 2003, reviderad 2016. Foton: Per Lönnborg april-maj 2017.

“Latringropen”

 

Utsikt över Malmviksfjärden. 


Lokal: Torslunda damm

Torslunda dagvattendamm

Denna lokal ligger på centrala Färingsö ca 2 km väster om Svartsjöviken (se karta). Från Färentunavägen (väg 800) tar man väg 802 västerut mot Sånga-Säby. Efter ca 2 km ser man en avtagsväg till vänster med två skyltar: ”Torslunda” och ”Svegro”. Det är ok att ställa sig ovanför busshållplats Torslunda på samma sida som busskuren, väl till sidan, så att man inte hindrar trafiken med bl.a. de stora långtradare till och från växthusen. Sedan går det utmärkt att promenera in i området.  Nu har man fin utsikt över hela dammen.  Dammen är grävd med huvudsyfte att samla upp regnvatten från de stora växhusens tak och infiltrera detta i marken. Stränderna är tämligen branta med vegetation längs kanterna. En större ö syns och dessutom några mindre som kan lämpa sig för häckning. Några berghällar finns i västra delen.

Torslunda_dammen_utsikt

Utsikt över Torslundadammen

Torslunda_Silltrut_matar_unge

Som alltid är fågellivet relativt rikt i ett mindre vatten omgivet av jordbruksmark. Vattnet är där ofta näringsrikt och konkurrensen från fisk mindre än i en Mälarfjärd. En titt på Svalan visar att en hel del arter häckade under 2014. Här ett axplock: Ett par sångsvan håller revir och kör bort olika arter av gäss. Knipa, vigg och snatterand är sedda med ungar. Av sothöna finns flera par. Ett par svarthakedoppingar fick ut en fullvuxen unge. Båda åren 2011 och 2013 sågs också en ungdopping i dammen. Fiskmås häckar med ett par. Dessutom rastar änder och vadare av de arter man kan förvänta sig.

Kanske roligast är att silltrut häckat varje år sedan 2011 och fått ut 2–3 ungar årligen (se bilden). Frågan är varför silltruten har lättare att få ut ungar i en liten damm än på ett skär i Mälaren. Tydligen finns någon föda i närheten som inte erbjuds i Mälaren.

Foton:
Utsikt över Torslundadammen – Gigi Sahlstrand
Silltruten matar unge – Jan Sondell

Tänk på att uppträda hänsynsfullt på privat mark. Det gäller både vid Torslunda- och Bonadammarna.

Jan Sondell

Lokal: Skarnholmens ängar

Läge

Skarnholmens ängarligger ca 2,5 km från Kungsberga by i höjd med södra Eldgarnsö. Lättast tar man sig hit med bil, men med buss åker man från Brommaplan till Kungsberga Konsum för att sen ta en promenad via Skarnholmsvägen till dess att man når Fiskholmsvägen. Det är där dessa båda vägar möts som lokalen har sin utgångspunkt. Ett besök inleds enklast vid vägskälet och här kan man också ställa bil i kanten så att den inte står i vägen. För att fortsätta in i lokalen området beger man sig till fots (fordonstrafik förbjuden, privat väg) för att enklare kunna skåda åkermarkerna norr om den igenvuxna våtmarken (se karta).

Biotop

I vägskälet, där Skarnholmsvägen möter Fiskholmsvägen, har du stora åkermarker i ryggen i sydlig riktning och framför dig breder en våtmark ut sig som idag helt vuxit igen med Sälg. Skarnholmsvägen fortsätter i nordlig riktning genom sälgbuskagen och når på andra sidan ytterligare mer åkermarker i norr. Vid vägskälet finns en fin tuvmark i öster med högt gräs som markägaren låter stå hela säsongen. Ytterligare österut finns en granplantering.

Fåglar

Ett besök vid lokalen kan ge många spännande observationer. Bäst är ett besök under morgonen i mars och april och under kvällen eller natten i maj och juni. Många flyttande fåglar rastar på ängarna så som sånglärkor, storspovar och tranor och ett skymningsbesök i maj kan ge mängder av sjungande näktergal, jagande kattuggla, spelflygande morkullor och ett flertalet sjungande gräshoppssångare. Biotopen med ett tätt bottenskikt av högt gräs och örter är av den typen att även andra nattsångare, t.ex. vaktel, kärrsångare och flodsångare, säkert skulle kunna hittas under månaderna maj – juli.

