Vandring på Eldgarnsö den 22 november.

Novembers traditionella skådarexkursion till Eldgarnsö är ett välkommet inslag i kalendern när mörkret och kylan kryper inpå oss. Många av oss som varit aktiva tidigare under året hade nästan gått in i ide. I år var vi 14 varmt klädda fågelskådare plus 2 fyrfota vänner som slöt upp vid parkeringen på Eldgarnsö, då Per Öhman och Urpo Könnömäki bjöd in till en söndagsutflykt.

Denna söndag sken äntligen solen efter många gråa dagar i veckan. Kylan bet tillsammans med en frisk nordanvind. Fördelen är att det är enkelt att promenera när marken är hård.

Eldgarnsö är i sin helhet ett naturreservat som bjuder på många miljöer med olika arter. Miljöerna är åkermarker i mitten, löv och barrskog omkring, kärr samt Mälaren som håller sjöfågel. Dessutom ligger ön så att vi har goda chanser till sträck. På senhösten lockas vi specifikt att se dubbeltrasten som är karaktärsfågeln som gärna livnär sig på misteln.

Bild: Vi är samlade vid parkeringen på Eldgarnsö och förväntansfulla.

Från tidigare exkursioner har man lärt sig att det gäller att spetsa sinnena redan från början, vilket betalar sig då både korpen och nötskrikan gör sig hörda. Efter att Per och Urpo hälsat oss välkomna strövar vi in mot öns mitt vilket ger en lönsam överblick över åkermarkerna.

Bild: Den kyliga novembersöndagen bjuder på en klar och himmel samt frostig mark.

Ganska omgående får vi en bonus i form av 4 vackra dovhjortar som tagit sig över till Eldgarnsö, från Dävensö tror vi. Vi hör redan dubbeltrasten och ser en grupp av 5 flygande sångsvanar, vilka vi skall se i större antal senare under dagen.

Som det visar sig är det en del fågeltrafik i luften. Under dagen ser vi två havsörnar på lägre höjd än man brukar. Annan trafik är gråtrut, storskrake och som sagt sångsvan.

Det ges tillfälle att få inblick i en del projekt som pågår på Mälaröarna som tex. göktytemärkningen.
Många av oss kommer att besöka Eldgarnsö vid andra tillfällen på året så exkursionens värdar bjuder på tips, som fiskgjusebo och lämpliga lokaler att höra vårens sångare.

Väl framme vid öns hot-spot vad gäller mistel och förväntade dubbeltrastar så dröjer det faktiskt en stund innan trastarna röjer sig. Det saknas sannerligen inte mistelbär, men trastarna är för dagen lite skygga. Men fjorton vakna par ögon har snart spejat in uppskattningsvis ett tiotal dubbeltrastar.

Urpo menar att det blir nog inte mer än så och gruppen går vidare. Nära öns bondgård händer det saker när flera gröngölingar störtar iväg från träden över åkern. Förklaringen kommer momentet efter med en förbiflygande duvhök.

I år väljer vi att inte ta fika vid viken mot Norrsundet, på grund av nordanvinden samt att det var sparsamt med sjöfågel där. Det enda vi såg var en skrattmås.

Vi följer istället skogsvägen söderut och sprider ut oss i den solbelysta backen, där termosarna tas fram.

Bild: Fikapaus.

Några i gruppen, andra än undertecknad, klarade av att äta matsäck samtidigt som de noterade fågellivet omkring. De noterade tex talgoxe, större hackspett och grönfink. Ingen kunde dock undgå att notera dagens andra havsörn samt en större grupp sångsvanar som sträckte söderut. Vi kom slutligen överens om att de var cirka 30. Under vandringen över ön bockades givetvis ett flertal vanligare arter av successivt.

Vi noterade även rikligt med slånbär precis som vi noterat rikligt med mistelbär tidigare.

Innan exkursionen hade vi gissat att vi skulle kunna se sidensvans, men så blev det inte idag.

Vattnet mot Skarnholmen, den delen som leder till Eldgarnssundet, har tidigare år visat upp en del sjöfågel. Som grupp fick vi här knölsvan, storskrake, knipa och några noterade även skäggdopping.
Kanske att sportfiskarna hade större lycka, tänkte jag. Men de belönades med bottennapp, vilket triggade Staffan att berätta en otrolig fiskarhistoria om hur hans far blivit av med en wobbler som återfanns efter flera år i en 18 kg gädda. Naturen upphör aldrig att överraska!

Som man kan förstå finns det mycket roliga saker att prata om när man är på fågelexkursion och bland vänner.

