Morgondimman svepte in över mastområdet när Svenne tog emot oss vid Lovö kyrkas parkering för MOF första höstexkursion söndagen den 22 oktober.

12 förväntansfulla herrar och damer samt ett barnbarn (Staffans Wolters) såg fram emot några timmars skådning. När bilarna parkerats och alla minglat lite så travade vi fullastade med kikare och tuber mot dagens första stopp vid mastområdet. Och som vanligt fanns Securitasvakten på plats. Han är ett lika säkert kort som de båda stationära ormvråkarna som brukar sitta på ett par stolpar. Det är lite underligt att vakten alltid kommer när MOF skådare är där. Men vi ser väl lite galna och farliga ut när vi står och kikar upp i skyn. Men i ärlighetens namn är det troligare att det beror på att mastområdet är ett skyddsobjekt.

Exkursionsmedlemmar Foto Roger Månsson

Ormvråkarna var konstigt nog inte på plats denna soliga morgon utan kråkor och kajor hade ockuperat masterna. Runt om oss var det många kringflygande gulsparvar och annat smått samt en och annan björktrast, så det var lite tunt, inga rovisar.

Björktrast Foto Roger Månsson

Som tur var hade vi med skarpögde Jan Wernerman, som när vi började misströsta, ropade ut duvhök och sparvhök som jagade efter frukost. Samtidigt förmörkades himlen av ett sträck med drygt 100 vipor på väg söderut.  Vid 9.30 tyckte Svenne att det var dags att dra vidare till nästa stopp vid vattenverks-kajen i Prästvik- och Mörbyfjärden.

Väl nere vid vattenverkskajen möttes vi av en bedövande tystnad, inga fåglar men vackert var det. Men vi var ju på plats för att skåda fågel och inte kolla på utsikten. Så Svenne manade på oss att spana! Efter ett tag så dök obsarna upp en efter en.  Storskrakar och skäggdoppingar simmade lugnt omkring och sökte mat i viken. Nja kanske inte alla skäggdoppingar. Ett par hade drömt sig tillbaks till våren och höll på med parningsritualer, men kom på att det var nog lite fel, varvid kärleksstunden avbröts.

Skäggdopping

Storskarvarna satt och skrattade åt fågelskrämman på pontonen och nu började vi få flyt.  Örnöga Jan Wernerman ropade ut en havsörn som flög lågt över fjärdens vatten och gjorde en sväng tillbaks, och satt sig högt upp i en gran. Vilken höjdare tyckte alla! Samtidigt flög en havstrut och gråtrut förbi.  Men det var inte slut med det, för nu ropades en dubbeltrast och en spillkråka ut.

Dubbeltrasten satt så fint och spanade högst upp i ett träd. Den liksom väntade på att vi alla skulle se denna vackra fågel. Om ni inte visste det, så är dubbeltrasten MOFs föreningsfågel. Spillkråkan trummade på och flög senare förbi oss på nya äventyr.

Nu började några tycka att det var dags för matsäcken och andra skulle iväg.  Så matsäcken intogs med god aptit. Vi tackade Svenne för en bra och mycket trevlig exkursion.

Sammanlagt fick vi ihop ca 30 arter.  Det blev bra med fågel till sist.

Text, Roger Månsson

Svenne språkar med Jan Werneman