Christian Lagström 2016

Lokal: Ekebyhovs-backen

Ekebyhovsbacken

Den högsta punkten i Ekerö kommun är Ekebyhovsbacken som ligger ca 90 m över Mälarens yta. Backen är inte naturlig utan uppförd av schaktmassor från delar av Storstockholm. Skälet har varit att skapa en skidbacke för utförsåkning.

Från toppen av kullen har man milsvid utsikt åt all håll. Lättast tar Du dig upp genom att ställa bilen på parkeringen nedanför (se bilden) och sedan följa bilvägen öster om backen upp till toppen. Du får gå, en bom hindrar obehörig biltrafik.

Ekebyhovsbacken

Ekebyhovsbacken från luften på våren (snö kvar i backen) enligt Google. Gångvägen upp syns väl.

Under en höstdag på kullen passerar sträcket på bred front. Några tydliga ledlinjer som koncentrerar fåglarna finns inte annat än att kullen i sig har en viss dragningskraft på t ex rovfåglar som letar uppvindar. Vilka fågelarter som helst kan uppträda. Det gäller att ha öron och ögon öppna! Större fåglar och flockar som rovfåglar, änder och gäss kan också ses på långt håll.

Här följer ett exempel på arter som noterats från kullen de senaste tio åren: bändelkorsnäbb, större korsnäbb, gravand, turkduva, dvärgbeckasin, pilgrimsfalk, smålom, sparvuggla, forsärla, rödstrupig piplärka, ortolansparv, skräntärna, kustpipare (225 i en fock), kustsnäppa (20) och myrspov (150).

Som synes är det en stor blandning av arter som noterats passera på sträck. Har man tur kan man få uppleva en artrik sträckmorgon men kommer man på fel dag kan vistelsen bli händelselös – åtminstone när det gäller sträckfåglar.

Med tubkikaren kan man alltid spana av de runtomliggande fjärdarna och åkermaken norr om backen. På kullen håller småfåglar till i ogräs och bärbuskar.

Jan Sondell

Lokal: Malmviks strandängar

Malmviks strandängar

På grund av riklig nederbörd och högt vattenstånd i havet har Mälaren de senaste åren periodvis haft högvatten som dränkt de­lar av de låga åkrarna och den sjönära betes­marken längs vägen från Stockholm till Ekerö centrum. Den aktuella fuktigare åkermarken ligger söder om vägen en knapp km öster om bron vid Tappström. Vissa år kan alla åkrar sås och skördas utan problem men den centrala åkern lämnas ofta osådd och eller oskördad. Markområdet följer som sagt Mälarens vattenstånd och kan inte regleras utan att valla in hela strandlinjen. Det bildades en vattenspegel, en så kallad blå bård innanför starr- och vassmaden vid sjökanten.

Den bästa observationsplatsen ligger på östra sidan av kullen ca 200 m från gravplat­sens parkeringsplats vid den tujaallé som syns på långt håll från vägen. Där är bäst på eftermiddagar, då man har medljus över den största öppna marken. Lokalen nås enklast med egen bil. Man kan också åka med alla bussar till Mälaröarna som utgår från Brommaplan. Den närmaste hållplatsen heter Malmvik. Nära strandängen finns släk­ten Wallenbergs familjegrav, även kallad Wallenbergsmonumentet.

Karaktärsfåglar i området är sånglärka, tofsvipa och rastande grå- säd- och vitkindad gås. Mindre strandpipare förekommer årligen. I sjön intill finns skäggdopping och sothöna. När ungarna kläckt håller gåskullarna till i sjökanten och går ibland ut på åkrarna. Ett par trana har sedan några år hållit till i området. Vem blir först med att konstatera häckning? Rastande vadare och gulärlor ses årligen, ju högre vatten ju fler vadare. Fiskgjusarna som häckar i närområdet gör också sina inspektionsrundor.

Vintertid är det rätt så lugnt på ängarna. Vissa vintrar kan både orm- och fjällvråk övervintra i området, ofta sittande på led­ningsstolparna. Varfågeln visar sig ibland

Malmviks strandängar

Urpo Könnömäki och Jan Sondell

Lokal: Mastområdet

Mastområdet – Lovön

Lovön är gammal kulturbygd omgiven av Mälaren. Ön uppvisar en omväxlande natur med skogspartier, odlad mark och vackra ängs- och hagmarker. Fågellivet är rikt och kan bjuda på fina upplevelser i stort sett överallt. Nedan följer en presentation av Lovöns smultronställen kryddade med några roliga fågelminnen. Artikeln baseras på ett omfattande material som varsamt redigerats och delvis kompletterats av Laine Boresjö Bronge

