Författararkiv: MOF-admin

In i dimman med Svenne Schultzberg

Morgondimman svepte in över mastområdet när Svenne tog emot oss vid Lovö kyrkas parkering för MOF första höstexkursion söndagen den 22 oktober.

12 förväntansfulla herrar och damer samt ett barnbarn (Staffans Wolters) såg fram emot några timmars skådning. När bilarna parkerats och alla minglat lite så travade vi fullastade med kikare och tuber mot dagens första stopp vid mastområdet. Och som vanligt fanns Securitasvakten på plats. Han är ett lika säkert kort som de båda stationära ormvråkarna som brukar sitta på ett par stolpar. Det är lite underligt att vakten alltid kommer när MOF skådare är där. Men vi ser väl lite galna och farliga ut när vi står och kikar upp i skyn. Men i ärlighetens namn är det troligare att det beror på att mastområdet är ett skyddsobjekt.

Exkursionsmedlemmar Foto Roger Månsson

Ormvråkarna var konstigt nog inte på plats denna soliga morgon utan kråkor och kajor hade ockuperat masterna. Runt om oss var det många kringflygande gulsparvar och annat smått samt en och annan björktrast, så det var lite tunt, inga rovisar.


Björktrast Foto Roger Månsson

Som tur var hade vi med skarpögde Jan Wernerman, som när vi började misströsta, ropade ut duvhök och sparvhök som jagade efter frukost. Samtidigt förmörkades himlen av ett sträck med drygt 100 vipor på väg söderut.  Vid 9.30 tyckte Svenne att det var dags att dra vidare till nästa stopp vid vattenverks-kajen i Prästvik- och Mörbyfjärden.

Väl nere vid vattenverkskajen möttes vi av en bedövande tystnad, inga fåglar men vackert var det. Men vi var ju på plats för att skåda fågel och inte kolla på utsikten. Så Svenne manade på oss att spana! Efter ett tag så dök obsarna upp en efter en.  Storskrakar och skäggdoppingar simmade lugnt omkring och sökte mat i viken. Nja kanske inte alla skäggdoppingar. Ett par hade drömt sig tillbaks till våren och höll på med parningsritualer, men kom på att det var nog lite fel, varvid kärleksstunden avbröts.

Skäggdopping

Storskarvarna satt och skrattade åt fågelskrämman på pontonen och nu började vi få flyt.  Örnöga Jan Wernerman ropade ut en havsörn som flög lågt över fjärdens vatten och gjorde en sväng tillbaks, och satt sig högt upp i en gran. Vilken höjdare tyckte alla! Samtidigt flög en havstrut och gråtrut förbi.  Men det var inte slut med det, för nu ropades en dubbeltrast och en spillkråka ut.

Dubbeltrasten satt så fint och spanade högst upp i ett träd. Den liksom väntade på att vi alla skulle se denna vackra fågel. Om ni inte visste det, så är dubbeltrasten MOFs föreningsfågel. Spillkråkan trummade på och flög senare förbi oss på nya äventyr.

Nu började några tycka att det var dags för matsäcken och andra skulle iväg.  Så matsäcken intogs med god aptit. Vi tackade Svenne för en bra och mycket trevlig exkursion.

Sammanlagt fick vi ihop ca 30 arter.  Det blev bra med fågel till sist.

Text, Roger Månsson

Svenne språkar med Jan Werneman

 

Projekt backsvala – status hösten 2017

Här kommer en uppdatering av vad som hänt i backsvaleprojektet. Kolla även årsskriften när den kommer i mars 2018.

Arbetet har nu pågått en fältsäsong. Med fältobservationerna har i första hand Urpo Könnömäki och Bengt Legnell arbetat och jag, Jan Sondell sköter den administrativa delen av projektet och svarar gärna på frågor (070-318 85 93, jan.sondell@telia.com).  Så här ser resultatet från 2017 års inventering ut:

Grustag Antal bohål Minimalt antal par Maxmalt antal par
Löten N 100 25 40
Löten S 517 115 160
Riksten 46 10 20
Enhörna 245 45 70
Bålsta 230 60 80
Ledinge 70 30 40
Summa 1200 285 410

I Ledinge häckade svalorna strax utanför det grustag vi inventerade.

Genom att planera väl i alla grustagen hoppas vi på ett gott häckningsresultat och en ökning i antalet svalor till 2018. Projektet är nämligen tvåårigt och syftar ytterst till att framställa en handledning om skötseln av backsvalor i grusgropar, riktad i första hand till exploatörer över hela landet.

