Exkursion Skarnholmen och Eldgarnsö

Vi var sju medlemmar som kl. 07:00 samlades vid den provisoriska parkering bredvid bondens vita ensilagebollar. Det var både nya bekantskaper som inleddes, liksom andra mer kända ansikten som återkommande deltagit vid just denna tur. Med varierad erfarenhet kunde vi få möjlighet att se till alla arter och prata mer om allt som stöttes, passerade eller lät i den klara och stilla majmorgonen.

Första samtalet handlade (som vanligt vid denna tid) om svarthätta vs. Trädgårdssångare. Vi diskuterade karaktäristiska detaljer som de båda arternas sång, svårigheter som förekommer och vad nya rön sagt om föränderligheten som finns hos svarthättans sång när trädgårdssångaren (som gärna söker samma biotop) ansluter några veckor senare och då blir en naturlig konkurrent till svarthättan.

Ganska snabbt kunde vi notera ett antal näktergalar som sjöng sin intensiva ramsa och byggde en stor del av ljudkulissen på platsen. Mellan omgångarna la vi märke till lövsångare, gulsparv men också karaktärsarterna (för perioden) gräshoppsångare och törnsångare. Tranor hördes på avstånd (bortåt Eldgarnsö till) och sista observationen innan färden fortsatte fick bli en skogssnäppa som spelflög när den sträckte över oss mot skogsdungen i nord-ost.

Det började bli dags för frukost och fika, vilken inledde besöket upp vid Eldgarnsö. Vid parkeringen hade det dagen innan hört en kornknarr, men som för morgonen höll låg profil eller redan hunnit flyga vidare. Istället kunde vi njuta av grönsångare och trädgårdssångare när mackan avnjöts innan det blev dags för vandringen vidare. Sävsångaren stritade i bladvassen och ett par trana födosökte i våtmarken (kanske de vi tidigare hört på distans). Både trädpiplärka och stenknäck noterades, och väl framme vid ängarna såg vi årets första törnskata (hona) i resterna av de slånbärsbuskar som tidigare brett ut sig under ekar och äppelträd. Vi håller tummarna att dom hittar ett revir för året.

Nytt för i år var också göktytan som började komma igång med sång från minst två av dungarna. Nu hade morgonen blivit förmiddag, och några valde att fortsätta färden när andra kände sig mer nöjda. Blev en fin dag summerat, med många nya arter för året och en natur som vid denna tid står i full blom. Morgnar som dessa får en verkligen att känna livet i sig.

Christian Lagström

Exkursion till Munsö 2022-05-15

Den traditionella Munsöexkursionen var tillbaka efter två års uppehåll. Som vanligt var det samling 07:00 vid Nyckelby. I år var vi sju personer som stod redo. Vi började med att åka ut till Löten och Backsvalekolonin. Den här gången körde vi bil hela vägen fram. Det blir lite enklare och man slipper promenaden på tre kilometer.

Ute vid grustagen i Löten finns en av Sveriges största Backsvalekolonier men när vi kom dit var det inga Backsvalor alls. Vi funderade på om vi var för tidigt ute, våren var ju sen i år, men medans vi stod där och dividerade så fick vi syn på två Backsvalor som flög förbi i grustaget. Strax därpå dök ytterligare individer upp och som mest räknade vi till 25 Backsvalor. Kul att dom är tillbaka i år igen.

Andra roliga observationer var Trädlärka, ett par, samt en hel del Hämpling. Arter som hör ett grustag till. På sångarfronten hade en hel del fåglar anlänt, Svarthätta, Trädgårds-, Törn- och Ärtsångare.

Vi kunde notera att skogspartiet mellan grustaget och den lilla sjön Snorran har förändrats. Skogen har gallrats, alla barrträd är borta, det innebär att sikten ner mot Snorran blivit bättre. Nu kan man stå på kullen och titta ner mot Snorran. Innan gallringen var Snorran något svårskådad.  Hur det ska bli med detta område i framtiden vet vi inte men vi kunde notera att stängselstolpar har tryckts ner i marken, förmodligen ska det bli någon form av djurhållning här. Bra eller dåligt för oss fågelskådare, det får framtiden utvisa.

Avslutningsvis stannade vi till vid Bonadammen. Smådoppingen var på plats och det var många Hussvalor som födosökte över vattenytan, dock ingen Back- eller Ladusvala.

