Kategoriarkiv: Aktiviteter

Tisdagsklubben under hösten: vandring vid Mälaröarnas fågellokaler

Under hösten gör vi en fortsättning på vårens initiativ att göra vandringar på tisdagsmorgnar.

Generell samlingsplats och utgångspunkt för tisdagsvandringarna blir kommunhuset. Vi börjar med att ha klockan 06:00 som starttidpunkt och tanken är att variera de lokaler som vi besöker. Det är inte ett krav att ha tillgång till egen bil, utan vi hoppas och utgår att vi kommer att kunna lösa transportbehovet med samåkning.

Vid första samlingen beslutas vad som är dagens lämpligaste färdmål. För de kommande tisdagarna kan resmål komma att väljas och kommuniceras i förväg. I de fallen kan deltagare som bor nära den tänkta fågellokalen kan ansluta där, vilket givetvis är fördelaktigt miljömässigt.

Vi rekommenderar oömma kläder och skor anpassade för rådande väderlek samt medhavt fika.

Tisdagsklubben startar tisdagen 21 augusti och samling sker då vid kommunhuset. Tisdagsklubben planeras pågå varje vecka under hösten till slutet på oktober.

Ledare: Jan Wernerman med flera
Tid: Tisdagar 06.00, utflykten beräknas ta 3-4 timmar.
Samlingsplats: Kommunhuset. Bilar parkeras på den närliggande infartsparkeringen under samling och i de fall bilen förblir parkerad under utflykten.
Anmälan: Ingen föranmälan.

Skytteholm-rekord i Fågeltornskampen och passerar Svartsjö dämme för första gången

Vinnare: “Team Menhammar” Foto: Roger Månsson

2018 års nordiska Fågeltornskamp, ”Battle of Towers”, mellan torn huvudsakligen i Finland och Sverige, gick av stapeln lördagen den 5 maj mellan kl 5.00 och 13.00. Från Mälaröarna deltog både Skytteholmstornet vid Menhammarsviken och Svartsjö dämme.

Dagen för årets kamp bjöd på fint väder, visserligen var det kyligt på morgonen innan solen värmde. Men som dagen utvecklade sig blev det en härligt solig vårdag.

Finland har år efter år besegrat de svenske och 2018 tågade de man-ur-huse, kan man tro, då de bemannade 340 torn och vinnande torn samlade ihop 116 arter.

I Sverige vanns fågeltornskampen av Södra Lunden-tornet i Ottenby som fick ihop 108 arter. På Öland hade man fantastiskt väder och bra med sjöfågel. På plats var både barn och vuxna.

Traditionen på Mälaröarna bjuder att även vi samlas till denna kamp, ävenså i år. I Skytteholmstornet vid Menhammar kämpade 3-6 personer, med Jan Wernerman som ledare och på plattformen vid Svartsjö dämme var man som mest 9 personer, med Christian Lagström som ledare.

Våra torn fick följande resultat: Skytteholm 77 arter (27:a i Sverige och 3:a i länet) och Svartsjö dämme 75 (29:a i Sverige och 4:a i länet). För Skytteholm är detta ett rekordresultat och dessutom första gången som tornet vid Menhammarsviken gör ett bättre resultat än Svartsjövikens plattform.

“Team Svartsjö” försöker få in några sista kryss Foto: Per Lönnborg

Team Svartsjö:s krysslista efter “fulltid”

Förutsättningarna i år var att det varit kyligt långt in på våren, men att värmen kom till slut. Vattnet i Mälaren har varit ovanligt högt under en lång period, vilket även inneburit att dämmet haft en ”ogynnsamt” hög vattennivå. De väsentliga skillnader mellan våra två torn är att endast Svartsjö dämme har en verklig potential för vadare emedan förutsättningarna för Skytteholmstornet är bättre för tättingar och sångare.

Framgången för Skytteholm grundlades troligen redan första timmen då 48 arter kunde noteras, vilket ger en mycket bra start. Dessutom fick laget en bra extra skjuss mellan kl 8-9 då ett antal extra arter kunde räknas in. Sista timmen gav dock ingen ny art. Mest spektakulära observationen blev en flygande rördrom.