Jan Sondell

Artracet på Mälaröarna 20 augusti 2017

Årets traditionella sensommar-artrace på Mälaröarna hölls den 20 augusti. Detta år har inte sensommaren gett ett liknande skjuss på fågelfronten såsom tex 2016. En av de kyligaste somrarna i mannaminne med sparsam tillgång till insekter spelar nog roll. Utsikterna på morgonen den 20 augusti lovade dock möjligheter att göra något bra av dagen.

Undertecknad ingick i lag med Urpo Könnömäki och Jan Wernerman. Alla lag startar från valfri plats i kommunen med tidigaste starttidpunkt klockan 05:00 på morgonen.  Man kan alltså välja ambitionsnivån, dvs allt från en lugnare söndagsutflykt till en intensivare exkursion. Avslut och summeringen av dagen sker dock gemensamt klockan 14:00 i Svartsjö slotts kafé.

Min berättelse rör naturligt nog vårt lags insats.

Tidigare år har vi valt att besöka Adelsö och kyrkpölen ganska tidigt på morgonen, dock ej i år. I år tyckte vi att pölen torkat ut en del och att Svartsjö dämme borde ge bättre resultat. Vår plan var att nyttja den insparade tiden genom att dröja kvar vid de övriga lokalerna lite längre. Det tålamodet skulle kunna betala sig lite senare under dagen var tanken. Normalt brukar arterna komma i snabb takt tidigt på morgonen. Men man kan uppleva att man inte ser något nytt alls efter lunch när man hastar runt kommunen i ren desperation.

Vi startade kl 5:00 hemma hos Urpo för att därefter lägga en del tid i Väsby hage. Vi har knappt startat förrän vi hör både korp och rödhake.

I Väsby hage hoppas vi dels få se kattugglan som skaffat ett boende i en sönderblåst ek samt höra småfåglarna kvickna till när solstrålarna värmer upp trädridån. Kattugglan håller sig gömd. Nere vid Mälaren kan vi notera knölsvan, vigg, gråtrut, skrattmås, storskarv, skäggdopping samt både havstrut och havsörn. Det känns bra att klara av de större fåglarna på en gång. De kan annars gäcka en senare under dagen. Även så hör vi hackspettarna (gröngöling, spillkråka och större hackspett) innan vi ger oss i kast med de centrala betesfälten i Väsby hage. Först hörs endast sporadiska läten när solstrålarna slickar trädtopparna, men när väl solljuset trycker sig neråt så drar kakafonin igång. Alldeles speciellt blir vi tagna av att det fullständigt vimlar av grå flugsnappare. Det är säkert ett femtital igång. Jag noterade att klockan var 6:30 vilket jag tänkte kan vara bra att komma ihåg för framtida utflykter denna tid på året.

Övriga arter som vi noterade antingen rastande, sjungande eller förbiflygande var blåmes, bofink, dubbeltrast, duvhök, entita, grågås, grönfink, nötväcka, rödstjärt, svartvit flugsnappare, talgoxe, trana och trädpiplärka.

Jan ser bergfink bland en större grupp av bofink, men de rör på sig så snabbt så varken Urpo eller jag lyckas ta in den.


Rödstjärt.


Trädpiplärka


Entita


Grå flugsnappare

Därefter åker vi vidare till Bonadammen där vi har turen att höra smådopping nästan omedelbart. Fortfarande finns alla svalorna kvar i närheten (backsvala, hussvala och ladusvala). Familjen med sångsvan är där och ungarna har vuxit sig ganska stora vid det här laget. Övriga arter som noteras är brunand, gräsand, grönbena, kanadagås, knipa, sothöna, steglits, sävsångare och tofsvipa.

På resan tillbaka mot centralare delar av Ekerö fyller vi på med både kaja, kråka, ormvråk och ringduva, vilket inte är så svårt vid denna tid. Ett kort stopp vid Huvududden ger endast gulärla. Granplantering som brukar hysa en del intressanta arter är ordentligt kapade och blir en besvikelse.

Vägen mot Skytteholm och Menhammarsviken brukar kunna ge oss lite ovanligare fynd. Förra året hade vi tex en brunglada som passerade. I år får vi kontakt med vår första bruna kärrhök och sparvhök vid entrén till golfbanan samt vi hör plötsligt storspov. Det är två stycken som passerar flygande.


