På lördag morgon den 20 maj var det dags för MOF att åter igen kalla till en exkursion i vårmorgonen. Många startade tidigt med att förbereda kaffe och smörgås som packades ned i ryggsäck tillsammans med kikare och värmande tröja och mössa. Väderleken såg god men kall ut kring 05:30 men solen bådade om god väderlek för förmiddagen.

Första stopp blev Tappström utanför kommunhuset där första gänget samlade sig för samåkning vidare upp mot norra Färingsö och Kungsberga. Elva förväntansfulla och i vissa fall morgontrötta skådare möttes utanför Konsum i Kungsberga där också vidare färdplan presenterades. Det var dags för morgonens första lokal – Skarnholmens ängar. Molnen hade börjat samla sig, och det var nog ändå lite kallt för dom som valt kortbyxor (läs undertecknad). Något som senare blev helt klart hanterbart.

När vi rullade in mot uppställningsplatsen vid Skarnholmen stod en morgontrött räv och hängde kring den vägbom som av markägaren nu står uppställd i avskräckande syfte (även om det går mycket bra att passera denna till fots vid sidan av). Visst, fåglar låg i fokus, men en räv gav ändå en indikation om att vi säkert var först på plats bland de tvåbenta däggdjuren denna morgon.

Avsittning och öronen på spänn, vi var på plats och nu igång. Gök, ormvråk och sjungande rödvingetrast hängdes omedelbart in. En gärdsmyg sjöng för fullt nere i strandskogen och snart kunde vi urskilja både näktergal från sälgbestånden och sånglärka från ängarna. Väl framme vid vägskälet fick vi se en grann brun kärrhök komma svepandes över tuvmarken och näktergalarna sjöng i princip oupphörligen på armlängds avstånd men ändå helt osynliga.

Sjungande rödvingetrast, en av de första arterna för morgonen. Foto: Kjell Häggvik

Förbi bommen och ut mot ängarna bjöd på sjungande buskskvätta och strax kom också en fasantupp smygandes i åkerkanten. När han kom ut på åkern riktigt såg man hur nervositeten steg hos tuppen, steglängden ökade successivt till den grad att den till slut sprang för glatta livet för att nå skyddande vegetation på motstående sida. Och med all rätt, det finns gott om duvhök ute på öarna.

På ängen kunde vi se och höra flera sånglärkor och ett par av kanadagås varnade med högsträckta halsar när vi närmade oss en av åkrarna. När vi var helt nära lyfte dom två, och deras rop ekade genom den klara morgonluften. Tofsvipor flappade i luften och starar och kajor födosökte. Gulsparven sjöng i toppen på ett av dom ensamma träden och en gråhäger slog sig ned vid den lilla kanalen som ringlar ut över åkern. I en björk med nyutslagna löv satt en trädgårdssångare och sjöng i takt med en lövsångare.

På vägen tillbaka mot bilarna stannade vi upp och fick syn på en näktergal som sjöng och blev synlig för flera av oss i gruppen. Det fick bli en fin avslutning på vårt första stopp.

Nästa stopp blev Eldgarnsö. Vi hann samla oss och gå ca 50 meter innan det gemensamt bestämdes att det blivit tid för fika och frukost. Den lilla grusvägen från parkeringen gav lä och solbelyst sluttning, och eftersom fågelsången var otroligt tydlig och rik bestämde vi oss för att ge platsen lite extra tid. Ner mot viken var alskogen fälld och bortom vassen kunde vi se fint ut över viken. En del sly fanns kvar vilket blev en naturlig födosökningsplats för mängder av trastar och gärdsmygens sång rörde sig mellan buskagen. I ryggen hade vi ekskogen varifrån vi kunde urskilja grönsångare, rödvingetrast och trädgårdssångare. Bland slyn mot viken sjöng även sävsparv och törnsångare vilka visade upp sig fint för oss att se i medförda tubkikare. I vattnet i viken födosökte fiskgjuse och fisktärna och på håll kunde vi se ormvråk. Vilken start på vår Eldgarnsötur, och vilken plats för en morgonkaffe.

Vandringen fortsatte ut mot de stora ängarna. Redan i kanten noterade vår erfarne deltagare Urpo att ärtsångare spelade och på håll hörde vi skogsduvans hoande och en göktyta tytade i en av dungarna. En gök dök upp, och efter imitation från Urpo närmade sig göken vår grupp.

Urpo imiterar gök, och strax kom den riktigt nära. Foto: Roger Månsson

Den var upprörd och ilsken, och här fick vi även en närkontakt som gav många fina bilder för de som hade med sig kameran. Övriga nöjde sig med de få sekunder som göken var framme, att då få se dess sätt och utseende vilket mycket påminner om en rovfågel. Fläckat bröst, lång stjärt och spetsiga vingar. Inte undra på att de mindre fåglarna mobbade den flitigt när den passerade gruppen och till slut gav upp och försvann. Eller vet dom om dess beteende kring bopredation, och därför gav sig på den? På avstånd hörde vi den sen fortsätta ropa, och till svar hördes tre andra ropa i den vackra förmiddagen.

Den ilskna göken stannade kort till efter Urpos lockrop och vi fick fina möjligheter att också få den bild och se den i våra kikare. Foto: Kjell Häggvik

På väg vidare noterades även stenknäck, tornseglare, trädpiplärka och ladusvala. Vid den stora gården var bobyggande ladusvalor i full gång med sitt arbete och pilfinkar tjippade förnöjt i toppen av ett slånbestånd.

Ett av våra sista stopp på vandringen blev vid den nyanlagda pumpstationen som ska reglera vattenståndet för att säkra åkrarnas odling. Ett ganska tydligt ingrepp på kulturmarken och som absolut förändrat förutsättningarna på ön för flera av arterna som lever där. Vårt tillfälliga stopp gav oss möjlighet att mer i detalj studera en sjungande rödvingetrast, och många fick för första gången njuta av den melankoliska sången från denna vackra trast samtidigt som vi kunde se den riktigt nära. Vassarna i slutet på trädridån kunde ge oss tillfälle att även få se sävsångare och trädgårdssångare, och flera av bilderna blev särskilt uppseendeväckande.

Sävsångaren sjunger i vassen. Foto: Roger Månsson

En bild på sjungande sävsångare under flykt är ingen enkel sak att få till, men visst blev resultatet fantastiskt. Även en bild på trädgårdssångare kom till, inte heller det en lätt uppgift.

Morgonens exkursionsmedlemmar på plats och samlade vid Eldgarnsö. Vi blev totalt 15 deltagare denna morgon. Foto: Roger Månsson

Nöjda men trötta återvände vi till parkeringen och lovade varandra att vi snart skulle se igen. Ännu en exkursion var avslutad med goda resultat och nöjda deltagare. Och känslan av hopp infann sig när vi nu åter igen fick möjlighet att hälsa våren välkommen och med vetskapen att sommaren nu står för dörren.

Stort tack för allas engagemang och spännande diskussioner om fåglar. Vi ses framöver i markerna!

Christian