Vid pennan Mats Andersson

Den 10 maj samlades den nya styrelsen för andra gången. Mycket av innehållet handlar fortfarande om det rent administrativa, allt från vem som ska sitta som ansvarig för vilket uppdrag till hur vi framåt ska arbeta utifrån föreningen verksamhetsplan. För oss är det viktigt att vi lever upp till det som medlemmarna vill att vi ska arbeta med, samt att vi på ett enkelt sätt kan säkerställa en information om vad styrelsen har gjort vid sina möten.

En punkt från styrelsemötet den 10 maj berörde fågeltornet i Menhammar som varit ordentligt eftersatt. Genom styrelsens direkta insats, i samarbete med Naturskyddsföreningen på öarna, kunde en smed renovera upp tornet och det är åter igen möjligt att beträda detta. Resultaet blev mycket bra och insatsen blev av kort efter det att styrelsen fattat beslutet.

Det blev även vid mötet en hel del dialog kring uppdateringar av hemsidan. Ni kommer inom kort kunna se mer uppdaterad och lättillgänglig information. Bl.a. vill vi åter igen slå ett slag för häckfågelinventeringen Svartsjöviken. Se mer information på startsidan under rubriken ”Välkommen!”.

I övrigt talade vi dels om programmet för exkursioner höst/vinter. För er som vill hålla exkursion eller liknande, kontakta Christian Lagström eller Peter Gråd. Vi behöver ha fler som kan erbjuda spännande upplevelser i skog och mark genom att ge förslag på exkursioner samt kan tänka sig att hålla i dessa.

Det blev även samtal om strategier för att marknadsföra föreningen för att vi ska få fler medlemmar framöver. Bl.a. vill vi försöka vara på plats där det rör sig mycket folk som gillar naturen. Ett förslag var korvgrillning en vinterdag vid Svartsjövikens fågelmatsstation, i anslutning till slottsskogen, där många väljer att ta sin lördags-eller söndagspromenad.

Vidare om styrelsen fortsatta arbete kommer i samband med nästa mötesgenomförande den 23 augusti 2022.

Med vänliga hälsningar från styrelsen, vi ses i markerna!”

Redan kl. 05:00 stod vi redo i fågeltornet vid Svartsjö dämme. Det var en ganska mild morgon, och vi möttes av sol och relativt lugnt väder efter en natt med nederbörd. Förväntan var hög, ett s.k. ”nedfall” av fågel (paus i flyttningen mot häcklokalerna) kan ibland ske när vädret skapar svårigheter för fortsatt sträck. Prognosen hade lovat regn och vindar, men just under gryningens första timmar hade vi turen med oss.

Vid parkering noterade vi både grönfink, sjungande bofink och överflygande steglits, men eftersom klockan ännu inte slagit 05:00 (och vi där inte stod i fågeltornet) tog vi med oss minnet ut i hopp om att vi väl i tornet skulle kunna urskilja arterna, men då på distans. Parkeringen ligger en promenad på 300 meter innan man når tornet, en distans som vi vet gör det svårt att senare fånga in arterna enbart på sången.

När vi installerat oss hördes ganska snart rördromen tuta, en art som senare under dagen höll sig anonym. Ganska snabbt efter start fick vi in diverse sjöfågel i form av kricka, snatterand, skedand och gräsand nere på dämmet. Arter som grågås och sothöna är frekvent förekommande och sågs under hela dagen.

Succesivt kunde vi tillföra ytterligare arter till vår lista. Mest spännande arter var i samband med vadarnas rörelser under dagen. Under hela perioden (05:00-13:00) hade vi grönbena i dämmet. Mindre flockar var uppe och flög, och vid några tillfällen både kom och flög mindre flockar med svartsnäppa, rödbena och gluttsnäppa. Några individer av ljungpipare passerade, och en större flock (25 individer) av vadare förblev obestämd då den först passerade obemärkt och sen noterades på långt avstånd. En riktig pulshöjare. Drillsnäppan var en oväntad art bland fränderna (brukar inte ses så ofta i Dämmet). Fiskgjuse sågs enbart vid ett tillfälle, brun kärrhök frekvent hela förmiddagen. En adult havsörn visade upp sig över dämmet, och under en lång stund gjorde den försök till att få sig frukost till vår förtjusning. Dock utan framgång.

Dagen löpte på i ett härligt tempo, men med växlande väder sjönk kämparandan i omgångar och vi passade på att tända grill och äta korv när regnet gjorde skådningen mindre intressant. Det blev, trots något färre arter än tidigare år, en riktigt härlig dag i tornet. Med trevligt sällskap fanns det mycket att prata om. Och ni som undrar hur det gick med gråsparven, jo den fick vi in men på ett bättre avstånd än tidigare år. Denna gång var det två individer som uppehöll sig vid bebyggelsen ovanför parkeringen. En helt klar mer njutningsfull observation än den på dryga kilometerna som vi hade som sista art någon minut innan målgång för några år sen.