Brun kärrhök


Sparvhök


Storspov

Vi tycker vi ligger bra till tidsmässigt så därför blir det fika paus vid Menhammarsviken.  Nu värmer solen ordentligt. Vi noterar en del arter bland träden men inte något nytt egentligen. Urpo och Jan strosar bort till viken vid Skytteholm och ser plötsligt två havsörnar som kretsar över Huvududden.


Spaning vid Skytteholm.


Havsörnar.

Jag är till att börja med halvt ointresserad. Jag står ju de facto och meckar med alla min prylar vid bilen. Men det vilar något engagerat över Urpos och Jans spanande så jag får sätta fart. Väl framme hos duon kommer en tredje havsörn glidande över oss mot Huvududden.


Havsörn modell äldre

Det skulle kunna vara familjen som häckat och fått fram två havsörnsungar på Ekerö.
Vi är verkligen förunnade att ha den majestätiska örnen på öarna.

Arter som kan läggas till listan vid Menhammar och Skytteholm är björktrast, buskskvätta, fiskmås, fisktärna, gråhäger, gråsparv, grönsiska, koltrast, silltrut, skogsduva, skäggmes (!), stare, sävsparv, törnskata och ängspiplärka, dock inte fasan märkligt nog.


En av flera steglitser vid Menhammarsviken.

På Lovö kan vi ta in vitkindad gås enkelt genom att bara passera förbi Drottningholm. Tornseglare och fiskgjuse ses vid Ängsholmen, vilket ligger på vägen ut mot Lambarudd. Vid det laget var vi lite oroliga att vi missat tåget med tornseglare men när vi väl fick syn på dem så fanns de i stora antal. En del arter vi sett kretsar över Lovö.


En ormvråk fastnar på plåten.

En tur till Färjestaden gav otroligt nog en gök.

Nu när det närmar sig grande finale vid lokalerna runt Svartsjö väljer vi att ta ett svep förbi fågeltornsparkeringen vid Svartsjöviken och nittiograderskurvan.  Eftersom vi redan har 70 arter på listan så söker vi mest kompletteringar innan Svartsjö dämme skall få leverera. Nittiograderskurvan ger oss 4 arter till; hämpling, sånglärka, tamduva och stenskvätta.

När vi parkerar vid avslutningslokalen Svartsjö dämme så börjar krafterna tryta. I fågeltornet står dock Mikael Nederman och han har lyckats ta in flera inte helt vanliga rovfåglar vilket ger oss energi och kraft att slutspurta.

Vi får ihop enkelbeckasin, gluttsnäppa, svartsnäppa, snatterand, brushane, kricka, gulsparv, lärkfalk, bivråk, blå kärrhök, vattenrall och pilfink.


Vadare vid dämmet.


Lärkfalk nästan en kilometer bort. Tub anbefalles.


Bivråk lika långt bort. Tub anbefalles.


Svartsnäppan följer änderna och får hjälp att få fram föda.


Törnskata vid dämmet.

I Svartsjö slotts kafé träffar vi Ulla och Bertil Dolk som kan addera större strandpipare, skedand, trädkrypare och gärdsmyg till listan så att vi under racet totalt kommer upp i 90 arter.

I år var vi 2 team som genomförde racet och resultat på totalt 90 arter får anses som väl godkänd.

Tack Urpo för arrangemanget. Vi ses ute i fält.

Vid pennan

Kjell Häggvik

Mälaröarnas nattsångare

Dygnsrytmen hos nattsångarna avviker mot de flesta andra fågelarter för vilka morgontimmarna är de mest aktiva. MOFs kvällsexkursionen på försommarens är den programpunkt under året som är mest anpassad för kvälls- och nattaktiva fåglar. Därmed är det också den aktivitet som kanske passar bäst för skådare med nattuggle-vanor.

Vill man lyssna på nattsångarna så får man välja en tidpunkt i slutet på maj eller början på juni, när nattsångarna anlänt och innan sången tynar bort, vilket brukar ske runt midsommar. Under denna period får man också uppleva den magiska stunden runt midnatt, när solen fortfarande lyser upp himlen, trots att den ligger under horisonten. Med den rutt vi följer under exkursionen så avslutar vi vid Lovö kyrka. Lovö kyrka har en vacker fasadbelysning. När molnen skingrar sig och himlen blir djupt blå ovan Lovö kyrka, så kan man ta in hur vackert och stilla det är i vår kommun, alldeles i utkanten av storstan.