20160412_084107-PANO_1600

Lokalbeskrivning

Mastområdet är själva pärlan på Lovön. Själv har jag hållit lokalen som rätt hyfsad, men jag får nog ändra mig på den punkten. Jag fick för mig att räkna arter som setts vid mastområdet och dess omgivning och blev minst sagt förvånad när siffran slutade på 167* arter.
Det måste vara lite av ett rekord för en sådan liten yta. Området är ju i första hand en rast- och sträcklokal. En hel del roliga arter har setts genom åren som havsörn, kungsörn, brun glada, ängshök, pilgrimsfalk, bivråk, blå och brun kärrhök och jorduggla, och inte minst ejderflocken som sträckte förbi en höst. Av rastande fåglar lite utöver det vanliga kan nämnas lappsparv, snösparv, videsparv och ortolansparv.Mastområdet ligger i en sänka i terrängen och utgörs av resterna av en sedan länge utdikad sjö. Områdets centrala delar utgörs av fuktig, tuvig ängsmark som är omgiven av åkermark. I öster gränsar lokalen till barrskog. En mindre våtmark med damm finns också i anslutning till den fuktiga ängsmarken. Centralt inom området finns ett antal höga master vilka utgör populära spaningsplatser för bl. a. övervintrande vråkar. En bra observationsplats med överblick över hela området är Lovö kyrka, där det också är lätt att parkera.

OBS! Att tänka på när man befinner sig vid mastområdet: Det är militärt skyddsområde. Inga kameror alltså, inte ens om det sitter en masktörnskata i maststagen 🙂 Läs noga och följ de skyltar och anvisningar som finns i området.

Rastande fågel på åkrarna runt mastområdet domineras av ringduvor och skogsduvor. Tamduvor sällar sig också till ringduveflockarna, och en gång har även en turkduva observerats. Ibland kryllar det av sädesärlor, och letar man lite hittar man en och annan gulärla, både sydlig och nordlig. Bland sånglärkorna kan man hitta trädlärkor, och ibland översvämmas åkrarna av bo/bergfinkflockar i enorma mängder. En gång hade de en lappsparvhanne med sig. I kråk- och kajflockarna kan man hitta råkor både vår och höst, och stararna lockar ibland till sig snösparvar. Tofsviporna kommer först och lämnar området sist. En vår fanns det en flock på ca 140 ljungpipare på en av åkrarna intill mastområdet.

Med lite tur och med rätt vattenstånd i dammen kan man få se svartsnäppa, skogssnäppa, brushane, grönbena och kärrsnäppa. En gång small det till ordentligt. Då stod där en spovsnäppa tillsammans med en mosnäppa, båda ungfåglar. Enkelbeckasin kan förekomma i stora antal. Våren 2003 stöttes inte mindre än arton enkelbeckasiner på vägen ut till mastområdet. Jag har fått för mig att enkelbeckasinen häckar i området för man ser ett par individer där under hela häckningssäsongen. Man får inte heller glömma kornknarren som ropade där en senvår.

Dammen besöks ibland av storskrake, vigg och sothöns om våren. Krickor rastar där varje höst. Tillfälligt har också mandarinand, stjärtand och bläsand setts. Gräsanden får ut flera kullar varje år. Knipa häckade ett år och fick ut åtta ungar, men dessa decimerades med en för varje dag tills det bara var två kvar. Då kom jag på vem rövaren var. Det var den bruna kärrhökshannen som patrullerar runt mastområdet varje dag. Han tog nog alla för jag såg inte några ungar där senare.
Sävsparv, ängspiplärka, sånglärka, buskskvätta och stenskvätta häckar varje år. Steglits finns året om. På sommaren jagar lärkfalk, tornfalk, och ibland även stenfalk och pilgrimsfalk.
Unga törnskator trivs i området på sensommaren/hösten, man kan se upp till tio stycken där samtidigt. Om hösten rastar också blåhake. Vinterhämpling och snösiska visar sig ibland tillsammans med gråsiskor och brunsiskor.

