Våren 2019 har varit en utdragen historia, med perioder av varmare väder och även riktigt kalla, ruggiga dagar. Inför den traditionella nattsångarexkursionen på Mälaröarna fick vi dock in en riktig hetta. Veckan innan vår exkursion så har vi haft ett riktigt högsommarväder med sol och temperaturer som pendlade upp till 27 grader eller kanske ännu mer på vissa platser.

För nattsångarna så betyder värmen en lockelse att stämma upp till sång, gärna sent på kvällen. För oss fågelskådare så gäller det att passa på om man vill höra sången. Med den hettan som varit är även perspektivet att få njuta av en ljum och ljus sommarkväll samt undkomma dagens värme.

I år blev vi totalt 16 personer som valde att deltaga under hela eller delar av kvällen. Den traditionella rutten som vi kört tidigare år har varit med samling vid kommunhuset i Tappström och därefter åkt gemensamt i tur och ordning till Skarnholmen, Eldgarnsö, Holmbacken vid Svartsjöviken och avslutat vid Lovö kyrka. Samlingen brukar vara 20.30 och avslutningen vid midnatt. Vid den här perioden på året så dröjer fortfarande ett skymningsljus kvar på himlen. Det är en höjdpunkt på året som man inte vill missa.

Dagarna innan exkursionen och även under fredagen den 7:e så började dock området mellan Menhammarsviken och Skytteholms golfbana visa sin potential med observationer på vaktel, gräshoppssångare och kärrsångare. Det var som att lokalen i sig anmälde sitt intresse. På samma sätt hade genrep vid Holmbacken tidigare under veckan visat sig nedslående; dels då den potentielle kärrsångaren inte hörts och att någon tråkigt nog lämnat byggavfall vid lokalen vilket inte alls adderar till dess charm.  Jag, som ledare för exkursionen, velade en del hur jag tänkte styra rutten detta år. 

Hälften av gruppen bor på Färingsö. Efter samlingen vid kommunhuset så ansluter den delen av gruppen vid Coop i Kungsberga. Det blev mer praktiskt och inte minst miljövänligt. Skarnholmen är given som den första skådarlokalen.

Skarnholmen lockar som säker gräshoppssångarlokal, men man kan behöva vänta tills den kommer igång vilken den gjorde ca kl 22:00. Potentialen hos lokalen är stor och tidigare år har vi kunnat höra ovanliga arter som flodsångare, kornknarr och vaktel, dock inte i år.

Direkt man kommer till lokalen så hör man ett flertal näktergalar och de finns närvarande hela tiden. Vi får också en väldigt fin observation av härmsångare som rör sig runt träden och buskarna vid vägkorsningen. Den både syns tydligt och hörs karaktäristiskt. Fler arter som kan nämnas är gök, morkulla, törnsångare och en rödvingetrast som håller igång ordentligt.

Gruppen letade efter gräshoppssångaren och den hörs emellanåt med ett antal strofer. Vi vill dock höra den sjunga kontinuerligt med sitt ljusa surrande i högt tempo. Erik Rosenberg skrev att sången är ”svirrande som från en grön gräshoppa”.  Till slut lyckas gruppen identifiera gräshoppans plats och kan höra den sjunga kontinuerligt.

Därmed anser vi att vi hört och sett vad kvällen rimligen kunde erbjuda denna kväll vid Skarnholmen. Innan vi åkte vidare så hade jag likt förra året tagit med kaffe och te, med tanke på att vi som grupp skulle kunna hålla fokus ”to-the-bitter-end”. Beslutet att välja Menhammarsområdet mognade och förstärktes. Enligt rapporter från Eldgarnsö så erbjöds inte något ytterligare sevärt, dock en större numerär av mygg. Fortfarande lockade Lovö kyrka med möjlig hornuggle-observation men nästa anhalt blev Menhammar.

Oftast stannar man vid Menhammarsvikens fågeltorn när man skådar vid Skytteholm och Menhammar. Tidigare under våren har vi sett dvärgbeckasin och gräshoppssångare har hörts. Lockelsen denna kväll var dock området närmare golfbanan och specifikt runt träningsfältet som kallas för driving-range. Det är inte en så tokig plats, då det finns många parkerings-platser, avsaknad av golfspelare när det är nattsvart och en vid och varierad vy.  Vi går på en grusväg vid sidan av driving-rangen och kan höra både gräshoppssångare och kärrsångare. Erik Rosenberg skriver att kärrsångaren ”är en virtuos och härmare” samt har en ”silverklar stämma och så underfundiga tongångar att man får ge sig på nåd och onåd”. Vår kärrsångare har onekligen den rätta strukturen med likheterna till rörsångare och sävsångare, många olika härmljud samt vissa korta och sträva strofer. Men han har en bit kvar till att vara virtuos så förhoppningsvis dröjer han kvar ett tag och skärper till sig.

Önskelistan kompletteras med att gruppen får syn på födosökande hornuggla som ses i skymningsljuset som dröjer sig kvar på himlen. Klockan har närmat sig midnatt och vi väljer att avsluta vår gemensamma utflykt. Några väljer att stanna på ytterligare ställen innan natten anses klar.

Vid pennan
Kjell Häggvik