Årets nattsångarexkursion bjöd på en utmaning, då vädret inte var stabilt och meteorologernas prognoser var mer nyckfulla än normalt. Undertecknad som stod som ledare för exkursionen följde SMHI och yr.no under veckan. Ena dagen passade fredagen bäst och den andra dagen passade lördagen bäst. Efter noggranna studier av prognoserna på torsdagen bestämde jag mig för lördagen den 10 juni. Jag ville komma ut med besked, så alla kunde planera sin helg. Alla tecken pekade mot en klar, varm kväll.

Väl på lördag visade dock det ostadiga vädret verkligen var “skåpet skall stå”. På eftermiddagen förändrades prognoserna ganska drastiskt och runt kl 19:30 började det verkligen vräka ner regn på Ekerö.

När vi samlats vid kommunhuset hade regnet övergått i duggande/stilla regn och tidvis uppehåll. Det höll i sig resten av kvällen.

Cirka 15 personer dök upp vid kommunhuset. Det var aldrig något tvivel om att följa med trots förutsättningarna. Vädret runt Ekerö, kan som ni vet, variera en hel del över våra utsträckta öar.

Det fanns helt enkelt inget att förlora och möjligheten fanns ju alltid att avbryta om det blev alldeles odrägligt. Urpo, vår ordförande, gav oss också tilltro, med tanken att det passerande regnet till och med kunde öka chanserna till fågelsång. Det skulle visa sig att vi fick uppleva de nattsångare som vi hade som mål. Det var till och med så att gräshoppsångaren gick igång tidigare på kvällen än jag hoppats på.

Under kvällen var det emellanåt stilla regn och däremellan antingen uppehåll alternativt regn som duggade. Det var dock ingen i gruppen som beklagade sig. Ett exempel var när vi stod vid Skarnholmen. Gruppen bara stod tyst och lyssnade på näktergal och törnsångare under ett stilla regn. Jag förundrades över denna koncentration och konstaterade att det var helt enkelt en väldigt tålig grupp. Just detta att stå tyst och lyssna är ju en förutsättning när man försöker höra in fåglar.

När det gäller artrikedomen, så påverkades den ganska lite av regnet. Visserligen var det inte en kakafoni av övriga fåglar. Men vad gäller nattsångarna var det till och med bättre än tidigare under veckan. Då vi skådare klätt oss mot vätan, så stod även sångarna mot regnet och dröjde inte med att stämma upp till sång då regnet stillat sig. Vattentäta, månne?

Följande är ett urval av de arter som noterades och ett referat för lokalerna vi besökte. För mer artdetaljer se artportalen.se.

Skarnholmen:
Trädgårdssångare, näktergal, törnsångare, morkulla, gräshoppsångare och taltrast.

Skarnholmen är en spännande sångarlokal med lite olika miljöer samlade på en och samma plats. När vi kliver ut ur bilarna hör vi direkt en trädgårdssångare med sin porlande sång. Mestadels domineras dock ljudkulissen av ett antal näktergalar. Vi ges möjlighet att i lugn och ro (om man nu bortser från regnandet) studera deras sång. Näktergalens klang är lätt att känna igen och fågeln har även ett knattrande läte i anslutning till sången. Emellanåt avviker den från sitt sångmönster vilket är intressant att följa. Törnsångare, en eller flera, håller till i ett buskage ganska nära korsningen. Jag tycker att det skrapiga inslaget ger stöd för igenkännandet.

En morkulla flyger över flera gånger och några gånger hör vi också dess läte. Vi resonerar om det är samma fågel som gör rutten via Eldgarnsö utan att komma till någon slutsats. Även om vi är mest intresserade att höra sångarna så konstaterar vi att taltrasten är med oss mest hela tiden. I år har det varit mycket taltrast på många ställen på öarna.

Ambitionen är att stanna på lokalen tills gräshoppsångare ger sig tillkänna. Det har visserligen hörts gräshoppsångare på öarna tidigare i år, men just Skarnholmen är den lokal som verkar kunna ha flera flitiga individer, så helst vill få in fågeln här. Tidigare år har vi fått vänta ett tag.
I år sätter den dock igång lite tidigare. Vi tycker att vi hör flera fåglar. I vilket fall ges alla möjlighet att höra fågeln riktigt ordentligt. Vi kan också se fågeln i det höga gräset även om det skymmer.

