Dygnsrytmen hos nattsångarna avviker mot de flesta andra fågelarter för vilka morgontimmarna är de mest aktiva. MOFs kvällsexkursionen på försommarens är den programpunkt under året som är mest anpassad för kvälls- och nattaktiva fåglar. Därmed är det också den aktivitet som kanske passar bäst för skådare med nattuggle-vanor.

Vill man lyssna på nattsångarna så får man välja en tidpunkt i slutet på maj eller början på juni, när nattsångarna anlänt och innan sången tynar bort, vilket brukar ske runt midsommar. Under denna period får man också uppleva den magiska stunden runt midnatt, när solen fortfarande lyser upp himlen, trots att den ligger under horisonten. Med den rutt vi följer under exkursionen så avslutar vi vid Lovö kyrka. Lovö kyrka har en vacker fasadbelysning. När molnen skingrar sig och himlen blir djupt blå ovan Lovö kyrka, så kan man ta in hur vackert och stilla det är i vår kommun, alldeles i utkanten av storstan.

Årets nattsångarexkursion bjöd på en utmaning, då vädret inte var stabilt och meteorologernas prognoser var mer nyckfulla än normalt. Undertecknad som stod som ledare för exkursionen följde SMHI och yr.no under veckan. Ena dagen passade fredagen bäst och den andra dagen passade lördagen bäst. Efter noggranna studier av prognoserna på torsdagen bestämde jag mig för lördagen den 10 juni. Jag ville komma ut med besked, så alla kunde planera sin helg. Alla tecken pekade mot en klar, varm kväll.

Väl på lördag visade dock det ostadiga vädret verkligen var ”skåpet skall stå”. På eftermiddagen förändrades prognoserna ganska drastiskt och runt kl 19:30 började det verkligen vräka ner regn på Ekerö.

När vi samlats vid kommunhuset hade regnet övergått i duggande/stilla regn och tidvis uppehåll. Det höll i sig resten av kvällen.

Cirka 15 personer dök upp vid kommunhuset. Det var aldrig något tvivel om att följa med trots förutsättningarna. Vädret runt Ekerö, kan som ni vet, variera en hel del över våra utsträckta öar.

Det fanns helt enkelt inget att förlora och möjligheten fanns ju alltid att avbryta om det blev alldeles odrägligt. Urpo, vår ordförande, gav oss också tilltro, med tanken att det passerande regnet till och med kunde öka chanserna till fågelsång. Det skulle visa sig att vi fick uppleva de nattsångare som vi hade som mål. Det var till och med så att gräshoppsångaren gick igång tidigare på kvällen än jag hoppats på.

Under kvällen var det emellanåt stilla regn och däremellan antingen uppehåll alternativt regn som duggade. Det var dock ingen i gruppen som beklagade sig. Ett exempel var när vi stod vid Skarnholmen. Gruppen bara stod tyst och lyssnade på näktergal och törnsångare under ett stilla regn. Jag förundrades över denna koncentration och konstaterade att det var helt enkelt en väldigt tålig grupp. Just detta att stå tyst och lyssna är ju en förutsättning när man försöker höra in fåglar.

När det gäller artrikedomen, så påverkades den ganska lite av regnet. Visserligen var det inte en kakafoni av övriga fåglar. Men vad gäller nattsångarna var det till och med bättre än tidigare under veckan. Då vi skådare klätt oss mot vätan, så stod även sångarna mot regnet och dröjde inte med att stämma upp till sång då regnet stillat sig. Vattentäta, månne?

Följande är ett urval av de arter som noterades och ett referat för lokalerna vi besökte. För mer artdetaljer se artportalen.se.

Skarnholmen:
Trädgårdssångare, näktergal, törnsångare, morkulla, gräshoppsångare och taltrast.

Skarnholmen är en spännande sångarlokal med lite olika miljöer samlade på en och samma plats. När vi kliver ut ur bilarna hör vi direkt en trädgårdssångare med sin porlande sång. Mestadels domineras dock ljudkulissen av ett antal näktergalar. Vi ges möjlighet att i lugn och ro (om man nu bortser från regnandet) studera deras sång. Näktergalens klang är lätt att känna igen och fågeln har även ett knattrande läte i anslutning till sången. Emellanåt avviker den från sitt sångmönster vilket är intressant att följa. Törnsångare, en eller flera, håller till i ett buskage ganska nära korsningen. Jag tycker att det skrapiga inslaget ger stöd för igenkännandet.

