På lördag morgon den 20 maj var det dags för MOF att åter igen kalla till en exkursion i vårmorgonen. Många startade tidigt med att förbereda kaffe och smörgås som packades ned i ryggsäck tillsammans med kikare och värmande tröja och mössa. Väderleken såg god men kall ut kring 05:30 men solen bådade om god väderlek för förmiddagen.

Första stopp blev Tappström utanför kommunhuset där första gänget samlade sig för samåkning vidare upp mot norra Färingsö och Kungsberga. Elva förväntansfulla och i vissa fall morgontrötta skådare möttes utanför Konsum i Kungsberga där också vidare färdplan presenterades. Det var dags för morgonens första lokal – Skarnholmens ängar. Molnen hade börjat samla sig, och det var nog ändå lite kallt för dom som valt kortbyxor (läs undertecknad). Något som senare blev helt klart hanterbart.

När vi rullade in mot uppställningsplatsen vid Skarnholmen stod en morgontrött räv och hängde kring den vägbom som av markägaren nu står uppställd i avskräckande syfte (även om det går mycket bra att passera denna till fots vid sidan av). Visst, fåglar låg i fokus, men en räv gav ändå en indikation om att vi säkert var först på plats bland de tvåbenta däggdjuren denna morgon.

Avsittning och öronen på spänn, vi var på plats och nu igång. Gök, ormvråk och sjungande rödvingetrast hängdes omedelbart in. En gärdsmyg sjöng för fullt nere i strandskogen och snart kunde vi urskilja både näktergal från sälgbestånden och sånglärka från ängarna. Väl framme vid vägskälet fick vi se en grann brun kärrhök komma svepandes över tuvmarken och näktergalarna sjöng i princip oupphörligen på armlängds avstånd men ändå helt osynliga.

Sjungande rödvingetrast, en av de första arterna för morgonen. Foto: Kjell Häggvik

Förbi bommen och ut mot ängarna bjöd på sjungande buskskvätta och strax kom också en fasantupp smygandes i åkerkanten. När han kom ut på åkern riktigt såg man hur nervositeten steg hos tuppen, steglängden ökade successivt till den grad att den till slut sprang för glatta livet för att nå skyddande vegetation på motstående sida. Och med all rätt, det finns gott om duvhök ute på öarna.

På ängen kunde vi se och höra flera sånglärkor och ett par av kanadagås varnade med högsträckta halsar när vi närmade oss en av åkrarna. När vi var helt nära lyfte dom två, och deras rop ekade genom den klara morgonluften. Tofsvipor flappade i luften och starar och kajor födosökte. Gulsparven sjöng i toppen på ett av dom ensamma träden och en gråhäger slog sig ned vid den lilla kanalen som ringlar ut över åkern. I en björk med nyutslagna löv satt en trädgårdssångare och sjöng i takt med en lövsångare.

På vägen tillbaka mot bilarna stannade vi upp och fick syn på en näktergal som sjöng och blev synlig för flera av oss i gruppen. Det fick bli en fin avslutning på vårt första stopp.

Nästa stopp blev Eldgarnsö. Vi hann samla oss och gå ca 50 meter innan det gemensamt bestämdes att det blivit tid för fika och frukost. Den lilla grusvägen från parkeringen gav lä och solbelyst sluttning, och eftersom fågelsången var otroligt tydlig och rik bestämde vi oss för att ge platsen lite extra tid. Ner mot viken var alskogen fälld och bortom vassen kunde vi se fint ut över viken. En del sly fanns kvar vilket blev en naturlig födosökningsplats för mängder av trastar och gärdsmygens sång rörde sig mellan buskagen. I ryggen hade vi ekskogen varifrån vi kunde urskilja grönsångare, rödvingetrast och trädgårdssångare. Bland slyn mot viken sjöng även sävsparv och törnsångare vilka visade upp sig fint för oss att se i medförda tubkikare. I vattnet i viken födosökte fiskgjuse och fisktärna och på håll kunde vi se ormvråk. Vilken start på vår Eldgarnsötur, och vilken plats för en morgonkaffe.

Vandringen fortsatte ut mot de stora ängarna. Redan i kanten noterade vår erfarne deltagare Urpo att ärtsångare spelade och på håll hörde vi skogsduvans hoande och en göktyta tytade i en av dungarna. En gök dök upp, och efter imitation från Urpo närmade sig göken vår grupp.

Urpo imiterar gök, och strax kom den riktigt nära. Foto: Roger Månsson

Den var upprörd och ilsken, och här fick vi även en närkontakt som gav många fina bilder för de som hade med sig kameran. Övriga nöjde sig med de få sekunder som göken var framme, att då få se dess sätt och utseende vilket mycket påminner om en rovfågel. Fläckat bröst, lång stjärt och spetsiga vingar. Inte undra på att de mindre fåglarna mobbade den flitigt när den passerade gruppen och till slut gav upp och försvann. Eller vet dom om dess beteende kring bopredation, och därför gav sig på den? På avstånd hörde vi den sen fortsätta ropa, och till svar hördes tre andra ropa i den vackra förmiddagen.

Den ilskna göken stannade kort till efter Urpos lockrop och vi fick fina möjligheter att också få den bild och se den i våra kikare. Foto: Kjell Häggvik

På väg vidare noterades även stenknäck, tornseglare, trädpiplärka och ladusvala. Vid den stora gården var bobyggande ladusvalor i full gång med sitt arbete och pilfinkar tjippade förnöjt i toppen av ett slånbestånd.

