Det är ett antal år sedan MOF hade en sträckskådningsexkursion från MASK-backen. Runt Mälaröarna är det en del fågelskådare som sträckskådar från lokaler som Gåseborg, Mälarklippan och Vårbergstoppen. Rimligen borde det passera en del sträck även över Ekerö kan man tänka. Därför beslöt styrelsen att vi skulle pröva en sträckskådningsexkursion från MASK-backen i år.
Vår egen skidbacke, kallas i folkmun MASK-backen efter Mälaröarnas Alpina Skidklubb. Den heter egentligen Ekebyhovsbacken, vilket är lokalens namn i artportalen. Från toppen har man en magnifik utsikt över stora delar av Mälaröarna, bland annat ser man Tappström, Lovön, Ekebyhovs slott, Jungfrusundsåsens trädtoppar samt Mälarens vatten in mot Stockholm. Skidklubben håller igång en utförsåkningsverksamhet under vintern. Nu är det så att vi i MOF inte pysslar med utförsåkning i vår verksamhet, det är snarare så att vi sysslar med promenader och vi drar oss inte för uppförsbackar, när det inte finns liftar.
Den allmänna sträckriktningen i vår region under hösten är från nordost mot sydväst. Man kan notera att kommunens vattenytor ligger tvärs denna huvudriktning. I praktiken följer en del fågel vattenytorna och en del gasar bara på i huvudriktningen. Slutsatsen är att man inte borde vara så vetenskaplig runt detta utan bara rikta blicken framåt och uppåt.
Nåväl, lördagen den 21 september samlades den första skaran skådare nedanför skidbacken kl 6.00.
Under dagen hade vi samlat 13 personer som mest. Inte hade jag och Jan Sondell, min ledar-co-partner, trott att en återuppväckt klassiker som skådning från MASK-backen skulle samla så många duktiga back-bestigare. Visserligen lovades fint väder, men samtidigt är ju promenaden upp på backen krävande. Så vi gjorde onekligen en insats för folkhälsan. För egen del, ni har säkert lagt märke till att jag gärna släpar på mycket prylar, så kändes det som att jag var en sherpa.
Väl på toppen kom vi överens om vissa riktpunkter längs horisonten som stöd för att kunna peka på inkommande fågel. Totalt samlade vi ihop 42 arter, dvs den delen får anses mycket lyckad. Sträckande fågel var det dock magert med.
Höjdpunkten under dagen får anses vara tornfalken som drog förbi oss ganska tätt inpå. Falken drog nytta av Ekebyhovsbackens uppåtdriftande vind och fick både lite höjd och energi. Med en graciös och snabb ”vänstersväng” kom den från öster, passerade oss i en svag båge och drog vidare mot sydväst över skogen. Det torde ha varit skolexemplet på sträckning för dagen. En närmast osannolik händelse (.. ”så otroligt osannolikt, så att egentligen har det nog inte hänt” .. citat Hasse&Tage) uppstod då Carl Magnus som just lämnat sällskapet och skulle fotografera oss från parkeringen får med den passerande tornfalken i sin bild på oss uppe på toppen.
Rovfågelutdelningen för oss kollektivt blev havsörn, duvhök, sparvhök, ormvråk, fjällvråk, tornfalk och lärkfalk. Den sista noterade Marianne Dannbeck först i Jungfrusundsskogen på vägen till backen. Havsörnen och fjällvråken (som kommit ner till oss helt nyligen) sågs över Malmvik, där även talrika tofsvipor dröjt kvar. Tofsviporna var de enda vadarna idag.
Fågel med förkärlek till vatten blev knölsvan, grågås, gräsand, vigg, skäggdopping, storskarv, gråhäger, fiskmås, silltrut och gråtrut.
Tättingarna och slika fåglar som kom oss lite närmare var ringduva, skogsduva, tamduva, gröngöling, större hackspett, ladusvala, trädpiplärka, sädesärla, koltrast, dubbeltrast, blåmes, talgoxe, nötväcka, nötskrika, skata, kaja, kråka, korp, stare, bofink, grönfink, steglits, gulsparv och ängspiplärka.
Det finns många alternativ när man skall ta sig till toppen av Ekerös alpina backe. Det finns ingen bilväg och motoriserad hjälp kan inte erbjudas utan denna gång fick vi förlita oss på egen kondition, muskelkraft och några korta andhämtningspauser. Vi 13 hade totalt valt 6 olika vägar. I backen nyttjades de branta pisterna till vänster och höger, samt leden via skogspartiet till höger om backen. Några tog den asfalterade men bommade vägen runt backen. Två stycken valde skogsvägen dels, från Jungfrusundsvägen samt också från Knalleborg. Väljer man skogsvägen genom Jungfrusundsskogen vinner man lite höjd, vilket är ett vägval som är lite längre men möjligen mindre ansträngande.
I slutändan blev det en mycket trevlig och lyckad dag.
Tack Jan för samarbetet idag. Samt tack till deltagarna idag för god stämning.
Vi ses i fält!
Vid pennan
Kjell Häggvik