Årets nordiska Fågeltornskamp, ”Battle of Towers” , gick av stapeln lördagen den 7 maj mellan kl 5.00 och 13.00 och från Mälaröarna deltog både Skytteholmstornet och Svartsjö dämme. Detta är inte bara kamp mellan lokala fågeltorn utan det ligger mycket prestige i vilket land som presterar bäst.

I denna landskamp visade Finland ännu en gång var skåpet skall stå och fick bästa torn med noterade 110 arter. I Finland tävlade över 300 torn att jämföras med dryga 60 från hela Sverige. Bästa svenska resultat blev Larsson våtmark i Halland och östgötska Leonardsberg med 103 arter. Dessa båda torn har tidigare gjort bra resultat.

Vädret var soligt hela dagen och mest vindstilla. Värmen som vi haft en under tid gjorde sitt till att dagen blev angenäm. Morgonen i Skytteholm var dock kyligare än vi trott. Tornet i Skytteholm står i skugga tidigt på morgonen. Vid Svartsjö dämme njöt deltagarna av medelhavsvärmen vilket framgår av bilden.

Foto från Svartsjö dämme © Glenn Cornland

Vid Svartsjö dämme ledde vår ordförande Urpo Könnömäki truppen. Med i kärntruppen var bla Glenn Cornland, Rune Jonsson, Per Lönnborg, Linus Brobacke och Svenne Schultzberg. Totalt deltog 20 olika personer vid dämmet även om inte alla var där hela tiden.

I Skytteholm var vi 2-3 personer under dagen, med Jan Wernerman och undertecknad närvarande hela dagen.

På Mälaröarna noterade Svartsjö dämme 69 arter och Skytteholmstornet 62 arter. Det finns en del skillnader mellan våra torn, vilket gör att vissa arter ses bäst från den ena och andra arter noteras enklare från det andra. Tex så ses huvudsakligen vadare vid Svartsjö dämme. Skytteholmstornet har en trädridå nära, vilken dock i år gav ett magert resultat. Från Skytteholmstornet kunde vi dock notera en jorduggla tidigt på morgonen.  Just olikheter får effekten att Mälaröarnas fågeltorn noterade 83 olika arter under dessa timmar. Kanske något för en listig fågelskådare att utmana.

Bland de lite mer ovanliga observationerna var jordugglan vid Skytteholm och tornfalken vid dämmet. Tornfalken ser vi ju då och då, men den är inte helt vanlig.

Om man skärskådar statistiken så kan man läsa ut följande:

Rovfåglar. Torn- och lärkfalk endast vid Svartsjö och endast havsörn vid Menhammar. Vid båda tornen kunde fiskgjuse, ormvråk och brun kärrhök.

Sjö- och måsfåglar. Samma arter på båda lokalerna, vilka var våra vanligaste under året.

Andfåglar.  8-9 arter per lokal med små skillnader, såsom knölsvan i Menhammar och Sångsvan från dämmet. Skedand och snatterand syns i dämmet emedan storskrake fortfarande ses i Menhammarsviken.

Gök hördes för första gången från Skytteholm. Bland hönsen kunde rörhöna (tillhör sumphöns) identifieras i Svartsjö emedan fasanen (tillhör fälthöns) ofta hörs i Skytteholm. Vattenrallen, som också tillhör sumphöns, hördes på båda lokalerna.  Rördrom (en storkfågel) som finns på båda lokalerna identifierades inte alls denna dag.

Från Skytteholmstornet kunde 4 vadare ses varav ljungpipare sträckte förbi och strandskata flög förbi flera gånger. Vid dämmet noterades betydligt fler vadare (10) även om vädret ändå hållit tillbaka mer ovanliga arter. Av de senast anlända arter får nog betraktas svartsnäppan.

Bland tättingarna blev det totalt jämnt mellan tornen; varav endast Skytteholm kunde observera stenknäck, entita, hussvala, lövsångare, buskskvätta emedan Svartsjö dämme ensamt fick gulsparv, trädpiplärka, backsvala, svarthätta, stenskvätta och taltrast noterat.

Bra kämpainsats från båda lagen och härligt att MOF kan hålla igång traditionen att vi deltar årligen och därmed sätter Mälaröarna på kartan.

Vid pennan
Kjell Häggvik