Vandring på Eldgarnsö den 22 november.

Novembers traditionella skådarexkursion till Eldgarnsö är ett välkommet inslag i kalendern när mörkret och kylan kryper inpå oss. Många av oss som varit aktiva tidigare under året hade nästan gått in i ide. I år var vi 14 varmt klädda fågelskådare plus 2 fyrfota vänner som slöt upp vid parkeringen på Eldgarnsö, då Per Öhman och Urpo Könnömäki bjöd in till en söndagsutflykt.

Denna söndag sken äntligen solen efter många gråa dagar i veckan. Kylan bet tillsammans med en frisk nordanvind. Fördelen är att det är enkelt att promenera när marken är hård.

Eldgarnsö är i sin helhet ett naturreservat som bjuder på många miljöer med olika arter. Miljöerna är åkermarker i mitten, löv och barrskog omkring, kärr samt Mälaren som håller sjöfågel. Dessutom ligger ön så att vi har goda chanser till sträck. På senhösten lockas vi specifikt att se dubbeltrasten som är karaktärsfågeln som gärna livnär sig på misteln.

Bild: Vi är samlade vid parkeringen på Eldgarnsö och förväntansfulla.

Från tidigare exkursioner har man lärt sig att det gäller att spetsa sinnena redan från början, vilket betalar sig då både korpen och nötskrikan gör sig hörda. Efter att Per och Urpo hälsat oss välkomna strövar vi in mot öns mitt vilket ger en lönsam överblick över åkermarkerna.

Bild: Den kyliga novembersöndagen bjuder på en klar och himmel samt frostig mark.

Ganska omgående får vi en bonus i form av 4 vackra dovhjortar som tagit sig över till Eldgarnsö, från Dävensö tror vi. Vi hör redan dubbeltrasten och ser en grupp av 5 flygande sångsvanar, vilka vi skall se i större antal senare under dagen.

Som det visar sig är det en del fågeltrafik i luften. Under dagen ser vi två havsörnar på lägre höjd än man brukar. Annan trafik är gråtrut, storskrake och som sagt sångsvan.

Det ges tillfälle att få inblick i en del projekt som pågår på Mälaröarna som tex. göktytemärkningen.
Många av oss kommer att besöka Eldgarnsö vid andra tillfällen på året så exkursionens värdar bjuder på tips, som fiskgjusebo och lämpliga lokaler att höra vårens sångare.

Väl framme vid öns hot-spot vad gäller mistel och förväntade dubbeltrastar så dröjer det faktiskt en stund innan trastarna röjer sig. Det saknas sannerligen inte mistelbär, men trastarna är för dagen lite skygga. Men fjorton vakna par ögon har snart spejat in uppskattningsvis ett tiotal dubbeltrastar.

Urpo menar att det blir nog inte mer än så och gruppen går vidare. Nära öns bondgård händer det saker när flera gröngölingar störtar iväg från träden över åkern. Förklaringen kommer momentet efter med en förbiflygande duvhök.

I år väljer vi att inte ta fika vid viken mot Norrsundet, på grund av nordanvinden samt att det var sparsamt med sjöfågel där. Det enda vi såg var en skrattmås.

Vi följer istället skogsvägen söderut och sprider ut oss i den solbelysta backen, där termosarna tas fram.

Bild: Fikapaus.

Några i gruppen, andra än undertecknad, klarade av att äta matsäck samtidigt som de noterade fågellivet omkring. De noterade tex talgoxe, större hackspett och grönfink. Ingen kunde dock undgå att notera dagens andra havsörn samt en större grupp sångsvanar som sträckte söderut. Vi kom slutligen överens om att de var cirka 30. Under vandringen över ön bockades givetvis ett flertal vanligare arter av successivt.

Vi noterade även rikligt med slånbär precis som vi noterat rikligt med mistelbär tidigare.

Innan exkursionen hade vi gissat att vi skulle kunna se sidensvans, men så blev det inte idag.

Vattnet mot Skarnholmen, den delen som leder till Eldgarnssundet, har tidigare år visat upp en del sjöfågel. Som grupp fick vi här knölsvan, storskrake, knipa och några noterade även skäggdopping.
Kanske att sportfiskarna hade större lycka, tänkte jag. Men de belönades med bottennapp, vilket triggade Staffan att berätta en otrolig fiskarhistoria om hur hans far blivit av med en wobbler som återfanns efter flera år i en 18 kg gädda. Naturen upphör aldrig att överraska!

Som man kan förstå finns det mycket roliga saker att prata om när man är på fågelexkursion och bland vänner.

Utflykten börjar lida mot sitt slut. Vi promenerar tillbaka till parkeringen. På vägen passerar vi ett låglänt kärr-område som brukar hysa gärdsmyg. Även om vi hör gärdsmyg oftare på senare tid, så är den tyst idag.

Hela utflykten gav totalt 23 arter; med toppnoteringarna för sångsvan (29+5), gråtrut (~20) och storskrake (11+5). Dubbeltrastarna var många, säkert dryga tiotalet, även om alla inte visade sig samtidigt. Förra året sågs inte havsörnen vilket de reparerade i år.

Stort tack till årets ciceroner Per och Urpo!

Nästa aktivitet i MOFs program sker redan 26 nov med bildvisning från Etiopien av Simon Edman.

Se programmet för mer detaljer.

Vid pennan, Kjell Häggvik