De vitkindade gässen från Drottningholm samlas då och då i området. Också andra gäss kan förekomma som sädgås, grågäss och kanadagås. Även stripgås och snögås har observerats.
Så har vi de mystiska sträckgatorna. En av dem går från NNO mot SSV på hösten och används av änder, gäss, svanar och tranor. En minnesvärd upplevelse var ejderflocken, femtiosex stycken, som dök upp ovanför skogen där FRA har sin huvudanläggning. Först trodde jag det var vitkindade gäss som jag hade sett vid slottet tio minuter tidigare, men sedan tyckte jag att vingslagen var för snabba och då gick tanken till prutgäss. Men när jag fick in dem i tuben såg jag att en del var vita på bröstet medan andra var helt mörka. Hjärnan bläddrade med rasande fart igenom fågelbokens änder och gäss fram och tillbaka, men inget stämde.
– Vad i all glödheta, skall jag inte klara av och arta dom här, det är ju otroligt! När de skulle till att passera mig såg jag något som jag trodde var omöjligt, en ejderflock här vid mastområdet? Jo, utan tvivel var det så.

Rovfåglarna rör sig i en nord-sydligare gata, vitfågeln i motsatt riktning, på våren mest skrattmås faktiskt. Det finns också en skogsduvegata som löper från Drottningholm i öster mot Prästvik i väster. Vår, sommar och höst, vilken tid som helst på dagen kommer de från en, till fyra, fem åt gången, med ett par tre minuters intervall. Det är väldigt sällan ringduvor med, men det händer. Jag har inte lyckats luska ut vart de tar vägen. En del stannar på kyrkängarna, men långtifrån alla.

Vintertid har det hänt att ett par ormvråkar övervintrar på lokalen. Ofta ses också fjällvråk och varfågel. Även tornfalk har övervintrat vissa år.

*167 arter gäller år 2017. År 2003 var antalet sedda arter 132.

Vägbeskrivning

Kommer man från Drottningholm följer man Lovö kyrkallé fram till Lovö kyrka. Därifrån har man fin utsikt över Mastområdet.

Svenne Schultzberg 2003, uppdaterad 2017

Lokal: Prästvik – Mörbyfjärden

Prästvik/Mörbyfjärden – Lovön

Lovön är gammal kulturbygd omgiven av Mälaren. Ön uppvisar en omväxlande natur med skogspartier, odlad mark och vackra ängs- och hagmarker. Fågellivet är rikt och kan bjuda på fina upplevelser i stort sett överallt. Nedan följer en presentation av Lovöns smultronställen kryddade med några roliga fågelminnen. Artikeln baseras på ett omfattande material som varsamt redigerats och delvis kompletterats av Laine Boresjö Bronge

Lokalbeskrivning

Prästvik, överraskningarnas lokal nr. 1. Hur många gånger har jag inte tänkt: ”Prästvik, det är ingen ide´, där är nog helt dött”. Men lika många gånger har jag blivit positivt överraskad. Ena gången låg det en svärthona på Mörbyfjärden, nästa gång en bergandhona i viken tillsammans med några vigg. En vårdag när jag kom dit såg det verkligen dött ut. Jag svepte med handkikaren över fjärden. ”Vänta, låg det inte något där ute?” Jag stelnade till och fick fram tuben någorlunda snabbt i brådskan, sjöorrar! Jo fyra stycken låg där och halvsov tätt intill varandra, härligt !

En höst låg det en smålom och fiskade alldeles intill kajen. En annan gråkall höst­dag ville jag helst inte gå ur bilen då det kom fram två stora fåglar bakom udden lågt över vattnet i riktning mot Korpberget. Hägrar var min första tanke, men nix, två unga havsörnar visade det sig vara, som sedan skruvade sig upp på väldigt hög höjd innan de drog iväg mot Svartsjöhållet.
Min första havsörn på Lovön dök upp vid Prästvik, men det är länge sedan, likaså min första kungsörn vilket är ändå längre tillbaks i tiden.

Drillsnäppa kan ses vid kajen ibland och sädesärlan häckar bland stenarna som bildar kajfundamentet. Vid ett tillfälle har också en kungsfiskare observerats. Hussvalor jagar insekter i viken, och i vassen häckar skäggdopping och sothöna.

Aldungarna lockar till sig mängder av gråsiskor på vintrarna och bland husen finns det gott om pilfinkar, mesar, koltrastar, grönfinkar, och gulsparvar. Även domherrar dyker upp ibland och i undervegetationen håller rödhakarna till.

Rovfåglar som duv- och sparvhök, ormvråk, fiskgjuse, lärkfalk och ibland också pilgrimsfalk visar sig. Korpen är en vanlig syn runt viken liksom hägrar.

En tidigare vinter, 2002, misstänkte jag att jag såg skymten av en strömstare vid vattenintaget till vattenverket, men handkikarens skärpa var naturligtvis felinställd, så jag tappade den tyvärr då den drog iväg längs Korpberget.

