I jämförelse med tisdagsklubben blev det till och med lite sovmorgon när samlingen för dagens exkursion var klockan 07.00 i Nyckelby. Planer gjordes upp för hur man skulle göra det hela Corona-säkert om många dök upp, då man inte ska samåka, men heller inte köra in för många bilar på trånga vägar med begränsade parkeringsmöjligheter.
Problemet löste sig självt då vi bara blev fem deltagare, något förvånande då vädret var vackert om än med en kylig nordanvind. Med Mats som gästvänlig ciceron åkte vi norrut mot Löten och Jehanders sandtag och Bonadammen. Entusiastiskt berättade Mats att, vi fågelvägen inte var så väldigt långt ifrån den artrika sjön Hjälstaviken, och att det inte var omöjligt, att fåglar på väg dit kunde passera över oss.
Vi tog oss fram mot sandtaget i kanten av hagmark, och redan tidigt såg vi ett par tranor bland de betande fåren. Känslan var stillsam och personlig, kanske för att vi bara var fem deltagare och hade all tid i världen. Mats visade olika appar, bland annat ”seglaren” där man bland annat kan spara anteckningar för att senare rapportera till artportalen. ” Roger som är en erfaren skådare hjälpte till med att lyssna och speja och snart började listan över sedda och hörda arter öka.
Vi valde ut några målarter för dagen, bland annat göktyta, järnsparv och svarthätta, men vi var såklart öppna för allt. Vi tog det lugnt och stannade även för bofinkar, gulsparvar och grönfinkar.
För mig är det viktigt att inte skynda förbi de lite vanligare arterna i jakten på något nytt utan att även vara ödmjuk inför dem. Unge Simon Lindholm som också var med visade sig vara en duktig fotograf, och han dokumenterade många av de arter vi såg. Pappa Nicklas var också han en duktig skådare med skarp blick och bra hörsel. Vi hade inte hunnit gå långt förrän den första Järnsparven uppenbarade sig. Vi fick både sång och en bra titt, och för mig var det dagens höjdpunkt.
I utkanten av sandtaget hade vi överflygande fiskgjuse (som häckar i närheten) såväl som brun kärrhök, och på avstånd en havsörn som kämpade i motvinden. Ovanför själva sandtaget flög både hus- och ladusvalor och stenskvättor och hämplingar höll till i sluttningarna längs sidorna.
Vi tog oss sedan genom skogen och ut mot ängarna i närheten och fick där se både tofsmes och en något överraskande brun sångare som klängde på en granruska. Efter lite funderande artbestämdes den till en hona av svarthätta, och då hade vi hittat en till av dagens målarter.
Nere vid den lilla sjön ”Snorran” kämpade vi för att se igenom den täta vassen, och anade en och annan grågås på vattnet. I träden i närheten sjöng en lövsångare och traskade tillbaka till utgångspunkten via vildsvinsuppbökad skogsmark. Fikat intogs i lä på en brygga nere vid Långtarmen och där fick vi in storskarv, storskrake och fisktärna bland annat, och sedan fortsatte vi till Bonadammen.
Vid Bonadammen syntes boande starar, fler svalor och ett halvt dussin smådoppingar, samt en vacker brunand bland krickor, gräsänder och sothönor.
Efter Bonadammen var utflykten officiellt slut men möjligheten fanns att åka med över till Adelsö för att titta lite runt ”Kyrkpölen” (En damm som ligger i anslutning till kyrkan). Vilket undertecknad, Mats och Roger gjorde. Där hittade vi mindre strandpipare, skogssnäppa, kanada- och grågås och en strandskata, och nere vid det numera uppröjda vattenbrynet såg vi sävsparv och några enkelbeckasiner som flög upp när vi kom.
Adelsö inräknat fick vi ihop 50 arter på exkursionen, och flera av dem kändes verkligen som ett privilegium att få se.
Vid pennan Gabriella Ekström