Foto: Göran Forsberg

Fredagen den 13 juni träffades fem förväntansfulla deltagare för att se vad Mälaröarna kan erbjuda vad det gäller nattsångare. Finns det någon vaktel eller flodsångare i markerna?

Resan styrdes mot Menhammarsviken där gräshoppsångare hörts flitigt dagarna innan. Väl på plats möttes sällskapet tyvärr av en kraftig vind vilket gjorde det omöjligt att höra någonting från området där gräshoppsångaren uppehållit sig. Menhammarsviken hade dock mer att ge. Det visade sig nämligen att ett par hornuggla valt att häcka i en dunge vid infarten till området. Just denna kväll fick vi se en förälder som uppmärksamt iakttog oss. Det har senare setts två vuxna fåglar och upp till tre ungar. Färden fortsatte sedan till Holmbacken i Svartsjöviken där kornknarr hörts samt att buskagen där brukar leverera ett antal näktergalar och ibland kärrsångare. Denna blåsiga och för årstiden kalla kväll bjöd tyvärr inte på mer än två halvsjungande näktergalar.

Sällskapet började som smått misströsta och erkänna sig besegrade av den hårda blåsten (vilket i och för sig gjorde det myggfritt, vilket vi tackar för). Som ett sista försök begav vi oss mot energiskogen norr om Svartsjöviken. Där möttes vi av tre morkullor och några vildsvin men tyvärr än en gång kraftig vind. Efter ett sista stopp vid parkeringen till tornet i Svartsjöviken insåg vi att det tyvärr var vinden som var kvällens vinnare.

Sammanlagt sågs 22 arter och trots blåsten var alla deltagare nöjda med kvällen.

Ironiskt nog hördes både vaktel i Svartsjöviken samt en flodsångare i Menhammarsviken dagarna efter exkursionen. Men det är väl det som är tjusningen med fågelskådning, man kan aldrig veta vad som väntar.