Vägbeskrivning

Kommer man från Drottningholm följer man Lovö kyrkallé fram till kyrkan, ta sedan Strömdalsvägen i ca 2 kilometer, sen är du framme vid kajen i Prästvik.

Svenne Schultzberg 2003, uppdaterad 2017

Lokal: Älby hage

Älby hage

Älby hage är beläget på Ekerön, på gammal kulturmark, gränsande mot Helgö kanal och Norrsundet i Mälaren. De låglänta strandäng­arna är betade av kor. Området i övrigt är till största delen tomtmark (jag bor här) med privata vägar där man fritt kan promenera, cykla och skåda fågel, men viktigt är att man visar hänsyn under sin vistelse i området.

Lokalbeskrivning

I Älby hage finns en äppelodling samt massor av olika fruktbärande träd, mest vildkörsbär. Hassel, slån, vildapel och stora ekar finns i den betade hagen mot Mälaren. Området har en höjdrygg mot norr som är bevuxen med blandskog, mest barrträd. På strandängarna och i själva skogen gäller allemansrätten med allt vad det innebär.
Förutsättningarna för ett rikt fågelliv är perfekta i den mångfald som finns i området. Vintern är ofta en spännande tid med lite udda arter som har stannat kvar eller kommit till området. För att klara sig över vintern besöker fåglarna olika matningar eller tar för sig i naturens eget skafferi. I skrivande stund har 30-talet stenknäckar samtidigt slagit ner på matningen. Nere vid kanalen och Norrsundet hörs flera gärdsmygar med sitt karakteristiska lock- och varningsläte. Vattenrallen kan visa sig vissa vintrar om det finns öppet vatten. Listan kan göras lång men jag sparar lite åt andra att själva upptäcka och att glädjas åt.

Våren är ett eldorado av olika flyttfåglar som har sin rutt över Älby hage på väg mot norr, stora flockar av sjungande trastar samt bo- och bergfinkar. På strandängen finns sporadiskt olika vadare; grönbena, skogsnäppa, brushane och gluttsnäppa. Vråkarna med sitt jamande läte, jagar ofta vid kanalen. Den bruna kärrhöken sveper över kanalen fram och tillbaka, då och då dykande efter bytet. Lärkfalken har också sitt jaktområde vid vattnet, dels småfåglar men på senare sommaren olika trollsländor som den skickligt fångar i luften. Buskskvättan och gulärlan gillar den betade strandängen både som häcklokal och matplats.

I mitten av maj är hagen i full skrud av blommande fruktträd av alla de slag som senare blir fåglarnas matförråd. Stararna börjar samla sig i stora flockar och utnyttjar det rikliga utbudet av bär, speciellt vildkörsbär. Sommartid kan man följa olika fåglars sökande efter föda åt hungriga ungar. De finns överallt i området. Fiskgjusen kommer varje år och man ser den ”hänga” över viken och segla fram över kanalen i jakten på fisk. Då och då passerar en mäktig havsörn.

Hösten är en intressant tid med alla fåglar som har sin flyttväg över området, det har visat sig vara en viktig korridor för söderflyttande fåglar. Stora mängder rödvingetrastar och bergfinkar  provianterar och  rastar i hagen före flytten.  Vissa år flyger korsnäbbar i flockar över området, de flesta är mindre korsnäbbar men ibland ses större och enstaka bändelkorsnäbbar. Tyvärr har nötkråkan försvunnit från området. Havsörnarna har sina jaktmarker vid Norrsundet och Helgö kanal. Kattugglan häckar vissa år i de stora ekarna mot Norrsundet.  Domherrar finns i området och på matningen. De senaste åren har det dykt upp individer som har ett annorlunda knarrande lockläte, enligt expertisen är det östliga, kanske ryska gäster.

Välkommen till Älby hage med omnejd för att skåda fågel eller njuta av naturen i allmänhet. En liten aptitretare: min tomtlista i Älby hage räknar 161 arter!

 Vägbeskrivning

För att komma till området med bil åker man från Tappström cirka 5 km i riktning mot Adelsö och tar till vänster vid ICA Nyckelby mot Helgö. Parkering finns direkt efter Helgöbron. Buss åker man från Brommaplan med nr 309, hållplats Älby. Alternativt buss 312 mot Adelsö, hållplats Nyckelby, sedan blir det cirka 700 meters promenad mot Helgö.

Urpo Könnömäki 2018