Utflykten börjar lida mot sitt slut. Vi promenerar tillbaka till parkeringen. På vägen passerar vi ett låglänt kärr-område som brukar hysa gärdsmyg. Även om vi hör gärdsmyg oftare på senare tid, så är den tyst idag.

Hela utflykten gav totalt 23 arter; med toppnoteringarna för sångsvan (29+5), gråtrut (~20) och storskrake (11+5). Dubbeltrastarna var många, säkert dryga tiotalet, även om alla inte visade sig samtidigt. Förra året sågs inte havsörnen vilket de reparerade i år.

Stort tack till årets ciceroner Per och Urpo!

Nästa aktivitet i MOFs program sker redan 26 nov med bildvisning från Etiopien av Simon Edman.

Se programmet för mer detaljer.

Vid pennan, Kjell Häggvik

2015-10-31. Svartsjö uppfyller förhoppningar och ger oss även dramatik.

Årets näst sista MOF exkursion gick av stapeln sista helgen i oktober och lockade 11 av oss skådare till Svartsjö. Det var en stilla dag där även solen tittade fram stundtals. Urpo Könnömäki var vår ciceron och visade vägen både till Svartsjö dämme och till fågeltornet vid Svartsjöviken. Den här tiden på året, så har de flesta flyttfåglar passerat, men vi hoppades ändå på spännande ögonblick med bla. vintergäster som kommit ner från norr. Dagen uppfyllde våra förväntningar med både varfågel och havsörn, men vi fick en extra bonus i form av dramatik mellan sångsvan och knölsvan.

Totalt noterade vi drygt 25 arter, varav kan nämnas salskrake, varfågel, enkelbeckasin, fjällvråk, duvhök och havsörn, så oavsett om detta var första exkursionen eller om man varit med länge så fanns det där lilla extra att uppleva.

Vi gick först till dämmet som såg oroväckande tomt ut. Efter en kort stund så kom dock 3 salskrakshonor inflygande och intog sin plats på vattnet. Vi hade gott om tubkikare och handkikare samt turades sedan om att försöka hitta varfågeln.

Man ser varfågeln lätt när den visar sig, eftersom fjäderdräkten har så stark kontrast. Dessutom har den ett band över ögonen som lätt känns igen. Men den kan vara riktigt gäckande. Ena stunden syns den tydligt och helt plötsligt är den borta. Efter att varfågeln spanat av sin närmaste omgivning från en gren eller ett vasstrå dyker den ner efter ett byte och försvinner ur sikte.

Vår varfågel idag hade nog en utåtriktad läggning. Vi upptäckte den längre bort vid norra delen av viken. Fågel närmade sig sedan stegvis tornet under ganska lång tid, för att slutligen vara väldigt nära. Det var som att den ville vara riktigt säker på att vi såg den ordentligt.

– Så här ser jag ut i profil och så har ser jag ut rakt framifrån, varsågod att skåda!

Jan Sondell och Urpo berättade sedan en hel del intressanta saker om vad den tuffa fågeln är kapabel till. Likt törnskatan kan den fånga större byten än vad som krävs för att stilla hungern och spara till senare tillfälle.

När vi sett vad dämmet hade att ge denna dag var uppgiften att ta oss vidare genom slottsparken till fågeltornet vid Svartsjöviken för att fika. På vägen ser vi en kråka som försett sig med en hel talgboll, med nät och allt. Matningen av fåglar inför vinter börjar komma igång och den påpassliga kråkan tog för sig rejält.

Väl framme vid fågeltornet i Svartsjöviken var det fritt fram att ta fram den medhavda matsäcken.

MOF’s fågelexkursioner handlar inte bara om att se fågel utan är också ett de bästa tillfälle att träffa skådarkamraterna. Det talades om alla möjliga saker, denna dag, tex. vad vi skulle kunna förvänta oss denna allhelgonahelg. ”Trick or treat?”

Dramat i Svartsjöviken börjar med att en irriterad sångsvan envisas med att jaga bort en familj med knölsvanar, som består av mamma, pappa och 3 ungar. Familjen återkommer och sångsvanen ger sig inte. Sångsvanen återkommer flygandes på låg höjd och siktar in sig på en av ungarna. Nu tänker knölsvansföräldrarna att måttet är rågat. Gemensamt går föräldrarna till motattack och det blir stridigheter under en stund. Hettan lägger sig ändå, men den hätska stämningen emellan dem hänger kvar. En liten detalj var att en av ungarna rycktes med av stridigheterna och närmade sig, men avstod från att ge sig in i striden.

För oss skådare var det en intensiv stund när vi fick följa att det kan vara rejält tufft i naturen när man skall samsas om ett utrymme.

