Varje år anordnar Rördrommens Fältstation en örnräkning. Platserna för inventeringen sträcker sig från Östersjön i öst till Vänern och Vättern i väster. I år var det totalt 93 platser som stod för en gemensam inventering och räkning. Upplägget var enkelt, under två timmar (mellan kl 10:00 och 12:00 den 5 mars) skulle respektive plats räkna framförallt havsörn, men också kungsörn om man hade tur. På Mälaröarna fanns två av dessa platser, dels på Adelsö vid Lastberget men också på norra spetsen av Färingsö på Grankulla. Det var på Grankulla som vi i MOF samlades denna lördagmorgon för att tillsammans se vad några timmar på en brygga kunde ge i fågelväg.

Varje 15 minut blev vi uppringda av sambandscentralen som satt på Rördrommens Fältstation för att stämma av antalet observationer och säkra så att inga dubbelräkningar förekom på platser som låg nära inpå varandra. En imponerande organisation.

Totalt blev det 180 inrapporterade fåglar och på vår observationsplats på Grankulla fick vi till slut se en havsörns som kom inflygande från Bro fjärden och slog sig ner i en stor tall på Dävensö. Säkert en mätt fågel som blev sittande, vi kunde inte se den mer under tiden fram till kl. 12. Bästa kvarten (som nämnts ovan ringde sambandscentralen på Rördrommens Fältstation runt till alla de 93 observationsplatserna varje 15 min) gav över 100 enskilda individer. Ett imponerande antal som i alla fall kan ge oss en fingervisning om antalet fåglar som finns i området.
I övrigt fick vi tillsammans uppleva en fin morgon med stilla väder och goda fågelupplevelser.

Totalt var vi åtta tappra skådare (då såväl äldre förmågor som nya i form av en liten 3 månaders skådare som mest vilade i sin vagn). Till listan av observationer fick vi förutom havsörnen se följande fåglar:

Skata
Korp
Steglits
Grågås (ca 60 ex, sträckande)
Entita
Tofsmes
Grönfink
Gråtrut
Blåmes
Storskrake
Gråkråka
Talgoxe
Nötväcka
Större hackspett
Spillkråka
Ormvråk

Det blev en fin dag för skådning och det var ett nöjt gäng som lämnade Färingsö vid lunchtid.

I skrivande stund har också rapporter om vårfåglar på Mälaröarna inkommit. Både tranor och sångsvanar rastar nu på hos oss och de första sånglärkorna sjunger redan. Våren gör sitt intåg, så ut och njut nu.

Med önskan om ett fortsatt fint fågelår, vi ses i markerna!

Vid pennan, Christian Lagström

Besök vid ordförandens matning en vinterdag.

Vintern har kommit gått och de senaste veckorna. Ena dagen är det kallt och ruggigt. Nästa dag har solen värmt så ordentligt att flyttfåglarna redan visat sig. Idag när Urpo öppnade för besök så var det en vit, klassisk vinterdag. Förmiddagen var kall och vindstilla med ett dis som gav ett slöjlikt ljus. Ett fint snötäcke hade lagt sig. För den som vill ha fint och rent ljus som lyser upp färgerna är det idealiskt. Det tunna täcket dämpar även brus så det gick också bra att lyssna efter fåglarna, vilket hjälpte idag när vi identifierade hacksspettar.

Hemma hos Urpo kan man se många arter och man kan också komma väldigt nära. I år var vi färre besökare. Staffan Wolter och jag var de som passade på tillfället att se och höra.
Totalt såg vi 19 arter, vilket är ett mycket gott tomt-resultat om man tex jämför med Ekerö resultaten under vinterfågelräkningen i slutet på januari.

Det händer alltid spännande saker om man ägnar ett par timmar till fågelskådning.

