Författararkiv: MOF-admin

Tisdagsklubben under hösten: vandring vid Mälaröarnas fågellokaler

Under hösten gör vi en fortsättning på vårens initiativ att göra vandringar på tisdagsmorgnar.

Generell samlingsplats och utgångspunkt för tisdagsvandringarna blir kommunhuset. Vi börjar med att ha klockan 06:00 som starttidpunkt och tanken är att variera de lokaler som vi besöker. Det är inte ett krav att ha tillgång till egen bil, utan vi hoppas och utgår att vi kommer att kunna lösa transportbehovet med samåkning.

Vid första samlingen beslutas vad som är dagens lämpligaste färdmål. För de kommande tisdagarna kan resmål komma att väljas och kommuniceras i förväg. I de fallen kan deltagare som bor nära den tänkta fågellokalen kan ansluta där, vilket givetvis är fördelaktigt miljömässigt.

Vi rekommenderar oömma kläder och skor anpassade för rådande väderlek samt medhavt fika.

Tisdagsklubben startar tisdagen 21 augusti och samling sker då vid kommunhuset. Tisdagsklubben planeras pågå varje vecka under hösten till slutet på oktober.

Ledare: Jan Wernerman med flera
Tid: Tisdagar 06.00, utflykten beräknas ta 3-4 timmar.
Samlingsplats: Kommunhuset. Bilar parkeras på den närliggande infartsparkeringen under samling och i de fall bilen förblir parkerad under utflykten.
Anmälan: Ingen föranmälan.

Mälaröarnas nattsångare, 8 juni 2018

I år var vi totalt tretton personer som samlats för att ge oss ut på vårens nattsångarexkursion. Maj månad har varit en av de varmaste i mannaminne. Möjligen var det den varmaste av dem alla. I jämförelse med förra året så var detta i stark kontrast. Från mitten av april till mitten på maj, år 2107, så var det iskallt samt knappt några insekter. Förra året när vi samlades, så hukade vi i porten till kommunhuset, då det regnade vilket det gjort till och från under hela den dagen. Kvällen förra året gav dock ett gott resultat. I år har det varit mer insekter och ordentligt med mygg. Myggen har varit duktigt aggressiva och stuckit innan de landat. Ingen tveksamhet där. Vi som samlades var därför väl rustade och kunde se fram emot en härlig, solig men sval försommarkväll.

Första delmålet var Skarnholmen och dess kringliggande ängar, i min mening kanske den mest spännande kvällsskådarlokalen vi har. Vi kör i samlad tropp och jag gör mitt bästa för att se att alla kan följa med. En kuriositet längs vägen kan nämnas. Halvvägs lägger jag märke till en svart, tvättad, sportbil av lyxigt märke som ligger mitt i vårt följe. Men, tänker jag, var det någon av våra skådare som hade en sån. Hur tar man sig fram till våra lokaler, bla Väsby Hage, i ett slikt fordon. Ja, ja, här går det an. Sedermera visar det sig att bilen viker av och jag hade inte behövt fundera på detta.

Vid Skarnholmen tar vi in trädgårdssångare ganska snabbt och näktergalen hörs förstås. Det blåser en del vilket får myggen att lugna sig. Vi vill ju dock höra ordentligt så vi söker upp lä (och mygg). Ganska snabbt fyller vi på med morkulla, svarthätta, törnsångare, gärdsmyg, koltrast, ringduva, taltrast, ladusvala, gök, fasan, buskskvätta och enkelbeckasin. Denna kväll behöver vi inte vänta länge på gräshoppsångare heller. ”Gräshoppan” hörs så tydligt så att även flera som normalt inte kan höra den får chansen den kvällen, vilket jag tycker var väldigt glädjande.

Nu ville vi även ge kvällens raritet en chans att ge sig tillkänna. I området hade det hörts flodsångare tidigare kvällar och morgnar. Flodsångarens sång är lite annorlunda än gräshoppssångaren på så sätt att den har en lägre takt och låter lite skrapigt som en symaskin.
Vi rör oss bort mot åkerfälten vid granskogsplanteringen och hör då flodsångaren från en närliggande dunge.

