November är den månad på året som vi fågelskådare bör ha lägst ställda förväntningar på när det gäller artrikedom.  De stora flyttlassen har gått under september och oktober, och endast enstaka eftersläntrare dröjer kvar. Men skam den som ger sig. Det är ännu inte stiltje i fält. När kylan kryper in på bara skinnet, så söker sig våra fåglar dit de kan hitta den nödvändiga födan. Detta gör att spännande vinterarter kommer ner till oss och en del av våra stationära arter kryper fram så vi har lättare att finna dem.  Vår karaktärsfågel dubbeltrasten kalasar då på de rikligt förekommande mistelbären på Eldgarnsö.

Årets höstutflykt till Eldgarnsö den 12 november bjöd på grått och trist väder får jag väl lov att säga. Desto mer glädjande att vi som samlades på parkeringen vid Eldgarnsö reservat växte till en grupp på 20 personer. Så länge jag har varit med är det den absolut största gruppen, vilket visar på ett härligt engagemang. MOF gick verkligen ”man ur huse” denna Fars dag.

Per Öhman och jag, välkomnar gruppen och vi börjar med att berätta om de markbearbetningar som är utförda på ön. Till våren hoppas vi att dessa områden kommer att locka många spännande fåglar, tex vadare.  Vi har knappt hunnit berätta klart om hur utflykten är upplagd förrän allas uppmärksamhet och kikare vänds upp mot de närmaste träden. En stor flock med stjärtmesar visar upp sig till allas glädje. När de sen snabbt drar vidare följer vi efter.

Detta år går vi den vanliga exkursionsrutten i omvänd riktning. Vi har turen med oss på så sätt att målarten dubbeltrast visar sig tidigt. Vi får möjlighet att studera den i profil när den sätter sig i toppen på en gran till allmän beskådan.

Överlag så ser vi fler arter än vi hoppats på. I en torraka sätter sig en gröngöling och till sällskap får den en spillkråka som sätter sig strax under. De sitter så nära varandra att de till och med syns samtidigt i tuben. En märklig dubbel. Blir det en dubbelspett? Vi kommer att höra även större och mindre hackspett så det är full pott.

När vi går i skogspartierna så är vädret ganska milt märker man. Det är något speciellt med att gå i skogen när det är tyst omkring en, med endast enstaka ljud. Man glömmer liksom bort mycket av det vardagliga någon annanstans. Man är bara närvarande där och då. Kanske den känslan skärper sinnet så att när det tunna fågellätet väl ljuder så rycker man nästan till.

Vi hittar en lämplig plats med god utsikt där fikat tas. Vi har knappt hunnit sätta oss förrän ett vildsvin kommer sättande över åkern. Det är ingen liten krabat, nästan lite skrämmande. Många av oss noterar att vildsvinen blivit så mycket vanligare på öarna.

Vildsvin. Foto: Roger Månsson

Fågellistan som noteras av gruppen i sin helhet under utflykten stannar slutligen på 30 arter, vilket är mycket bra för denna period på året.

Björktrast, blåmes, domherre, dubbeltrast, entita, fasan, fiskmås, gråtrut, gröngöling, gulsparv, kaja, knipa, knölsvan, koltrast, korp, kråka, mindre hackspett, nötskrika, nötväcka, skata, skäggdopping, snatterand, spillkråka, stjärtmes, storskrake, större hackspett, talgoxe, tofsmes, trädkrypare och vigg.

Avslutningsvis tackar Per och jag för deltagandet och rekommenderar att åter besöka Eldgarnsö senast till våren.

Foto: Roger Månsson

Se programmet för kommande aktiviteter.

Vid pennan, Kjell Häggvik