Christian Lagström 

Första lördagen i maj var det förutom samskådning vid Menhammarsviken dessutom Skandinavisk tornkamp. Vädret var inte särskilt gunstligt. Det var hyfsat varmt 8-12^oC, men undantaget första timmen mellan 05 och 06 så duggade det hela tiden, måttlig vind, 5-6 m/sek, från väst som sedan vred till nord. Totalt var vi var 13 skådare som delade denna lördagsmorgon.

Jämfört med andra lördagsmorgnar pågick dagens skådning fram till 13:00, enligt Tornkampens regler. Så jämfört med andra lördagar innehöll dagen fler skådartimmar, så jämförelser haltar. Dock den lördag med flest arter i listan över lördagar vid Mehammarsviken så här långt. Bland våra observationer fanns 20 nya för denna vår och 6 nya arter på vår totallista sedan 5/9 2020; småfläckig sumphöna, storspov, svarthätta, buskskvätta, stenskvätta och trädpiplärka. 

Jämfört med andra tornkamper däremot var dagens resultat med 65 arter endast måttligt, inte dåligt men långt ifrån de 77 arter vi kunde rapportera 2018 eller de 75 arter vi registrerade förra året (då den 2:a lördagen i maj). Nya arter jämfört med tidigare tornkamper var gluttsnäppa och trädpiplärka. Totalsegrare  i Tornkampen blev Virolahti Vilkkiläntura vid Finska viken intill ryska gränsen med 113 arter. I Sverige segrade Stockvikens fågeltorn på Gotland med 109 arter.

Tornet vid Skytteholm är nu reparerat och erbjuder säker skådning. Bland skådarnas egna bidrag till attraktion denna morgon tackar vi särskilt Anders som bjöd på kaffe med vetelängder och ostfrallor. En guldstjärna även till Tomas som lyckats komma över en kasserad rastmöbel i gott skick att ersätta den sönderfallande möbel som vi hittills fått hålla till godo med.

/Jan Wernerman

Välbesökt årsmöte avtackade Urpo Könnömäki efter 22 år som ordförande

Tisdagen den 22 mars hölls ett välbesökt årsmöte på Ekebyhovs slott, hela 26 närvarande i lokalen och ytterligare en via videolänk. Till ny ordförande valdes Christian Lagström och till nya styrelsemedlemmar valdes även Kersti Blidberg, Anders Eriksson och Ove Eriksson. Förutom sedvanliga årsmötesförhandlingar avtackades avgående ordföranden Urpo Könnömäki. Urpo var en av grundarna av Mälaröarnas Ornitologiska Förening för 22 år sedan och han har varit föreningens ordförande sedan start. I samband med avtackningen och tal av Jan Wernerman överlämnades en dubbeltrast i naturlig storlek snidad av Vesa Jussila. Dubbeltrasten är en karaktärsfågel på Mälaröarna och är avbildad i föreningens logga. Även avgående web-master och vice ordförande Roger Månsson avtackades med blommor från styrelsen. Efter årsmötet hölls av ett föredrag av Alan Danton. Titeln på föredraget var Nattsträcket på Landsort. Illustrerat med ljudupptagningar.

Urpo Könnömäki avtackas av mötesordförande Jan Wernerman.

Urpo Könnömäki med snidad dubbeltrast av Vesa Jussila.

/Text Anita Söderlund, foto Carl Magnus Strömbeck

Skytteholmstornet åter säkrat

Tornet vid Skytteholm vid Menhammarsviken har visat tecken vilja glida av de plintar som tornet vilar på, och därför har försiktighet vid beträdande anbefallts. Nu har säkerheten vid användande garanterats genom den restaurering som utförts av Nyströms Plåt & Smide och som illustreras av bifogade bilder. Tornet ägs av Naturvårdsföreningen på Mälaröarna, som även bekostar denna renovering. Ett antal personer som är medlemmar i såväl Naturvårdsföreningen som MOF har varit aktiva i denna uppgradering av säkerheten i tornet, som kommer väl till pass när tornet nu på lördag den 7:e maj 2022 för 11:e gången deltar i Tornkampen. Tornet står på mark som ägs av Kooperativa Förbundet som ger Naturskyddsföreningen på Mälaröarna tillåtelse att placera fågeltornet där genom ett arrendeavtal.

Tornet nu med en stabiliserande armering.

Text Jan Wernerman, foto Carl Magnus Strömbeck.