I detta ögonblick lägger någon i gruppen märke till att ett ENORMT vildsvin är i sikte. Osökt tänker man på Särimner. Vi står förstenade i fascination och skräckblandad förtjusning. Jag hörde ingen i gruppen som sett ett sådant stort vildsvin tidigare.

Vildsvin i sikte. Foto: Carl Magnus Strömbeck

På platsen kan vi även se en förbiflygande brun kärrhök innan vi går tillbaka och lämnar Skarnholmen.

Efter Skarnholmen går tåget till Eldgarnsö. Vi är ju normalt morgonskådare, så möjligen lite trötta senare på kvällen, så jag hade bryggt kaffe som jag bjöd på. De tidigare utplacerade borden fanns inte kvar i närheten av parkering, så vi valde ett nerfallet träd som lämplig pausplats.

Efter den vederkvickande drycken spanade vi av den centrala åkern, där ett moment av spänning uppstod då vaktel eventuellt hördes, men vi kunde varken höra den igen eller säkert fastställa att det var en vaktel. Arterna trillade dock in; fiskmås, gråhäger, gök, kanadagås, lärkfalk, morkulla, näktergal, rödvingetrast, skrattmås, sädesärla, taltrast och tofsvipa. Men den där kakafonin av nattsångare uppstår inte. Vi tänkte avvika men drar oss bort till bron vid parkeringen. Med några korta strofer hör vi sävsångaren, tack och lov. Men mitt i detta fågelsökande får vi ovändad belöning i form av fladdermus och sakta framglidande bäver.

Färden går nu till Holmbackarna, vid Svartsjövikens västra sida. Mörkret har sänkt sig över oss, vilket jag tycker lovar gott. 2017 hörde vi många nattsångare på denna plats, så det är en bra plats för nattsångare, tyvärr med ett störande moment från trafiken. Då hörde vi säv-, rör- och kärrsångare, till och med samtidigt. I år kunde vi ta in 2 kärrsångare och minst 1 sävsångare i tillägg till näktergal. Därmed kunde vi konstaterade att vi fått in de flesta önskade nattsångararterna även i år.

Avslutningsvis åkte vi till Lovö kyrka för att testa lyckan efter vaktel och hornuggelungar, men vi fick nöja oss med att njuta av den vackra försommarnatten i närheten av kyrkan.

Kvällens höjdpunkter blev flodsångaren och skräckupplevelsen av Särimner.

Vid pennan,
Kjell Häggvik

Tisdagsklubben vid Svartsjöviken, 116 arter efter 14 tisdagar

Vårens tisdagsklubb hade sista sessionen den 5 juni och då hade klubben genomfört 14 utflykter sedan starten den 6 mars. Vi var ivriga och missade ingen tisdag. Under våren var vi mellan 2 till 11 deltagare som anslöt till utflykten som startade klockan 7:00 i början och när det blev ljusare på morgonen så startade vi en timme tidigare.

Totalt fick vi ihop 116 arter. Flest arter noterades den 1 maj då vi fick ihop 70 arter, annars varierade antalet mellan 17 (13 mars) och 67 (22 maj).

Se bilagan med översikten över observerade arter vid de 14 tillfällena.

Iden att starta detta initiativ kom upp under slutsummeringen efter artrallyt i januari. Det blev ett generellt gillande av förslaget. Jan blev sedan den huvudsakliga initiativtagaren och ledare de flesta gångerna.

Tanken från början var att vi skulle kunna gå runt Svartsjöviken och till Svartsjö dämme vid tillfällen då det kändes meningsfullt. Likaså uppskattade vi att det skulle ta upp till 3 timmar. I de flesta fallen avslutade vi dock klubben kl 10:00, så många gånger blev utflykten 4 timmar. Vi följde även samma väg mer eller mindre alla gånger, men vi gick aldrig runt hela Svartsjöviken utan vände ofta vid fågeltornet. I och med att vi repeterade samma upplägg, så kan man därmed konstatera att vi även fick ett inventeringsresultat för området under våren 2018.