När detta drama utspelats för våra ögon saknades egentligen bara havsörnens patrullerande över viken. Som i ett slag siktades både fjällvråk och duvhök.

Mätta på fika och upplevelser började vi återtåget till parkeringen vid Svartsjö slott.

Väl framme vid parkering och när vi börjat packa in utrustningen i våra bilar, kommer den, havsörnen, lågt flygande och gör utfall mot änder nära oss i viken. Oftast brukar man få sikta havsörn högt uppe på himlen. Inte denna dag. Nära och majestätiskt.

Vad skall man säga, en fågelexkursion mästerligt regisserad.

Tack skådarvänner och på återseende. Nästa gång är det Eldgarnsö.

Vid pennan

Kjell Häggvik

Fem tappra skådare slöt upp på parkeringen vid Lovö kyrka på söndagsmorgonen den 18/10.
Många drog sej nog ur om man tittade på väderprognoserna under lördagen. Då såg det inte så lovande ut. Dimman var ju ogenomtränglig på lördagen och samma väder lovades till söndagen. Men vad hände? Jo, när jag drog ifrån gardinerna i sovrummet på morgonen såg jag en stjärna på himlen, och det visade sej när det ljusnade: en klarblå himmel, varken moln eller dimma!

Vi började som vanligt vid Kyrkan där det dök upp en Duvhök. Därefter mastområdet och efter det drog vi till Prästvik där vi också avslutade det hela. Alla verkade nöjda tack vare det fina vädret.

31 arter drog vi med Fjällvråk på topp, den dök upp när vi lämnade mastområdet.
En spillkråka hördes vid Prästvik annars var det inget utöver det vanliga.
(Alla arter finns inlagda på Artportalen)

SVENNE

Christian Lagström och hans team på Grankulla Gård gjorde Mälaröarnas bästa resultat i tomtskådnings-RM den 12 september med 56 fågelarter. Det var en väldigt intensiv och jämn kamp under hela dygnet. Tidigare års vinnare Glenn Cornlands Furuhem kom tvåa med 54 arter. Trea kom Urpo Könnömäkis tomt på Nyponvägen 7 i Älby Hage med 51 arter. Grattis Christian!

Alla tre Mälarö-tomterna noterade bättre resultat än övriga i Stockholms län som redovisat sina resultat på Klubb Tomt 100, så Grankulla Gård blir därmed bästa tomt på Mälaröarna såväl som i Stockholm i år. Bästa resultat i Sverige och Riksmästare blev Smedsgård i Halland med 121 arter, vilket var det enda resultatet över 100.  Riksmästarna leddes av Anders Kornestedt med ett team på 6 personer till. Vår vinnare Grankulla Gård hamnar på 15:e plats i riket och 3:a i Uppland.

I riket hamnar tomter från Halland, Öland och Skåne i topp-positioner vilket visar det naturliga faktum att tomtens geografi spelar stor roll. En spännande detalj i RM-vinnarnas strategi var att ha en skylift vilket hjälpte till att notera sträck.

Grankulla och övriga Mälarötomter har verkligen visat ett mycket aktivt deltagande vilket är glädjande för föreningen. Från alla tomter rapporteras att dagen hade många trevliga stunder vid fikaborden mellan det intensiva tävlandet.  Det var en trevlig dag, kul med kommunikationen mellan oss via Facebook/Ekerö Birders.

Här följer en redovisning av hur dagen utvecklade sig på Mälaröarna.

1:a Grankulla Gård, Christian Lagström.

På Grankulla gård var det en spännande tomtskådning den 12 september, som resulterade i tomtens bästa resultat i detta tävlingssammanhang. Med 56 arter var det 12 fler än tidigare år och bäst i kommunen.

Christian fick med en Stenskvätta som landade på bryggan för vila under sin flytt. Den hann knappt landa, men gjorde det framför fötterna på Christian innan den sen upptäckte att den inte var ensam och drog norrut (!) igen. På kvällen gjorde två kattugglor sig hemmastadda och hördes framåt natten kommunicera med varandra. Annars var det 15 snatteränder som låg inne i viken hela dagen som hörde till det mest spännande (även tomtkryss för Christian) och en vattenrall som hördes från vassen i höjd med bryggan.

Framåt eftermiddagen tilltog vinden och det blev riktigt ruskigt att stå nere vid sjön ute på bryggan. På kvällen blev det mer stilla så det var en dag med varierande förutsättningar.

Bra skådarsällskap.