Tidigt på förmiddagen hörde vi många hackspettar, bla mer utdragna trumvirvlar men på håll.
Staffan och jag tar en promenad runt Älby och lyckas identifiera träden där trummandet sker, samt att det de facto är två individer som är mindre hackspett.
Urpos grannar i Älby reagerade inte på dessa två skumma personer som promenerade omkring till synes planlöst. De har nog sett beteendet förr.

En stund senare vid Urpos tomt så seglar en sparvhök in över våra huvuden och sätter sig öppet i en gran på tomten. Urpo menar att detta händer dagligen. Resten av fåglarna, de potentiella bytena, flyr fältet eller gör det bästa för att hålla sig undan. Sparvhöken tar det lugnt och inventerar förrådet den har framför näbben. Men inget mer dramatiskt händer utan den drar vidare.

Vi skådar utifrån och innifrån. Väl inne med kaffe till hands så observerar vi en ojämn maktkamp. En björktrast hade tagit den främsta positionen vid den välfyllda äppelmatningen. Varje annan fågel som vågade sig att komma nära jagades bort direkt. Efter det så var uppenbarligen björktrasten så upprörd att den genast måste äta lite mer äpple. Vi förundrades över hur mycket den kunde ta in. Den såg onekligen rätt välgödd ut. Björktrasten smälter ju bra in i miljön med sina färger. Man undrar dock om den till slut blir ett byte. Även om björktrasten bevakade sin närmaste omgivning så behöver ju inte de andra lida någon nöd. Matningar finns på många olika ställen hos Urpo.

De nitton arter vi räknade ihop denna förmiddag blev koltrast, större hackspett, blåmes, nötväcka, stjärtmes , gulsparv, grönfink, gråsiska, mindre hackspett, spillkråka, svartmes, entita, sparvhök, talgoxe, skata, björktrast, grönsiska, sidensvans och stenknäck.
Tack Urpo och Inger för en trevlig förmiddag.

Vid pennan
Kjell Häggvik

Två förväntansfulla lag stod uppställda på startlinjen utanför kommunalhuset i Tappström vid sjutiden söndagen den 10 januari. Det var dags för den 16:e upplagan av MOF:s Artrally. Det skulle bli en svårskådad dag.

Klockan sju på morgonen gick starten för årets Artrally på Mälaröarna. Två lag var anmälda. Janne W och Urpo bildade Team ”Gammal är äldst” motståndet utgjordes av de eviga påläggskalvarna Kjell H, Linus B samt undertecknad.
Direkt efter att startskottet gått åkte vi till ugglesäkra lokaler på Lovön. Efter en stunds lyssnande kunde vi konstatera att det var lite si och så med det ugglesäkra. Vi gjorde flera stopp, företrädesvis i området kring FRA men även nere vid Sötvattenslaboratoriet samt de två matningarna vid Koviken. Ingen Kattuggla! En missräkning med andra ord.
Efter Lovön körde vi runt på Färingsö. Planen var att hitta Dubbeltrast. Vi började med ett kortare stopp vid Färjstaden, Svartsjö. Där fick vi inte mindre än tre havsörnar som satt och slöade på isen. En mäktig upplevelse.
Vid en väl tilltagen matning kring hyreshusen vid Svartsjö kunde vi plocka in en del roliga arter som gästade fågelbordet. Stärka och uppvärmda av dessa framgångar fortsatte vi vår färd ut mot Kungsberga och dubbeltrastarnas förlovade land. Trots många stopp och mycket nedlagd tid så blev resultatet magert, dubbeltrastarna lyste med sin frånvaro. En flock stjärtmes måste betraktas som en rejäl framgång.
Men det var en tung dag ute i markerna denna söndag. Fyra fem minusgrader och en ostlig vind som trängde in genom märg och ben. Det var riktigt ogästvänligt emellanåt. I vårt lag hade vi stora svårigheter med så vanligt förekommande arter som knipa, storskrake och vigg. När vi äntligen kunde kryssa dem så var det med en enda ynka individ. Sothöna fick vi inte alls och arter som gråsparv och nötskrika misslyckades vi också med. Därmed inte sagt att det är artfattigt ute på öarna utan mer att vår rutt inte var helt genomtänkt.
Men det fanns glädjeämnen: havsörnarna och stjärtmesarna är redan nämnda och matningen på Paradisvägen bjöd på stenknäck och en bofink. Att sedan skäggmesarna, denna dag fyra till antalet, fortfarande är kvar i vassen vid Lurudden, det är ju hur kul som helst!
Under artgenomgången i Urpos kök fick vi se hur sju stycken stjärtmesar slog sig ner på matningen och under någon hektisk minut trodde vi att en vinterhämpling var på besök, men så var det inte.
Totalt gav dagen 51 arter. Urpo och Janne gick segrande ur leken med 42 arter. Vi, i det andra laget, kunde glädja oss åt en silverplats med 41 arter.
Till nästa års artrace är det fritt fram för fler lag att delta.