Överlag har vi haft trevligt väder och sällskapet har varit ännu trevligare samt alltid vid gott humör. De kommentarer som nämnts har även varit sådana att det önskats en fortsättning på tisdagsklubben.

Om det var någon av oss, någon mer morgontrött än andra, som tvekade att stiga upp, så behövde man bara påminna sig om att det ibland bjöds på smaskiga pannkakor eller piroger.

En fortsättning för tisdagsklubben är trolig både för hösten och nästa vår, dock är inget konkret beslutat när detta skrivs utan vi får återkomma med former och detaljer via hemsidan vid ett senare tillfälle.

Tack Jan för detta initiativ och för ett mycket gott genomförande av utflykterna på vårens tisdagsmorgnar.

Vid pennan,
Kjell Häggvik

Brun kärrhök attackerar havsörn under Tisdagsklubben Foto: Kjell Häggvik

Havsörn under Tisdagsklubben Foto: Kjell Häggvik

Observerade fågelarter, Tisdagsklubben våren-2018

Raritetsdags igen: Brandkronad kungsfågel

Så var det raritetsdags igen! Vi har fått finbesök i kommunen av brandkronad kungsfågel. Närmare bestämt i det underbart vackra naturreservatet Väsby hage* på Munsö.

Brandkronad kungsfågel, en av de två i Väsby Hage. Foto: Bengt Legnell

Söndagen den 6 maj upptäckte Ossian Rydebjörk en fågel som han aldrig tidigare hade hört eller sett. Dock avvaktade han med att trumma ut den direkt, då han ville vara säker på sin observation först. Några dagar senare återupptäckte han inte en, utan två sjungande fåglar! Larmet gick ut på den lokala djungeltelegrafen. Kjell Häggvik och Urpo Könnömäki åkte upp till Väsby direkt efter att larmet gått och jag fick en ljudfil tillskickad mig av Ossian som bara bekräftade hans bestämning. Lördag 12 maj, tidigt på morgonen var jag och Per Lönnborg på plats och fick direkt höra och se en brandkronad kungsfågel sjunga. Senare på förmiddagen har andra Ekeröskådare sett och hört två fåglar. Man har även sett en av fåglarna med en fjäder i näbben, vilket man kan tolka som att det kan vara bobygge på G, och i såna fall kanske också minst en hona på plats. Det här är det 2:a och 3:e fyndet i kommunen. Förstafyndet gjordes 2016, även det i Väsby hage.

vid pennan,
Glenn Cornland

*Information och bilder från naturreservatet Väsby Hage finns under rubriken “Lokaler”

Skytteholm-rekord i Fågeltornskampen och passerar Svartsjö dämme för första gången

Vinnare: “Team Menhammar” Foto: Roger Månsson

2018 års nordiska Fågeltornskamp, ”Battle of Towers”, mellan torn huvudsakligen i Finland och Sverige, gick av stapeln lördagen den 5 maj mellan kl 5.00 och 13.00. Från Mälaröarna deltog både Skytteholmstornet vid Menhammarsviken och Svartsjö dämme.

Dagen för årets kamp bjöd på fint väder, visserligen var det kyligt på morgonen innan solen värmde. Men som dagen utvecklade sig blev det en härligt solig vårdag.

Finland har år efter år besegrat de svenske och 2018 tågade de man-ur-huse, kan man tro, då de bemannade 340 torn och vinnande torn samlade ihop 116 arter.

I Sverige vanns fågeltornskampen av Södra Lunden-tornet i Ottenby som fick ihop 108 arter. På Öland hade man fantastiskt väder och bra med sjöfågel. På plats var både barn och vuxna.

Traditionen på Mälaröarna bjuder att även vi samlas till denna kamp, ävenså i år. I Skytteholmstornet vid Menhammar kämpade 3-6 personer, med Jan Wernerman som ledare och på plattformen vid Svartsjö dämme var man som mest 9 personer, med Christian Lagström som ledare.

Våra torn fick följande resultat: Skytteholm 77 arter (27:a i Sverige och 3:a i länet) och Svartsjö dämme 75 (29:a i Sverige och 4:a i länet). För Skytteholm är detta ett rekordresultat och dessutom första gången som tornet vid Menhammarsviken gör ett bättre resultat än Svartsjövikens plattform.