Svartsjö dämme fick en stilla och klar inledning på morgonen. Fortsatt kall NV vind som höll temperaturen nere trots en strålande sol. Redan vid start hade laget sex ladusvalor och en backsvala rastande på ledningen strax bredvid tornet. Höjdpunkterna för dagen blev den storlom som sträcker förbi oss åt N samt otaliga observationer av paret brun kärrhök som har revir i området. De båda fåglarna sågs spelflyga för varandra och samla bomaterial.

Unika arter för Menhammar var blå kärrhök, bläsand, duvhök, gröngöling, gärdsmyg, göktyta, rödhake, rödstjärt, svarthätta, svartvit flugsnappare, taltrast samt ärtsångare.

Unika arter för Svartsjö dämme var gråsparv, ljungpipare, lärkfalk, mindre korsnäbb, råka, skedand, stenskvätta, storlom, svartsnäppa och tamduva.

Bra kämpainsats från båda lagen och härligt att MOF kan hålla igång traditionen att vi deltar årligen och därmed sätter Mälaröarna på kartan.

Vid pennan
Kjell Häggvik

Andra plats: Team Svartsjö Foto: Per Lönnborg

Tisdagsklubben, 81 arter efter 7 tisdagar

Tisdagsklubben, som startade den 6 mars, är MOF’s morgonexkursion som pågår fram till månadsskiftet maj/juni, under ledning av Jan Wernerman m.fl.Vi utgår ifrån Svartsjö slott och har hittills gått via slottsparken till fågeltornet, samt efter detta avslutat med skådning vid Svartsjö dämme.

Totalt har det noterats 81 arter, varav rekordet vid ett och samma tillfälle är 57 arter.
I den intressant artlistan som anger noterade arter för varje tillfälle framgår att arter vid matningen dominerade till att börja med. Vartefter våren sakta kommit till Ekerö så har andra arter visat sig såsom olika gäss.

Fler och fler av våra skådare har anslutit sig till klubben och senast var vi 9 personer som startade vandringen klockan 6 på morgonen.

Kommande veckor blir än mer spännande nu när värmen ser ut att komma till Ekerö på allvar.

Vi försöker starta vid lämplig tidpunkt på morgnarna och kan anpassa tiden efter gryningens ankomst. Håll koll på MOF hemsida, så du vet när klubben börjar på tisdagar.

Listan över observerade arter under Tisdagsklubben går att ladda ned som PDF här

vid pennan
Kjell Häggvik

Foton från Tisdagsklubben 10/4, fotograf Roger Månsson

Hämpling

Storskarv

spetsbergsgäss (längst bak)

Fiskgjuse

Dubbeltrast

Tisdagsklubben : Vandring runt Svartsjöviken

Vi gör en vandring runt Svartsjövikens lokaler på tisdagsmorgnar.

Samlingsplats och utgångspunkt för varje tisdagsvandring är parkeringen vid Svartsjö slott. Vid samlingen beslutas vad som är dagens lämpligaste rutt. I sin längsta omfattning kan det vara vandring runt Svartsjövikens södra del samt besök vid Svartsjö dämme. Beroende på förutsättningarna kan även delar av området väljas.

Vandringen runt Svartsjöviken södra del är cirka 6 km lång och vi passerar då en rad olika biotoper, med sina specifika fågelarter beroende på årstid, bla sångare på försommaren. Det finns en stig som man kan följa runt Svartsjöviken. Svartsjö dämme är en magnet för vadare när vattenståndet är det rätta. Svartsjöviken med det närliggande Svartsjö dämme tillhör Ekerö kommuns artrikaste fågellokaler. Vi rekommenderar oömma kläder och skor anpassade för rådande väderlek.

Tisdagsklubben startar tisdag 6 mars och planeras pågå varje vecka till sommaren (början på juni).

OBS! De två sista tisdagarna blir 29 maj och 5 juni. Dvs 5 juni blir sista tillfället.
Startid: kl. 6.00

Ledare: Jan Wernerman
Tid: Tisdagar 07.00, vandringen beräknas ta 2-3 timmar.
Plats: P-platsen, Svartsjö slott.
Anmälan: Ingen föranmälan.