Totalt noterades 79 arter på Mälarö-tomterna som deltog i RM. Grankulla hade 10 arter som inte sågs på de andra tomterna. Det var hussvala, knipa, knölsvan, lärkfalk, rödvingetrast, skrattmås, skäggdopping, sothöna, tofsvipa och vattenrall.

2:a Hagabergvägen 5 (Furuhem), Glenn Cornland            

Furuhem har tidigare år haft upp till 65 arter. Med möjlighet till bra sikt åt de flesta håll kan Glenns tomt vara mycket svår att slå för utmanare. Med enbart 2 arter färre var det också en mycket intensiv kamp i god anda som kunde följas under dagen. På många ställen i kommunen, bla Furuhem,  så var vädret ganska lugnt sett över hela dagen, även om dagen stundtals hade vindökningar och även några droppar regn. Att Furuhem, som har fördel av vind, därför gör ett så gott resultat och dessutom blir 16:e i riket tätt efter Grankulla säger en del om skärpan och viljan att tävla hos Glenn och hans team.

Glenn hade sällskap från 7.30 till 16.00 till och från av Svenne Schultzberg, Bengt Legnell, Kurt Idstam, Per Lönnborg och Janne Björk.

Första arten (04.30!) på Furuhem blev en taltrast följt av gräsand, snatterand, häger, kattuggla m.fl. innan det blivit ljust. Till lunch så grillades det traditionsenligt korv. Roligaste arterna var blåhake och stenfalk som båda blev nya tomt-x för Furuhem och Glenn.

Ivrigt skådande.

Även Furuhem bidrog med unika arter under dagen. Det var bivråk, blåhake, bläsand, gransångare, grå flugsnappare, stenfalk, sångsvan och törnskata.

3:a Nyponvägen 7, Älby Hage, Urpo Könnömäki

På Nyponvägen drog också racet igång innan soluppgången med kattuggla klockan 5.00. Det tog inte lång stund förrän Urpo därefter var i full gång med att addera arter till tomtlistan. Även Urpos tomt är en giftig motståndare i tävlingssammanhang med en total på nästan 170 arter. Till teamet anslöt Jan Wernerman tidigt och när solen hunnit upp en bit kom även undertecknad och Mats Andersson.

Hos Urpo finns en ställning som är uppbyggd i ett större träd, från vilken utsikten minst sagt är vida och en sådan solig dag helt enkelt strålande. Utsiktsplattformen är välgjort och säker, men man kan bli knäsvag av höjden om man är ovan. Sådana olater gällde dock inte Jan och Urpo.

I Älby hage finns potential för många olika arter. Dock är vadare beroende av sträck och för sjöfågel betyder den ringa kontakten med vatten en del. Tidigt hade en hel del tättingar noterats, bla järnsparv. Bland rovfågel sågs tidigt duv- och sparvhök. Annars dominerade ormvråkarna under dagen, med upp till ett tiotal som samtidigt nyttjade bubblor i värmen.

Även hos Urpo hade vi gemytliga fikastunder och korvgrillning som ordnats som en trädgårdsfest.
Undertecknad var speciellt duktig att fika och äta korv.
Med 51 arter, ett antal som nåddes ganska tidigt under dagen, hamnar Nyponvägen på delad 18:e plats i riket med tomter från Skåne, Småland och Sörmland.

Art som ofta ville visa upp sig i uppvindarna.

Fest hos Urpo Könnömäki.

Unika arter för oss på Mälaröarna denna dag var domherre, dubbeltrast, fiskgjuse, gärdsmyg, mindre korsnäbb, stare, stenknäck, trana (!) och trädkrypare.

Om Riksmästerskap i tomtskådning

1998 hölls det första riksmästerskapet i tomtskådning. I korthet går riksmästerskapet ut på att se så många fågelarter som möjligt under ett dygn från sin egen tomt. Alla kan delta, oavsett om du är medlem i Klubb Tomt 100 eller inte. Riksmästerskapet pågår under 24 timmar från 00.00 till 24.00. Som vanligt gäller tidig uppstigning på tävlingsdagen. Året runt är fåglarnas aktivitet som störst under morgontimmarna och därför bör man vara på plats utomhus innan det börjar ljusna.

En grundförutsättning för tomtskådandet är att man skådar från en tomt som tillhör det hus där man bor åtminstone under en del av året. Alla levande och spontant uppträdande fåglar som identifieras när man har båda fötterna innanför tomtens gränser räknas. Ett undantag från denna regel är om man råkar stå utanför sin tomt men ser arten på den egna tomten.

Ingen höjdbegränsning finns för det luftrum som räknas till tomten. Det är med andra ord fritt fram att klättra upp i träd, på stegar och på tak. Ett viktigt konstaterande är att den observerade fågeln ej behöver befinna sig innanför tomtens gränser.