Bilden visar vår korta promenad och var vi hör att fåglarna håller till.


Översiktsbild: Skarnholmen, vår promenad och våra lokaliseringar av sångarna. (vy från artportalen ”bing Aerial”)

Eldgarnsö:
Näktergal, morkulla och rödvingetrast.

Såsom traditionen bjuder så är nästa stopp på vår resa Eldgarnsö. På vägen närmast innan Eldgarnsö stannar vi till och lyssnar. Det har hörts kärrsångare i buskagen tidigare på kvällen, dock inte när vi passerar. Väl framme vid parkeringen på Eldgarnsö så räcker det med att kliva ur bilen för att höra flera arter. Ett exempel är rödvingetrast som vi inte hört tidigare denna kväll. Rödvingetrasten sitter synligt vid vassområdet, där det även finns lägre buskar och rester av sly sedan avverkningen.

Den korta promenadsträckan mellan parkeringen och de inre öppna fälten är även under dagtid en mycket givande fågellokal. Där kan man höra många olika sjungande fåglar på våren och försommaren.

Det korta stoppet på Eldgarnsö avslutas med en traditionell kaffepaus som vi tar med utsikt över öppna fälten mitt på ön.

En morkulla passerar under vår vistelse på Eldgarnsö. Är det samma fågel som vi sett vi Skarnholmen?

Översiktsbild: Eldgarnsö, vår promenad och våra lokaliseringar av sångarna. (vy från artportalen ”bing Aerial”)

Svartsjöviken:
Näktergal, sävsångare, kärrsångare och rörsångare.

Runt Svartsjöviken sträcker sig ett bälte av vass och ganska tätt buskage, som brukar ge goda möjligheter att höra sångare. Man kan komma till östra sidan av viken genom att parkera vid slottet eller vid fågeltornsparkeringen och därefter gå till fågeltornet. På västra sidan som vi besökte kan man gå via en stig som går längs buskaget efter att ha parkerat efter en smal grusväg (se bilden).

Under tidigare år har denna del av exkursionen varit den säkraste lokalen för att höra kärrsångare, likaså denna kväll.

Tidigare på dagen, innan regnet, noterades en trastsångare dels vid Holmbacken och dels nära fågelmatningen vid slottet. Trastsångaren som är både grövre till storlek och röst är relativt ovanlig och noteras endast enstaka gånger per år, utom 2008 då 1-2 trastsångare fanns vid Svartsjö dämme under 3 månader. Denna kväll fick vi dock inte chansen att höra den.

När vi kommer till Svartsjöviken, vid 23-tiden, hör vi näktergal direkt och sen både kärrsångare och sävsångare från två olika håll. Båda sångarna har mer varierad sång än tex rörsångare och det blir väldigt instruktivt att kunna höra båda på samma gång, men skilja på dem via riktningen. Detta samtidigt som vi gemensamt kan reflektera över hur vi vill likna dess sång. Det hjälper onekligen om man själv kan associera sång och läten med något känt ljud. Längre söderut på stigen hörs även en rörsångare, som har ett sävligare och jämnt, nästan enformigt, tempo.

Generellt kan sägas att sävsångare och rörsångare hörs på dagarna, emedan kärrsångare är en mer typisk nattsångare. Om man kan lära sig skillnaden mellan dessa tre så är en del andra sångare enklare att sortera ut. Mer om statistik av observationer över hela dygnet sist i texten.

Översiktsbild: Svartsjöviken, vår promenad och våra lokaliseringar av sångarna. (vy från artportalen ”bing Aerial”)

Drottningholms golfbana/ Lovö kyrka.

Hornuggla och tofsvipa.

Vår sista gemensamma färd går till Lovö kyrka och då passerar vi Drottningholms golfbana.

Ett kort stopp längs vägen ger oss möjligheten att höra tiggande hornuggleungar. Detta har blivit en sådan tradition att man nästan tar för givet att man skall höra dem varje gång man passerar. Föräldrarna brukar även flyga över fälten vid kyrkan, vilket man kan se om man stannar ett tag.