Mängder av domherrar och stenknäckar hos Urpo

I år besökte 4 av MOF’s fågelskådare Urpo Könnömäki, vår ordförande, på det traditionella vinterbesöket. Vi såg cirka 20 arter, varav underhållningen hölls allra mest av de talrika domherrarna och stenknäckarna. Ena stunden tog de för sig vid matningen för att stunden därefter skynda till skydd i trädtopparna.

Urpo bjöd sen in oss i värmen och då kunde vi följa underhållningen från nära håll, samtidigt som vi fikade.

Tack Urpo och Inger för en trevlig förmiddag.

Vid pennan,
Kjell Häggvik

Quattro-obs; stenknäck, domherre, sidensvans och grönfink (Foto: Kjell Häggvik)

 

Stenknäck, notera den blå tonen på näbben (Foto: Roger Månsson)

 

MOF har fått span på stenknäck (Foto: Kjell Häggvik)

Dött race i 18:e vinterrallyt

När årets vinterrally gick av stapeln den 14 januari hade den riktiga vinterkylan dröjt. Vissa mälarvikar var täckta med is men fortfarande var stora vattenytor på Mälaren öppna. Därmed fanns det möjlighet att hitta arter som hör till sena hösten, tex salskrake som vill ha ett öppet vatten. Samtidigt hade vissa typiska vinterarter anlänt, som fjällvråk och varfågel. Redan på förhand insågs att årets rally kunde bli spännande.


Artfoto: Salskrake på Mälaröarna (ej från artrallyt)

Fem lag startade sina rallyn på lite olika platser i kommunen redan klockan 7 på morgonen i kompakt mörker. Lag Linus Brobacke och Mats Andersson samt lag Jan Wernerman och Urpo Könnömäki drog nytta av den tidiga morgonen genom att få in kattuggla på listan. Linus och Mats som valde att lägga krut på Adelsö fick även in en sparvuggla.

Som det visade sig vid sluträkningen på Svartsjö slott, så var det extremt jämnt. Efter kontrollräkning visade det sig att både lag Linus och Mats samt Jan och Urpo nått 51 arter. Detta är mycket bra resultat och överträffar de senaste årens segerresultat med råge. Dessa segrande lag hade 45 gemensamma arter och lyckades dessutom hitta sex unika arter. Linus och Mats noterade fjällvråk, gråhäger, havstrut, kungsfågel, sparvuggla, stare och talltita. Jan och Urpo fyllde på med bofink, dubbeltrast, duvhök, fasan, rödhake, spillkråka och vigg. I sammanhanget kan nämnas att Jan och Urpo också hittade en kungsfågel, som dock tragiskt nog var död.

Totalt fick de 5 teamen ihop 60 arter. Fram till starten på rallyt så hade det observerats 62 arter i kommunen hittills under året. Så man kan säga att teamen dammsög kommunen på arter den 14 januari. På hedrande tredjeplats kom Roger Månsson som samlade ihop 42 arter i form av ett soloteam. Det är ett resultat som delat första plats år 2016.


Artfoto: Bergfink på Mälaröarna (ej från artrallyt)

Detaljerade artlistor kan ses på artportalen.se.

Tack till alla deltagare, för genomförd vinterinventering och en god kamp. Jag hoppas vi ses även vid nästa rally.

Vid pennan
Kjell Häggvik

Artracet på Mälaröarna 20 augusti 2017

Årets traditionella sensommar-artrace på Mälaröarna hölls den 20 augusti. Detta år har inte sensommaren gett ett liknande skjuss på fågelfronten såsom tex 2016. En av de kyligaste somrarna i mannaminne med sparsam tillgång till insekter spelar nog roll. Utsikterna på morgonen den 20 augusti lovade dock möjligheter att göra något bra av dagen.

Undertecknad ingick i lag med Urpo Könnömäki och Jan Wernerman. Alla lag startar från valfri plats i kommunen med tidigaste starttidpunkt klockan 05:00 på morgonen.  Man kan alltså välja ambitionsnivån, dvs allt från en lugnare söndagsutflykt till en intensivare exkursion. Avslut och summeringen av dagen sker dock gemensamt klockan 14:00 i Svartsjö slotts kafé.