En morkulla flyger över flera gånger och några gånger hör vi också dess läte. Vi resonerar om det är samma fågel som gör rutten via Eldgarnsö utan att komma till någon slutsats. Även om vi är mest intresserade att höra sångarna så konstaterar vi att taltrasten är med oss mest hela tiden. I år har det varit mycket taltrast på många ställen på öarna.

Ambitionen är att stanna på lokalen tills gräshoppsångare ger sig tillkänna. Det har visserligen hörts gräshoppsångare på öarna tidigare i år, men just Skarnholmen är den lokal som verkar kunna ha flera flitiga individer, så helst vill få in fågeln här. Tidigare år har vi fått vänta ett tag.
I år sätter den dock igång lite tidigare. Vi tycker att vi hör flera fåglar. I vilket fall ges alla möjlighet att höra fågeln riktigt ordentligt. Vi kan också se fågeln i det höga gräset även om det skymmer.

Bilden visar vår korta promenad och var vi hör att fåglarna håller till.

Översiktsbild: Skarnholmen, vår promenad och våra lokaliseringar av sångarna. (vy från artportalen ”bing Aerial”)

Eldgarnsö:
Näktergal, morkulla och rödvingetrast.

Såsom traditionen bjuder så är nästa stopp på vår resa Eldgarnsö. På vägen närmast innan Eldgarnsö stannar vi till och lyssnar. Det har hörts kärrsångare i buskagen tidigare på kvällen, dock inte när vi passerar. Väl framme vid parkeringen på Eldgarnsö så räcker det med att kliva ur bilen för att höra flera arter. Ett exempel är rödvingetrast som vi inte hört tidigare denna kväll. Rödvingetrasten sitter synligt vid vassområdet, där det även finns lägre buskar och rester av sly sedan avverkningen.

Den korta promenadsträckan mellan parkeringen och de inre öppna fälten är även under dagtid en mycket givande fågellokal. Där kan man höra många olika sjungande fåglar på våren och försommaren.

Det korta stoppet på Eldgarnsö avslutas med en traditionell kaffepaus som vi tar med utsikt över öppna fälten mitt på ön.

En morkulla passerar under vår vistelse på Eldgarnsö. Är det samma fågel som vi sett vi Skarnholmen?

Översiktsbild: Eldgarnsö, vår promenad och våra lokaliseringar av sångarna. (vy från artportalen ”bing Aerial”)

Svartsjöviken:
Näktergal, sävsångare, kärrsångare och rörsångare.

Runt Svartsjöviken sträcker sig ett bälte av vass och ganska tätt buskage, som brukar ge goda möjligheter att höra sångare. Man kan komma till östra sidan av viken genom att parkera vid slottet eller vid fågeltornsparkeringen och därefter gå till fågeltornet. På västra sidan som vi besökte kan man gå via en stig som går längs buskaget efter att ha parkerat efter en smal grusväg (se bilden).

Under tidigare år har denna del av exkursionen varit den säkraste lokalen för att höra kärrsångare, likaså denna kväll.

Tidigare på dagen, innan regnet, noterades en trastsångare dels vid Holmbacken och dels nära fågelmatningen vid slottet. Trastsångaren som är både grövre till storlek och röst är relativt ovanlig och noteras endast enstaka gånger per år, utom 2008 då 1-2 trastsångare fanns vid Svartsjö dämme under 3 månader. Denna kväll fick vi dock inte chansen att höra den.

När vi kommer till Svartsjöviken, vid 23-tiden, hör vi näktergal direkt och sen både kärrsångare och sävsångare från två olika håll. Båda sångarna har mer varierad sång än tex rörsångare och det blir väldigt instruktivt att kunna höra båda på samma gång, men skilja på dem via riktningen. Detta samtidigt som vi gemensamt kan reflektera över hur vi vill likna dess sång. Det hjälper onekligen om man själv kan associera sång och läten med något känt ljud. Längre söderut på stigen hörs även en rörsångare, som har ett sävligare och jämnt, nästan enformigt, tempo.

Generellt kan sägas att sävsångare och rörsångare hörs på dagarna, emedan kärrsångare är en mer typisk nattsångare. Om man kan lära sig skillnaden mellan dessa tre så är en del andra sångare enklare att sortera ut. Mer om statistik av observationer över hela dygnet sist i texten.

