Årets traditionella sensommar-artrace på Mälaröarna hölls den 20 augusti. Detta år har inte sensommaren gett ett liknande skjuss på fågelfronten såsom tex 2016. En av de kyligaste somrarna i mannaminne med sparsam tillgång till insekter spelar nog roll. Utsikterna på morgonen den 20 augusti lovade dock möjligheter att göra något bra av dagen.

Undertecknad ingick i lag med Urpo Könnömäki och Jan Wernerman. Alla lag startar från valfri plats i kommunen med tidigaste starttidpunkt klockan 05:00 på morgonen.  Man kan alltså välja ambitionsnivån, dvs allt från en lugnare söndagsutflykt till en intensivare exkursion. Avslut och summeringen av dagen sker dock gemensamt klockan 14:00 i Svartsjö slotts kafé.

Min berättelse rör naturligt nog vårt lags insats.

Tidigare år har vi valt att besöka Adelsö och kyrkpölen ganska tidigt på morgonen, dock ej i år. I år tyckte vi att pölen torkat ut en del och att Svartsjö dämme borde ge bättre resultat. Vår plan var att nyttja den insparade tiden genom att dröja kvar vid de övriga lokalerna lite längre. Det tålamodet skulle kunna betala sig lite senare under dagen var tanken. Normalt brukar arterna komma i snabb takt tidigt på morgonen. Men man kan uppleva att man inte ser något nytt alls efter lunch när man hastar runt kommunen i ren desperation.

Vi startade kl 5:00 hemma hos Urpo för att därefter lägga en del tid i Väsby hage. Vi har knappt startat förrän vi hör både korp och rödhake.

I Väsby hage hoppas vi dels få se kattugglan som skaffat ett boende i en sönderblåst ek samt höra småfåglarna kvickna till när solstrålarna värmer upp trädridån. Kattugglan håller sig gömd. Nere vid Mälaren kan vi notera knölsvan, vigg, gråtrut, skrattmås, storskarv, skäggdopping samt både havstrut och havsörn. Det känns bra att klara av de större fåglarna på en gång. De kan annars gäcka en senare under dagen. Även så hör vi hackspettarna (gröngöling, spillkråka och större hackspett) innan vi ger oss i kast med de centrala betesfälten i Väsby hage. Först hörs endast sporadiska läten när solstrålarna slickar trädtopparna, men när väl solljuset trycker sig neråt så drar kakafonin igång. Alldeles speciellt blir vi tagna av att det fullständigt vimlar av grå flugsnappare. Det är säkert ett femtital igång. Jag noterade att klockan var 6:30 vilket jag tänkte kan vara bra att komma ihåg för framtida utflykter denna tid på året.

Övriga arter som vi noterade antingen rastande, sjungande eller förbiflygande var blåmes, bofink, dubbeltrast, duvhök, entita, grågås, grönfink, nötväcka, rödstjärt, svartvit flugsnappare, talgoxe, trana och trädpiplärka.

Jan ser bergfink bland en större grupp av bofink, men de rör på sig så snabbt så varken Urpo eller jag lyckas ta in den.

Rödstjärt.

Trädpiplärka

Entita

Grå flugsnappare

Därefter åker vi vidare till Bonadammen där vi har turen att höra smådopping nästan omedelbart. Fortfarande finns alla svalorna kvar i närheten (backsvala, hussvala och ladusvala). Familjen med sångsvan är där och ungarna har vuxit sig ganska stora vid det här laget. Övriga arter som noteras är brunand, gräsand, grönbena, kanadagås, knipa, sothöna, steglits, sävsångare och tofsvipa.

På resan tillbaka mot centralare delar av Ekerö fyller vi på med både kaja, kråka, ormvråk och ringduva, vilket inte är så svårt vid denna tid. Ett kort stopp vid Huvududden ger endast gulärla. Granplantering som brukar hysa en del intressanta arter är ordentligt kapade och blir en besvikelse.

Vägen mot Skytteholm och Menhammarsviken brukar kunna ge oss lite ovanligare fynd. Förra året hade vi tex en brunglada som passerade. I år får vi kontakt med vår första bruna kärrhök och sparvhök vid entrén till golfbanan samt vi hör plötsligt storspov. Det är två stycken som passerar flygande.

Brun kärrhök

Sparvhök

Storspov

Vi tycker vi ligger bra till tidsmässigt så därför blir det fika paus vid Menhammarsviken.  Nu värmer solen ordentligt. Vi noterar en del arter bland träden men inte något nytt egentligen. Urpo och Jan strosar bort till viken vid Skytteholm och ser plötsligt två havsörnar som kretsar över Huvududden.

Spaning vid Skytteholm.

Havsörnar.

Jag är till att börja med halvt ointresserad. Jag står ju de facto och meckar med alla min prylar vid bilen. Men det vilar något engagerat över Urpos och Jans spanande så jag får sätta fart. Väl framme hos duon kommer en tredje havsörn glidande över oss mot Huvududden.

Havsörn modell äldre

Det skulle kunna vara familjen som häckat och fått fram två havsörnsungar på Ekerö.
Vi är verkligen förunnade att ha den majestätiska örnen på öarna.

Arter som kan läggas till listan vid Menhammar och Skytteholm är björktrast, buskskvätta, fiskmås, fisktärna, gråhäger, gråsparv, grönsiska, koltrast, silltrut, skogsduva, skäggmes (!), stare, sävsparv, törnskata och ängspiplärka, dock inte fasan märkligt nog.

En av flera steglitser vid Menhammarsviken.

På Lovö kan vi ta in vitkindad gås enkelt genom att bara passera förbi Drottningholm. Tornseglare och fiskgjuse ses vid Ängsholmen, vilket ligger på vägen ut mot Lambarudd. Vid det laget var vi lite oroliga att vi missat tåget med tornseglare men när vi väl fick syn på dem så fanns de i stora antal. En del arter vi sett kretsar över Lovö.

En ormvråk fastnar på plåten.

En tur till Färjestaden gav otroligt nog en gök.

Nu när det närmar sig grande finale vid lokalerna runt Svartsjö väljer vi att ta ett svep förbi fågeltornsparkeringen vid Svartsjöviken och nittiograderskurvan.  Eftersom vi redan har 70 arter på listan så söker vi mest kompletteringar innan Svartsjö dämme skall få leverera. Nittiograderskurvan ger oss 4 arter till; hämpling, sånglärka, tamduva och stenskvätta.

När vi parkerar vid avslutningslokalen Svartsjö dämme så börjar krafterna tryta. I fågeltornet står dock Mikael Nederman och han har lyckats ta in flera inte helt vanliga rovfåglar vilket ger oss energi och kraft att slutspurta.

Vi får ihop enkelbeckasin, gluttsnäppa, svartsnäppa, snatterand, brushane, kricka, gulsparv, lärkfalk, bivråk, blå kärrhök, vattenrall och pilfink.

Vadare vid dämmet.

Lärkfalk nästan en kilometer bort. Tub anbefalles.

Bivråk lika långt bort. Tub anbefalles.

Svartsnäppan följer änderna och får hjälp att få fram föda.

Törnskata vid dämmet.

I Svartsjö slotts kafé träffar vi Ulla och Bertil Dolk som kan addera större strandpipare, skedand, trädkrypare och gärdsmyg till listan så att vi under racet totalt kommer upp i 90 arter.

I år var vi 2 team som genomförde racet och resultat på totalt 90 arter får anses som väl godkänd.

Tack Urpo för arrangemanget. Vi ses ute i fält.

Vid pennan

Kjell Häggvik