Mastområdet – Lovön

Lovön är gammal kulturbygd omgiven av Mälaren. Ön uppvisar en omväxlande natur med skogspartier, odlad mark och vackra ängs- och hagmarker. Fågellivet är rikt och kan bjuda på fina upplevelser i stort sett överallt. Nedan följer en presentation av Lovöns smultronställen kryddade med några roliga fågelminnen. Artikeln baseras på ett omfattande material som varsamt redigerats och delvis kompletterats av Laine Boresjö Bronge

Lokalbeskrivning

Mastområdet är själva pärlan på Lovön. Själv har jag hållit lokalen som rätt hyfsad, men jag får nog ändra mig på den punkten. Jag fick för mig att räkna arter som setts vid mastområdet och dess omgivning och blev minst sagt förvånad när siffran slutade på 167* arter.
Det måste vara lite av ett rekord för en sådan liten yta. Området är ju i första hand en rast- och sträcklokal. En hel del roliga arter har setts genom åren som havsörn, kungsörn, brun glada, ängshök, pilgrimsfalk, bivråk, blå och brun kärrhök och jorduggla, och inte minst ejderflocken som sträckte förbi en höst. Av rastande fåglar lite utöver det vanliga kan nämnas lappsparv, snösparv, videsparv och ortolansparv.Mastområdet ligger i en sänka i terrängen och utgörs av resterna av en sedan länge utdikad sjö. Områdets centrala delar utgörs av fuktig, tuvig ängsmark som är omgiven av åkermark. I öster gränsar lokalen till barrskog. En mindre våtmark med damm finns också i anslutning till den fuktiga ängsmarken. Centralt inom området finns ett antal höga master vilka utgör populära spaningsplatser för bl. a. övervintrande vråkar. En bra observationsplats med överblick över hela området är Lovö kyrka, där det också är lätt att parkera.

OBS! Att tänka på när man befinner sig vid mastområdet: Det är militärt skyddsområde. Inga kameror alltså, inte ens om det sitter en masktörnskata i maststagen 🙂 Läs noga och följ de skyltar och anvisningar som finns i området.

Rastande fågel på åkrarna runt mastområdet domineras av ringduvor och skogsduvor. Tamduvor sällar sig också till ringduveflockarna, och en gång har även en turkduva observerats. Ibland kryllar det av sädesärlor, och letar man lite hittar man en och annan gulärla, både sydlig och nordlig. Bland sånglärkorna kan man hitta trädlärkor, och ibland översvämmas åkrarna av bo/bergfinkflockar i enorma mängder. En gång hade de en lappsparvhanne med sig. I kråk- och kajflockarna kan man hitta råkor både vår och höst, och stararna lockar ibland till sig snösparvar. Tofsviporna kommer först och lämnar området sist. En vår fanns det en flock på ca 140 ljungpipare på en av åkrarna intill mastområdet.

Med lite tur och med rätt vattenstånd i dammen kan man få se svartsnäppa, skogssnäppa, brushane, grönbena och kärrsnäppa. En gång small det till ordentligt. Då stod där en spovsnäppa tillsammans med en mosnäppa, båda ungfåglar. Enkelbeckasin kan förekomma i stora antal. Våren 2003 stöttes inte mindre än arton enkelbeckasiner på vägen ut till mastområdet. Jag har fått för mig att enkelbeckasinen häckar i området för man ser ett par individer där under hela häckningssäsongen. Man får inte heller glömma kornknarren som ropade där en senvår.

Dammen besöks ibland av storskrake, vigg och sothöns om våren. Krickor rastar där varje höst. Tillfälligt har också mandarinand, stjärtand och bläsand setts. Gräsanden får ut flera kullar varje år. Knipa häckade ett år och fick ut åtta ungar, men dessa decimerades med en för varje dag tills det bara var två kvar. Då kom jag på vem rövaren var. Det var den bruna kärrhökshannen som patrullerar runt mastområdet varje dag. Han tog nog alla för jag såg inte några ungar där senare.
Sävsparv, ängspiplärka, sånglärka, buskskvätta och stenskvätta häckar varje år. Steglits finns året om. På sommaren jagar lärkfalk, tornfalk, och ibland även stenfalk och pilgrimsfalk.
Unga törnskator trivs i området på sensommaren/hösten, man kan se upp till tio stycken där samtidigt. Om hösten rastar också blåhake. Vinterhämpling och snösiska visar sig ibland tillsammans med gråsiskor och brunsiskor.

De vitkindade gässen från Drottningholm samlas då och då i området. Också andra gäss kan förekomma som sädgås, grågäss och kanadagås. Även stripgås och snögås har observerats.
Så har vi de mystiska sträckgatorna. En av dem går från NNO mot SSV på hösten och används av änder, gäss, svanar och tranor. En minnesvärd upplevelse var ejderflocken, femtiosex stycken, som dök upp ovanför skogen där FRA har sin huvudanläggning. Först trodde jag det var vitkindade gäss som jag hade sett vid slottet tio minuter tidigare, men sedan tyckte jag att vingslagen var för snabba och då gick tanken till prutgäss. Men när jag fick in dem i tuben såg jag att en del var vita på bröstet medan andra var helt mörka. Hjärnan bläddrade med rasande fart igenom fågelbokens änder och gäss fram och tillbaka, men inget stämde.
– Vad i all glödheta, skall jag inte klara av och arta dom här, det är ju otroligt! När de skulle till att passera mig såg jag något som jag trodde var omöjligt, en ejderflock här vid mastområdet? Jo, utan tvivel var det så.

Rovfåglarna rör sig i en nord-sydligare gata, vitfågeln i motsatt riktning, på våren mest skrattmås faktiskt. Det finns också en skogsduvegata som löper från Drottningholm i öster mot Prästvik i väster. Vår, sommar och höst, vilken tid som helst på dagen kommer de från en, till fyra, fem åt gången, med ett par tre minuters intervall. Det är väldigt sällan ringduvor med, men det händer. Jag har inte lyckats luska ut vart de tar vägen. En del stannar på kyrkängarna, men långtifrån alla.

Vintertid har det hänt att ett par ormvråkar övervintrar på lokalen. Ofta ses också fjällvråk och varfågel. Även tornfalk har övervintrat vissa år.

*167 arter gäller år 2017. År 2003 var antalet sedda arter 132.

Vägbeskrivning

Kommer man från Drottningholm följer man Lovö kyrkallé fram till Lovö kyrka. Därifrån har man fin utsikt över Mastområdet.

Svenne Schultzberg 2003, uppdaterad 2017