Översiktsbild: Svartsjöviken, vår promenad och våra lokaliseringar av sångarna. (vy från artportalen ”bing Aerial”)

Drottningholms golfbana/ Lovö kyrka.

Hornuggla och tofsvipa.

Vår sista gemensamma färd går till Lovö kyrka och då passerar vi Drottningholms golfbana.

Ett kort stopp längs vägen ger oss möjligheten att höra tiggande hornuggleungar. Detta har blivit en sådan tradition att man nästan tar för givet att man skall höra dem varje gång man passerar. Föräldrarna brukar även flyga över fälten vid kyrkan, vilket man kan se om man stannar ett tag.

Vår stund vid Lovö kyrka blir dock inte så lång. Tidigare år har vi kunnat höra vaktel, dock inte denna kväll. I kommunen har det dock hörts ganska många vaktlar på olika håll detta år. Sångarna hörs inte och vi låter oss nöja för denna kväll och avslutar när det blir midnatt. Även denna regniga kväll bjuder oss på en solbelyst himmel, precis som jag hoppades på.

Ett tack till en tålig grupp som följde med på denna exkursion. Resultatet blev över förväntan med tanke på förhållandena. Lärdomen blir nog att man inte skall oroa sig för mycket för vädret, utan helt enkelt ge sig ut i fält.

Epilog.

I förberedelser för en nattexkursion kan man dels fundera på när olika sångare är aktiva och möjligen vid behov träna in sig på sång och läten.

Sång och läten i fält upplevs inte på samma sätt som när man lyssnar på inspelade läten, men det är en god start.

Två källor till inspelningar är http://www.xeno-canto.org/ som har väldigt många inspelningar som man kan välja mellan. Den svenska sidan http://www.natursidan.se/nyheter/fagellaten-och-fagelsang-i-sverige/ ger ett urval av sång och läten ( just från xeno-canto) med lite svensk stödtext.

I fält skall man undvika att spela upp läten för fåglar om det stör dem.

Förutom de nattsångare som vi hörde på exkursionen så finns det några andra ovanliga arter som man kan hoppas på att få höra. Det är busksångare (4 observationer på öarna hittills), flodsångare (observation av flera personer vid 23 tillfällen), vassångare (observation av flera personer vid 2 tillfällen) och lundsångare (endast 2 observationer). Statusen för dessa raritetsobsar är lite olika, vilket framgår av detaljerna på artportalen. Dessa arter får ses som riktiga bonus-arter på Mälaröarna även om de ses årligen i Stockholms län på lite olika platser. Här kan vi gemensamt hjälpas åt genom att göra egna kvällsutflykter på försommaren, då det säkert finns lokaler som då och då gömmer dessa rariteter hos oss.

För att bedöma alternativen när man bör ge sig ut på sin sångar-utflykt, så följer här en statistik-vy från artportalen. De senaste 5 årens observationer av sångare på Ekerö sprider sig över dygnet enligt bilden nedan. Undantaget är arter som redovisats få gånger eller i avsaknad av tidpunkt. De är sammantaget flod-, trast-, lund- och taigasångare. Med statistik kan man ofta redovisa vilket resultat man vill, men vissa trender kan skönjas.

Illustration: Sångare de senaste 5 åren på Mälaröarna och våra observationer över hela dygnet.

Röd intensiv färg indikerar ”het” period. Grön färg, i olika skalor, visar mer normala mängd av observationer. Vit färg indikerar inga observationer av arten. Data från artportalen baseras på totalt 3.200 observationer.

Ett uppenbart faktum är att vi skådare gärna väljer vissa tider på dygnet då vi ägnar oss åt fågelskådning. Några skådare har varit aktiva från midnatt till 6:00 på morgonen, men mest har vi gett oss ut på morgonen, så klart.

Med reservation, för detta faktum, så visar dock tabellen att kärrsångare och gräshoppsångare är arter som hörs enklast på kvällen och när de triggar igång. Notera dock att ganska många noterats även på dagtid. Sävsångare och rörsångare som är mest aktiva på dagen hörs även på kvällarna och natten. Därav nyttan av att lära sig skillnaden mellan sävsångare, kärrsångare och rörsångare som vi kunde göra vid Svartsjöviken. Även törnsångare hörs på kvällen och natten.

I övrigt överlåter fler tolkningar till er läsare.

Vid pennan
Kjell Häggvik