Kjell Häggvik (t.v.) och Mats Andersson (t.h.) med en del av utrustningen

Vid pennan
Kjell Häggvik

Västerorts Trädgårds Sällskap (VTS), som är en trädgårdsförening för västra Stockholm och Mälaröarna  har en årlig marknad i slutet av augusti. VTS marknadsavdelning vände sig i våras till StOF/MOF och frågade om det var någon som kunde delta i årets marknad. Detta då det finns ett fågelintresse bland ”trädgårdsgänget”.  Det är inte svårt att tänka sig ett ökat intresse bl.a. med Gigis bok och den som Eva Stenvång Lindqvist gett ut om Fåglarnas Trädgård. StOF hade inte möjlighet att deltaga och VTS marknadsavdelning kontaktade MOF.

För MOF var detta en möjlig aktivitet utanför ett spikat program. Aktiviteten är dock likartat ett deltagande som Urpo Könnömäki och Jan Sondell gjort förtjänstfullt på Lovös marknad vissa år. Det är alltid intressant att sporra till fågelintresse. Trädgårdsintresserade är en naturlig grupp som säkert blir gripna av ett fågelintresse förr eller senare.

Trädgårdsföreningen hade ett generellt önskemål från sina medlemmar att det skall ske någon form av försäljning. Specifikt i fågelsammanhang vore det holkar. Det är ju alltid bra att hjälpa våra små vänner med bostäder.

Undertecknad antog utmaningen att informera om MOF och göra/sälja holkar. Så under denna regniga sommar har jag spenderat tid i snickarbon och med hjälp av min svägerskas virkesförråd (grovt ohyvlat upp till 8”, en del med patina) kreerat en del olika modeller enligt den litteratur som ändå finns i ämnet. Vår ordförande Urpo Könnömäki har också varit behjälplig med råd/feedback eftersom jag vill att utbudet skall passa gemene man men samtidigt vara av god kvalitet.
Jag hade med 25 fågelholkar som kunde beskådas och köpas. Det var allt från småfågelholkar till en tornfalkslåda. En kuriosa i sammanhanget var att jag dagarna innan marknaden tagit ner ett helt och grovt körsbärsträd. Från den stammen gjorde jag en fågelholk bara med motorsågen. Den vägde 20 kg, liknade Fort Knox. och skapade enormt intresse, men vägde förstås allt för mycket för att hänga på en vägg eller i ett träd.

Min slogan på marknaden var att jag erbjöd nybyggda, rustika familjefågelbostäder. Enrummare från 16 till 224 kvadrat tum. Redo att flytta in!

30 augusti var en solig dag och passade utmärkt för en klassisk marknad. Marknaden hade ca 300 besökare. Min plats var välbesökt och jag hade folk hos mig mer eller mindre hela tiden. Frågor och intresse rörde allt möjligt. Det var intresse runt föreningen och programaktiviteter, holkarna och Gigis bok, som jag kunde sälja.  Dessutom alla möjliga frågor runt enstaka arter, som tex skator men även en del om matning.

En besökare sade att han ville gå med på vandringar för att höja sin fågelkunskap till en anständig nivå. Några nya medlemmar kommer vi att få. En del köpte fågelholkar och några ville bygga själva. Då kunde jag ge goda råd så att det ”blir ordentligt gjort”.

Jag hade gjort en anslagstavla som jag satt upp information på. Det gör det alltid lättare om man vill prata om något med en besökare.

Generellt en väldigt trevlig dag med massor av nyfikna besökare. Det är alltid spännande på marknader att träffa olika personligheter.

Kuriosa! Jag blev mest överraskad av en av mina sista besökare. Efter att stått och observerat en stund, kom en besökare fram, presenterade sig och bjöd in till deltagande på Skansens höst-trädgårdsmarknad helgen efter. Han hade gått runt och noterade att holkarna var en spännande och annorlunda breddning på en marknad som annars skulle kunna bli lite enformig. Tyvärr var det inte praktiskt möjligt för mig delta den helgen, men väl ändå ett kvitto på att uppmärksamheten kom oss och fågelintresset tillgodo.

Vid pennan
Kjell Häggvik

Det är full fart på fågelskådandet på Mälaröarna mer eller mindre hela året om. MOF’s medlemmar är aktiva från tidig vinter och följer fåglarna återkomst under vår samt försommar tills högsommaren har nått oss, då det tycks som ett lugn lägger sig. Svenska sommaren kan vara kort och det är mycket som skall hinnas med för folk och fä. Sommaren 2015 bjöd oss på en lång period av regn och kyligare väder. I augusti fick vi dock en hel del sol och torrare väder.