Vid pennan
Mats A.

Vandring på Eldgarnsö den 22 november.

Novembers traditionella skådarexkursion till Eldgarnsö är ett välkommet inslag i kalendern när mörkret och kylan kryper inpå oss. Många av oss som varit aktiva tidigare under året hade nästan gått in i ide. I år var vi 14 varmt klädda fågelskådare plus 2 fyrfota vänner som slöt upp vid parkeringen på Eldgarnsö, då Per Öhman och Urpo Könnömäki bjöd in till en söndagsutflykt.

Denna söndag sken äntligen solen efter många gråa dagar i veckan. Kylan bet tillsammans med en frisk nordanvind. Fördelen är att det är enkelt att promenera när marken är hård.

Eldgarnsö är i sin helhet ett naturreservat som bjuder på många miljöer med olika arter. Miljöerna är åkermarker i mitten, löv och barrskog omkring, kärr samt Mälaren som håller sjöfågel. Dessutom ligger ön så att vi har goda chanser till sträck. På senhösten lockas vi specifikt att se dubbeltrasten som är karaktärsfågeln som gärna livnär sig på misteln.

Bild: Vi är samlade vid parkeringen på Eldgarnsö och förväntansfulla.

Från tidigare exkursioner har man lärt sig att det gäller att spetsa sinnena redan från början, vilket betalar sig då både korpen och nötskrikan gör sig hörda. Efter att Per och Urpo hälsat oss välkomna strövar vi in mot öns mitt vilket ger en lönsam överblick över åkermarkerna.

Bild: Den kyliga novembersöndagen bjuder på en klar och himmel samt frostig mark.

Ganska omgående får vi en bonus i form av 4 vackra dovhjortar som tagit sig över till Eldgarnsö, från Dävensö tror vi. Vi hör redan dubbeltrasten och ser en grupp av 5 flygande sångsvanar, vilka vi skall se i större antal senare under dagen.

Som det visar sig är det en del fågeltrafik i luften. Under dagen ser vi två havsörnar på lägre höjd än man brukar. Annan trafik är gråtrut, storskrake och som sagt sångsvan.

Det ges tillfälle att få inblick i en del projekt som pågår på Mälaröarna som tex. göktytemärkningen.
Många av oss kommer att besöka Eldgarnsö vid andra tillfällen på året så exkursionens värdar bjuder på tips, som fiskgjusebo och lämpliga lokaler att höra vårens sångare.

Väl framme vid öns hot-spot vad gäller mistel och förväntade dubbeltrastar så dröjer det faktiskt en stund innan trastarna röjer sig. Det saknas sannerligen inte mistelbär, men trastarna är för dagen lite skygga. Men fjorton vakna par ögon har snart spejat in uppskattningsvis ett tiotal dubbeltrastar.

Urpo menar att det blir nog inte mer än så och gruppen går vidare. Nära öns bondgård händer det saker när flera gröngölingar störtar iväg från träden över åkern. Förklaringen kommer momentet efter med en förbiflygande duvhök.

I år väljer vi att inte ta fika vid viken mot Norrsundet, på grund av nordanvinden samt att det var sparsamt med sjöfågel där. Det enda vi såg var en skrattmås.

