Vår ordförande Urpo Könnömäki har bjudit in till fågelskådning hemma hos sig årligen sedan föreningen startades 1999, så snart firas ett 20 års jubileum med denna vintertradition.  Vissa år har det varit bitande kallt, men det har även varit tillfällen när våren pockar på. I år blev det en varmare, mulen och blåsig dag, men Urpo bjöd på lä så det var inga problem.

I år blev vi 4 deltagare; Urpo, Staffan Wolter, Roger Månson och undertecknad.

Det fina i kråksången, om man får säga så, med denna typ av ”hemma hos”-skådning är att värden har järnkoll på sina fåglar och kan vägleda sina förundrade skådargäster. Tiden är sådan att sången börjar komma igång och efter vinterns matningsperiod har fåglarna vant sig vid var käket serveras. Som gäst behöver man bara öppna öronen och korpgluggarna.

Totalt såg vi 16 arter, vilket som tomt-resultat är i paritet med de bästa resultaten från vinterfågelräkningen i januari. Nu när blivit varmare så tvingas inte så många rara arter till den serverade maten.

Vi blev mest förvånade över de tiotal gråtrutarna som passerade tätt över våra huvuden, vilket inte brukar hända så ofta just vid denna aktivitet. Annat av intresse var även när man kunde studera detaljer som näbben på stenknäck som börjar anta blåaktig ton.

De sexton arter vi räknade ihop denna förmiddag blev björktrast, blåmes, domherre, gråtrut, grönfink, gröngöling, gulsparv, kaja, koltrast, korp, kråka, nötväcka, sidensvans, stenknäck, större hackspett och talgoxe.

Tack Urpo och Inger för en trevlig förmiddag.

Vid pennan

Kjell Häggvik