Redan kl. 05:00 stod vi redo i fågeltornet vid Svartsjö dämme. Det var en ganska mild morgon, och vi möttes av sol och relativt lugnt väder efter en natt med nederbörd. Förväntan var hög, ett s.k. ”nedfall” av fågel (paus i flyttningen mot häcklokalerna) kan ibland ske när vädret skapar svårigheter för fortsatt sträck. Prognosen hade lovat regn och vindar, men just under gryningens första timmar hade vi turen med oss.

Vid parkering noterade vi både grönfink, sjungande bofink och överflygande steglits, men eftersom klockan ännu inte slagit 05:00 (och vi där inte stod i fågeltornet) tog vi med oss minnet ut i hopp om att vi väl i tornet skulle kunna urskilja arterna, men då på distans. Parkeringen ligger en promenad på 300 meter innan man når tornet, en distans som vi vet gör det svårt att senare fånga in arterna enbart på sången.

När vi installerat oss hördes ganska snart rördromen tuta, en art som senare under dagen höll sig anonym. Ganska snabbt efter start fick vi in diverse sjöfågel i form av kricka, snatterand, skedand och gräsand nere på dämmet. Arter som grågås och sothöna är frekvent förekommande och sågs under hela dagen.

Succesivt kunde vi tillföra ytterligare arter till vår lista. Mest spännande arter var i samband med vadarnas rörelser under dagen. Under hela perioden (05:00-13:00) hade vi grönbena i dämmet. Mindre flockar var uppe och flög, och vid några tillfällen både kom och flög mindre flockar med svartsnäppa, rödbena och gluttsnäppa. Några individer av ljungpipare passerade, och en större flock (25 individer) av vadare förblev obestämd då den först passerade obemärkt och sen noterades på långt avstånd. En riktig pulshöjare. Drillsnäppan var en oväntad art bland fränderna (brukar inte ses så ofta i Dämmet). Fiskgjuse sågs enbart vid ett tillfälle, brun kärrhök frekvent hela förmiddagen. En adult havsörn visade upp sig över dämmet, och under en lång stund gjorde den försök till att få sig frukost till vår förtjusning. Dock utan framgång.

Dagen löpte på i ett härligt tempo, men med växlande väder sjönk kämparandan i omgångar och vi passade på att tända grill och äta korv när regnet gjorde skådningen mindre intressant. Det blev, trots något färre arter än tidigare år, en riktigt härlig dag i tornet. Med trevligt sällskap fanns det mycket att prata om. Och ni som undrar hur det gick med gråsparven, jo den fick vi in men på ett bättre avstånd än tidigare år. Denna gång var det två individer som uppehöll sig vid bebyggelsen ovanför parkeringen. En helt klar mer njutningsfull observation än den på dryga kilometerna som vi hade som sista art någon minut innan målgång för några år sen.

Christian Lagström