Vår stund vid Lovö kyrka blir dock inte så lång. Tidigare år har vi kunnat höra vaktel, dock inte denna kväll. I kommunen har det dock hörts ganska många vaktlar på olika håll detta år. Sångarna hörs inte och vi låter oss nöja för denna kväll och avslutar när det blir midnatt. Även denna regniga kväll bjuder oss på en solbelyst himmel, precis som jag hoppades på.

Ett tack till en tålig grupp som följde med på denna exkursion. Resultatet blev över förväntan med tanke på förhållandena. Lärdomen blir nog att man inte skall oroa sig för mycket för vädret, utan helt enkelt ge sig ut i fält.

Epilog.

I förberedelser för en nattexkursion kan man dels fundera på när olika sångare är aktiva och möjligen vid behov träna in sig på sång och läten.

Sång och läten i fält upplevs inte på samma sätt som när man lyssnar på inspelade läten, men det är en god start.

Två källor till inspelningar är http://www.xeno-canto.org/ som har väldigt många inspelningar som man kan välja mellan. Den svenska sidan http://www.natursidan.se/nyheter/fagellaten-och-fagelsang-i-sverige/ ger ett urval av sång och läten ( just från xeno-canto) med lite svensk stödtext.

I fält skall man undvika att spela upp läten för fåglar om det stör dem.

Förutom de nattsångare som vi hörde på exkursionen så finns det några andra ovanliga arter som man kan hoppas på att få höra. Det är busksångare (4 observationer på öarna hittills), flodsångare (observation av flera personer vid 23 tillfällen), vassångare (observation av flera personer vid 2 tillfällen) och lundsångare (endast 2 observationer). Statusen för dessa raritetsobsar är lite olika, vilket framgår av detaljerna på artportalen. Dessa arter får ses som riktiga bonus-arter på Mälaröarna även om de ses årligen i Stockholms län på lite olika platser. Här kan vi gemensamt hjälpas åt genom att göra egna kvällsutflykter på försommaren, då det säkert finns lokaler som då och då gömmer dessa rariteter hos oss.

För att bedöma alternativen när man bör ge sig ut på sin sångar-utflykt, så följer här en statistik-vy från artportalen. De senaste 5 årens observationer av sångare på Ekerö sprider sig över dygnet enligt bilden nedan. Undantaget är arter som redovisats få gånger eller i avsaknad av tidpunkt. De är sammantaget flod-, trast-, lund- och taigasångare. Med statistik kan man ofta redovisa vilket resultat man vill, men vissa trender kan skönjas.

Illustration: Sångare de senaste 5 åren på Mälaröarna och våra observationer över hela dygnet.

Röd intensiv färg indikerar ”het” period. Grön färg, i olika skalor, visar mer normala mängd av observationer. Vit färg indikerar inga observationer av arten. Data från artportalen baseras på totalt 3.200 observationer.

Ett uppenbart faktum är att vi skådare gärna väljer vissa tider på dygnet då vi ägnar oss åt fågelskådning. Några skådare har varit aktiva från midnatt till 6:00 på morgonen, men mest har vi gett oss ut på morgonen, så klart.

Med reservation, för detta faktum, så visar dock tabellen att kärrsångare och gräshoppsångare är arter som hörs enklast på kvällen och när de triggar igång. Notera dock att ganska många noterats även på dagtid. Sävsångare och rörsångare som är mest aktiva på dagen hörs även på kvällarna och natten. Därav nyttan av att lära sig skillnaden mellan sävsångare, kärrsångare och rörsångare som vi kunde göra vid Svartsjöviken. Även törnsångare hörs på kvällen och natten.

I övrigt överlåter fler tolkningar till er läsare.

Vid pennan
Kjell Häggvik

MOF startar projekt om backsvala

Backsvalan är idag en nära hotad art enligt Artdatabanken rödlista.  En viktig orsak är att antalet lämpliga boplatser minskar till följd av att brytningen av naturgrus minskar och ersätts av krossat bergmaterial som i regel inte lämpar sig för svalornas bobyggnad. När nu möjligheterna till häckning blir färre är det särskilt viktigt att ta till vara de lämpliga grusbranter som ännu finns kvar och där ge svalorna ett skydd under häckningsperioden.

Justerad häckningsslänt i grustaget Löten på norra Ekerön i väntan på backsvalorna. Här räknar vi med att de flesta paren kommer att häcka. Foto Kjell Häggvik.