“Team Svartsjö” försöker få in några sista kryss Foto: Per Lönnborg

Team Svartsjö:s krysslista efter “fulltid”

Förutsättningarna i år var att det varit kyligt långt in på våren, men att värmen kom till slut. Vattnet i Mälaren har varit ovanligt högt under en lång period, vilket även inneburit att dämmet haft en ”ogynnsamt” hög vattennivå. De väsentliga skillnader mellan våra två torn är att endast Svartsjö dämme har en verklig potential för vadare emedan förutsättningarna för Skytteholmstornet är bättre för tättingar och sångare.

Framgången för Skytteholm grundlades troligen redan första timmen då 48 arter kunde noteras, vilket ger en mycket bra start. Dessutom fick laget en bra extra skjuss mellan kl 8-9 då ett antal extra arter kunde räknas in. Sista timmen gav dock ingen ny art. Mest spektakulära observationen blev en flygande rördrom.

Svartsjö dämme fick en stilla och klar inledning på morgonen. Fortsatt kall NV vind som höll temperaturen nere trots en strålande sol. Redan vid start hade laget sex ladusvalor och en backsvala rastande på ledningen strax bredvid tornet. Höjdpunkterna för dagen blev den storlom som sträcker förbi oss åt N samt otaliga observationer av paret brun kärrhök som har revir i området. De båda fåglarna sågs spelflyga för varandra och samla bomaterial.

Unika arter för Menhammar var blå kärrhök, bläsand, duvhök, gröngöling, gärdsmyg, göktyta, rödhake, rödstjärt, svarthätta, svartvit flugsnappare, taltrast samt ärtsångare.

Unika arter för Svartsjö dämme var gråsparv, ljungpipare, lärkfalk, mindre korsnäbb, råka, skedand, stenskvätta, storlom, svartsnäppa och tamduva.

Bra kämpainsats från båda lagen och härligt att MOF kan hålla igång traditionen att vi deltar årligen och därmed sätter Mälaröarna på kartan.

Vid pennan
Kjell Häggvik

Andra plats: Team Svartsjö Foto: Per Lönnborg

Tisdagsklubben, 81 arter efter 7 tisdagar

Tisdagsklubben, som startade den 6 mars, är MOF’s morgonexkursion som pågår fram till månadsskiftet maj/juni, under ledning av Jan Wernerman m.fl.Vi utgår ifrån Svartsjö slott och har hittills gått via slottsparken till fågeltornet, samt efter detta avslutat med skådning vid Svartsjö dämme.

Totalt har det noterats 81 arter, varav rekordet vid ett och samma tillfälle är 57 arter.
I den intressant artlistan som anger noterade arter för varje tillfälle framgår att arter vid matningen dominerade till att börja med. Vartefter våren sakta kommit till Ekerö så har andra arter visat sig såsom olika gäss.

Fler och fler av våra skådare har anslutit sig till klubben och senast var vi 9 personer som startade vandringen klockan 6 på morgonen.

Kommande veckor blir än mer spännande nu när värmen ser ut att komma till Ekerö på allvar.

Vi försöker starta vid lämplig tidpunkt på morgnarna och kan anpassa tiden efter gryningens ankomst. Håll koll på MOF hemsida, så du vet när klubben börjar på tisdagar.

Listan över observerade arter under Tisdagsklubben går att ladda ned som PDF här

vid pennan
Kjell Häggvik

Foton från Tisdagsklubben 10/4, fotograf Roger Månsson

Hämpling

Storskarv

spetsbergsgäss (längst bak)

Fiskgjuse

Dubbeltrast

Tisdagsklubben : Vandring runt Svartsjöviken

Vi gör en vandring runt Svartsjövikens lokaler på tisdagsmorgnar.

Samlingsplats och utgångspunkt för varje tisdagsvandring är parkeringen vid Svartsjö slott. Vid samlingen beslutas vad som är dagens lämpligaste rutt. I sin längsta omfattning kan det vara vandring runt Svartsjövikens södra del samt besök vid Svartsjö dämme. Beroende på förutsättningarna kan även delar av området väljas.

