Årets traditionella sensommar-artrace på Mälaröarna hölls den 19 augusti. Vi håller årets artrace efter att ha upplevt den varmaste sommaren i mannaminne med många veckor av väldigt soligt och hett väder.  Om förra årets vår och sommar kännetecknades av kyla och torka så fick vi i år värme och torka. Det är konstaterat att många arter fick svårigheter med häckningar under 2017 och vi såg få ungar förra året. I år har vi dock kunnat se en del ungar så en spänd förväntan fanns på årets resultat. Det hade ju trots allt varit extremt torrt under en längre period i år.

Jag bildade lag med Per Lönnborg och vi närde en endast svag förhoppning att utmana nestorerna Urpo Könnömäki och Jan Wernerman. Lagen lag startar från valfri plats i kommunen med tidigaste starttidpunkt klockan 05:00 på morgonen.  Vi startade dock klockan 6, tack och lov, eftersom det varit en sen kväll dagen innan för undertecknad. Tävlingsdagens väder var soligt och samtidigt väldigt blåsigt. Avslut och summeringen av dagen skedde gemensamt klockan 14:00 i Svartsjö slotts kafé.

Lagen hade ganska likartade strategier med några enstaka skillnader. Att notera är att ingen av oss valde att åka ut till Adelsö. Detta är oftast ett beslut baserat på att en sådan strategi innebär att man lägger flera timmar på ön, vilket tex kräver att kyrkpölen har en vattenyta och inte är torrlagd.

Per och jag valde en östlig start ut mot Färingsö, för att kontrollera Svartsjö och Eldgarnsö tidigt på dagen, till skillnad mot Urpo och Jan som valde en västlig start mot på norra Munsö, till Väsby Hage och Bonadammen. Tanken från vår sida var att lyckan på de östliga lokalerna kunde bero på tidpunkt på dagen, emedan framgången i Bonadammen inte är lika känslig för när man skådar där. Per och jag valde också att inte lägga tid i Väsby Hage, då vi hört att det just nu är ganska lite fågel där. Urpo och Jan hade ett tidigt stopp där och kunde konstatera att lokalen inte gav lika mycket som förra året, då den var en riktig guldgruva.

Entita på Eldgarnsö. Foto: Kjell Häggvik

Under dagen visade det sig att båda lagen hade väldigt svårt med småfågel. Tex så tycktes sångare och trastar som bortblåsta. Normalt ganska enkla observationer visade sig nästan hopplösa och framförallt Per och jag kände oss smått desperata. Skall vi inte ens kunna notera stare, vilket vi lyckades med i slutändan. Har lärkorna dragit hem? Men, hittar vi inte ens en björktrast? Nej, det gjorde vi inte.

Urpo och Jan hade liknande problem, men gjorde ett geni-drag genom att plocka fram en ”gammal” lokal ur rockärmen – Norrskog, som ligger nordost om Svartsjö. Där hittade de Ekerös samlade (ursäkta redaktören, men jag kan inte låta bli att överdriva) tättingpopulation, med bla 20 st grå flugsnappare, gransångare och synlig härmsångare.  De hade väl alla blåst dit. Nåväl, även vi gjorde några smarta val, såsom tidigt besök på Eldgarnsö och att vi senare checkade dammarna i Drottningholm och fann 3 strandskator.

I slutändan så vinner kunnandet samt erfarenheten då Urpo och Jan står som segrare.

Urpo och Jan fick ihop 76 arter. Per och jag nådde 66 arter. Sammanlagt fick vi ihop 85 arter.

Deltagarna i artracet 2018, från vänster Per Lönnborg, Kjell Häggvik, Urpo Könnömäki och Jan Wernerman.
Foto: En för oss obekant besökare till Svartsjö slott

Läsaren finner de detaljerade artlistorna på artportalen. Notera dock att vi endast lagt in dagens första observation av en art, dvs arterna har ju setts på flera lokaler.

Trädpiplärka vid Huvududdens naturreservat. Foto: Kjell Häggvik

Trädpiplärka vid Huvududdens naturreservat. Foto: Kjell Häggvik

Några artkommentarer:

• Urpo och Jan såg totalt 9 havsörnar och observationerna gjordes på flera platser.
• Positivt är att vi har både smådopping och svarthakedopping med ungar i Bonadammen.
• Per och jag lyckades hitta och fotografera en trädpiplärka vid Huvududden, norr om Menhammar.
• En bläsand sågs i Menhammarsviken.
• Det var ganska gott om hämpling och steglits vid tillfället.

Tack Urpo för arrangemanget. Vi ses ute i fält.

Vid pennan
Kjell Häggvik