När det traditionsenliga artracet på Mälaröarna gick av stapeln den 23 augusti skedde detta efter en längre tid av vackert väder, med mindre mängd nerfall av södervändande fåglar. Innan artracet så hade artrapporteringen på öarna inte dragit igång riktigt.

Dagen för artracet, den 23 augusti var en vacker och solig dag, alldeles perfekt lämpad till utflykt.

Vad kan då vara bättre än att gnugga ur ögonen, skärpa sinnet och dra igång inför hösten igen. Vi var några MOF-medlemmar som tog tillfället i akt, hade möjligheten att åka runt bland öarnas lokaler eller skådade hemifrån.

I stort täcktes de flesta goda lokaler denna dag, med en total siffra på 85 arter för de som anmält sitt intresse samt deltog från tidig morgon (5.00) tills klockan 14.00, när racet avslutades.

De två strategier som användes av oss som var med hela dagen, var 1) start i Älby hage, åka mellan lokalerna Bonadammen/Adelsö (tidig färja), via lokalerna Munsö/Ekerö – Färingsö/Svartsjölandet – Drottningholm åter till Älby hage eller 2) koncentrerat runt Torslunda.

Vi som var med var Glenn Cornland, Jan Wernerman, Urpo Könnömäki och undertecknad, Kjell Häggvik. Emedan Glenn noterade 48 arter från samma område fick team Jan/Urpo/Kjell ihop 77 arter efter skannat av stor yta i kommunen. Hela dagen var fantastiskt solig och lagom varm. Vi hade kontinuerlig kontakt med varandra för att sporra till bästa möjliga resultat.

Nedan är en översiktlig genomgång av resultatet per lokal.
(För detaljer se Artportalen från 23 augusti)

Teamet med Jan, Urpo och startade normal-tidigt för fågelskådare hemma hos Urpo i Älby Hage, där vi noterade dagens första hackspett, den större hackspetten.

Bonadammen, på norra Munsö, besöktes 2 gånger tidigt på morgonen, före och efter ett Adelsöbesök. Totalt 18 arter, varav särskilt noterats många brunänder, smådopping som visade sig, rörhönor som hördes samt att paret av sångsvanar lyckats behålla sina fem ungar. Sångsvanarna var väldigt aggressiva när det närmades gäss på vattenspegeln.

När man åker färjan till Adelsö kan man passa på att lyssna av färjelägren samt spana över vattenytan från färjan. Sjöängen gav oss 12 arter, varav storskarv och ladusvalor var i större antal. I väntan på färjan kunde vi höra bl.a rödhake, gärdsmyg och gröngöling.

I Adelsö-lokalen som kallas Kyrkpölen, skådade vi dämmet, Mälaren och området emellan. Totalt 24 arter med bl.a. de vanligaste arterna av vadare, änder, sångare och gäss. De lite mer ovanliga arterna var nötskrika och törnskata, emedan trastsångaren som dessutom visade upp sig var lokalens höjdpunkt. Talrikast var grågässen som flög förbi i hundratal.

På vägen åter från Munsö, stannade vi och gick i Husby naturskyddsområde, där huvudparten av observationer vad skogsfågel. Här passade vi på att avnjuta hälften av våra matsäckar. Totalt 11 arter, varav kungsfågel och dagens tredje hackspett, spillkråka, noterades.

Innan Menhammar, om man kommer norrifrån, så rekommenderas att stanna vid Huvududdens naturreservat. Våra observation gjordes från parkeringsplatsen över andra sidan vägen mot unggranarna som kan ses. Där brukar det finnas intressanta arter ganska regelbundet. Man får vara vaksam för trafiken dock. Den andra intressanta observationsrundan på lokalen är att gå i skogen runt dödisgropen. En dödisgrop är en kvarleva från istiden, där det bäddats in större isblock när åsen bildats. Efter issmältningen har det sedan bildats en grop i åsen. Huvududden är ett naturreservat. Området runt dödisgropen har en del olika biotoper med både överåriga träd samt avverkningar sedan en tid. Huvududden gav oss totalt 18 arter varav en rad intressanta observationer; tofsmes; entita; talltita; svarthätta; vår fjärde hackspett, mindre hackspett och steglits. Rovfåglarna kompletterades med fiskgjuse och bland sångare fick vi med ärtsångare.

Efter Huvududden, passerar man Menhammar där man kan skåda över Menhammar sviken. Ett kortare stopp gav 13 arter. Att noteras är att Menhammar har mängder sothöna (90) och skäggdopping (25) under sommaren.