Vi följer istället skogsvägen söderut och sprider ut oss i den solbelysta backen, där termosarna tas fram.

Bild: Fikapaus.

Några i gruppen, andra än undertecknad, klarade av att äta matsäck samtidigt som de noterade fågellivet omkring. De noterade tex talgoxe, större hackspett och grönfink. Ingen kunde dock undgå att notera dagens andra havsörn samt en större grupp sångsvanar som sträckte söderut. Vi kom slutligen överens om att de var cirka 30. Under vandringen över ön bockades givetvis ett flertal vanligare arter av successivt.

Vi noterade även rikligt med slånbär precis som vi noterat rikligt med mistelbär tidigare.

Innan exkursionen hade vi gissat att vi skulle kunna se sidensvans, men så blev det inte idag.

Vattnet mot Skarnholmen, den delen som leder till Eldgarnssundet, har tidigare år visat upp en del sjöfågel. Som grupp fick vi här knölsvan, storskrake, knipa och några noterade även skäggdopping.
Kanske att sportfiskarna hade större lycka, tänkte jag. Men de belönades med bottennapp, vilket triggade Staffan att berätta en otrolig fiskarhistoria om hur hans far blivit av med en wobbler som återfanns efter flera år i en 18 kg gädda. Naturen upphör aldrig att överraska!

Som man kan förstå finns det mycket roliga saker att prata om när man är på fågelexkursion och bland vänner.

Utflykten börjar lida mot sitt slut. Vi promenerar tillbaka till parkeringen. På vägen passerar vi ett låglänt kärr-område som brukar hysa gärdsmyg. Även om vi hör gärdsmyg oftare på senare tid, så är den tyst idag.

Hela utflykten gav totalt 23 arter; med toppnoteringarna för sångsvan (29+5), gråtrut (~20) och storskrake (11+5). Dubbeltrastarna var många, säkert dryga tiotalet, även om alla inte visade sig samtidigt. Förra året sågs inte havsörnen vilket de reparerade i år.

Stort tack till årets ciceroner Per och Urpo!

Nästa aktivitet i MOFs program sker redan 26 nov med bildvisning från Etiopien av Simon Edman.

Se programmet för mer detaljer.

Vid pennan, Kjell Häggvik

2015-10-31. Svartsjö uppfyller förhoppningar och ger oss även dramatik.

Årets näst sista MOF exkursion gick av stapeln sista helgen i oktober och lockade 11 av oss skådare till Svartsjö. Det var en stilla dag där även solen tittade fram stundtals. Urpo Könnömäki var vår ciceron och visade vägen både till Svartsjö dämme och till fågeltornet vid Svartsjöviken. Den här tiden på året, så har de flesta flyttfåglar passerat, men vi hoppades ändå på spännande ögonblick med bla. vintergäster som kommit ner från norr. Dagen uppfyllde våra förväntningar med både varfågel och havsörn, men vi fick en extra bonus i form av dramatik mellan sångsvan och knölsvan.

Totalt noterade vi drygt 25 arter, varav kan nämnas salskrake, varfågel, enkelbeckasin, fjällvråk, duvhök och havsörn, så oavsett om detta var första exkursionen eller om man varit med länge så fanns det där lilla extra att uppleva.

Vi gick först till dämmet som såg oroväckande tomt ut. Efter en kort stund så kom dock 3 salskrakshonor inflygande och intog sin plats på vattnet. Vi hade gott om tubkikare och handkikare samt turades sedan om att försöka hitta varfågeln.

Man ser varfågeln lätt när den visar sig, eftersom fjäderdräkten har så stark kontrast. Dessutom har den ett band över ögonen som lätt känns igen. Men den kan vara riktigt gäckande. Ena stunden syns den tydligt och helt plötsligt är den borta. Efter att varfågeln spanat av sin närmaste omgivning från en gren eller ett vasstrå dyker den ner efter ett byte och försvinner ur sikte.

