Valet på dag för vårens sista MOF exkursion faller på lördagen den 11 juni. Vi som deltar denna kväll får därmed uppleva en himmelsklar kväll med lysande halvmåne, till skillnad från den regntunga kvällen innan. Även om dagstemperaturen är varm i juni så är kvällen kylig. Vinden hade mojnat så förutsättningarna var goda för fågelskådning. Ordentlig klädsel anbefalldes som vanligt.
Gruppen möter upp på infartsparkeringen klockan 21 i Tappström där dagens ledare Linus Brobacke tar emot oss. Planen för kvällen är att åka till lämpliga nattsångarlokaler på Färingsö och Lovö. Rutten går först till Skarnholmen sen Eldgarnsö, Holmbacken och avslutas på Lovö med Lovö kyrka och Mast-området. Det avslutande stoppet på Lovö skall bli där vi har störst chans att höra flera målarter.
Tänkta målarter är morkulla/gräshoppsångare (Skarnholmen), kärrsångare (Holmbacken, Lovö) samt vaktel och förhoppningsvis hornuggla på Lovö. Som det visar sig kan vi notera alla dessa arter under kvällen, samt även uppleva andra delar av faunan i form av Mälaröarnas vilt (rådjur, vildsvin, grävling och räv).
Kärrsångare kommer vi inte att höra på Skarnholmen, tänker vi, men efter att ha klivit ur bilen och direkt noterat näktergal så hör vi kärrsångare. Kvällen börjar bra. Morkullan gör oss inte heller besviken och passerar flera gånger.
Det dröjer innan gräshoppsångaren drar igång, men den är där, vilket vi kan konstatera.
Trots att kvällen är sen lyser kvällsljuset upp. Den röda tonen i ljuset kommer horisontellt och belyser vingarnas undersida. Den klara lysande halvmånen hjälper till att förstärka ljuset.
På Skarnholmen kan vi notera näktergal, ormvråk, kärrsångare, gök, taltrast, koltrast, trädgårdssångare, törnsångare, morkulla, sånglärka, gräshoppsångare, ladusvala, fiskmås och lärkfalk. Strax innan vi kommer till Skarnholmen gör vi även ett stopp vid avtagsvägen till Landholmshage och hör fasan och ringduva.
Från början var vi, Linus & C:o, osäkra på om nästa stopp skulle bli på Eldgarnsö eller om vi skulle åka direkt till Holmbacken. Beslutet blev att göra en kort visit till Eldgarnsö. Sångaraktiviteten där var ganska låg dock, men Eldgarnsö är ju en miljö på kvällen värd att besöka vilket förstärktes av månljuset och upplevelsen av vilt.
Foto: Klar himmel med lysande måne
Foto: Exkursionsgruppen på Eldgarnsö (5 av 7 personer)
På Eldgarnsö får vi även anslutning till gruppen av en till skådare, som på eget initiativ åkt till naturreservatet. Så nu blev vi sju. ”Vi är överallt!”
Eldgarnsö visade oss knipa, lärkfalk, morkulla, rödhake, rödvingetrast och taltrast.
Holmbacken blev ett kortare stopp på vägen till Lovö. Vi kunde inte konstatera kärrsångare där såsom förra året.
På Lovö, efter att ha passerat klubbhuset på Drottningholms golfbana, stannade vi kort och kunde höra tiggläten från hornugglans ungar från en talldunge. Huvudnumret som återstod var att notera vaktel.
Vi parkerade vid kyrkan och började gå efter vägen mot Berga gård. Då hör vi med all tydlighet en kärrsångares repertoar. Det var en herre som med klar stämma repeterade en stor del av fågelfaunan, säkerligen något som vilket kärrsångar-dam som helst måste ha svårt att motstå. Vi står som förtrollade och stumma, till dess att en taxi passerar och vi återkommer till verkligheten. För övrigt samma reaktion som vid samma tid förra året, då en grupp med skumma individer (dvs vi) vandrade längs vägen mitt i natten till synes planlöst. Kanske udda, men inget att bry sig om!
Foto: Vaktel och kärrsångare hörs i nattetid.
Klockan är gott och väl halv tolv. Ljuset hänger kvar tack vare den klara himlen. Bara denna enskilda stund gör det värt att vara med på nattskådningen som MOF arrangerar och som Linus leder.
När vi står och lyssnar i Lovö kyrkas omgivningar, så hör vi en vaktel. Vakteln har inte sångarens genomträngande läte, men det är så speciellt så har man väl plockat upp det är det inte svårt att höra. Vi hör ljudet upprepat vid flera tillfällen och dessutom från olika håll. Ena gången hörs det från fältet direkt öster om vägen mellan kyrkan och Berga gård och sen hör vi det från fältet vid Mast-området.
Det är nu midnatt. Alla är nöjda och tackar Linus för en fantastisk kväll.
Totalt för dagen blev det 26 arter:
Björktrast, fasan, fiskmås, gräshoppsångare, gök, hornuggla, knipa, koltrast, kärrsångare, ladusvala, lärkfalk, morkulla, näktergal, ormvråk, ringduva, rödhake, rödvingetrast, skata, sånglärka, sävsångare, taltrast, tofsvipa, tornseglare, trädgårdssångare, törnsångare och vaktel.
Epilog, lite fakta om vaktel på Mälaröarna (källa: Fågelguiden, Artportalen och Fåglarna i Sverige – antal och förekomst utg 2012). Vaktel (Coturnix coturnix, engelska Common Quail) är en sällsynt liten hönsfågel, endast 16-18 cm lång, som tillhör familjen fälthöns. Ofta hörd men sällan sedd. Till skillnad från de flesta hönsfåglar är den en flyttfågel, en flytt som givet dess rykte som delikatess innebär risker. Uppgifterna varierar om dess antal, dock anges uppgiften 1000 par i Fåglarna i Sverige 2012.
Vaktel har under åren observerats endast 95 gånger i vår kommun enligt Artportalen (notera att alla observationer ej rapporterats historiskt). Många enskilda rapport-observationer är gjorda av flera personer samtidigt. Första observationen gjordes av Tommy Demander 23 juni 1967. Därefter kommer 2:a observationen 1996 för att därefter ske mer regelbundet årligen. I snitt observeras vaktel 5 gånger per år här, hittills i år 14 gånger, då detta skrivs med flest år 2009 med 21 observationer. Däremellan fåtal observationer per år.
De senaste 5 åren har Lovöns fågellokaler runt kyrkan varit de säkraste observationsplatserna, emedan Svartsjöviken historiskt gett många observationer (varav 2 skedde senast 2011)
Illustration: Vaktel observerade på Mälaröarna genom åren.
Passa på att göra en kvällsvisit till Lovö om tillfälle ges. Du får en upplevelse utöver det vanliga.
Vi hade turen att ha Linus Brobacke som ciceron.
Vid pennan
Kjell Häggvik