Vandringen runt Svartsjöviken södra del är cirka 6 km lång och vi passerar då en rad olika biotoper, med sina specifika fågelarter beroende på årstid, bla sångare på försommaren. Det finns en stig som man kan följa runt Svartsjöviken. Svartsjö dämme är en magnet för vadare när vattenståndet är det rätta. Svartsjöviken med det närliggande Svartsjö dämme tillhör Ekerö kommuns artrikaste fågellokaler. Vi rekommenderar oömma kläder och skor anpassade för rådande väderlek.

Tisdagsklubben startar tisdag 6 mars och planeras pågå varje vecka till sommaren (början på juni).

OBS! De två sista tisdagarna blir 29 maj och 5 juni. Dvs 5 juni blir sista tillfället.
Startid: kl. 6.00

Ledare: Jan Wernerman
Tid: Tisdagar 07.00, vandringen beräknas ta 2-3 timmar.
Plats: P-platsen, Svartsjö slott.
Anmälan: Ingen föranmälan.

Mängder av domherrar och stenknäckar hos Urpo

I år besökte 4 av MOF’s fågelskådare Urpo Könnömäki, vår ordförande, på det traditionella vinterbesöket. Vi såg cirka 20 arter, varav underhållningen hölls allra mest av de talrika domherrarna och stenknäckarna. Ena stunden tog de för sig vid matningen för att stunden därefter skynda till skydd i trädtopparna.

Urpo bjöd sen in oss i värmen och då kunde vi följa underhållningen från nära håll, samtidigt som vi fikade.

Tack Urpo och Inger för en trevlig förmiddag.

Vid pennan,
Kjell Häggvik

Quattro-obs; stenknäck, domherre, sidensvans och grönfink (Foto: Kjell Häggvik)

 

Stenknäck, notera den blå tonen på näbben (Foto: Roger Månsson)

 

MOF har fått span på stenknäck (Foto: Kjell Häggvik)

Dött race i 18:e vinterrallyt

När årets vinterrally gick av stapeln den 14 januari hade den riktiga vinterkylan dröjt. Vissa mälarvikar var täckta med is men fortfarande var stora vattenytor på Mälaren öppna. Därmed fanns det möjlighet att hitta arter som hör till sena hösten, tex salskrake som vill ha ett öppet vatten. Samtidigt hade vissa typiska vinterarter anlänt, som fjällvråk och varfågel. Redan på förhand insågs att årets rally kunde bli spännande.


Artfoto: Salskrake på Mälaröarna (ej från artrallyt)

Fem lag startade sina rallyn på lite olika platser i kommunen redan klockan 7 på morgonen i kompakt mörker. Lag Linus Brobacke och Mats Andersson samt lag Jan Wernerman och Urpo Könnömäki drog nytta av den tidiga morgonen genom att få in kattuggla på listan. Linus och Mats som valde att lägga krut på Adelsö fick även in en sparvuggla.

Som det visade sig vid sluträkningen på Svartsjö slott, så var det extremt jämnt. Efter kontrollräkning visade det sig att både lag Linus och Mats samt Jan och Urpo nått 51 arter. Detta är mycket bra resultat och överträffar de senaste årens segerresultat med råge. Dessa segrande lag hade 45 gemensamma arter och lyckades dessutom hitta sex unika arter. Linus och Mats noterade fjällvråk, gråhäger, havstrut, kungsfågel, sparvuggla, stare och talltita. Jan och Urpo fyllde på med bofink, dubbeltrast, duvhök, fasan, rödhake, spillkråka och vigg. I sammanhanget kan nämnas att Jan och Urpo också hittade en kungsfågel, som dock tragiskt nog var död.

Totalt fick de 5 teamen ihop 60 arter. Fram till starten på rallyt så hade det observerats 62 arter i kommunen hittills under året. Så man kan säga att teamen dammsög kommunen på arter den 14 januari. På hedrande tredjeplats kom Roger Månsson som samlade ihop 42 arter i form av ett soloteam. Det är ett resultat som delat första plats år 2016.


