Fågelskådare och ornitologer är ett tåligt släkte. Man skulle kunna tro att vi kurar framför brasan en söndagsförmiddag istället för att möta novemberkylan i fält. Eldgarnsö med sitt omfattande naturreservat lockar dock med MOFs karaktärsfågel dubbeltrasten.
I år fanns det gott om mistelbär och därmed goda chanser att få se och höra en i övrigt skygg fågel.
Vi som slöt upp på parkeringen på Eldgarnsö var i år 15 varmt klädda fågelskådare plus 1 fyrfota vän, vilket var samma antal som förra året. Ledare för årets utflykt var Per Öhman och undertecknad.
Förväntningarna var satta i paritet med årstiden. Under försommaren hörs fågelsången oavsett var man rör sig på Eldgarnsö, emedan november bjuder på färre mängd fågel. Stundtals såg det ut som att vi i vår grupp var fler än fåglarna. Fågelhösten i Sverige har varit något utöver det vanliga med hårda östliga vindar samt upptäckter av flera riktigt ovanliga arter. Man kan bli ordentligt överraskad ute i fält, och se sitt livs raritet, så varför inte ta en promenad i solen.
Vi väljer att följa åkrarna i mitten på ön och ser hör tidigt gråsiskor, grönsiska och gröngöling.
Ett av våra tidiga stopp ger oss chansen att detaljstudera mistelbären.
Bild: Mistelbär. Foto av Roger Månsson
Ett ganska tätt buskage hyser en del fågel som koltrast och mesar. Vi hinner även studera en stenknäck.
Såsom tidigare år stannar vi för att sikta in oss på fiskgjuseboet som även i år haft sina hyresgäster.
Detta år såsom de flesta tidigare år har det skett en lyckad häckning.
Bild: Träd med mistel. Foto av Roger Månsson
Eldgarnsö har mistel som är spritt över stora delar av ön. På vår promenadväg finns det en plats med osedvanligt många träd med mistel, varav en del är rejält nertyngda av parasitväxten. Här tar vi oss tid att lyssna in och se dubbeltrasten. Dubbeltrasten är inte villig att låta sig närmas hur mycket som helst, men med tålamod får alla chansen att uppleva fågel visuellt och audiellt. Platsen ger även arter som nötskrika, sidensvans och domherre.
Promenaden fortsätter och innan fikapausen passerar vi den tätare granskogen där kungsfågel ger sig tillkänna.
Vädret har varit oss nådigt hela tiden med sol och svag bris. Man märker dock att kylan göms inne i skogen då dis stundtals tränger fram.
Bild: Vi banar väg genom dimma. Foto av Roger Månsson
Fikapausen är onekligen en av utflyktens höjdpunkter. Med solen i ansiktet och lä för den lätta brisen behöver man inte frysa och den varma drycken värmer än mer. Som alltid tidigare brukar detta även vara tillfället för att dryfta händelser vi upplevt i stort och smått sedan vi sist träffades.
Bild: Fikapaus. Foto av Kjell Häggvik
Efter pausen är vi redo att ta oss till nästa anhalt vilket är att spana efter sjöfågel som denna dag ger knölsvan, storskrake, knipa och vigg.
Under året som gått har det gjorts naturvårdsåtgärder på södra sidan av ön vid strandängarna mot viken. De flesta (al)träden är avverkade och man kan förnimma hur det förhoppningsvis kan te sig framöver med mer öppen mark.
Vi försöker oss på att lyssna in gärdsmygen med en stund i absolut tystnad nära pumphuset. Vi lyckas vara tysta men gärdsmygen låter sig inte luras. För övrigt kan nämnas att pumphuset fyller funktionen att hålla mälarvattnet från den centrala åkermarken på ön. Utan denna pump skulle översvämningar ske inåt ön. Då förstår man att Eldgarnsö en gång varit delat ”mitt-i-itu”.
Vår utflykt närmar sig sitt slut. 2 timmar i solen gav oss 25 arter, vilket är ett normalt resultat för denna exkursion. Till ovan nämnda arter kan även läggas till gråtrut, spillkråka, korp, svartmes och gulsparv utöver de allra vanligaste arterna. Rovfågel samt sträckande fågel lyste med sin frånvaro.
Stort tack till deltagarna och vi möts igen i fält.
Se programmet för kommande aktiviteter.
Vid pennan, Kjell Häggvik