Min berättelse rör naturligt nog vårt lags insats.

Tidigare år har vi valt att besöka Adelsö och kyrkpölen ganska tidigt på morgonen, dock ej i år. I år tyckte vi att pölen torkat ut en del och att Svartsjö dämme borde ge bättre resultat. Vår plan var att nyttja den insparade tiden genom att dröja kvar vid de övriga lokalerna lite längre. Det tålamodet skulle kunna betala sig lite senare under dagen var tanken. Normalt brukar arterna komma i snabb takt tidigt på morgonen. Men man kan uppleva att man inte ser något nytt alls efter lunch när man hastar runt kommunen i ren desperation.

Vi startade kl 5:00 hemma hos Urpo för att därefter lägga en del tid i Väsby hage. Vi har knappt startat förrän vi hör både korp och rödhake.

I Väsby hage hoppas vi dels få se kattugglan som skaffat ett boende i en sönderblåst ek samt höra småfåglarna kvickna till när solstrålarna värmer upp trädridån. Kattugglan håller sig gömd. Nere vid Mälaren kan vi notera knölsvan, vigg, gråtrut, skrattmås, storskarv, skäggdopping samt både havstrut och havsörn. Det känns bra att klara av de större fåglarna på en gång. De kan annars gäcka en senare under dagen. Även så hör vi hackspettarna (gröngöling, spillkråka och större hackspett) innan vi ger oss i kast med de centrala betesfälten i Väsby hage. Först hörs endast sporadiska läten när solstrålarna slickar trädtopparna, men när väl solljuset trycker sig neråt så drar kakafonin igång. Alldeles speciellt blir vi tagna av att det fullständigt vimlar av grå flugsnappare. Det är säkert ett femtital igång. Jag noterade att klockan var 6:30 vilket jag tänkte kan vara bra att komma ihåg för framtida utflykter denna tid på året.

Övriga arter som vi noterade antingen rastande, sjungande eller förbiflygande var blåmes, bofink, dubbeltrast, duvhök, entita, grågås, grönfink, nötväcka, rödstjärt, svartvit flugsnappare, talgoxe, trana och trädpiplärka.

Jan ser bergfink bland en större grupp av bofink, men de rör på sig så snabbt så varken Urpo eller jag lyckas ta in den.


Rödstjärt.


Trädpiplärka


Entita


Grå flugsnappare

Därefter åker vi vidare till Bonadammen där vi har turen att höra smådopping nästan omedelbart. Fortfarande finns alla svalorna kvar i närheten (backsvala, hussvala och ladusvala). Familjen med sångsvan är där och ungarna har vuxit sig ganska stora vid det här laget. Övriga arter som noteras är brunand, gräsand, grönbena, kanadagås, knipa, sothöna, steglits, sävsångare och tofsvipa.

På resan tillbaka mot centralare delar av Ekerö fyller vi på med både kaja, kråka, ormvråk och ringduva, vilket inte är så svårt vid denna tid. Ett kort stopp vid Huvududden ger endast gulärla. Granplantering som brukar hysa en del intressanta arter är ordentligt kapade och blir en besvikelse.

Vägen mot Skytteholm och Menhammarsviken brukar kunna ge oss lite ovanligare fynd. Förra året hade vi tex en brunglada som passerade. I år får vi kontakt med vår första bruna kärrhök och sparvhök vid entrén till golfbanan samt vi hör plötsligt storspov. Det är två stycken som passerar flygande.


Brun kärrhök


Sparvhök


Storspov

Vi tycker vi ligger bra till tidsmässigt så därför blir det fika paus vid Menhammarsviken.  Nu värmer solen ordentligt. Vi noterar en del arter bland träden men inte något nytt egentligen. Urpo och Jan strosar bort till viken vid Skytteholm och ser plötsligt två havsörnar som kretsar över Huvududden.


Spaning vid Skytteholm.


Havsörnar.

Jag är till att börja med halvt ointresserad. Jag står ju de facto och meckar med alla min prylar vid bilen. Men det vilar något engagerat över Urpos och Jans spanande så jag får sätta fart. Väl framme hos duon kommer en tredje havsörn glidande över oss mot Huvududden.


