2015-10-31. Svartsjö uppfyller förhoppningar och ger oss även dramatik.

Årets näst sista MOF exkursion gick av stapeln sista helgen i oktober och lockade 11 av oss skådare till Svartsjö. Det var en stilla dag där även solen tittade fram stundtals. Urpo Könnömäki var vår ciceron och visade vägen både till Svartsjö dämme och till fågeltornet vid Svartsjöviken. Den här tiden på året, så har de flesta flyttfåglar passerat, men vi hoppades ändå på spännande ögonblick med bla. vintergäster som kommit ner från norr. Dagen uppfyllde våra förväntningar med både varfågel och havsörn, men vi fick en extra bonus i form av dramatik mellan sångsvan och knölsvan.

Totalt noterade vi drygt 25 arter, varav kan nämnas salskrake, varfågel, enkelbeckasin, fjällvråk, duvhök och havsörn, så oavsett om detta var första exkursionen eller om man varit med länge så fanns det där lilla extra att uppleva.

Vi gick först till dämmet som såg oroväckande tomt ut. Efter en kort stund så kom dock 3 salskrakshonor inflygande och intog sin plats på vattnet. Vi hade gott om tubkikare och handkikare samt turades sedan om att försöka hitta varfågeln.

Man ser varfågeln lätt när den visar sig, eftersom fjäderdräkten har så stark kontrast. Dessutom har den ett band över ögonen som lätt känns igen. Men den kan vara riktigt gäckande. Ena stunden syns den tydligt och helt plötsligt är den borta. Efter att varfågeln spanat av sin närmaste omgivning från en gren eller ett vasstrå dyker den ner efter ett byte och försvinner ur sikte.

Vår varfågel idag hade nog en utåtriktad läggning. Vi upptäckte den längre bort vid norra delen av viken. Fågel närmade sig sedan stegvis tornet under ganska lång tid, för att slutligen vara väldigt nära. Det var som att den ville vara riktigt säker på att vi såg den ordentligt.

– Så här ser jag ut i profil och så har ser jag ut rakt framifrån, varsågod att skåda!

Jan Sondell och Urpo berättade sedan en hel del intressanta saker om vad den tuffa fågeln är kapabel till. Likt törnskatan kan den fånga större byten än vad som krävs för att stilla hungern och spara till senare tillfälle.

När vi sett vad dämmet hade att ge denna dag var uppgiften att ta oss vidare genom slottsparken till fågeltornet vid Svartsjöviken för att fika. På vägen ser vi en kråka som försett sig med en hel talgboll, med nät och allt. Matningen av fåglar inför vinter börjar komma igång och den påpassliga kråkan tog för sig rejält.

Väl framme vid fågeltornet i Svartsjöviken var det fritt fram att ta fram den medhavda matsäcken.

MOF’s fågelexkursioner handlar inte bara om att se fågel utan är också ett de bästa tillfälle att träffa skådarkamraterna. Det talades om alla möjliga saker, denna dag, tex. vad vi skulle kunna förvänta oss denna allhelgonahelg. ”Trick or treat?”

Dramat i Svartsjöviken börjar med att en irriterad sångsvan envisas med att jaga bort en familj med knölsvanar, som består av mamma, pappa och 3 ungar. Familjen återkommer och sångsvanen ger sig inte. Sångsvanen återkommer flygandes på låg höjd och siktar in sig på en av ungarna. Nu tänker knölsvansföräldrarna att måttet är rågat. Gemensamt går föräldrarna till motattack och det blir stridigheter under en stund. Hettan lägger sig ändå, men den hätska stämningen emellan dem hänger kvar. En liten detalj var att en av ungarna rycktes med av stridigheterna och närmade sig, men avstod från att ge sig in i striden.

För oss skådare var det en intensiv stund när vi fick följa att det kan vara rejält tufft i naturen när man skall samsas om ett utrymme.

När detta drama utspelats för våra ögon saknades egentligen bara havsörnens patrullerande över viken. Som i ett slag siktades både fjällvråk och duvhök.

Mätta på fika och upplevelser började vi återtåget till parkeringen vid Svartsjö slott.

Väl framme vid parkering och när vi börjat packa in utrustningen i våra bilar, kommer den, havsörnen, lågt flygande och gör utfall mot änder nära oss i viken. Oftast brukar man få sikta havsörn högt uppe på himlen. Inte denna dag. Nära och majestätiskt.

Vad skall man säga, en fågelexkursion mästerligt regisserad.

Tack skådarvänner och på återseende. Nästa gång är det Eldgarnsö.

Vid pennan

Kjell Häggvik