Artfoto: Bergfink på Mälaröarna (ej från artrallyt)

Detaljerade artlistor kan ses på artportalen.se.

Tack till alla deltagare, för genomförd vinterinventering och en god kamp. Jag hoppas vi ses även vid nästa rally.

Vid pennan
Kjell Häggvik

MOF går man ur huse till Eldgarnsö

November är den månad på året som vi fågelskådare bör ha lägst ställda förväntningar på när det gäller artrikedom.  De stora flyttlassen har gått under september och oktober, och endast enstaka eftersläntrare dröjer kvar. Men skam den som ger sig. Det är ännu inte stiltje i fält. När kylan kryper in på bara skinnet, så söker sig våra fåglar dit de kan hitta den nödvändiga födan. Detta gör att spännande vinterarter kommer ner till oss och en del av våra stationära arter kryper fram så vi har lättare att finna dem.  Vår karaktärsfågel dubbeltrasten kalasar då på de rikligt förekommande mistelbären på Eldgarnsö.

Årets höstutflykt till Eldgarnsö den 12 november bjöd på grått och trist väder får jag väl lov att säga. Desto mer glädjande att vi som samlades på parkeringen vid Eldgarnsö reservat växte till en grupp på 20 personer. Så länge jag har varit med är det den absolut största gruppen, vilket visar på ett härligt engagemang. MOF gick verkligen ”man ur huse” denna Fars dag.

Per Öhman och jag, välkomnar gruppen och vi börjar med att berätta om de markbearbetningar som är utförda på ön. Till våren hoppas vi att dessa områden kommer att locka många spännande fåglar, tex vadare.  Vi har knappt hunnit berätta klart om hur utflykten är upplagd förrän allas uppmärksamhet och kikare vänds upp mot de närmaste träden. En stor flock med stjärtmesar visar upp sig till allas glädje. När de sen snabbt drar vidare följer vi efter.

Detta år går vi den vanliga exkursionsrutten i omvänd riktning. Vi har turen med oss på så sätt att målarten dubbeltrast visar sig tidigt. Vi får möjlighet att studera den i profil när den sätter sig i toppen på en gran till allmän beskådan.

Överlag så ser vi fler arter än vi hoppats på. I en torraka sätter sig en gröngöling och till sällskap får den en spillkråka som sätter sig strax under. De sitter så nära varandra att de till och med syns samtidigt i tuben. En märklig dubbel. Blir det en dubbelspett? Vi kommer att höra även större och mindre hackspett så det är full pott.

När vi går i skogspartierna så är vädret ganska milt märker man. Det är något speciellt med att gå i skogen när det är tyst omkring en, med endast enstaka ljud. Man glömmer liksom bort mycket av det vardagliga någon annanstans. Man är bara närvarande där och då. Kanske den känslan skärper sinnet så att när det tunna fågellätet väl ljuder så rycker man nästan till.

Vi hittar en lämplig plats med god utsikt där fikat tas. Vi har knappt hunnit sätta oss förrän ett vildsvin kommer sättande över åkern. Det är ingen liten krabat, nästan lite skrämmande. Många av oss noterar att vildsvinen blivit så mycket vanligare på öarna.


Vildsvin. Foto: Roger Månsson

Fågellistan som noteras av gruppen i sin helhet under utflykten stannar slutligen på 30 arter, vilket är mycket bra för denna period på året.

Björktrast, blåmes, domherre, dubbeltrast, entita, fasan, fiskmås, gråtrut, gröngöling, gulsparv, kaja, knipa, knölsvan, koltrast, korp, kråka, mindre hackspett, nötskrika, nötväcka, skata, skäggdopping, snatterand, spillkråka, stjärtmes, storskrake, större hackspett, talgoxe, tofsmes, trädkrypare och vigg.

Avslutningsvis tackar Per och jag för deltagandet och rekommenderar att åter besöka Eldgarnsö senast till våren.


Foto: Roger Månsson

Se programmet för kommande aktiviteter.

Vid pennan, Kjell Häggvik