Havsörn modell äldre

Det skulle kunna vara familjen som häckat och fått fram två havsörnsungar på Ekerö.
Vi är verkligen förunnade att ha den majestätiska örnen på öarna.

Arter som kan läggas till listan vid Menhammar och Skytteholm är björktrast, buskskvätta, fiskmås, fisktärna, gråhäger, gråsparv, grönsiska, koltrast, silltrut, skogsduva, skäggmes (!), stare, sävsparv, törnskata och ängspiplärka, dock inte fasan märkligt nog.


En av flera steglitser vid Menhammarsviken.

På Lovö kan vi ta in vitkindad gås enkelt genom att bara passera förbi Drottningholm. Tornseglare och fiskgjuse ses vid Ängsholmen, vilket ligger på vägen ut mot Lambarudd. Vid det laget var vi lite oroliga att vi missat tåget med tornseglare men när vi väl fick syn på dem så fanns de i stora antal. En del arter vi sett kretsar över Lovö.


En ormvråk fastnar på plåten.

En tur till Färjestaden gav otroligt nog en gök.

Nu när det närmar sig grande finale vid lokalerna runt Svartsjö väljer vi att ta ett svep förbi fågeltornsparkeringen vid Svartsjöviken och nittiograderskurvan.  Eftersom vi redan har 70 arter på listan så söker vi mest kompletteringar innan Svartsjö dämme skall få leverera. Nittiograderskurvan ger oss 4 arter till; hämpling, sånglärka, tamduva och stenskvätta.

När vi parkerar vid avslutningslokalen Svartsjö dämme så börjar krafterna tryta. I fågeltornet står dock Mikael Nederman och han har lyckats ta in flera inte helt vanliga rovfåglar vilket ger oss energi och kraft att slutspurta.

Vi får ihop enkelbeckasin, gluttsnäppa, svartsnäppa, snatterand, brushane, kricka, gulsparv, lärkfalk, bivråk, blå kärrhök, vattenrall och pilfink.


Vadare vid dämmet.


Lärkfalk nästan en kilometer bort. Tub anbefalles.


Bivråk lika långt bort. Tub anbefalles.


Svartsnäppan följer änderna och får hjälp att få fram föda.


Törnskata vid dämmet.

I Svartsjö slotts kafé träffar vi Ulla och Bertil Dolk som kan addera större strandpipare, skedand, trädkrypare och gärdsmyg till listan så att vi under racet totalt kommer upp i 90 arter.

I år var vi 2 team som genomförde racet och resultat på totalt 90 arter får anses som väl godkänd.

Tack Urpo för arrangemanget. Vi ses ute i fält.

Vid pennan

Kjell Häggvik

MOF startar projekt om backsvala

Backsvalan är idag en nära hotad art enligt Artdatabanken rödlista.  En viktig orsak är att antalet lämpliga boplatser minskar till följd av att brytningen av naturgrus minskar och ersätts av krossat bergmaterial som i regel inte lämpar sig för svalornas bobyggnad. När nu möjligheterna till häckning blir färre är det särskilt viktigt att ta till vara de lämpliga grusbranter som ännu finns kvar och där ge svalorna ett skydd under häckningsperioden.

Justerad häckningsslänt i grustaget Löten på norra Ekerön i väntan på backsvalorna. Här räknar vi med att de flesta paren kommer att häcka. Foto Kjell Häggvik.

Bengt Legnell gjorde för ungefär ett år sedan MOFs styrelse uppmärksam på att backsvalan hade en osäker framtid i Ekerö kommun. Vi tog då kontakt med Sand & Grus AB Jehanders som driver grustaget Löten. Där finns enda häckningsplatsen i kommunen. Jehanders ägs av Heidelberg Cement, som har grustag i många länder och även ett avtal om miljösamarbete med Birdlife International. Snabbt kom därför ett projekt till.