Bengt Legnell gjorde för ungefär ett år sedan MOFs styrelse uppmärksam på att backsvalan hade en osäker framtid i Ekerö kommun. Vi tog då kontakt med Sand & Grus AB Jehanders som driver grustaget Löten. Där finns enda häckningsplatsen i kommunen. Jehanders ägs av Heidelberg Cement, som har grustag i många länder och även ett avtal om miljösamarbete med Birdlife International. Snabbt kom därför ett projekt till.

Mälaröarnas Ornitologiska Förening har alltså tillsammans med Birdlife Sverige, Birdlife International och Heidelberg Cement som är ägare till en av de största grusexploatörerna i Stockholmsområdet, Jehanders, startat projektet vars fullständiga namn är: Management of Sand Martin i the Stockholm area. Det omfattar alla Jehanders fem stora grustag syftar till att göra personalen uppmärksam på var svalorna håller till och planera så att häckbranterna kan lämnas ostörda under häckningstiden. Genom att planera väl hoppas vi på ett gott häckningsresultat och en ökning i antalet svalor till 2018. Projektet är nämligen tvåårigt och syftar ytterst till att framställa en handledning om skötseln av backsvalor i grusgropar, riktad i första hand till exploatörerna.

Arbetet har alltså just startat. Svalorna anlände i större skaror den 10‒15 maj och började omedelbart gräva ut nya bohål. Med fältobservationerna arbetar i första hand Urpo Könnömäki och Bengt Legnell och Jan Sondell sköter den administrativa delen. Vi kommer att ha anledning till att återkomma om projektet i höst.

Urpo Könnömäki och Bengt Legnell under uppmätning av häckningsslänter i Löten.
Foton Kjell Häggvik.

 

Informationstavla som ska finnas vid grustagen. Foto Kjell Häggvik

På morgontur i markerna

På lördag morgon den 20 maj var det dags för MOF att åter igen kalla till en exkursion i vårmorgonen. Många startade tidigt med att förbereda kaffe och smörgås som packades ned i ryggsäck tillsammans med kikare och värmande tröja och mössa. Väderleken såg god men kall ut kring 05:30 men solen bådade om god väderlek för förmiddagen.

Första stopp blev Tappström utanför kommunhuset där första gänget samlade sig för samåkning vidare upp mot norra Färingsö och Kungsberga. Elva förväntansfulla och i vissa fall morgontrötta skådare möttes utanför Konsum i Kungsberga där också vidare färdplan presenterades. Det var dags för morgonens första lokal – Skarnholmens ängar. Molnen hade börjat samla sig, och det var nog ändå lite kallt för dom som valt kortbyxor (läs undertecknad). Något som senare blev helt klart hanterbart.

När vi rullade in mot uppställningsplatsen vid Skarnholmen stod en morgontrött räv och hängde kring den vägbom som av markägaren nu står uppställd i avskräckande syfte (även om det går mycket bra att passera denna till fots vid sidan av). Visst, fåglar låg i fokus, men en räv gav ändå en indikation om att vi säkert var först på plats bland de tvåbenta däggdjuren denna morgon.

Avsittning och öronen på spänn, vi var på plats och nu igång. Gök, ormvråk och sjungande rödvingetrast hängdes omedelbart in. En gärdsmyg sjöng för fullt nere i strandskogen och snart kunde vi urskilja både näktergal från sälgbestånden och sånglärka från ängarna. Väl framme vid vägskälet fick vi se en grann brun kärrhök komma svepandes över tuvmarken och näktergalarna sjöng i princip oupphörligen på armlängds avstånd men ändå helt osynliga.


Sjungande rödvingetrast, en av de första arterna för morgonen. Foto: Kjell Häggvik

Förbi bommen och ut mot ängarna bjöd på sjungande buskskvätta och strax kom också en fasantupp smygandes i åkerkanten. När han kom ut på åkern riktigt såg man hur nervositeten steg hos tuppen, steglängden ökade successivt till den grad att den till slut sprang för glatta livet för att nå skyddande vegetation på motstående sida. Och med all rätt, det finns gott om duvhök ute på öarna.

På ängen kunde vi se och höra flera sånglärkor och ett par av kanadagås varnade med högsträckta halsar när vi närmade oss en av åkrarna. När vi var helt nära lyfte dom två, och deras rop ekade genom den klara morgonluften. Tofsvipor flappade i luften och starar och kajor födosökte. Gulsparven sjöng i toppen på ett av dom ensamma träden och en gråhäger slog sig ned vid den lilla kanalen som ringlar ut över åkern. I en björk med nyutslagna löv satt en trädgårdssångare och sjöng i takt med en lövsångare.