Att genomföra ett artrace i augusti utan att inkludera Svartsjö dämme, med potentialen av vadare och änder är otänkbart. Nu skedde som sagts artracet när varit mindre gynnsamt med nerfall, men artrikedomen är ändå stor. 25 arter. Skäggmes som funnits där en kortare tid noterades som ovanligaste art. Vadarna var gluttsnäppa, skogssnäppa, brushane och grönbena. Bland rovfåglarna kunde vi addera sparvhök, se ytterligare en fiskgjuse sedan våra tidigare noterade ormvråk och brun kärrhök. Svartsjö dämme är också en lämplig lokal att tömma resten av matsäcken, innan man drar vidare.

90 graderskurvan i Skå nära södra Svartsjöviken gav 3 arter med bl.a. sten- och buskskvätta.

Torslunda dagvattendamm som är en lokal som alla deltagande i Artracet observerade gav 10 arter varav givetvis svarthakedoppingen är den man främst vill kunna kryssa av.

Glenn, som kunde göra en samlad bevakning av flera lokaler i Torslunda, hade även observationer på lokalerna Furuhem (39), Fäladen/Södra fårhagarna (1) ochTorslunda (7). Lokalen Furuhem är tillika Glenns hem, vilket lovar gott inför kommande tomtskådarmästerskap. Bland Glenns observationer noterar undertecknad specifikt trädpiplärka, lärkfalk, tofsmes, entita, kungsfågel och taltrast varav några av dessa saknades av andra teamet. Glenn noterade björktrast som märkligt nog inte det andra teamet fick med. Andra arter som endast Glenn fick med var hussvala och gulsparv.

Team Jan, Urpo och Kjell avslutade med vitkindad gås vid Drottningholmsparken och notering av fiskgjuse och korp hemma hos Urpo i Älby hage under intagande av kaffe i trädgårdssoffan. En härlig skådardag till ända och teamen grattade varandra till gott resultat.

Glenn Cornland och Jan Wernerman gjorde Artportalen rapporteringen för artracet.

Vid pennan

Kjell Häggvik

På fredagskvällen den 12e juni var vi elva MOF:are som begav oss ut för att lyssna på Mälaröarnas nattsångare. En helt ljuvlig kväll med värme i luften, svag vind och strålande sol vilket gjorde att vi hade magnifika förutsättningar för vår sena utflykt.

Efter att vi hade samlats vid Ekerö Kommunhus kl 21 så stuvade vi in oss i bilarna och åkte mot Eldgarnsö, vårt första planerade stopp.
Väl framme gick vi en bit ifrån parkeringen och kunde se ett par av fiskgjuse och lärkfalk på långt håll som jagade över ängarna i skymningen. Lite mer närgångna varelser var dock myggen så till tonerna ifrån taltrast, rödvingetrast, rörsångare och en svag strof från rördrommen gick vi tillbaka till bilarna.

Vi åkte vidare mot Skarnholmen där Linus kvällen innan hade hört gräshoppssångare. Vi blev glatt överraskade när vi väl kom på plats, fyra gräshoppssångare kunde höras ifrån vägen där vi stod!
Morkullan knorrade och gnisslade över oss och vissa ögonblick var det svårt att höra något annat än de tio-talet näktergalar som satt och sjöng i buskagen.
Urpo använde sin talang och retade upp en gök genom att imitera dess läte, och vips så lyfte göken från sitt revir och började flyga runt i grönskan omkring oss så att vi fick bra möjlighet att inte bara höra utan även se den. Som om resultatet vid Skarnholmen inte var bra nog fick vi även höra en svagt spelande vaktel.

Vår nästa anhalt blev precis intill Svartsjöviken där vi stannade en kort stund, vi placerade oss mitt emot fågeltornet på andra sidan vattnet och lyssnade efter kärrsångare.
Vi trodde först att vi skulle få åka därifrån utan att ha hört någonting men efter en stund började kärrsångaren sjunga, det var som att den först blev paralyserad av vår ankomst men började så sen sjunga klart och tydligt efter några minuters väntan.

Vår sista lokal för kvällen blev Lovö Kyrka där vi hade som mål att få se jagande hornuggla. Några av oss kom lite senare till anhalten för att vi fick syn på en kattuggla på en av lyktstolparna på vägen till kyrkan, så vi stannade en kort stund och observerade samt fotade den.
En häftig syn minst sagt. Klicka på bilden nedan!