Mälaröarnas Ornitologiska Förening har alltså tillsammans med Birdlife Sverige, Birdlife International och Heidelberg Cement som är ägare till en av de största grusexploatörerna i Stockholmsområdet, Jehanders, startat projektet vars fullständiga namn är: Management of Sand Martin i the Stockholm area. Det omfattar alla Jehanders fem stora grustag syftar till att göra personalen uppmärksam på var svalorna håller till och planera så att häckbranterna kan lämnas ostörda under häckningstiden. Genom att planera väl hoppas vi på ett gott häckningsresultat och en ökning i antalet svalor till 2018. Projektet är nämligen tvåårigt och syftar ytterst till att framställa en handledning om skötseln av backsvalor i grusgropar, riktad i första hand till exploatörerna.

Arbetet har alltså just startat. Svalorna anlände i större skaror den 10‒15 maj och började omedelbart gräva ut nya bohål. Med fältobservationerna arbetar i första hand Urpo Könnömäki och Bengt Legnell och Jan Sondell sköter den administrativa delen. Vi kommer att ha anledning till att återkomma om projektet i höst.

Urpo Könnömäki och Bengt Legnell under uppmätning av häckningsslänter i Löten.
Foton Kjell Häggvik.

 

Informationstavla som ska finnas vid grustagen. Foto Kjell Häggvik

Rekord i fågeltornskampen den 6 maj

Svartsjö dämme, nöjda och trötta skådare © Anette Vassblom (med Simon Karlssons kamera)

2017 års nordiska Fågeltornskamp, ”Battle of Towers” , mellan torn i Finland, Sverige och Danmark, gick av stapeln lördagen den 6 maj mellan kl 5.00 och 13.00. Från Mälaröarna deltog både Skytteholmstornet vid Menhammarsviken och Svartsjö dämme.

Finland har år efter år besegrat de svenske trots hårt kämpande lag på västra sidan om Östersjön. Våren har bjudit på stundtals iskallt väder och fåglarna har hållit tillbaka när det gäller att sträcka norrut. Vad månde årets landskamp bjuda på.

Och faktiskt, i år lyckades vi faktiskt få ett torn som klarade ”oavgjort” med två finska torn! Hela 107 fick de två finska tornen liksom fågeltornet i Södra Lunden vid Ottenby.

Hos oss på Mälaröarna finns en stark tradition att samlas i början på maj i denna kamp. Denna dag var inget undantag. Vädret lovade runt 10 plus grader en bit in på förmiddagen med bistrare prognos för morgontimmarna. En svag nordan gjorde att vi alla behövde rejält med kläder.

Undertecknad som tidigare år kämpat med Skytteholmstornets nestor Jan Wernerman, slöt nu upp vid Svartsjö dämme från 5:00 tillsammans med Janne Björk, Christian Lagström, Per Lönnborg och Roger Månsson.

På Skytteholmstornet höll Jan Wernerman i trådarna från början till slut. Under morgontimmarna kunde vår ordförande Urpo Könnömäki delta i Menhammarslaget och under dagen var flera skådare förbi och hjälpte till; Tobias Björk, far och son Klintefelt, Anita Söderlund och Anders Eriksson.

Vid Svartsjö dämme var laget med ovan nämnda kärntrupp på 5 skådare med ”to the bitter end”, förstärkta av flera namnkunniga MOF-skådare såsom Kurt Idstam, Svenne Schultzberg och Bengt Legnell som anslöt senare och var med till slutet. Vi hade även besökare från andra föreningar (fågel- och naturskydds-) som var med oss kortare eller längre tid. Som mest var vi säkert 20 personer på plats. Alla dessa par ögon gjorde sitt till för att spana av hela omgivningen.

För att hjälpa till att höja stämningen (samt locka till fågelintresse) hade vi kaffe och bullar att bjuda på i tornet vid dämmet, samt en extrastor checklista över fågelarter som setts vid kamperna från 2013 till 2016.

 Checklistan studerades och fylldes i © Per Lönnborg

Redan strax innan 5:00 noterade vi i dämmet dagens kanske mest ovanliga art, smådoppingen.
Vi oroade oss för att den skulle hinna glida in i vassen innan klockan slog, men den dröjde kvar.
Vi hade inte behövt oroa oss, men den första arten var därför en art som inte setts vid de tidigare 4 kamperna. Det skulle visa sig att vi fick oroa oss för andra mer givna arter.