På vägen tillbaka mot bilarna stannade vi upp och fick syn på en näktergal som sjöng och blev synlig för flera av oss i gruppen. Det fick bli en fin avslutning på vårt första stopp.

Nästa stopp blev Eldgarnsö. Vi hann samla oss och gå ca 50 meter innan det gemensamt bestämdes att det blivit tid för fika och frukost. Den lilla grusvägen från parkeringen gav lä och solbelyst sluttning, och eftersom fågelsången var otroligt tydlig och rik bestämde vi oss för att ge platsen lite extra tid. Ner mot viken var alskogen fälld och bortom vassen kunde vi se fint ut över viken. En del sly fanns kvar vilket blev en naturlig födosökningsplats för mängder av trastar och gärdsmygens sång rörde sig mellan buskagen. I ryggen hade vi ekskogen varifrån vi kunde urskilja grönsångare, rödvingetrast och trädgårdssångare. Bland slyn mot viken sjöng även sävsparv och törnsångare vilka visade upp sig fint för oss att se i medförda tubkikare. I vattnet i viken födosökte fiskgjuse och fisktärna och på håll kunde vi se ormvråk. Vilken start på vår Eldgarnsötur, och vilken plats för en morgonkaffe.

Vandringen fortsatte ut mot de stora ängarna. Redan i kanten noterade vår erfarne deltagare Urpo att ärtsångare spelade och på håll hörde vi skogsduvans hoande och en göktyta tytade i en av dungarna. En gök dök upp, och efter imitation från Urpo närmade sig göken vår grupp.


Urpo imiterar gök, och strax kom den riktigt nära. Foto: Roger Månsson

Den var upprörd och ilsken, och här fick vi även en närkontakt som gav många fina bilder för de som hade med sig kameran. Övriga nöjde sig med de få sekunder som göken var framme, att då få se dess sätt och utseende vilket mycket påminner om en rovfågel. Fläckat bröst, lång stjärt och spetsiga vingar. Inte undra på att de mindre fåglarna mobbade den flitigt när den passerade gruppen och till slut gav upp och försvann. Eller vet dom om dess beteende kring bopredation, och därför gav sig på den? På avstånd hörde vi den sen fortsätta ropa, och till svar hördes tre andra ropa i den vackra förmiddagen.


Den ilskna göken stannade kort till efter Urpos lockrop och vi fick fina möjligheter att också få den bild och se den i våra kikare. Foto: Kjell Häggvik

På väg vidare noterades även stenknäck, tornseglare, trädpiplärka och ladusvala. Vid den stora gården var bobyggande ladusvalor i full gång med sitt arbete och pilfinkar tjippade förnöjt i toppen av ett slånbestånd.

Ett av våra sista stopp på vandringen blev vid den nyanlagda pumpstationen som ska reglera vattenståndet för att säkra åkrarnas odling. Ett ganska tydligt ingrepp på kulturmarken och som absolut förändrat förutsättningarna på ön för flera av arterna som lever där. Vårt tillfälliga stopp gav oss möjlighet att mer i detalj studera en sjungande rödvingetrast, och många fick för första gången njuta av den melankoliska sången från denna vackra trast samtidigt som vi kunde se den riktigt nära. Vassarna i slutet på trädridån kunde ge oss tillfälle att även få se sävsångare och trädgårdssångare, och flera av bilderna blev särskilt uppseendeväckande.


Sävsångaren sjunger i vassen. Foto: Roger Månsson

En bild på sjungande sävsångare under flykt är ingen enkel sak att få till, men visst blev resultatet fantastiskt. Även en bild på trädgårdssångare kom till, inte heller det en lätt uppgift.


Morgonens exkursionsmedlemmar på plats och samlade vid Eldgarnsö. Vi blev totalt 15 deltagare denna morgon. Foto: Roger Månsson

Nöjda men trötta återvände vi till parkeringen och lovade varandra att vi snart skulle se igen. Ännu en exkursion var avslutad med goda resultat och nöjda deltagare. Och känslan av hopp infann sig när vi nu åter igen fick möjlighet att hälsa våren välkommen och med vetskapen att sommaren nu står för dörren.

Stort tack för allas engagemang och spännande diskussioner om fåglar. Vi ses framöver i markerna!

Christian