Hornugglorna har setts födosöka över ängarna i området kring Kyrkan tidigare och det finns förhoppningar om en eventuell häckning, men just den här kvällen var det inga ugglor som svepte över fälten trots att vi gick en bra bit längs vägen och sökte av fälten med våra kikare.
Trots att klockan närmade sig 01.00 så var det fortfarande värme i luften och himlens blåa färg gav ett vagt sken över markerna runt oss.
Tillslut började vi vandra tillbaka mot bilarna och precis innan exkursionen avslutades såg vi en stor fågel svepa förbi bakom Lovö Kyrka. Hornuggla, vem vet?

Till sist – en par bilder på nattsuddarna 🙂
Vid anteckningarna, Maria Strömberg

Den årliga skådar-landskampen mellan Finland och Sverige gick av stapeln lördagen den 9 maj mellan 05.00 och 13.00. Formen är att fågelskådningen skall ske från fågeltornen som anmält sig till tävlingen. Det är antalet fågelarter som räknas. Mälaröarnas Ornitologiska Förening, som är en mycket aktiv förening, hade anmält våra fågeltorn vid Svartsjö Dämme och Menhammar.

Det nyrensade dämmet, gott om bla grönbena!

I det här sammanhanget är Finland en svår motståndare. Traditionen är att väldigt många finska fågelskådare tar tillfället i akt, går man ur huse och tittar på fåglar denna helg.
För oss på Mälaröarna såg det positivt ut då vi verkar haft arter under våren som vi sett tidigare än i andra Stockholmslokaler samt varit ganska aktiva skådare. Vid Dämmet har den nyrestaurerade våtmarken gjort det möjligt att se hela lokalen på ett bättre sätt än tidigare. Hotbilden däremot har varit den kyliga våren som bromsat utvecklingen.
Hos våra team var kämpaglöden god och många skådare var med från tidig morgon.
Från Menhammarstornet hamnade vi på 61 arter. Gänget som stod där var Jan Wernerman, Urpo Könnömäki och Kjell Häggvik. Jan var ledare vid Menhammar. Alla tre var med från start och Urpo hann även med en sväng ute vid Svartsjö.

Full fart på skådningen vid Svartsjö

Vid Menhammar var det en kylig men solig morgon, med vind från nordväst. Det var tur vi var ordentligt klädda och hade mycket kaffe för det var en isande vind.
Arterna som noterades var i stort de som synts tidigare under våren. Vi hade flitiga Säv-, Rörsångare och Svarthätta. Dock hukade sig några arter i buskaget och bidade sin tid i väntan på värmen. Till exempel så fick vi inte med Lövsångare som vi ändå kunde höra om man gick in från tornet. Bland vadare fick vi med förbiflygande Strandskata och Grönbena. Paret av Brun kärrhök höll oss sällskap under stor del av tiden, annars Fiskgjuse och Ormvråk (fattas bara). Se även Nya Artportalen för lista på arter från Menhammar.
Förutom själva tävlingsmomentet sågs även bäver och en räv som hade tagit en fågel (vi kunde inte se vilken fågel det var, vilket annars kunnat bli en makaber observation). Trots en totalsiffra som var låg i jämförelse med tidigare år var det en trevlig morgon och förmiddag i god spirit och kämpaglöd vid Menhammar.

Obsa och skriva, pust

Svartsjö dämme avslutade dagen med totalt 76 arter. Det betyder att vi slog vårt resultat 2014 med 1 art (då 75 arter) men hamnade 4 arter efter resultatet 2013 (då 80 arter).
Vid Svartsjö var det en fantastiskt fin men något kylig dag. Solen sken och det klara vädret gjorde utsikten vacker men många av de passerande flyttarna befann sig nog på hög höjd. Uppslutningen var god med som mest 10 skådare i tornet på samma gång, med Christian Lagström som ledare.
Några av arterna som vi såg var bl.a Storspov, Lärkfalk, Tornfalk, Svartsnäppa, Brushane, Gluttsnäppa och mängder av Grönbenor. Gulärlor hade anlänt och både hanar och honor sågs. I dämmet simmade bl.a Snatterand, Årta (kanske ligger honan på ägg, enbart en fågel av tidigare två individer syntes på vattnet), Skedand och Kricka.

Även fågeltornet i dämmet fick se en räv precis innan start (04:45). Men den räven fick lägga benen på ryggen då den jagades bort av mer än 10 upprörda Tofsvipor.

Mellan Menhammar och Svartsjö hade teamen kontakt med varandra under dagen så vi kunde heja på varandra.

”Du ser, trädpiplärka har den typiska sångflykten”

Tack för goda insatser alla deltagare, nu ser vi fram emot att höra hur våra resultat i Svartsjö och Menhammar står sig mot resten av Sverige och Finland.

Vid pennan/
Kjell Häggvik och Christian Lagström