Besök vid ordförandens matning en vinterdag.

Vintern har kommit gått och de senaste veckorna. Ena dagen är det kallt och ruggigt. Nästa dag har solen värmt så ordentligt att flyttfåglarna redan visat sig. Idag när Urpo öppnade för besök så var det en vit, klassisk vinterdag. Förmiddagen var kall och vindstilla med ett dis som gav ett slöjlikt ljus. Ett fint snötäcke hade lagt sig. För den som vill ha fint och rent ljus som lyser upp färgerna är det idealiskt. Det tunna täcket dämpar även brus så det gick också bra att lyssna efter fåglarna, vilket hjälpte idag när vi identifierade hacksspettar.

Hemma hos Urpo kan man se många arter och man kan också komma väldigt nära. I år var vi färre besökare. Staffan Wolter och jag var de som passade på tillfället att se och höra.
Totalt såg vi 19 arter, vilket är ett mycket gott tomt-resultat om man tex jämför med Ekerö resultaten under vinterfågelräkningen i slutet på januari.

Det händer alltid spännande saker om man ägnar ett par timmar till fågelskådning.

Tidigt på förmiddagen hörde vi många hackspettar, bla mer utdragna trumvirvlar men på håll.
Staffan och jag tar en promenad runt Älby och lyckas identifiera träden där trummandet sker, samt att det de facto är två individer som är mindre hackspett.
Urpos grannar i Älby reagerade inte på dessa två skumma personer som promenerade omkring till synes planlöst. De har nog sett beteendet förr.

En stund senare vid Urpos tomt så seglar en sparvhök in över våra huvuden och sätter sig öppet i en gran på tomten. Urpo menar att detta händer dagligen. Resten av fåglarna, de potentiella bytena, flyr fältet eller gör det bästa för att hålla sig undan. Sparvhöken tar det lugnt och inventerar förrådet den har framför näbben. Men inget mer dramatiskt händer utan den drar vidare.

Vi skådar utifrån och innifrån. Väl inne med kaffe till hands så observerar vi en ojämn maktkamp. En björktrast hade tagit den främsta positionen vid den välfyllda äppelmatningen. Varje annan fågel som vågade sig att komma nära jagades bort direkt. Efter det så var uppenbarligen björktrasten så upprörd att den genast måste äta lite mer äpple. Vi förundrades över hur mycket den kunde ta in. Den såg onekligen rätt välgödd ut. Björktrasten smälter ju bra in i miljön med sina färger. Man undrar dock om den till slut blir ett byte. Även om björktrasten bevakade sin närmaste omgivning så behöver ju inte de andra lida någon nöd. Matningar finns på många olika ställen hos Urpo.

De nitton arter vi räknade ihop denna förmiddag blev koltrast, större hackspett, blåmes, nötväcka, stjärtmes , gulsparv, grönfink, gråsiska, mindre hackspett, spillkråka, svartmes, entita, sparvhök, talgoxe, skata, björktrast, grönsiska, sidensvans och stenknäck.
Tack Urpo och Inger för en trevlig förmiddag.

Vid pennan
Kjell Häggvik