Ett av våra sista stopp på vandringen blev vid den nyanlagda pumpstationen som ska reglera vattenståndet för att säkra åkrarnas odling. Ett ganska tydligt ingrepp på kulturmarken och som absolut förändrat förutsättningarna på ön för flera av arterna som lever där. Vårt tillfälliga stopp gav oss möjlighet att mer i detalj studera en sjungande rödvingetrast, och många fick för första gången njuta av den melankoliska sången från denna vackra trast samtidigt som vi kunde se den riktigt nära. Vassarna i slutet på trädridån kunde ge oss tillfälle att även få se sävsångare och trädgårdssångare, och flera av bilderna blev särskilt uppseendeväckande.

Sävsångaren sjunger i vassen. Foto: Roger Månsson

En bild på sjungande sävsångare under flykt är ingen enkel sak att få till, men visst blev resultatet fantastiskt. Även en bild på trädgårdssångare kom till, inte heller det en lätt uppgift.

Morgonens exkursionsmedlemmar på plats och samlade vid Eldgarnsö. Vi blev totalt 15 deltagare denna morgon. Foto: Roger Månsson

Nöjda men trötta återvände vi till parkeringen och lovade varandra att vi snart skulle se igen. Ännu en exkursion var avslutad med goda resultat och nöjda deltagare. Och känslan av hopp infann sig när vi nu åter igen fick möjlighet att hälsa våren välkommen och med vetskapen att sommaren nu står för dörren.

Stort tack för allas engagemang och spännande diskussioner om fåglar. Vi ses framöver i markerna!

Christian

Kylan har hållit oss i ett fast grepp en längre tid när Mälaröarnas Ornitologiska Förening drar igång vår och sommarprogrammet i Svartsjö. Den födotillgång som fåglarna behöver i form av växtlighet och insekter är likaledes sparsam. Vi anar att flockarna väntar lite längre söderut i väntan på lite mer värme.

När denna rapport skrivs har värmen kommit, men söndagsmorgonen den 23 april var det fortfarande isande kallt i skuggan. Vädergudarna var dock nådiga som lät solen skina på oss och sprida värme inom gruppen. Gruppen som deltog var ca 10 personer, då några var med i början och andra anslöt vartefter tiden passade andra göromål.

Under utflykten följde vi den sedvanliga vägen genom att starta från parkeringen vid Svartsjö slott och promenera gemensamt till dämmet. Efter att ha sett vad som erbjuds så tar vi vägen via slottsparken och går till fågeltornet i södra ändan av Svartsjöviken. Väl där brukar vi öppna våra matsäckar och för de som har den vanan dricks kaffe.

I år har det varit färre vadare. Tofsviporna är ju alltid tidiga. Vid exkursionstillfället var många enkelbeckasiner i farten, både spelande och flygande. Det är alltså ett gyllene tillfälle att få både höra och studera enkelbeckasiner vid denna tid. Man häpnar faktiskt över hur lång deras näbb är och hur skickliga de är på att hantera den. Konstigt att de inte snubblar på den, kan man tycka. Tofsvipor och enkelbeckasiner ser man på flera ställen men de flesta vadare väljer områdena runt dämmet och det vi kallar maden. Dessa vadare har dock inte kommit hit annat än enstaka individer, men vi får chansen att se skogssnäppa vid dämmet. I dämmet är det fortfarande mycket vatten så bättre tider kommer i det avseendet.

Under våren har det varit gott om rovfåglar i området och även så denna dag.

En av dagens höjdpunkter är när en fiskgjuse tar en väldigt stor fisk. Den kämpar frenetiskt för att få med den i luften. Den lyckas lyfta så vi kan se den stora gäddan, men orkar sen inte hålla fast den.

Från dämmet lyckas vi observera en flygande duvhök som störs av en kråka, vilket ger chansen att göra relevanta storleksjämförelsen.

I slottsparken observerar vi spelflygande skogsduvor. Vi får även höra storspov.
Under tidigare veckor har det passerat ganska stora mängder storspov över öarna.

Från fågeltornet blir vi överraskade att det fortfarande fanns kvar salskrake i viken.

Den klart godkända artlistan för dagen gav 46 arter; sångsvan, grågås, kanadagås, snatterand, kricka, gräsand, skedand, vigg, knipa, salskrake, skäggdopping, storskarv, rördrom, gråhäger, brun kärrhök, duvhök, ormvråk, fiskgjuse, sothöna, tofsvipa, enkelbeckasin, storspov, skogssnäppa, skrattmås, fiskmås, silltrut, gråtrut, skogsduva, ringduva, sånglärka, ängspiplärka, sädesärla, rödhake, koltrast, björktrast, blåmes, talgoxe, skata, kaja, kråka, stare, pilfink, bofink, steglits, gulsparv och sävsparv.

Tack Urpo för en väl genomförd och trevlig exkursion.

Nästa aktivitet är fågeltornslandskamp mot Finland vid Svartsjö dämme och Menhammarsviken lördagen 6 maj som startar kl 5:00 och pågår till 13:00. Man är välkommen att deltaga när som helst under dagen.

Vid pennan
Kjell Häggvik