Våren och försommaren 2020 har varit en helt galen period utifrån ett fågelskådarperspektiv, med många spännande arter som kunnat observeras under dagtid men även under kvällar och nätter.

På Mälaröarna har vi kunnat stoltsera och erbjuda observationer med nattaktiva arter som mindre sumphöna, dubbelbeckasin, kornknarr, nattskärra, vaktel, hornuggla och gräshoppssångare. Några av arterna är riktigt ovanliga på öarna. För de som noteras oftare, skall man ändå ha tur och kunskap för att få höra dem.

Runt Mälardalen har skådare upplevt liknande bonanzas, men många har valt att komma till oss. Har man varit ute på kvällarna har man kunnat träffa kompisar (på säkert avstånd) som precis som oss varit begränsade i rörelsefrihet, pga Corona, men ändå haft möjlighet att röra sig i friska luften.

Min upplevelse fram till nattsångarexkursionen den 5 juni var att det var ganska lite mygg, vilket gör det lite drägligare att traska omkring i vass- och träskmarker.

Förutsättningarna för för nattsångarexkursionen var med andra ord gynnsamma. Mycket spännande hade redan setts och kunde finnas kvar. Det fanns även arter som skulle kunna ge första observationerna för året, som tex flodsångare som vi haft några år tidigare.

Datumet fedagen den 5 juni spikades i programmet, på ett tidigt stadium och låg runt ungefär samma dagar som tidigare år. Eftersom lördagen den 6 juni är nationaldagen, valde jag att ta fredagen istället. Tidigare år har jag haft 2 alternativa dagar, men det blir alltid svårt i slutändan, då vädret i slutet av maj/början på juni kan vara nyckfullt med antingen fantastiskt strålande solsken eller regn som sveper över landet.

Om nu vädermakterna stred mot varandra den veckan, så slutade det med att vi fick med oss regnguden i vårt sällskap den fredagskvällen. Vi blev totalt 15 skådare varav hälften träffades vid kommunhuset och resten anslöt vid skarnholmen. Det fanns möjligheter till uppklarnande väder senare på kvällen och tidigare erfarenheter har gett att skådningen kan bli riktigt bra då. Icke, sa Nicke, regnet gav sig inte alls.

När det är så där vanskligt läge så får man som exkursionsledare, försöka bjuda till. Något som var givet, var att våren visat Mälaröarnas potential som skådarkommun för nattsångare. Av detta skäl hade jag satt samman ett material över var det setts och hörts de spännande arterna i år. Mer om det längre ner i rapporten.

Blir det regn och lite kyligare så skadar det inte att ha med sig varm dryck att bjuda på.  Kaffe och te känns som säkra kort.

Eftersom vi är mitt i pandemitider så fick alla organisera sina egna transporter, så samåkning blev uteslutet. Därför kunde de som ville avsluta göra det när det passade bäst och man kände sig nöjda med dagen. Detta ledde också till att vi åkte runt som en karavan.

Vår första lokal blev Skarnholmen, där vi stannade så att så många som möjligt kunde höra gräshoppssångaren. Dock fick man anstränga sig ordentligt eftersom regnet drog ner hörseln. Som brukligt gick det ganska snabbt att notera den överflygande morkullan. I år flög den ganska nära oss, men märkligt nog var den ganska tyst. Andra arter var tex tornseglare, härmsångare, näktergal, gök, gök, rödvingetrast, taltrast, ringduva och buskskvätta. Vi utmanade myggen ett tag för att ge flodsångaren en chans, men gav upp då den uppenbarligen inte var där.

Jag var angelägen att visa deltagarna en alldeles utmärkt lokal med möjlighet att utforska Svartsjövikens södra del som ju visat sådan potential under försommaren, så det blev vårt nästa stopp.  Här fanns möjlighet för många bilar att stanna och jag passade på att bjuda på kaffe, te och en kaka. Stämningen blev faktiskt ganska uppsluppen. Jag noterade att de flesta tyckte det var trevligt att samtala ( 2-meters-lucka) och hungern efter arter hade dämpats pga regnet.

I min plan, som utgick ifrån den traditionella rutten med avslut vid Lovö, så hade jag haft en tanke om en överkurs efter midnatt, med sök efter nattskärra vid Thorslunda. Regnandet gjorde dock en sån extra utflykt lönlös. Efter fikat så bestämde jag därför att vårt nästa och avslutande stopp skulle bli Lovö kyrka, med möjlighet till vaktel, kornknarr eller hornuggla, vilka alla tre noterats dagarma innan.

Många av deltagarna som bor på Färingsö och Ekerö valde detta tillfälle att avsluta sitt deltagande och vi var en handfull blöta skådare som gjorde ett sista försök. Vi hade turen och några hade fortfarande kvar sin skarpa hörsel så vi kunde slutligen lokalisera och höra tiggläten från två hornuggleungar vid Drottningholms golfbana.

Därefter tackade jag de sista deltagarna och vi kunde åka hem till värmen och torka våra kläder.

Tappert kämpat av de 15 deltagarna.

Vi ses i fält.

Vi pennan
Kjell Häggvik

En liten nattsångarguide, med kartillustrationer och ljudbeskrivningar

Kartillustration 1: Årets nattsångare och nattaktiva höns har varit ovanligt talrika och kunnat noteras över stora delar av kommunen.

Kärrsångare. Virtuos och härmare. Kan få fnatt.

Gräshoppssångare. ”svirrande som från en grön gräshoppa” … ”elektrisk ringklocka s i r r r rr r”

Flodsångare. ”skyttlande, vårtbitarlikt… att jämföra med en jämnt tröskande symaskin”

Morkulla.  Knarrande ”ort ort – osmorda kängor” + snärtigt knisp

Vaktel. Snärtig ”tuitt – tuitt”.

Kornknarr. Hest raspande i tvåtakt, Crex Crex

Nattskärra. Surrande växlande i tonart.

Kartillustration 2: En del andra målarter för nattexkursionen som sävsångare, rörsångare, härmsångare, morkulla och jorduggla kan även noteras dagtid. Sångarna som är mer vanliga ses på många ställen på Ekerö.

Sävsångare. Rörlig.  Just kampen mellan två olika läten förekommer ofta och till skillnad från den liknande rörsångaren är variationen i sången stor.

Rörsångare. Sävlig. Mer monoton. Lugnare tempo, samt jämnare takt och volym. Nicka med i takt.

Härmsångare. Kläm badgummianka! Sitter ofta högre upp än kärrsångaren

Morkulla.  Knarrande ”ort ort – osmorda kängor” + snärtigt knisp

Beskrivningar referens. Natursidan.se; Erik Rosenberg FÅGLAR I SVERIGE), Sveriges Radio Fågelsångskolan.