Den första timmen går ganska fort. Vi håller kontakt mellan lagen. Menhammar får ihop 37 arter efter en timme och i Svartsjö har vi prickat av 44.

Successivt fyller vi på listorna och Menhammar hamnar på 68 arter, vilket är delat tredjebästa resultat under de 6 år som vi deltagit därifrån. De ”nya” arter som inte tidigare noterats i tornkampen vid Menhammar var skäggmes, storspov, gråsparv, duvhök och råka.

Svartsjö dämme hade 69 arter år 2016 och den summan når vi redan i halvtid. Det bästa resultatet från Svartsjö dämme i landskamperna är 80 arter och därför drar ett race igång för att förhoppningsvis matcha eller toppa det resultatet, vilket skall visa sig kräva fullt fokus.

Svartsjö dämme © Kjell Häggvik

Några händelser att notera, vi är alltså 5-8 personer som spanat av dämmets vattenyta om och om igen under ett antal timmar. När Svenne Schultzberg anländer så upptäcker han att en av gässen är en bläsgås, vilket ingen lagt märke till tidigare. Gruppen som kommer en kort stund från naturskyddsföreningen har sett en storspov men på helt fel sida av en trädridå för oss. Den flyger sen över oss som tur är. Vi har enstaka observationer av arter som vi inte lyckas se mer än kort och inte kan kryssa av.

I Svartsjö dämme ligger vi och stampar länge på 79 arter, retfullt nära all-time-high. Synbart vanliga arter som nötväcka, stenskvätta och gråsparv gäckar oss. Inför sista timmen får vi samla oss, dricka mer kaffe och ge oss i kast med att leta längs varje litet skrymsle som vi kan se.

Marie Markelius och Simon Karlsson har posterat sig nedanför trappan till tornet. Marie ropar ”trana”. Jubel och handklappningar när den ensamma tranan passerar oss.

Nu är det enbart 20 minuter kvar. Vi ligger på 80 och vill inte låta ett rekord gå oss ur händerna på grund av triviala arter. Nu är det bara slutspurt som gäller.

Christian Lagström lyckas få in gråsparv bortåt fängelsets bondgård och flera kan bekräfta att vi äntligen lyckats hitta den. På nästan 500 meters avstånd! Tre minuter är kvar innan tävlingen är slut och vi är också ganska utmattade. Svartsjö dämme fick ihop 81 arter, vilket är rekord för Svartsjö dämme sedan landskamperna startade i dess nuvarande form, All-time-high!

Christian Lagström grattas med en high-five av Kjell Häggvik, efter att kämpat fram en gråsparv
© Per Lönnborg

Resultatet för Svartsjö dämme ges av den ifyllda checklistan

81 arter för Svartsjö dämme © Kjell Häggvik

Om man skärskådar statistiken så kan man läsa ut följande:

Unika arter för Menhammar var svarthätta, lövsångare, skäggmes, entita, trädkrypare, råka och grönsiska, dvs flertalet sångare som inte kunde noteras vid tornet i Svartsjö dämme.

Unika arter för Svartsjö dämme var storlom, smådopping, rördrom, sångsvan, bläsgås, snatterand, årta, skedand, brunand, sparvhök, mindre strandpipare, ljungpipare, brushane, rödbena, gluttsnäppa, tamduva, spillkråka, ladusvala, dubbeltrast och, gulsparv. Det var alltså en del fler andfåglar och vadare som kunde ses i Svartsjö.

I dämmet noterades en del arter som inte setts de senaste 4 åren, vilka var smådopping, rördrom (!), strandskata, bläsgås och duvhök.

Med 81 arter placerar sig Svartsjö dämme som delad 2:a.i Uppland, efter Hästholmstornet vid Broängarna, tillsammans med Harudden vid Kallrigafjärden och Ledskärsviken. De senare tornen ligger vid Upplandkusten. Totalt antal deltagande torn i Sverige är 73 och dämmet når placering 13 på den listan.

Bra kämpainsats från båda lagen och härligt att MOF kan hålla igång traditionen att vi deltar årligen och därmed sätter Mälaröarna på kartan.

Vid pennan

Kjell Häggvik