Vår varfågel idag hade nog en utåtriktad läggning. Vi upptäckte den längre bort vid norra delen av viken. Fågel närmade sig sedan stegvis tornet under ganska lång tid, för att slutligen vara väldigt nära. Det var som att den ville vara riktigt säker på att vi såg den ordentligt.

– Så här ser jag ut i profil och så har ser jag ut rakt framifrån, varsågod att skåda!

Jan Sondell och Urpo berättade sedan en hel del intressanta saker om vad den tuffa fågeln är kapabel till. Likt törnskatan kan den fånga större byten än vad som krävs för att stilla hungern och spara till senare tillfälle.

När vi sett vad dämmet hade att ge denna dag var uppgiften att ta oss vidare genom slottsparken till fågeltornet vid Svartsjöviken för att fika. På vägen ser vi en kråka som försett sig med en hel talgboll, med nät och allt. Matningen av fåglar inför vinter börjar komma igång och den påpassliga kråkan tog för sig rejält.

Väl framme vid fågeltornet i Svartsjöviken var det fritt fram att ta fram den medhavda matsäcken.

MOF’s fågelexkursioner handlar inte bara om att se fågel utan är också ett de bästa tillfälle att träffa skådarkamraterna. Det talades om alla möjliga saker, denna dag, tex. vad vi skulle kunna förvänta oss denna allhelgonahelg. ”Trick or treat?”

Dramat i Svartsjöviken börjar med att en irriterad sångsvan envisas med att jaga bort en familj med knölsvanar, som består av mamma, pappa och 3 ungar. Familjen återkommer och sångsvanen ger sig inte. Sångsvanen återkommer flygandes på låg höjd och siktar in sig på en av ungarna. Nu tänker knölsvansföräldrarna att måttet är rågat. Gemensamt går föräldrarna till motattack och det blir stridigheter under en stund. Hettan lägger sig ändå, men den hätska stämningen emellan dem hänger kvar. En liten detalj var att en av ungarna rycktes med av stridigheterna och närmade sig, men avstod från att ge sig in i striden.

För oss skådare var det en intensiv stund när vi fick följa att det kan vara rejält tufft i naturen när man skall samsas om ett utrymme.

När detta drama utspelats för våra ögon saknades egentligen bara havsörnens patrullerande över viken. Som i ett slag siktades både fjällvråk och duvhök.

Mätta på fika och upplevelser började vi återtåget till parkeringen vid Svartsjö slott.

Väl framme vid parkering och när vi börjat packa in utrustningen i våra bilar, kommer den, havsörnen, lågt flygande och gör utfall mot änder nära oss i viken. Oftast brukar man få sikta havsörn högt uppe på himlen. Inte denna dag. Nära och majestätiskt.

Vad skall man säga, en fågelexkursion mästerligt regisserad.

Tack skådarvänner och på återseende. Nästa gång är det Eldgarnsö.

Vid pennan

Kjell Häggvik

Fem tappra skådare slöt upp på parkeringen vid Lovö kyrka på söndagsmorgonen den 18/10.
Många drog sej nog ur om man tittade på väderprognoserna under lördagen. Då såg det inte så lovande ut. Dimman var ju ogenomtränglig på lördagen och samma väder lovades till söndagen. Men vad hände? Jo, när jag drog ifrån gardinerna i sovrummet på morgonen såg jag en stjärna på himlen, och det visade sej när det ljusnade: en klarblå himmel, varken moln eller dimma!

Vi började som vanligt vid Kyrkan där det dök upp en Duvhök. Därefter mastområdet och efter det drog vi till Prästvik där vi också avslutade det hela. Alla verkade nöjda tack vare det fina vädret.

31 arter drog vi med Fjällvråk på topp, den dök upp när vi lämnade mastområdet.
En spillkråka hördes vid Prästvik annars var det inget utöver det vanliga.
(Alla arter finns inlagda på Artportalen)

SVENNE